Lördag
Jobbet går fortsatt kanon. Men det märks att man inte är van vid att sitta still vid datorn åtta timmar om dagen, när jag skulle gå hem igår fick jag knappt på mig stövlarna, dom satt som korvskinn och då brukar jag ändå få ner jeansen utan problem och igår hade jag strumpbyxor. Beklagade mig till Tina i mitt rum att det var då FAN att man bara blir fetare och fetare och då upplyste hon mig om att benen lätt svullnar upp av allt stillasittande, så jag hoppas att det var därför.
Men det är fan inte kul att vara utan Moa. Under dagen går det bra, men jag får en klump i halsen varje gång jag åker hem och inser att det snart är kväll och jag har missat hela dagen med gullefjun- det känns fan inte skoj. Jag längtar efter att gå ut och gunga eller gå till ÖF, man hinner ju inte med någonting på kvällarna nu när det är kolsvart ute när jag kommer hem. Tur att hon är hemma med Mikael i alla fall, jag vet ju att hon har det bra. Men jag då? BUHU!
Vi har kikat lite på dagis och planerar att försöka besöka lite olika ställen för att eventuellt sätta henne i kö om det skulle bli så att jag får förlängd anställning. Och det får mig att vilja kräkas lite grann. Främst av dessa tre skäl:
1) Hon blir övergiven av sin mamma och pappa. Hon är en bebis, det är inte naturligt.
2) En komplett främling ska ta hand om mitt barn. Jag tvivlar starkt på att en två veckor lång inskolning ska ge mig ett förtroende för någon jag inte känner alls. DESSUTOM så är ju denna dagisfröken inte Moas personliga barnpassare utan hon ska även ha koll på minst fem, sex andra små barn. Kommer hon att märka direkt när Mosan blir rädd eller ledsen? Kommer hon att märka när Mosan är mallig över något och vill ha ett leende eller en applåd? Kommer hon överhuvudtaget ha tid att göra något åt saken OM hon skulle märka det?
3) Jag är jävligt skeptiskt till dessa stadsdagis. Vi har ett dagis precis här i närheten, dom har ett inhängnat jävla berg att leka på och det är allt. Det dagis som ligger näst närmast är placerat precis bredvid spårvagnsrälsen. Wow.
Och nej, kom inte och säg att dagis är SÅ nyttigt och SÅ bra för en ettåring. En ettåring hör hemma hos sin mamma och pappa, ingen annanstans. Tråkigt bara att mamman och pappan måste arbeta för att försörja sin lilla familj.
Idag har vi haft mysdag, såklart. Moa har promenerat runt för fullt, det var ett par dar sedan nu. Det måste vara för att det är lördag, det är hennes promenad-dag. Vi har ätit god mat, slagit in julklappar, tittat på Robinson och Tarzan. Vi har en rejäl samling Disneyfilmer på datorn nu så väntas på att ses, det är tur att Mosan har så barnsliga föräldrar.
Imorgon blir det en tripp till farmor och söndagsstek!
Jag tycker också det är för tidigt att sätta en Ettåring på dagis, men se det som att Moa snart är 1,5 år iallafall, det kanske gör det lite lättare. Här sket det sig med just det dagiset Vi ville ha in Liam på, så han börjat i Augusti! Tur i oturen att jag blev uppsagd... annars hade vi kört vilket dagis som helst. Är väldigt nöjd att vi besökte typ 5 dagis, det var vissa som jag Absolut aldrig hade satt mitt barn på. Nät det gäller inskolningen så är det här i Stockholm dessutom inte 2 veckors inskolning längre utan 3 dagars........ Galet!!!! Vi bor 1 minuts gångväg från det dagis vi vill ha in Liam på så jag kommer vara redo att storma in och trösta/skydda mitt barn vilken sekund som helst. Är det alltså fortfarande 2 veckors insk. hos er?? Vilken lyx :-( Grattis till jobbet och härligt att du trivs så bra! Även om det är jobbigt att du får träffas med Moa mindre, vilket jag inte ens kan föreställa mig :-/
Ett tillägg: vilken förälder nöjer sig med vilket dagis som helst??hade jag inte blivit uppsagd så hade vi levt i fattigdom för att vara hemma med Liam till hösten nästa år...
Det där måste va tufft att tänka på dagis här i ghettot, tacka vet jag lärkbackens dagis ;) Frilleland.
Men du, vilken spårvagnshållplats har ni närmast er egentligen??
skriv du svar i min blogg/mail om du vill.
Som gammal Frlunda-bo vill jag starkt rekommendera Fiolsgatans förskola! Där gick jag, och jag vet inte hur många gånger vi försökte dra till skogen som ligger alldeles intill och leka, det gick inte hur vi än försökte klättra ut, för det var HÖGA, ORDENTLIGA staket, en bristvara på många dagis idag. dessuom finns ingen farlig väg i närheten för den unge som ändå skulle kunna dra. viktig aspekt!
Jag har läst din blogg ganska länge nu utan att kommentera! Hamnade här för flera månader sedan och har sedan dess återkommit, tack för en bra blogg som jag blir glad av att läsa!
Jag har själv arbetat på förskola under ca 2 års tid och själv skolat in små barn med föräldrar som haft samma känsla som det låter som du har. Dina känslor är inte alls vanliga utan helt normala, det är klart omställningen är stor att börja på en förskola. När ni väljer förskola, gå dit och hälsa på, kolla runt på olika, fråga, fråga, fråga och be att få läsa arbetsplanen kring hur dom arbetar. Titta på miljön och gå på magkänslan! Fråga kring inskolning, om dom har hembesök osv.. Hoppas mina små tips kan hjälpa dig lite på vägen :)
