Jag har två problem
Två stora problem här på morgonkvisten som sagt. Kanske någon kan hjälpa mig?
Problem nummer ett är mina öronsnibbar. När jag började jobba förra veckan ville jag ju snofsa till mig lite, man får ju passa på när man är på jobbet och inte har klåfingrig bebis i närheten som vill tugga på mitt hår eller skvätta fiskpuré över hela mig- så jag satte på mig örhängen för första gången på länge. Det sved ju en del får erkännas men jag envisades med att stoppa in dom i mina röda öronsnibbar varje dag ändå, och det har jag fått äta upp nu.
Ni vet såna där små hårda kulor som man får i öronsnibbarna ibland? Det är väl någon form av körtlar som jag aldrig förstått mig på riktigt. Nu har jag fått tre stycken varav två är gigantiska och gör SKITONT! Klämmer jag (vilket jag givetvis inte kan låta bli) gör det dödligt ont och låter jag det vara så bultar det bara lite irriterande. Varför gör det ont? Har jag blivit allergisk mot örhängen som jag burit en miljon gånger innan? Och den viktigaste frågan av allt, kan man ta sönder kulorna på något sätt? Typ köra in en steriliserad nål och punktera dom? Det hade varit grymt tillfredställande.
Problem nummer två är att jag blir övernojig av att jobba på sjukhus. Jag får ONT I MAGEN av att läsa om all cancer, läser man om tillräckligt många fall på en dag så inbillar man sig att _alla_ har det. Och jag föredrar att låtsas att ingen är sjuk och olycklig här i världen, men dessa journaler krossar min drömbild. Som tur är så har vi inga barnpatienter där jag jobbar, för det hade jag ärligt talat inte pallat med. Och då har jag ändå bara ett kontorsjobb, jag är oerhört imponerad av er som jobbar med sjuka patienter på RIKTIGT.
Igår i källaren mötte jag två sängar som var på väg mot bårhuset, det var ju filtar över men jag blev ändå helt kall och stelade till med min postvagn. Hua!
Problem nummer ett är mina öronsnibbar. När jag började jobba förra veckan ville jag ju snofsa till mig lite, man får ju passa på när man är på jobbet och inte har klåfingrig bebis i närheten som vill tugga på mitt hår eller skvätta fiskpuré över hela mig- så jag satte på mig örhängen för första gången på länge. Det sved ju en del får erkännas men jag envisades med att stoppa in dom i mina röda öronsnibbar varje dag ändå, och det har jag fått äta upp nu.
Ni vet såna där små hårda kulor som man får i öronsnibbarna ibland? Det är väl någon form av körtlar som jag aldrig förstått mig på riktigt. Nu har jag fått tre stycken varav två är gigantiska och gör SKITONT! Klämmer jag (vilket jag givetvis inte kan låta bli) gör det dödligt ont och låter jag det vara så bultar det bara lite irriterande. Varför gör det ont? Har jag blivit allergisk mot örhängen som jag burit en miljon gånger innan? Och den viktigaste frågan av allt, kan man ta sönder kulorna på något sätt? Typ köra in en steriliserad nål och punktera dom? Det hade varit grymt tillfredställande.
Problem nummer två är att jag blir övernojig av att jobba på sjukhus. Jag får ONT I MAGEN av att läsa om all cancer, läser man om tillräckligt många fall på en dag så inbillar man sig att _alla_ har det. Och jag föredrar att låtsas att ingen är sjuk och olycklig här i världen, men dessa journaler krossar min drömbild. Som tur är så har vi inga barnpatienter där jag jobbar, för det hade jag ärligt talat inte pallat med. Och då har jag ändå bara ett kontorsjobb, jag är oerhört imponerad av er som jobbar med sjuka patienter på RIKTIGT.
Igår i källaren mötte jag två sängar som var på väg mot bårhuset, det var ju filtar över men jag blev ändå helt kall och stelade till med min postvagn. Hua!
Kommentarer
Postat av: Anette
Vad exakt jobbar du med?
Trackback
