Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Gud, jag är helt slut nu efter tre fullspäckade dagar. Jag och Mosan kom just hem från mellandagsrean, där vi mötte Veronika. Jag, mitt jävla pucko glömde kontrollera att hon förstod att vi skulle ses i Frölunda och inte i stan, så stackarn ringde mig från Nordstan och undrade vart vi höll hus. Då skämdes jag. Men hon kom fram till slut i alla fall, hehe.
Snormycket folk och VÄRDELÖST rea-utbud var det. Men jag hade ju trevligt sällskap i alla fall och Moa var SÅ duktig och gnällde inte fastän vi gick där i flera timmar, kunde till och med käka lunch utan några större protester från hennes sida, ljuvliga unge! Fick köpt en blus till mig själv i alla fall, en rutig skjorta till Mosan från HM och sen ett par jeans och en blommig tröja från Name it.

Julafton var SÅ MYSIGT! Vi fick sovmorgon till 07.20, bara det är ju häpnadsväckande. Sen kom pappa vid lunch och vi käkade och han agerade tomte, Moa blev lite avvaktande och klängde sig fast på mig men det var inga tårar eller hysteriska skräckupplevelser i alla fall, hehe. Sen kom mamma och lillsys och det öppnade paket efter paket efter paket- hela golvet var fanimej täckt.
Jag fick pengar, en ny mobil (yes!), bodybutter och en parfym från Bodyshop, ett presenkort och trosor. Fick även en behå i på tok fel storlek och lite för små strumpbyxor, så mamma skulle byta det åt mig. Finfina grejer!
Mosan fick följande:
- Flera pussel, ett med Iggle Pigge som hon älskar.
- Flera böcker.
- Den talande teletubbiedockan som hon blir helt lyrisk av.
- Småbilar.
- En gigantisk nallebjörn.
- En knallrosa babypulka.
- Lilamönstrad tröja från Me Too med matchande manchesterleggings.
- Mumin hängsleklänning och tights.
- Blårödrutig klänning.
- Rosa kofta från FIX.
- En söt grå blus med smock.
- Mysdress från Alfons.
- Lila manchesterkjol.
- Leksakstelefon med snurrplatta.
- En träclown som man trär ringar på.
- Träklossar med magneter i.
- Duplo.
- Badleksaker.
- Pennor och block.

Jösses, det känns som om jag har glömt något nu. Pengar fick hon också såklart från diverse släktingar.
Vi gjorde tabben att öppna julklappar precis samtidigt som Kalle, så det blev inget direkt fokus på det men fan vad mysigt det var hela dagen. Mosan var i sitt essä. Julmaten blev JÄVLIGT lyckad och skinkan blev kanon i år, jag är ingen hejare på den i vanliga fall.

Igår firade vi jul med Mikaels släkt och alla kusiner. Skitskoj! Det blir alltid värsta infernot med alla bebisar och barn som springer omkring och för oljud, men det är ju så det ska vara på julen! Moa är väldigt poppis bland sina storkusiner, dom gillar att hon hoppat sig fram så kul på knäna. Lille Sebbe sprang omkring hela dagen igår och ropade "Jag vill leka med Moa, jag vill leka med Moa", sen gjorde han pruttljud åt henne så att hon nästan skrattade ihjäl sig. Kul att hon ockå kan gå nu så att hon kan hålla lite tempo som dom andra, hehe.
Kul var det i alla fall, och vi fick med oss en rolig DVD hem, Mikaels föräldrar hade spelat över alla gamla videokameraband från när han och hans syskon var små på DVD, så det skrattade vi åt hela kvällen igår. Hade ingen aning om att man kunde göra så, det måste jag fixa med alla fräcka videos från när jag var liten.

Samtliga bilder ligger ute på facebook, det tar ju hundra år att ladda upp här.









 

SKITDÅLIG uppdatering igen, men jag har fan inte tid. Jag är en upptagen yrkeskvinna nu och när jag väl är hemma vill jag härja med Moa. Ja, härja är väl fel ord eftersom jag är HELT slut för det mesta för tillfället men jag göra i alla fall mitt bästa- hon brukar nöja sig med att man hasar efter som en sjöko på golvet och kommenterar det hon sysslar med.

Imorgon är det julafton! Föga förvånande så har det börjat regna här i götet på kvällen så snön lär väl vara bortsmält imorgon, det gör mig skitsur! Jag har fan kollat SMHI 150 gånger hela veckan för att kolla läget om vi skulle få en vit jul eller inte för första gången på säkert tio år, minst.
Det har varit väldigt lugnt på jobbet den här veckan eftersom mottagningen är stängd, så idag fick jag gå hem tidigare, jippie! Så jag har hunnit koka skinka och rulla köttbullar med god marginal, jag var aningen stressad över det innan. Mikael och lillfis har varit och julhandlat idag och det bara väller ut käk och godis ur alla skåp.
En sak är säker och det är att jag är jävligt tacksam över att vi var så tidigt ute med julklappar i år, vi var ju i stort sett klara redan i november. Jag spyr på tanken på att ränna runt i stan nu, jag hade tokvägrat sätta foten där nu.
Slagit in julklappar till förbannelse har jag gjort också, som tidigare nämnt så är dom så många att det ligger paket överallt (utom räckhåll för bebis, givetvis). Kräks rätt ut om jag tvingas klippa mer inslagspapper eller krulla snören med saxen igen på ett tag.

Morgondagens schema är följande:
* STÄDA klart!
* Göra i ordning potatisgrattängen. Saknar någon gäst Janssons får h*n ta med sig det själv.
* Bada bebis.
* Bada oss själva.
* Natta bebis.
* Ta emot min far som kommer vid 12.00.
* Servera komplett jullunch.
* Ta emot min mor och lillsys som kommer vid 15.00

Jag gjorde så jävla tjusiga pepparkakor med kristyr härromdagen. Moa blev bannlyst från baket eftersom hon åt deg och Mikael blev bannlyst för att han alltid ska ta över allt och får storhetsvansinne.

God jul tills vidare!

Åh, jag glömde ju att lägga upp 15-månadersbilder igår. Så dom kommer idag. Grattis älskade fisen!

En sak är säker och det är att fortsätter det vara såhär kallt så måste jag fly landet omgående. Det är ju helt SJUKT kallt ute! Jag får panik så fort isluften slår emot mig, det är vidrigt. Det är så kallt att jag inte klarar av att stå böjd över Moas bilstol och spänna fast henne med dörren öppen, det får Mikael göra medan jag springer och slänger mig in på andra sidan stel som en pinne.

Igår natt var det någon som härjade för fullt och jag var så trött att jag faktiskt tog ledigt. Och tro det eller ej men vi trotsade idiotkylan och begav oss till Frillesås för en långpromenad i solen. Vi hade inte riktigt kopplat hur kallt det var, så Mikael hade inga vantar och jag hade tunna leggings på mig och skippade halsduken eftersom det var så stor krage på koftan, ingen mössade hade jag heller. Det var kallt.
Men vi gick en bra bit i alla fall och var nostalgiska och sa saker som "åh, där brukade jag och Memme hälsa på två söta hundar"(min replik) eller "på det berget satt vi och drack folköl"(Mikaels replik). Vi spanade även in alla nybyggda kåkar och var avundsjuka och missunsamma mot husens ägare. Gigantiska, superfräscha villor precis vid havet, det är ju helt sjukt.
Det var jävligt härligt i alla fall, trots kylan. Vi gick i över en timme och Mosan blev så kall så att hon satt still helt knäpptyst och bara stack upp nosen ur åkpåsen hela vägen, hon som är en åka-vagn-hatare. Jag tror att hon blev lite chockad av kylan faktiskt, hon har aldrig känt det förut. Hon var i alla fall påpälsad vill jag lova, i trippla lager.

Igår har det varit julbord på jobbet. Så jävla gott och mysigt! Lunchrummet var helt jul-modifierat och dessutom var korridoren fixad och alla små väntrummen på mottagningen blev extra små julmatätarplatser. En sköterska stod redo med en glöggvagn som alla minglade runt innan maten- väldigt festligt. Givetvis fick jag lite småpikar över att jag inte dricker glögg, men jag åt lite pepparkakor i alla fall.
Nej, jobbet är nice. Men det är ännu mer nice att vara hemma och ha hela helgen framför sig!

Bilder från igår:

Nu har jag slickat igen det sista kuvertet med julkort- jag AVSKYR den där klistersmaken. Jag jobbade med en oerhört underlig ung man en sommar, han hade läst matematik på Chalmers i tio år och redan det är ju märkligt. Hur som helst så hade han inget emot att slicka kuvert, snarare tvärtom. Han hade som uppgift att skicka ut brev till sissådär 300 kunder och varenda kuvert slickade han igen, trots att han blev väl upplyst om att det fanns vanliga kuvert som stänger sig själva när man drar bort en pappersremsa.
Och det värsta av allt var att han slickade med ett hemskt sörpelljud för varje kuvert och vi satt mittemot varandra vid varsin dator och plötsligt slutar han, stirrar på mig och frågar "du tycker väl inte att det känns oanständigt när jag sitter här och slickar kuvert?". Jag ville bara dö i det ögonblicket men fattade mig och sa att jag ju åt banan och det är ju rimligtvis samma sak.
Jävla dåre.

Pinsammast just nu:
En kille på runt trettio år som åker samma buss som mig på morgonen. Han är smal som en sticka, har moppemustasch och har samma outfit på sig VARJE DAG. Det är ett par för korta jeans, en luvtröja med trycket "Pitbull" på skallen (givetvis har han luvan på sig) och bombarjacka med diverse vit makt-pins.
Sådär klädde sig alla när dom var fjorton år i bonnhålan där jag kommer ifrån. Alla var "patrioter" och "äääälskade sverige". Det roliga var att så gott som ingen ens träffat någon av utlänsk härkomst överhuvudtaget, bortsett från några adopterade asiater. Men det var helt klart ballt att lyssna på Pluton Svea och sjunga nationalsången på fjortisfyllan.
Men den här mannen är ju VUXEN! Dessutom bor han ju i stan, okej om man är ett pucko i hemmets lugna vrå men hur fan VÅGAR man gå klädd sådär bland folk? Speciellt när man har kroppsbyggnaden av en tolvåring.
Somliga växer aldrig upp, så är det nog.

Ni anar inte vad jag saknar min Mosa! Kan inte ens skriva om det för då blir jag helt förstörd. Jag saknar henne SÅ MYCKET!

Ingen bra start på den här dagen, blåsigt, ösregn och dessutom hade hissen lagt av. Det finns inget som gör mig på så dåligt humör som att bli pissblöt på morgonen när jag är skittrött och frusen. Jag blir stel som en pinne i hela kroppen och tänker brutala tankar om allt och alla.

Åh, gissa vad Moa lärde sig igår! Att pussas! Hon har ju gjort slafsande försök innan också men då har det varit svårt att skilja pussen från ett bett, hehe. Men nu är det helt klart en puss, hon har inte riktigt fått kläm på själva smack-ljudet men hon putar med munnen och trycker den mot våra munnar. Så gulligt att man nästan dör. Vi fick storhetsvansinne och ropade "Moa, kan inte mamma/pappa få en puss till" tills hon tröttnade och bara blev sur.
Och just, ÄNNU BÄTTRE! Vår spetiga lilla tjej har ju gått upp så fasligt dåligt i vikt de sista veckorna så det var tal om eventuellt läkarbesök med provtagning för att få reda på varför hon inte ökar i vikt. Men igår var Mikael med henne på BVC där även läkaren var och nu väger lilla damen 10880 gram istället för 10450 gram för två veckor sen! Hon har ju gått upp nästan ett halvt kilo på två veckor, yes! Hon verkar ha lagt ner matstrejkandet för den här gången och tack gode gud för det. Det kanske gjorde susen att Mikael är pappaledig nu, hon äter snällare när han matar henne (redan ska trotset mot mamma börja, ack, ack.

Idag var jag väldigt, väldigt sugen på att stanna hemma från jobbet och sätta mig med min lilla familj och deras täcken i soffan och dricka varm oboy. Men familjeförsörjaren måste vara stark, haha.

Nu har vi varit och julshoppat det sista (förutom dom förbannade ramarna och julklapp till Mikael, det kan jag ju inte fixa när han är med). Var inne på Gina först och lämna tillbaka den konstiga randiga tröjan och en annan svart som jag premiäranvände igår och efter en timme så upptäcker jag att det är ett rejält hål i sömmen vid ärmen och lite längre än så vill jag kunna använda en tröja innan den går sönder. Bytte till en toksöt klänning istället som jag ska ha till jul.
Sen lyckades jag få med mig uttråkade bebisen och ännu mer uttråkade mannen till några klädaffärer, fick köpt nya strumpbyxor till mig och sist men inte minst var vi inne i leksaksaffären och köpte en skogsfamilj till Moa! Jag hade tänkt köpa kaniner men det fanns inte så jag stod och velade mellan perserkatter, grisar, tvättbjörnar och skottehundar skitlänge. Blev till slut så trött på mig själv att jag gjorde "ole, dole, doff" och slet åt mig mössen. Skitsöta! Ni får se bilder vid jul sen.
Vi handlade även lussekattingredienser och snart ska det bakas. En väldigt lyckad shoppingtur bortsett från en incident. När vi gick ut till bilen så ramlar jag för det var så förbannat halt. Kanske inte låter så farligt, men jag hade Mosan på höften. Mirakulöst nog så nuddade hon inte ens marken, jag hann greppa tag om hennes huvud och sätta ner ena handen i backen på något skumt sätt. Tack kära gud för det! Hon tyckte att det var lite roligt till och med, den galna ungen. Jag tyckte att det var mindre roligt och har skitont i höften nu.

Igår var vi i alla fall hos Mikaels syster och kände tårta, hon fyller år i morgon. Barnen lekte för fullt och det var väldigt trevligt som vanligt, bortsett från när Moa blev ha-galen och skrek som en gris om någon tog något hon ville ha, vilket är ganska ofta, haha. Vi flydde därifrån under de värsta vredesutbrotten, packade ner Moa i overallen och sen i åkpåsen och stack ner till havet och tog en strandpromenad. Det var kallt som fan och härligt med havsluft. 
På vägen hem stannade vi och köpte thai-mat och spenderade kvällen med Robinson och film. Fick dessutom ett väldigt roligt besked, som ni ska få höra om när vi vet mer. 
Det var en grym dag.

Har SKITMÅNGA fina bilder att lägga upp men blogg.se verkar inte var pigg på att ladda upp en enda av dom.

 

Två stora problem här på morgonkvisten som sagt. Kanske någon kan hjälpa mig?

Problem nummer ett är mina öronsnibbar. När jag började jobba förra veckan ville jag ju snofsa till mig lite, man får ju passa på när man är på jobbet och inte har klåfingrig bebis i närheten som vill tugga på mitt hår eller skvätta fiskpuré över hela mig- så jag satte på mig örhängen för första gången på länge. Det sved ju en del får erkännas men jag envisades med att stoppa in dom i mina röda öronsnibbar varje dag ändå, och det har jag fått äta upp nu.
Ni vet såna där små hårda kulor som man får i öronsnibbarna ibland? Det är väl någon form av körtlar som jag aldrig förstått mig på riktigt. Nu har jag fått tre stycken varav två är gigantiska och gör SKITONT! Klämmer jag (vilket jag givetvis inte kan låta bli) gör det dödligt ont och låter jag det vara så bultar det bara lite irriterande. Varför gör det ont? Har jag blivit allergisk mot örhängen som jag burit en miljon gånger innan? Och den viktigaste frågan av allt, kan man ta sönder kulorna på något sätt? Typ köra in en steriliserad nål och punktera dom? Det hade varit grymt tillfredställande.

Problem nummer två är att jag blir övernojig av att jobba på sjukhus. Jag får ONT I MAGEN av att läsa om all cancer, läser man om tillräckligt många fall på en dag så inbillar man sig att _alla_ har det. Och jag föredrar att låtsas att ingen är sjuk och olycklig här i världen, men dessa journaler krossar min drömbild. Som tur är så har vi inga barnpatienter där jag jobbar, för det hade jag ärligt talat inte pallat med. Och då har jag ändå bara ett kontorsjobb, jag är oerhört imponerad av er som jobbar med sjuka patienter på RIKTIGT.
Igår i källaren mötte jag två sängar som var på väg mot bårhuset, det var ju filtar över men jag blev ändå helt kall och stelade till med min postvagn. Hua!

Jag har varit helt yr sen jag vaknade, det snurrar till i huvudet hela tiden och speciellt när jag böjer mig ned. Suck, det känns inte särskilt lovande inför arbetsdagen. Men Mikael har skickat med mig löjligt goda frukostmackor med rostbiff och grejer, så det går nog över snart.

Jag börjar känna mig aningen julstressad nu, hur fan ska man hinna med allt. På agendan står:
* Lussekatt och pepparkaksbak, ska försöka hinna med det på söndag eftersom det är Lucia.
* Köpa en skogsfamilj till Moa, har tjatat om det hur länge som helst så nu måste det bli av!
* Köpa ramar till alla fotografier som ska ges bort.
* Lista ut julklapp till lillasyster och inhandla den. Vad vill en femtonåring ha nu för tiden? Själv hade jag velat ha en limpa Prince röd men min syster är förståndigare än så.
* Lista ut julklapp till Mikael och inhandla den. Det där är alltid en jävla gåta.
* Byta en ful tröja som jag köpte på Gina. Den är blå och vitrandig och lite oversixe sådär vilket passar oss med degmage men det var KORT! Vem vill ha en KORT pösig tröja? Ska väl inte förneka att jag har en abnormt lång överkropp visserligen.
* Handla juloutfit till mig. Moas är färdig som tur är.
* Planera julmiddagen redan nu, det ska firas hos oss i år. Tänkte ge mig på att göra Ris ala Malta för första gången, det blir en utmaning.
* Slå in dom sista julklapparna, vi har så mycket julklappar i år att dom färdiginslagna inte får plats någonstans utan är intryckta på diverse ställen i klädkammaren så att mina kläder blivit ännu mer skrynkliga.

Just det, innan jag avslutar så måste jag ju meddela att Moa lärt sig att snurra. Så nu står hon och snurrar ganska ofta. Hon har även lärt sig att låsa upp toalettdörren om nyckeln sitter i, helt jävla sanslöst. Igår stal hon nyckeln och gömde den under sitsen på sin Nalle Phu-bil, så att vi inte fick upp toadörren. Det blev lite svettigt där ett tag.

Tusen tack för dagis-kommentarerna förresten!

Fick nästan en hjärtattack när jag loggade in nu och såg alla dessa kommentarer på förra inlägget! En sak är säker, man ska akta sig för att kritisera någon med en stor blogg för det finns många, många anonyma hejdukar som kommer till undsättning! Väldigt, väldigt underhållande! Synd att jag inte har en skål popcorn att avnjuta till min läsning!

Börjar med att säga att jag givetvis ignorerar alla diverse påhopp, hade jag haft mer tid och ork hade jag gärna svarat på varenda kommentar, men det känns liksom inte som om det hade lett till någon direkt diskussion- ingen av er verkar ju vara den skarpaste kniven i lådan direkt.
MEN däremot ska jag skriva ett svar till enkärlekssaga.se, skickar en länk till detta inlägget sen i hennes kommentarfält.
Anledningen till att jag blev upprörd över hela bilbarnstol-historien var att jag skrev en helt lugn och sansad kommentar till hennes inlägg från första början (det var följande: "Men herregud! Åk INTE taxi med lilltjejen om ni inte har med er en bilstol! Det räcker med en liten inbromsning så kan hon flyga med huvudet före rätt i rutan. Hemska tanke!"). Inte så farligt va?
Men då skrev hon om bittra människor och "käcka" mammor som kan dra ifrån hennes blogg. Då tände jag till, för jag tyckte att det lät oerhört barnsligt och nonchalant och att hon tyckte att det var en skitgrej. Klart som fan att man reagerar då, det är ju ett litet barn inblandat! Skitsamma om det är mitt barn eller grannens barn eller en främlings barn, det är klart att man tycker att det är provocerande. Den där mentaliteten "sköt dig själv och skit i andra" håller liksom inte i längden. Det hade blivit en jävligt hemsk värld att leva i då.
MEN hon har lämnat en kommentar här hos mig nu där det framgår klart att det var en engångsgrej och att hon är väl medveten om att barn inte ska åka obältade; det var någon form av nödsituation. Kanon! Det var ju bara det jag hoppades på att få höra för det framgick sannerligen inte av inlägget, det lät som om familjen varit ute och käkat och tagit en taxi hem efteråt.
Så Angelica om du läser- jag säger absolut inte att du är en dålig mamma (och din väldigt arga pojkvän är ingen dålig pappa heller, hehe). Att åka bil med ett oskyddat barn ÄR idiotiskt helt klart, men jag tror och hoppas att det var den första och enda gången det hände. 
Ha en trevlig fortsatt semester!

Tack för alla kommentarer och tips angående dagisplatsen. Höga staket uppskattas minst sagt!
Hade jag fått välja så hade jag haft Mosan hemma tills hon var minst två år- eller kanske till och med tre år? Vi hade ju liksom bosatt oss på ÖF de sista månaderna så det råder ju ingen brist på lek med andra barn direkt vilket jag ser som den i stort sett enda fördelen med att en liten unge på dagis. Hade vi varit ekonomiskt oberoende hade jag skaffat ett helt fotbollslag med ungar och inte släppt ifrån mig dom innan det var skoldags, den saken är klar.

På tal om något helt annat så tänkte jag ta upp något idiotiskt som jag läst i en blogg. Det är en blogg som jag läser mest för att den irriterar mig och för att jag får en liten kick av att bli provocerad. Adressen hittar ni här:
http://enkarlekssaga.blogg.se/ . Det är en tjej med en dotter på knappt två år och just nu är hela familjen på semester och hon skriver om hur jobbigt det var att den spanska taxichaffisen körde som en galning när hon satt med sin sovande dotter obältad i baksätet, TÄNK vad som kunde ha hänt när han körde sådär!
Öh, va? känner jag då. Om man frivilligt sätter sig i en taxi utomland med ett sovande barn utan bilstol är det väl inte taxichauffören det är fel på? Hur kommer man ens på tanken att åka bil utan bilbarnstol? Utan bälte? Det är klart att man kanske inte tar med sig stolen på flyget ner, det förstår jag också- och det är väldigt sällan dom har bälten i baksätet utomlands. MEN DÅ ÅKER MAN FÖR FAN INTE BIL! Det spelar väl ingen roll om det är världens mest försiktiga taxichaufför som kör, eller om ungen sitter bältad. En tvååring utan bilstol kommer att flyga all världens väg vid minsta lilla smäll, och fungerar bältet finns risken att ungen knäcker nacken eller stryps.
Detta kan väl ändå inte vara någon nyhet för en tänkande, vuxen människa i Sverige? Även om man gömt huvudet i sanden i ett par år så borde det väl räcka med det sunda förnuftet?
Jag kommenterade givetvis inlägget och då skrev hon följande i dagens inlägg: "Roligt med lite kommentarer men alla bittra manniskor som ska leka kack morsor kan garna dra sig har ifran. Dock blir jag inte nerslagen, allting ar sa bra har nere sa jag agnar inte ens en tanke at negativa saker!".
Vilken tur att hon kan njuta av sin semester trots allt! Shopping och grejer. Verkligen tur. Vi får alla hoppas att hennes dotter kan njuta också och slipper bli mosad vid en eventuell krock.
Dumma människor finns det gott om!


Vi var hos farmor igår och åt söndagsstek. Ack, ack så gott det var! Hon hade slagit på stort med julpyntet och jag trivdes som fisken i vattnet. Vi har bara två ljusstakar, en julstjärna och minijulgranen att stoltsera med. Ärligt talat finns det inte plats för mer prylar.
Moa levde loppan och gick omkring lite, trots att hon hade strumpbyxor på sig! Innan har hon bara gått när hon varit barfota. Jag fick rädda en hiskeligt stor samling prydnadsaker från en snar död och Mosan hann rensa ur inte mindre än tre stora skåp. Farmor hade köpt en stor St Bernhardshund som sjöng och dansade HulaHula som Moa skrattade ihjäl sig åt, hehe.
Jobbdagen har gått bra, trots att jag håller på och lära mig några löjligt avancerade moment med remisser om provsvar- det finns en miljon olika läkare som man ska hålla reda på, dom har krångliga signaturer, oläslig handstil och dessutom är alla indelade i otaliga antal team utan minsta logik. Dessutom gick jag rundan med postvagnen själv för första gången och gick nog fel tjugo gånger av tjugo möjliga. Imorgon är det personalmöte, ska bli spännande.

Just det Emelie, vi har närmast till Musikvägen härifrån men det är ändå rätt långt bort anser jag, så jag åker alltid bussen till Marklandsgatan och tar vagnen därifrån istället, haha.  

Måste lära mig följande för att passa in i vuxenvärlden:

- Dricka kaffe.
- Dricka te.
- Dricka glögg.
- Dricka rödvin.

Åh, fick precis läsa på Facebook att vår videobutik blev rånad ikväll, jävla skit! Vi är ju stammisar- hyr film jämt och när vi inte gör det så köper vi snus där. Det är alltid en massa fina hundar bakom disken också, jävla idioter. Tur att man inte har möjligheten till några spontana kvällspromenader och att vi hyrde film igår.

Jobbet går fortsatt kanon. Men det märks att man inte är van vid att sitta still vid datorn åtta timmar om dagen, när jag skulle gå hem igår fick jag knappt på mig stövlarna, dom satt som korvskinn och då brukar jag ändå få ner jeansen utan problem och igår hade jag strumpbyxor. Beklagade mig till Tina i mitt rum att det var då FAN att man bara blir fetare och fetare och då upplyste hon mig om att benen lätt svullnar upp av allt stillasittande, så jag hoppas att det var därför.
Men det är fan inte kul att vara utan Moa. Under dagen går det bra, men jag får en klump i halsen varje gång jag åker hem och inser att det snart är kväll och jag har missat hela dagen med gullefjun- det känns fan inte skoj. Jag längtar efter att gå ut och gunga eller gå till ÖF, man hinner ju inte med någonting på kvällarna nu när det är kolsvart ute när jag kommer hem. Tur att hon är hemma med Mikael i alla fall, jag vet ju att hon har det bra. Men jag då? BUHU!
Vi har kikat lite på dagis och planerar att försöka besöka lite olika ställen för att eventuellt sätta henne i kö om det skulle bli så att jag får förlängd anställning. Och det får mig att vilja kräkas lite grann. Främst av dessa tre skäl:
1) Hon blir övergiven av sin mamma och pappa. Hon är en bebis, det är inte naturligt.
2) En komplett främling ska ta hand om mitt barn. Jag tvivlar starkt på att en två veckor lång inskolning ska ge mig ett förtroende för någon jag inte känner alls. DESSUTOM så är ju denna dagisfröken inte Moas personliga barnpassare utan hon ska även ha koll på minst fem, sex andra små barn. Kommer hon att märka direkt när Mosan blir rädd eller ledsen? Kommer hon att märka när Mosan är mallig över något och vill ha ett leende eller en applåd? Kommer hon överhuvudtaget ha tid att göra något åt saken OM hon skulle märka det?
3) Jag är jävligt skeptiskt till dessa stadsdagis. Vi har ett dagis precis här i närheten, dom har ett inhängnat jävla berg att leka på och det är allt. Det dagis som ligger näst närmast är placerat precis bredvid spårvagnsrälsen. Wow.

Och nej, kom inte och säg att dagis är SÅ nyttigt och SÅ bra för en ettåring. En ettåring hör hemma hos sin mamma och pappa, ingen annanstans. Tråkigt bara att mamman och pappan måste arbeta för att försörja sin lilla familj.

Idag har vi haft mysdag, såklart. Moa har promenerat runt för fullt, det var ett par dar sedan nu. Det måste vara för att det är lördag, det är hennes promenad-dag. Vi har ätit god mat, slagit in julklappar, tittat på Robinson och Tarzan. Vi har en rejäl samling Disneyfilmer på datorn nu så väntas på att ses, det är tur att Mosan har så barnsliga föräldrar.
Imorgon blir det en tripp till farmor och söndagsstek!

Sitter på jobbet nu, tänkte faktiskt unna mig en liten bloggstund innan alla kommer, jag har inte sett en enda levande själ förutom sjuksköterskorna som förmodligen är här dygnet runt.
Jag trivs fortfarande SKITBRA, det är faktiskt kul att komma hit trots att det är ett jobb- inget jag förknippat med kul innan direkt. Och duktig är jag minsann, jag jobbar på för fullt- det här är första gången jag faktiskt använder internet på den här datorn, imponerande va? Igår var jag och tog kort till min nya ID-bricka, och som vanligt blev bilden något av det gräsligaste man kan skåda med det mänskliga ögat. Och då tog ändå fototjejen tre bilder som jag fick välja mellan, men jag ser ut som en gås på samtliga ändå.

Fan vad skönt att det är fredag! Jag längtar ihjäl mig efter min lilla råtta och min hemmakarl! Fyra fjuttiga timmar har jag att leka med Moa nu under dagarna, stor kontrast till TJUGOFYRA timmar som jag är van vid. Men visserligen så sover hon fortfarande med mig... Det kanske inte är det bästa för min nattsömn men däremot för mammahjärtat, jag kan inte vara hos henne på dagen nu men i alla fall på natten. Och hon blir så jävla glad när jag kommer hem, igår kramade hon mig sådär superlänge igen och när jag skulle sätta ner henne och ta av jackan så hängde hon sig fast i mitt hår och dinglade, det är min klängiga och starka tjej det!
Det börjar lösa sig med hennes matvägran nu, sålänge hon får ha en sked att skvätta i tallriken hon också så äter hon faktiskt väldigt nöjt, det är väldigt påfrestande att se all fiskpuré eller spagettistrån eller vad det nu kan vara hamna i hela jävla köket, men vi biter ihop och låter henne hållas. Nu ska bebisen gödas!

Ikväll blir det fredagsmys på hög nivå! Fläskfilé, film och givetvis chips och dipp. Mer än så är inte planerat.
Ha en trevlig helg alla söta!

Tänkte börja med att svara på kommentarerna från Emelie och Emily!
Det är bestämt att jag ska vara där i minst tre månader- lika länge som Mikael ska vara pappaledig. Sen har vi ett par månader med föräldraledighet kvar och tanken var att jag skulle fortsätta vara hemma då, men det finns en chans att jag kan få jobba kvar och då måste jag ju nästan ta den, så då kanske Mikael får vara hemma resten eller så får vi sätta Moa på dagis eller hos dagmamma (eller DAGBARNVÅRDARE som det tydligen heter nu). Och med min dagisskräck så vill jag helst inte tänka på det, men hon har ju i alla fall hunnit bli minst 1,5 år.
Och det känns pissjobbigt att vara ifrån min fisa. När jag är på jobbet så har jag så fullt upp att jag inte hinner deppa ner mig över det, och det är ju bra. Men jag jobbar ju heltid, mellan 07-15.30 och det blir ju många timmar ifrån henne och det känns inte kul, men samtidigt så har ju jag varit hemma med henne i 14 månader nu och det är faktiskt Mikaels tur, jag kan inte vara hur girig som helst även om jag velat, hehe. Igår när jag kom och lyfte upp henne så gav hon mig den längsta kramen någonsin, överdriver inte när jag säger att hon hängde runt min hals i flera minuter och kramade stenhård, då blir man väldigt gråtmild.
Jag har tagit med mig en ram med ett Mosan-foto i som står på mitt skrivbord nu, och många har stått i beundrat henne. Det är ju den underbaraste flickan i hela vida världen!

Det har i alla fall flytit på grymt bra på jobbet idag med. FAN vad goa alla är! Var sjukt nervös och stel igår när jag kom till avdelningen men det är redan som bortblåst. Jag är inte van att vara social med massa nya människor längre, jag har ju levt i min bebisbubbla sedan jag blev gravid liksom- men fan vad det flyter på! Alla mysiga tanter och damer tar så himla bra hand om mig, det beröms och det skämtas och alla babblar på för fullt och frågar ut mig hela tiden så det går liksom inte att vara blyg eller att vantrivas på något sätt överhuvudtaget.
Det är grymt helt enkelt.
I morgon ska jag fotas så att jag kan få mitt passerkort, det ska bli skönt. Har fått en nyckel också som jag är livrädd att tappa, det är en fördel för igår fick jag gå och tigga till mig nyckeln till toaletten av andra, och det kan ju bli rätt frustrerande i längden.
HELT slut var jag igårkväll, jag som brukar ligga vaken säkert en timme i sängen innan jag kan somna, jag var så jävla trött att jag inte en minns att jag somnade, så jag hann förmodligen knappt lägga mig på min kära högersida innan jag däckade av.

Här är två söta bilder, orkar inte ladda upp fler. Den första är från i söndags när vi var i Frillesås på adventfika:

Väldigt försummad blogg, och så lär det nog förbli.
Jag har fått jobb på sekreteriatet på Sahlgrenska, Mikaels mamma fick nys om jobbet och frågade om jag var intresserad vilket jag givetvis var, och jag började redan idag. Så JO arbetsförmedlingen- jobben kommer bara springande utan att man behöver göra någonting, haha. 
Kom hem till en tom lägenhet nu, Mikael och Moa är i Skene och hälsar på kusinerna, men dom ska väl vara på ingång snart och jag bad honom att stanna till och köpa någon flötig hämtmat på vägen hem.

Första dagen har gått ypperligt! Moa har inte riktigt köpt faktumet att det nu är Mikael som är föräldraledig och att jag behöver sova på nätterna, hon krälar över till mig i sängen och vill absolut inte bli nattad av honom, så jag var rätt mör i morse när klockan ringde 06, men det har gått kanon ändå! (precis som jag trodde är det betydligt, betydligt mer krävande att underhålla bångstyrig bebis på dagarna är att jobba heltid).
Dagen har varit fullspäckad dock, har hälsat på MASSOR av nya kollegor, lärt mig MASSOR av nya saker och utforskat alla sjukhuskorridorer, tanken är att jag ska köra runt på postvagnen mellan avdelningarna inom kort och det kommer verkligen bli en utmaning med mitt rövdåliga lokalsinne. 
Annars har jag mest hållit på med journaler, papper ska sorteras, skrivas ut och skickas ned till arkivet, tiden bara flög iväg. Kollegorna är helt UNDERBART än sålänge, herregud vad jag har blivit omhändertagen! Verkligen rejäl skillnad mot surgubbarna på mitt gamla jobb... 
Nej, det här kommer bli grymt.

Nu ska jag sträcka ut mig i soffan tills la familia kommer hem, har massor av fina bilder att lägga in när jag hinner!