Dag 2 i arbetslivet
Tänkte börja med att svara på kommentarerna från Emelie och Emily!
Det är bestämt att jag ska vara där i minst tre månader- lika länge som Mikael ska vara pappaledig. Sen har vi ett par månader med föräldraledighet kvar och tanken var att jag skulle fortsätta vara hemma då, men det finns en chans att jag kan få jobba kvar och då måste jag ju nästan ta den, så då kanske Mikael får vara hemma resten eller så får vi sätta Moa på dagis eller hos dagmamma (eller DAGBARNVÅRDARE som det tydligen heter nu). Och med min dagisskräck så vill jag helst inte tänka på det, men hon har ju i alla fall hunnit bli minst 1,5 år.
Och det känns pissjobbigt att vara ifrån min fisa. När jag är på jobbet så har jag så fullt upp att jag inte hinner deppa ner mig över det, och det är ju bra. Men jag jobbar ju heltid, mellan 07-15.30 och det blir ju många timmar ifrån henne och det känns inte kul, men samtidigt så har ju jag varit hemma med henne i 14 månader nu och det är faktiskt Mikaels tur, jag kan inte vara hur girig som helst även om jag velat, hehe. Igår när jag kom och lyfte upp henne så gav hon mig den längsta kramen någonsin, överdriver inte när jag säger att hon hängde runt min hals i flera minuter och kramade stenhård, då blir man väldigt gråtmild.
Jag har tagit med mig en ram med ett Mosan-foto i som står på mitt skrivbord nu, och många har stått i beundrat henne. Det är ju den underbaraste flickan i hela vida världen!
Det har i alla fall flytit på grymt bra på jobbet idag med. FAN vad goa alla är! Var sjukt nervös och stel igår när jag kom till avdelningen men det är redan som bortblåst. Jag är inte van att vara social med massa nya människor längre, jag har ju levt i min bebisbubbla sedan jag blev gravid liksom- men fan vad det flyter på! Alla mysiga tanter och damer tar så himla bra hand om mig, det beröms och det skämtas och alla babblar på för fullt och frågar ut mig hela tiden så det går liksom inte att vara blyg eller att vantrivas på något sätt överhuvudtaget.
Det är grymt helt enkelt.
I morgon ska jag fotas så att jag kan få mitt passerkort, det ska bli skönt. Har fått en nyckel också som jag är livrädd att tappa, det är en fördel för igår fick jag gå och tigga till mig nyckeln till toaletten av andra, och det kan ju bli rätt frustrerande i längden.
HELT slut var jag igårkväll, jag som brukar ligga vaken säkert en timme i sängen innan jag kan somna, jag var så jävla trött att jag inte en minns att jag somnade, så jag hann förmodligen knappt lägga mig på min kära högersida innan jag däckade av.
Här är två söta bilder, orkar inte ladda upp fler. Den första är från i söndags när vi var i Frillesås på adventfika:
Det är bestämt att jag ska vara där i minst tre månader- lika länge som Mikael ska vara pappaledig. Sen har vi ett par månader med föräldraledighet kvar och tanken var att jag skulle fortsätta vara hemma då, men det finns en chans att jag kan få jobba kvar och då måste jag ju nästan ta den, så då kanske Mikael får vara hemma resten eller så får vi sätta Moa på dagis eller hos dagmamma (eller DAGBARNVÅRDARE som det tydligen heter nu). Och med min dagisskräck så vill jag helst inte tänka på det, men hon har ju i alla fall hunnit bli minst 1,5 år.
Och det känns pissjobbigt att vara ifrån min fisa. När jag är på jobbet så har jag så fullt upp att jag inte hinner deppa ner mig över det, och det är ju bra. Men jag jobbar ju heltid, mellan 07-15.30 och det blir ju många timmar ifrån henne och det känns inte kul, men samtidigt så har ju jag varit hemma med henne i 14 månader nu och det är faktiskt Mikaels tur, jag kan inte vara hur girig som helst även om jag velat, hehe. Igår när jag kom och lyfte upp henne så gav hon mig den längsta kramen någonsin, överdriver inte när jag säger att hon hängde runt min hals i flera minuter och kramade stenhård, då blir man väldigt gråtmild.
Jag har tagit med mig en ram med ett Mosan-foto i som står på mitt skrivbord nu, och många har stått i beundrat henne. Det är ju den underbaraste flickan i hela vida världen!
Det har i alla fall flytit på grymt bra på jobbet idag med. FAN vad goa alla är! Var sjukt nervös och stel igår när jag kom till avdelningen men det är redan som bortblåst. Jag är inte van att vara social med massa nya människor längre, jag har ju levt i min bebisbubbla sedan jag blev gravid liksom- men fan vad det flyter på! Alla mysiga tanter och damer tar så himla bra hand om mig, det beröms och det skämtas och alla babblar på för fullt och frågar ut mig hela tiden så det går liksom inte att vara blyg eller att vantrivas på något sätt överhuvudtaget.
Det är grymt helt enkelt.
I morgon ska jag fotas så att jag kan få mitt passerkort, det ska bli skönt. Har fått en nyckel också som jag är livrädd att tappa, det är en fördel för igår fick jag gå och tigga till mig nyckeln till toaletten av andra, och det kan ju bli rätt frustrerande i längden.
HELT slut var jag igårkväll, jag som brukar ligga vaken säkert en timme i sängen innan jag kan somna, jag var så jävla trött att jag inte en minns att jag somnade, så jag hann förmodligen knappt lägga mig på min kära högersida innan jag däckade av.
Här är två söta bilder, orkar inte ladda upp fler. Den första är från i söndags när vi var i Frillesås på adventfika:
Kommentarer
Trackback
