Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

En riktigt lång och kaosartad vecka lider mot sitt slut. Detta kaos beror förstås på tanden som är på väg upp i fisens mun, jösses vad dåligt hon ätit, jösses vilket dåligt humör hon varit på och JÖSSES vad lite sömn jag har fått. I torsdags såg jag faktiskt asiatisk ut, mina ögon var helt ihopkrympta och jag vinglade omkring av total sömnbrist. I natt sov Moa bättre (peppar, peppar!) och hon har börjat äta annat än yoghurt och rödspätte-puré utan att spotta det över hela köket. Tack gode gud.

I onsdags var i alla fall Veronika här och fikade, gud så mysigt! Tänk att hon ska flytta till våra Frölunda-krokar, och dessutom bara plugga 50% ett tag så att vi har all tid i världen att mysa med henne, jag och lillmos. Jag är sjukt glad över att ha henne i närheten, inte för att vi bott särskilt lång ifrån varandra innan heller, men bara det att det är gångavstånd är ju ljuvligt, och ytterst praktiskt när man ska släpa på skrik och panik. Då ska jag våldgästa henne och dricka stooora glas vin omgående, en tjejkväll är vad jag helt klart behöver. Jag har ju tjejkväll varje dag visserligen, men Veronika varken bits eller bankar med kastruller tills man tror att trumhinnorna ska spricka, haha.
Alla kort jag tog blev suddiga av någon märklig anledning men jag fick i alla fall ett fint:




I torsdag var jag som sagt riktigt, riktigt död. Natten var lika helvetiskt som tisdagens, då Moa började vakna vid 23-tiden när jag precis somnat och sedan fortsatte att vakna 6-7 gånger fram till 01 då hon var vaken en timmeoch sen vaknade igen klockan 05...
Var som en zombie hela morgonen och när det var dags för Moas förmiddagslur tog det en timme att få henne att somna och sen vaknar hon igen efter en kvart, satt en halvtimme till och försökte få henne att somna om när hon nästan sov bajsade hon och jag förstod att det var kört- och jag grät som ett barn. Stod och riktigt hulkade och bytte bajsblöjan, stackars Moa såg helt förvirrad ut. Vi begav oss i alla fall sedan ut, först var vi på lekplatsen i Flatås en timme (det stod en tjej och rökte i sitt fönster och glodde på oss hela tiden vilket gjorde mig aningen nervös och sedan lekte vi i trädgården här hemma istället, Moa har kommit på att man kan krypa in under vagnen och ner i varukorgen, höll på att skratta ihjäl mig trött som jag var.





Idag har vi varit hos svärföräldrarna på middag, kom ganska nyss hem. MÄNGDER av god mat som vanligt, jag var ytterst pinsam och vräkte på två gigantiska portioner som vanligt, så det blev inga matlådor över till dom, haha. Jag kan inte hålla emot när det gäller god mat alltså, det går inte. På tal om god mat så gjorde jag en ruggigt god tacograttäng igår och det blev överraskande nog en rejäl laddning mat över som jag drömde om hela natten och såg fram emot att äta upp till frukost- det var dock NÅGON som länsat alltihop redan när jag kom upp, gud så sorgsen jag blev. 
I alla fall så var det jättetrevligt hos svärföräldrarna, Moa var glad som en lärka och försökte på alla sätt sabotera deras inredning men lyckades tack och lov inte. Hon har börjat kasta saker nu också, den räven. Där sitter man och äter middag i godan ro exempelvis också kommer det en vattenmugg farande med skrämmande kraft, hon är nästan läskigt stark. Inte en lung stund har man, hehe.  

Med en bebis på Ica MAXI.

Det här tycker Moa är roligt just nu:
- Stänga av/sätta på/stänga/sätta på teven (så att man måste dra ur sladden).
- Stänga av/sätta på/stänga/sätta på dvd:n (så att man måste dra ur sladden).
- Stänga av/sätta på/stänga/sätta på pappas dator (så att man måste dra ur sladden).
- Spotta mat, gärna över sina kläder med helst på mammas kläder.
- Skrika.
- Gnälla.
- Göra "dring-dring" ljud ala Crazyfrog.
- Dra i hår.
- Möblera om i köket.
- Pilla ut köksredskap ur BARNSÄKRA lådor och lägga dom i sin egen kökslåda längst ner.
- Pilla med barnmatslock.
- Titta på Iggle Piggle och hennes andra vänner i programmet "I drömmarnas trädgård".
- Bitas med sin enda tand.
- Bli blåst på rumpan under blöjbyten.
- Titta på fåglar.
- När pappa leker tittut med nallen.
- Plocka skit från golvet, helst pappersbitar och stoppa i munnen (igår pillade jag ut en småsten, härromdagen FYRA okokta makaroner).
- Åka vagnen (en stund).
- Åka bil (en stund).
- Sitta i selen (en stund).
- Göra ljud i trapphuset där det ekar.
- Öppna toalettlocket.
- Titta på reklam på teve.
- Slita ner alla kläder från torkställningen.
- Rycka blad från palmen (och äta dom).
- Få alvedon gnuggat på tandköttet där det gör ont (hon blir helt vild av glädje så fort hon ser alvedonflaskan...?).
- Försöka slita loss mammas navelpiercing.
- Imse vimse spindel.

Detta tycker Moa är tråkigt just nu:
- Sova.
- Äta.
- Vara vaken.
- När mamma lämnar rummet för en enda sekund utan att hon är med.
- Bli på eller avklädd.
- Få öronen tvättade.
- Somna om på natten när hon vaknar (vilket är ganska frekvent).
- Sina leksaker.
- Gå i affärer.
- Vara hemma.
- Vara någon annanstans.
- När mamma pratar i telefon.

Detta tycker mamma skulle vara roligt just nu:
- SOVA.
- Ta en cigarett.
- Helkroppsmassage.

Ååååh så liten och söt!

Snart fyller fjärsingen ett år och filosofisk som jag är har jag sammanfattat en liten lista på sådant jag inte hade en aning om tidigare:

- Det är skillnad på trött och trött. Sömn är grymt underskattat innan man får barn. Förr var man trött när man hade råkat sitta upp till klockan 02 på natten och tittat på film när man skulle upp tidigt och jobba dagen efter- tro mig, det är inte trötthet, det är lyx. Trött på riktigt blir man när man inte har fått sova när man själv vill på ett år och är en vandrande jour dygnet runt som när som helst kan väckt igen när man väl sover.

- Om man räknar med att jag bytt minst sju stycken blöjor om dagen det senaste året resulterar det i 2555 blöjbyten hittills (låt oss dra av ungefär 100 byten som herrn i huset avklarat).

- Även jag kan bli tjock. Efter att ha kunnat äta vad jag vill i tjugo år (och då har jag fan inte snålat med maten!!) så fick jag äntligen vad jag faktiskt förtjänar, fettvalkar. Ämnesomsättningen blev helt kaputt, och det retar mig något vansinnigt. Speciellt när jag faktiskt var smal igen de två månader jag ammade, tji fick jag! Alla gravida kvinnor maler på om hur smala dom ska bli efter förlossningen och det gjorde även jag, vilket är väldigt skrattretande såhär i efterhand.

- Jag tycker att alla andra har det oerhört lätt och är allmänt triviala och ytliga och kan inte för mitt liv förstå vad jag gjorde hela dagarna innan jag fick barn och tycker att det är obegripligt att inte alla tycker att min bebis är bäst i världen och att jag är en superhjälte som är mamma. Jag nickar menande åt varenda mamma jag ser och mumlar om att barn är meningen med livet. Och det tycker jag också, men kan även erkänna att jag inte läst en dagstidning på ett år, jag lägger alldeles för mycket tid på att fundera ut Moas outfit inför dagen som ska komma och sorterar Moabilder i olika mappar efter kategori. Det kanske börjar bli dags att återvända till verkligheten.

- Det lurar faror överallt, inte bara tippande möbler, vassa föremål och eluttag utan mycket värre saker som människor som vill sparka/slå/kidnappa/döda mitt barn, och de där människorna kan i stort sett vara vem som helst man möter på gatan. Fast jag har blivit SÅ mycket lugnare med tiden, nu skriker jag inte "schas!" till fåglar som flyger förbi min barnvagn.

- Moa har ätit minst två barnmatsburkar om dagen sedan hon var fem månader. Det blir en total kostnad på 3780 kronor för endast barnmat de sista sju månaderna om man räknar med att varje burk kostar 9 kronor i snitt, och då kan jag ju lägga till att hon äter ersättning, välling, yoghurt och gröt varje dag också.

- Moas garderob är ungefär fem, sex, sju gånger så stor som min egen. Eftersom att jag är allmänt fet och ganska fattig så har jag omedvetet låtit min fåfänga sida satsas på Moa istället, jag lägger mer tid på att göra i ordning henne när vi sak iväg än på att göra i ordning mig själv. Skrämmande, varningsklockorna ringer! Men det är ju så mycket roligare att klä upp lillfjärt, den vackraste flickan i världen än hennes dassig mor:P

Massa obehagliga sanningar, och ändå är man lyckligare än någonsin. Knepigt va!

Hör och häpna, idag fick jag sovmorgon trots att Mikael började jobba efter semestern. Det tjöt från spjälsängen klockan 05 i vanligt ordning men efter en flarra ersättning så somnade faktiskt Moa om, det är sällan det händer men ibland kan man faktiskt få henne att inse att klockan 05 är NATT OCH DÅ SKA MAN SOVA. Hon vaknade inte igen förrän 08.30 vilket måste vara rekordlänge de sista fyra, fem månaderna.
Hon har i för sig vägd upp den trevliga morgonen med att vara oerhört gnällig, men jag ser tand nummer två lysa under tandköttet så det kan man ju inte klandra henne för.

Åt frukost och en tidig lunch, jag åt min älskade ravioli som jag inte ätit sedan jag var gravid, love it! Och sen fick jag ett konstigt infall att röra på fläsket, orkade inte sitta in och insåg att jag inte orkade natta Moa som förmodligen skulle vara extremt svårsövd eftersom hon vaknade så sent på morgonen, så jag tyckte att det var en god idé att ta en rask promenad (kan garantera att det är första gången jag använt bra idé och rask promenad i samma mening) och för att slippa allt gnäll som blir i vagnen och bebis som kränger som en ål så stoppade jag henne i selen och klädde på mig värsta sportoutfiten, shorts och t-shirt.
Gick skitfort, och då menar jag verkligen skitfort hela vägen bort till slottskogsvallen och Moa kunde faktiskt inte motstå gungandet i selen så hon somnade efter en stund. Jag kände mig riktigt pigg och hipp på alla sätt och vis och nickade menande åt andra motionsdårar med pannband som sprang förbi. Men när jag skulle gå tillbaka kände jag ett skoskav komma smygande, Moa började gnälla oroväckande i selen, solen kom fram och det blev svinvarmt och jag fick skitont i fogarna i ryggen (elva månader sedan förlossningen och dom gör fortfarande ont). Så hemvägen var ganska plågsam måste jag säga, jag hade stoppat en stegräknade i fickan och var väldigt nyfiken på resultatet men den hade inte snappat upp några steg "9 steps" stod det på den. Då blev jag sur.
När Mikael kom hem somnade han i sängen, den grisen. Så jag blev återigen ensam med gnällpip och vi gick ut och parkerade oss på gräsmattan, det brukar ju alltid munta upp henne, så även idag, hon satt i nästan en halvtimme och satte på och tog av det lilla skyddslocket på sin vattenflaska.

Har även hunnit med att laga pannbiff med potatis, lingon och creme fraiche. Det var gott. Lilla damen har dock matvägrat, förmodligen beroende på tanden. Hon har ätit hur bra som helst en kort stund och sedan plötsligt spottat ut allt och gråtit krokodiltårar, väldigt frustrerade och hjärtskärande. Så nu kan man ju räkna med att hon vaknar mitt i natten och är hungrig. Ack, ack.

Såhär står Moa 45262663 gånger om dagen och försöker sno tangenter från min dator:

Jag tänkte innan jag fick barn att jag skulle sett till att städa bort alla gamla spöken ur min garderob. Och även om mina mungipor numera pekar uppåt 95% av alla vaken tid så inser jag ju att JAG HAR JU INTE DET. Det är dags, men HUR?

Det finns en piss-poor excause till man som slängde bort och förstörde tre långa år av mitt liv, jag lät honom pissa bort tre jävla år av mitt liv då jag kunde ha varit förbannat mycket lyckligare.
Jag var femton år när vi träffades, han var tjugotre. Tjugotre år, arbetslös och bodde fortfarande hemma utan minsta ambitioner att uträffa någonting alls i livet, redan där ringer ju liksom en varningsklocka. När vi träffades på en fest första gången bjöd han mig på amfetamin, där ringer ju varningsklocka nummer två rätt tydligt, men jag nappade ju direkt, självdesktruktiv och dum i huvudet som jag var.
Vi fick en lägenhet ute på bonnvischan rätt omgående, jag blev knäpp av att bo hemma och han var ju SÅ snäll och älskade mig ju SÅ mycket, mycket kan man säga om rövhålet men maken till trevlig och harmlös människa vid första anblicken fanns ju inte, han knarkade ju bara för att det var så synd om honom som inte hade några riktiga kompisar och aldrig fick något jobb. 
Så vi flyttade in och det tog tre dagar innan hans rätta jag visade sig. Då kastade han sig på den ynliga lilla sextonåringen jag var och kallade mig för hora och höll fast mig mot väggen och hällde en flaska cola över huvudet på mig- detta berodde på att jag antydde att han slösade på osten när han skulle äta smörgås(!). Jag sprang in i badrummet och slet ner duschdraperistången och höll den som någon jävla lans för att försvara mig (måste sett rätt komiskt ut såhär i efterhand) och jag borde ju faktiskt ha spetsat hans äckliga, finniga huvud med den redan då!

Vi bråkade jämt, han jobbade inte en enda dag på dessa tre år utan satt uppe hela nätterna med sitt älskade amfetamin och sova hela dagarna medan jag var i skolan. När jag kom hem skötte jag ALLT i hushållet och då menar jag verkligen allt, jämnställd och normalt tänkande människa som jag trots allt är så försökte jag på alla möjliga sätt och vis tvinga honom att dra sitt strå till stacken eller åtminsone städa upp sin egen skit, men det fungerade såklart inte. Diskstrejkade en gång och lät bli att ta disken på tre hela veckor men han vägrade göra det, så jag fick diska upp alla äckliga kastruller med möglig mat till slut i alla fall.
Vår ekonomi var minst sagt usel och de få slantar han fick ut i socialbidrag och det jag fick ut i studiebidrag och underhållsbidrag köpte han knark för eller SPELADE bort, spelberoende var ännu ett härligt drag att förstärka hans härliga personlighet med. Jag jobbade extra varenda lov under den här tiden och såg aldrig röken av dom där pengarna- jag var ju trots allt "skyldig" honom det eftersom att hans socbidrag var en större månadsinkomst än min.
Jag slutade i stort sett att laga mat för han hade någon jävla fixidé om att allt skulle vara perfekt, annars fick han utbrott. Jag stod och skar lök i millimeterstora tärningar med svetten rinnande för pannan för han accepterade inga "stora bitar" i sin mat, jag hade hjärtklappning när jag rörde runt i alla kastruller för att inget skulle bli bränt- eller ve och fasa, bli underkokt. Detta resulterade såklart i att jag misslyckades med varenda måltid eftersom jag var ett nervöst jävla vrak och detta resulterade såklart i ett vansinnesutrbrott från hans sida och mat i ansiktet på mig eller varför inte kasta tallriken i väggen? En gång slänge han till och med hela stekpannan med taco-köttfärs i väggen, det var en riktig höjdare! Det blev små fettfläckar över hela tapeten som jag stod och maniskt försökte skrubba bort lång tid därefter.
Men vad gör egentligen lite fettfläckar för skada när han hade sparkat hål i två dörrar och SAMTLIGA köksluckor? 

Flera gånger satt jag med mobilen i handen och skakade och tänkte ringa till min mor eller far, till mina vänner eller kanske självaste polisen. Men vad skulle jag säga? "oj herr polisen, här sitter jag med en liten fläskläpp/sönderslitna kläder/ett litet rött märke på halsen där min pojkvän kopplat ett strypgrepp". Det kände så fjuttigt, jag bara väntade och nästan hoppades att han skulle slå mig sönder och samman ordentligt någon gång så att jag hade något ordentligt att sätta dit honom för, men det gjorde han såklart aldrig- antagligen var han smart nog att aldrig låta det gå så långt.
Jag blev aldrig en sån där tyst liten mus ändå, som man kan förvänta sig. Istället blev jag sjukt paranoid, gapig som fan och väldigt aggressiv mot honom, så fort han började få ett härligt utbrott så uppmanade jag honom att smälla till mig direkt istället så att vi fick det överstökat, jag fick en radar som genomsökte hela rummet efter saker som han eventuellt skulle kunna kasta på mig och ibland så pekade jag ut föremålet direkt som en hjälp på traven så att jag slapp sitta och våndas i den där överjävliga stämningen. 
Jag avskydde allt med honom, jag VISSTE att förhållandet var dödsdömt och att han aldrig skulle förändras och att jag absolut aldrig skulle förlåta honom, varför jag fortsatte vara ihop med honom förstod jag inte då och jag förstod det inte nu. Jag är väldigt beroende av att ha ett förhållande, jag klarar mig inte ensam. Det är nog den enda (idiotiska) förklarningen. Jag dumpade honom inte förrän Mikael dök upp som min prins på vit springare, ska jag vara ärlig så hade jag säkert suttit fast i helvetet än om inte han dykit upp. 

Det märkliga är att man på något vis stänger av sina känslor när man lever med ett kräk, man blir liksom död inombords. Man slutar att bli rädd och förfärad och önska sig något bättre, det blir liksom normal vardag på något outsägligt, vidrigt sättt till slut. 
Jag berättade hela den här historien för min kära vän Tina först av alla, över en öl (eller cider och drink för mig) på krogen Bryggeriet. Hon satt med tårarna rinnande och jag satt och småskrattade och pinglade i glaset med min drinkpinne, det kändes liksom så överspelat att berätta allt med fasa i rösten, jag hade redan slutat sörja och gråta och skrika ut mitt vrede för längesen, då var jag bara avtrubbad. Det är först nu, när jag har blivit en normal människa igen som jag får ont-ont-ont i magen när jag tänker tillbaka, även om jag fortfarande är rätt avtrubbad. Det känns som om det var i ett annat liv det hände, som att den där tjejen inte var jag. Så nu sörjer jag för hennes skull, för hon förtjänade det inte. 
JAG FÖRTJÄNAR INTE att ha såna här minnen, jag mår illa av tanken på vilken svag människa jag var. Nu när jag har Moa skulle jag aldrig i helvete sätta mig i en sån situation igen, för nu ansvarar jag för henne och ingenting är viktigare än att jag är en bra mamma. Men det gör lite ont i mig att det skulle krävas en annan människa för att jag skulle ha vettet att ta hand om mig själv.

Ditt jävla svin, jag önskar dig all olycka i världen. Jag önskar dig inget annat än DÖD.   

I brist på annat att skriva om (Händelselös helg med stort H) så ska jag sammanfatta en liten lista med fasansfulla plagg som jag en gång ägt och burit. Får nästan sura uppstötningar bara av att tänka på det:

- Lila buffaloskor.
- Svarta FEJKbuffaloskor med silverrutor på sidorna.
- Min lillasysters t-shirt i storlek 110 (var väl garanterat över 170 cm lång redan då, så ni kan ju tänka er).
- Jeans med snörning i gylfen... själva snöret var i beige mockamaterial.
- En långärmad tunn tröja med dragkedja som var grå och ljusrosa som hade en stor playboykanin på bröstet (det var denna fasansfulla tröja jag fick på näthinnan idag när jag nattade Moa och drabbades av flashbacks-panik).
- En mörkblå collegetröja i storlek XXL som jag stulit från en gammal pojkvän och vägrade tvätta för att "den skulle sluta lukta honom".
- Mysbyxor med märket "Foxy" på rumpan (dom har jag dock hemma ibland, ack så sköna).
- Vita byxor med ett sånt där skärp som sitter fast i byxhällorna ni vet, och har ett blaffigt knäppe. Givetvis genomskinliga.
- Linne i kamoflagemönster- och om jag inte minns fel, en matchande kjol.
- Ett linne i sladdrigt material med ett handavtryck på magen och texten "Dont go any lower"....
- Knallrosa nätbrynja- till mitt försvar bar alla såna ett tag.
- Baggy 2pac-jeans (min stil var ju verkligen hiphop i övrigt...).
- En LÅTSAS-piercing! Dessutom valde jag att sätta den som ko-ring i näsan.
- En torshammare... det var ju så häftigt!
- (Bäst av allt) En outfit som bestod av knallrosa byxor med rejält tjafs som hade något slags fiskfjällsmönster på och dom matchade jag med en knallrosa stickad bolero och endast en sådan, alltså ingenting under utan bar mage och rygg hela vägen.

Plötsligt börjar jag liksom förstå varför någon kastade en köttbulle på mig i bamba utan synbar anledning.

Är på ett OERHÖRT dåligt humör men tänkte försöka mig på ett inlägg ändå.

Igår var det kalasväder (förmodligen sista kalasvädret för året skulle jag tro) så vi packade väskorna och begav oss till Frillesås och stranden, jag har inte varit på stranden och badat på fan vet när, inte hela den här sommaren eller förra i alla fall så det var galet efterlängtat.
Vi slog oss ner på min favoritstrand och lekte järnet i vattnet, Moa tyckte att det var vansinnigt roligt och imponerade på oss genom att stå helt själv för första gången- hon var så illa tvungen då hon inte ville sätta sig ner i kalla vattnet när vi släppte henne. Jag kröp omkring med henne och plaskade med mina valkar dinglade som en valross i min bikini som är för liten, men vadfan, det bjuder jag på, huvudsaken är att min lillfis är glad.
Sen grillade vi korv på engångsgrill- lyckades tappa tre korvar i sanden och snål som jag är envisades jag med att äta en av sandkorvarna. Det var inte gott. Hade med mig plockmat till Moa, makaroner och grönsaker, men hon var som vanligt alltför upptagen med annat så hon fick en flarra istället.
Badkrukan Mikael badade givetvis inte men det gjorde jag, det var snorkallt i vattnet men när jag ÄNTLIGEN kommer till stranden så ska det fanimej badas! Simmade väl hundra meter innan jag gav upp och flöt på späcket resterande metrar in till land, min kondition har ju alltid varit i botten men nu är det riktigt jävla illa. Vi fångade lite maneter som Moa fick leka med- dom var inte populära för hon avskyr allt slemmigt och kladdigt, ett mycket intelligent barn. Mikael fångade räkor och blev helt till sig, det är EN GÅTA hur någon som bott vid havet i nästan hela sitt liv totalt missat att det vimlar av miniräkor även i grunt vatten.
En alldeles, alldeles underbar dag var det i alla fall.

Idag har vi varit och handlat. Såg en skittuff skinnjacka till Moa på KappAhl som GIVETVIS inte fanns i storlek 86, kollade på Lindex efter ett par snickarbyxor jag velat ha i evigheter som inte heller finns i storlek 86 och jag har väntat på att dom ska komma in flera veckor nu, men inget resultat idag heller. Slutligt kollade vi på Skopunkten och mätte Mosets fötter, storlek 20 har hon- dock fanns inga skor som föll oss i smaken. Så det blev bara mat som köptes.
Har lagat en utsökt lasagne och nu ska jag njuta av att terroristen sover!

Bilder från igår:

Vill börja med att säga hipp, hipp hurra till bästaste Veronika som fyller tjugotvå år idag! Tänk, i nitton långa år har vi känt varandra nu. Älskar dig gumman! Jag skulle druckit lite vin med henne nu ikväll men var i väg på eftermiddagen och det blev sjukt så jag hade inte hunnit in till stan innan hon skulle träffa några andra uppvaktare. Så det blir till att gottgöra detta vid ett senare skede!

Idag har jag varit på den bästa av träffar- nämligen bebisträff. Som ni redan vet så spenderar jag en hel del tid inne på familjeliv.se och där är vi ett stort gäng som alla väntade smått i september 2008 och nu har jag äntligen träffat två av mammorna+bebisar i verkliga livet.
Vi åkte iväg för sent hemifrån som vanligt och när vi väl var framme hoppade vi av vid helt fel ände av slottskogen så att jag fick köra racer med vagnen en bra bit- det går ju inte så fort när jag kör racer med tanke på att kondisen är (och har alltid varit) i den totala botten, så jag blev sen. Men Kajsa och Therése var snälla nog att vänta in mig och vi tog en fika och släppte sedan lös våra småttingar på gräsmattan.
Moa fick bekanta sig med bebistjejerna Linnéa och Alice och hon var på sitt allra elakaste humör! Vet inte om hon försökte ta igen sina tidigare bebismöten då hon alltid varit minst och försvarslös, nu var hon riktigt stygg. Först hällde hon ut Linnés majskrokar när hon kom krypande och ville bjuda, sen tog hon Alice keps och slog den i huvudet på henne och slet i hennes jacka och sedan avslutade hon med att stjäla Linnéas napp och vägra att lämna den ifrån sig- hon har nog aldrig varit så förtjust i en napp någonsin. Jag fick faktiskt lite ont i hjärtat, hoppas att töserna vill förlåta henne i framtiden!
I alla fall så hade jag JÄTTETREVLIGT! Jag har ju faktiskt knappt en enda mammakompis som jag umgås med förutom Moas kusiner då förstås, men dom träffar man ju inte så himla ofta heller. För att inte tala om hur kul det var att äntligen få träffar tjejerna man pratat med varenda dag i stort sett i snart två år!

Här kommer lite bilder, det var ett väldigt svårfotat sällskap men ett par stycken fick jag tagit i alla fall!

Här har Moa stulit majskrokarna från Linnéa och hällt ut dom...



Linnea:)



Moa och Alice:



Therése, Linnéa och fisen (med en stulen napp)



Kajsa och Alice!

Hm, upp med tuppen idag, eller före tuppen snarare. 05.40 började det ylas i spjälsängen. Jag har varit helt oförskämt bortskämd med att få sovmorgon så gott som varje dag den sista tiden, så det var väl min tur att kliva upp, Mikael behöver ju också få sova. Tro nu inte för den delen att jag inte försökte få honom att gå upp, för det gjorde jag, jag låtsades sova och sen placerade jag den galna morgonbebisen på honom så att han skulle vakna, men tji fick jag.
Nu sover hon i alla fall igen, lillfis, och nattningen gick snabbt och smidigt. Det är nästan lite skrämmande hur beroende och besatt man blir av en annan människas sömn, det fanns ju inte på världskartan innan man själv fick barn. Man har liksom i tjugo års tid varit van vid att kunna tillgodose sina behov av sömn och mat när man vill (och sex för den delen), men nu finns det inget som heter grundläggande behov längre utan "grundläggande behov när bebis är nöjd och tillåter":
Men man vänjer sig ju fort och det blir ju bara bättre ju äldre snäckan blir, men det här med att gå upp i ottan kan jag fortfarande inte hantera, och kommer nog aldrig kunna heller.

I torsdags hade vi städdag här hemma, utomordentligt tråkigt såklart. Jag fyllde en hel svart sopsäck med Moas urväxta kläder som ska upp på vinden, nu har dom bara legat och skräpat på diverse ställen i klädkammaren. Skurade även hela duschavdelningen vilket jag i stort sett aldrig gjort förut, skrubbade med svamp på väggar och golv som en galning.
När det var dags för dammsugning ville Moa bara bli buren (endast av mig, förstås) och jag tänkte först stoppa henne i selen på ryggen och dammsuga men kom på bättre tankar och skickade ut henne med Mikael för att lämna hyrfilmer och åka och handla en snabbis. Precis när jag startar dammsugaren går strömmen, så jag fick en trevlig stund för mig själv istället (ja eller trevligt och trevligt, jag passade på att duscha och plocka ur diskmaskinen). Insåg att det var FÖRSTA GÅNGEN jag var ensam i lägenheten sedan Moa föddes! Elva långa månader och jag har inte varit själv här en sekund sedan dess, väldigt märklig tanke.
Igår åkte vi till IKEA på eftermiddagen, ett bra valt tillfälle för det var inte alls mycket folk. Moa var föga road av att sitta i vagnen där inne men vi fick köpt nästan allt vi skulle ha till sist. Var tvugna att pausa mitt i när jag plötsligt blev vrålhungrig och helt yr i skallen av bristen på mat i magen, så vi åt varsin köttbulletallrik och fisen fick en flaska.
På barnavdelningen blev Moa helt lyrisk när hon såg en massa småbarn leka i lekhörnan och hoppade och pep i vagnen så hon fick komma ner och leka en stund hon med, dock var hon inte lika tuff då utan satt mest och bet på ett sittunderlägg. Sen fick hon en gosedjursmus att pilla med i vagnen för att vara nöjd resten av tiden som hon roade sig med att slänga iväg hela tiden, överdriver inte när jag säger att jag plockade upp mushelvetet säkert trettio gånger, och varje gång jag böjde mig höll jag på att tappa det förstora leggingsen. Så den där musen blev inte köpt utan jag kastade iväg den i frustration vid kontorsavdelningen.
Vi fick i alla fall köpt en byrå till sovrummet, en till stor krokodil att ha i Moas säng, en tvättkorg till Moa, nya bestick och tallrikar till Moa och lite annat smått och gott- allt till Moa (till och med byrån var till henne). När vi kom hem var vi helt slut och Mikael såg galen ut i blicken så fort han började försöka montera ihop byrån så vi avbröt alltihop och hoppas på bättre lycka idag. Han blir helt skogstokig när han ska sätta ihop möbler och det blir lite begravningsstämning så jag undrar om jag inte ska fixa det där själv. Önska oss lycka till!

Bäst just nu är helt klart Alex Schulmans nya pappablogg, LÄS DEN om ni inte gjort det redan! Den är så klockren att det känns som om han klättrat in i mitt huvud och stulit mina tankar, nästan lite otäckt. Jag SÖRJER att min favorit bland hans gamla inlägg "Stieg Larsson och glaskroppen" inte går att söka fram längre, fy fan vad jag har skrattat åt det... Måste leta ännu mer nu känner jag!

Det här såg jag när jag var sissådär tio år och jag stängde av teven i panik. Varit livrädd för clowner sedan dess, dock var det inte lika läskigt när jag såg det nu, hehe...

Idag har vi begett oss till min och herrn lilla byhåla där vi växte upp- underbara Frillesås. Vi åkte tidigt i förmiddags innan Moas middagslur, tänkte att hon skulle somna i bilen och det gjorde hon ju också, ungefär fem kilometer innan vi var framme... Körde runt lite extra för att hon skulle få sova några minuter i alla fall och förfasade oss över allt nytt som byggts. Jag är inget fan av förändringar, så mycket kan jag ju säga.
Men sen blev vi otåliga och parkerade vid stranden ändå, tänkte att vi kunde lyfta över Moa till vagnen och att hon skulle fortsätta sova där men det gjorde hon GIVETVIS inte, men hon var pigg och glad ändå otroligt nog. Det var inte en käft på stranden så vi strosade omkring och kikade en stund, det var rätt kyligt i vinden så vi promenerade bort och kollade om Memme var hemma, det var hon icke, somliga har ju jobb att gå till, hehe. Så vi åkte upp till Mikaels kompis och gick in till honom en stund, Moa försökte sabotera som vanligt men hann tack och lov inte.

Sen åkte vi upp till Hornsjön, och där blåste det inte alls lika mycket men istället blev det molnigt och det dök upp flera miljoner små, små flugor som satte sig överallt. Slog oss ned ändå och trotsade flugorna och tog lite kort, Moa fick doppa fötterna också och skrattade vilt. Rätt kallt i vattnet dock, så hon fick inte bada.
Innan vi åkte hem så stoppade Moa diverse pinnar och skit i munnen och sen gick hon tag på en bit bark och kräktes upp hela sin middag över min mage och arm- tack och lov hade jag precis vikt ner klänningen i ett fåfängt försök att få lite sol på mig trots att det var molnigt. Så då kände vi att det var dags att dra oss hemåt, några otäcka getingar uppenbarade sig dessutom.
Fisen sov i bilen på hemvägen och vi sprang in och shoppade lite bebiskläder+mjukiskanin när vi var hemma i götet igen. Kvällen har avslutats med två långa telefonsamtal (det händer fan inte ofta nu för tiden...) och bad av bebis.

En sak är säker, Frillesås må vara en byhåla men GUD vilken lycka det hade varit att få köpt sig ett hus där så att Moa får växa upp i den helt klart bästa och vackraste byhålan i detta långa land!

Pics:

Usch, fick veta idag att jag känner (kände) en av killarna som dog i skottlossningen vid Stora Höga igår- ja ni har säkert läst om det.
Känns helt sjukt, det var väldigt oväntat. Riktigt hemskt och jävligt, jävligt tragiskt att folk man känner ska sätta sig i såna idiotiska situationer. Bara tjugonio år gammal, tänk vilket liv han kunde ha fått och hans nära och kära hade sluppit en sån här tragedi. Tack kära gode gud för att man bytt umgängeskrets!

Vila i frid Jonas!

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5627470.ab

Igår orkade/hann jag inte uppdatera men vi var på Netonnet och handlade. Det blev en ny hemtelefon (eller två om man ska vara petig), den gamla har strulat som fan det sista, sen blev det en ny stereo till herrn, han är helt kär- jag skiter i vilket då jag är en torrboll som faktiskt föredrar när det är tyst trots att jag givetvis gillar musik, jag måste ha ärvt det där av min mor.
Sist men inte minst blev det en underbar ny kamera! Jag har varit SÅ LESS på den vi har, bilderna blir inte alls bra i vissa ljus och det är en fördröjning som heter duga varje gång man ska sätta igång den och när man ska titta på bilder, motivet hinner liksom krypa iväg och göra något helt annat när kameran är redo att fånga allt spännande. Åååh vad den är fin! Jävligt avancerad, jag har inte ens orkat titta igenom alla funktioner än men det tuffast hittills är att kameran fotar automatiskt när personen man ska plåta ler, hur är det möjligt liksom? Bildern blir tjusiga som fan, det är ljusår från den gamla i kvalitet. Så nu jävlar ska här fotas!

Idag har vi varit och hälsat på farmor- alltså Moas gammelfarmor. Där kan vi snacka original till människa! Det är helt sanslöst att man kan ha sån energi när man är 74 år, maken till aktiv människa finns inte. Hon är varken stilla eller tyst en enda sekund och hon jobbar fortfarande (solarievärdinna, hehe) och känner nog varenda kotte i hela Mölnlycke- i och för sig så pratar hon med och ser till att lära känna varenda främling hon möter också för den delen, så det kanske inte är så konstigt.
Vi fick en jättegod gryta och glass och Moa gled omkring som en tornado som vanligt. Mikael blev begravd bakom ett berg med fotoalbum på diverse släktingar som han ombeddes gå igenom också. Moa såg till att plocka ut varenda byrålåda i lägenheten och tömde varenda skåp på prylar så hon var nöjd förstås, och helt slut nu på kvällen efter alla bravader.
När vi skulle gå greppade hon tag i farmor och gav henne en bamsekram länge, länge så att farmor höll på att smälla av, av lycka och stolthet. Det var imponerande faktiskt, hon brukar aldrig ha tid att kramas med någon.
Hyrde film på eftermiddagen som vi ska avnjuta i kväll!

Bilder från dagen med nya GRYMMA kameran!

Igår var allt klart med ägarbyte och påställning och allt vad det heter med bilen, tjoho! Vi åkte in till Slottskogen under dagen och mötte svärföräldrarna, satte oss på en uteservering och flämtade i skuggan, det är VAAARMT i götet nu. Moa var vansinnigt road av alla pippifåglar som hoppade omkring runt borden och satt helt nöjd i sin vagn en lång stund- och det har nog aldrig hänt innan.
Sen åkte vi hem och premiärkörde bilen raka vägen till Sisjön och Babyproffsen för att köpa en ny stol, det bidde ingen Britax Multitec utan i stället en Acta Graco Cosmic Comfort, vi plågade den stackars expiditen länge och väl och testade alla möjliga stolar i bilen och sedan på bebis och bestämde oss till slut, hon satt bäst i den här och den verkade helt klart mest bekväm utav dom vi testade (därav namnet Comfort...), vi tog en rödsvart variant. Sen var vi tvungen att installera stolen också vilket var en utmaning, jag blev helt yr i huvudet när hon demonstrerade det i butiken men som tur var hade Mikael lagt det mesta på minnet och sen satt stolen som en smäck. Innan vi åkte hem tog vi en sväng till Burger King och deras drive-in, man måste ju för fan utnyttja att man har en bil nu! (ni anar inte hur lycklig jag är över bilen, en värld av möjligheter har uppenbarat sig, haha).

Idag åkte vi hem till Moas farbror Mathias, Josse och kusin Vincent. Det är en bit att åka och Moa blev väldigt uttråkad ungefär halvvägs, solen gassade rakt på henne hela vägen och hon avskyr att sitta fast. Så då gäller det att improvisera och fiska upp diverse saker ur handväskan som hon fick leka med och sedan sjunga varenda barnvisa man har i huvudet med tillhörande gester och rörelser.
Vi stannade till på Willys och köpte kött och grejer och sedan grillade vi, så jävla gott. Det har blivit PÅ TOK FÖR LITE grillningar i år- den saken är klar. Moa var på glatt humör och kröp runt och försökte sabotera som vanligt, men tack och lov är hon bra mycket lugnare borta än hemma, och som tur är så har dom också barnsäkrat överallt.
Lille Vincent var snäll och lånade ut sina leksaker och även sin läragåvagn, men Moa fattar dock inte riktigt grejen med att gå än, den saken är klar, hon ville mest äta på vagnens handtag. Nej, det lär dröja innan lillfjärt går men kan man krypa i 80 km/timmen så känns det kanske inte så nödvändigt. Tänk vad behagligt mina föräldrar måste ha haft det, jag kröp aldrig och gick inte förrän jag var 1,5 år. Jag har fortfarande inte fattat grejen med att förflytta sig i onödan.
Snart kommer Mathias och Josses bebis nummer två, jag sätter en peng på att det är en grabb till helt klart- men jag brukar ju ha fel.
På vägen hem somnade Moa i bilen dessvärre, hon slocknade i stort sett så fort vi började rulla. Detta innebar att hon somnade om för natten för typ en kvart sen, jag har suttit med henne i knäet så länge att hon har drägglat ner hela min t-shirt. Men det har varit en väldigt trevlig dag!

     

Suttit och läst lite gamla blogginlägg från tiden då jag var BLOGGDROTTNINGEN nummer ett och skrev A4 efter A4 varje dag och klistrande in i bloggen. Har inte ork och framförallt inte TID att skriva så mycket nu för tiden men en liten förbättring borde ändå kunna ske! Det var ju skitkul att få mängder av kommentarer varje dag att läsa igenom, nu är det ganska fattigt (rätt åt mig visserligen för jag är värdelös på att kommentera bloggarna jag läser).

I dag har vi köpt das auto! Vi är snabba i svängarna förstår ni, har man väntat en jävla evighet på att få körkort så är det lika bra att slå till snarast möjligt. Mikael köpte en Renault Laguna av en gammal bekant för en väldigt fin summa och den är finfin! Det finns ju fan ingen i världen som är så okunnig som jag när det kommer till bilar så jag brukar bara kommentera färgen och den här är blå. Blå och fin! Det är tydligen en så kallad halvkombi också vilket innebär att den har ett stort bagage och det var liksom det viktigaste på bilkriterielistan; en bil med stort bagage så att man får in barnvagnen utan att svettas. Och den går in utan minsta problem, den saken är klar (framtida syskonvagn kommer också att få plats utan minsta problem, det har jag kontrollerat då jag gärna går händelserna i förväg).
Dock är bilen "avställd" vilket innebär att det är körförbud tills papper om ägarbytet har skickats in och kommit tillbaka så vi måste vänta ett par dagar innan vi kör den så vi kommer att sitta och rulla tummarna för fullt nu.
Jag har min egen lilla lista på saker som ska göras nu när vi har en fyrhjulig vän:
- Köpa ny bilbarnstol till Moa, funderar på en sån här: http://www.britax.se/multitech08.htm Den är förmodligen snordyr men den håller ju ett bra tag också.
- Åka till stranden (jag har tamejfan inte fått bada i havet på två somrar nu och det börjar bli irriterande).
- En tripp till Ullared! (behöver knappast förklaras).
- Storhandla!
- Hälsa på farmor (den här punkten vet inte Mikael om men det ska vi göra, haha).
Så jävla lyxigt med bil efter alla dessa år av kommunalt åkande, nu ska bara jag se till att ta mitt körkort också och säga FUCK YOU VÄSTTRAFIK för gott!

Igår var Mikaels mamma och Mikaels syster och lilla kusin Julia här på visit. Moa blev skitglad när hon såg en annan bebis spatsera in i köket när hon satt i sin matstol och det förstår man ju- en likasinnad själ! Dom satt och pysslade med leksaker på golvet och ägnade sig åt diverse bebisaktiviteter (man blir vansinnigt nyfiken på vad dom tänker, om dom förstår varanda liksom) och det blev inget gnäll förrän Moa pillade loss en plastgrej från en dörrstopp också blev Julia förstås lite sugen på den... Som tur var hittade vi en likadan plastgrej till som vi kunde avleda lite med. 
Även om jag fasar för det så måste jag säga att åh vad kul det ska bli när Moa också börjar gå, det ser helt bedårande ut när Julia går omkring. Dock tror jag att det kommer att dröja ett tag till för lillfis är feg och verkar inte vara villig att släppa taget från möbler och annat på ett bra tag, hon brås på sin mor helt klart. 
Sen fikades det och togs en promenad här i området. Jag visade min "mysigaste" lilla promenadväg- fan vad jag längtar efter att komma ut på vischan och promenera på vägar som är mysiga på riktigt!
Här är lite bilder på gullrumporna! Observera de åtråvärda plastbitarna!



 

Idag vaknade Moa 05.40 i morse, yay... Fast det var väl ganska väntat att hon skulle vakna extra tidigt just idag eftersom det var jag som skulle gå upp, födelsedagsbarn förtjänar sovmorgon plus att herrn ju skulle köra upp idag och behövde vara utvilad.
Förutom det tidiga uppvaknadet och en extremt kort middagslur så har Moa varit på ett VANSINNIGT dåligt humör hela dagen, hon är som klistrad på mig just nu. Hon måste inte bara vara i samma rum som mig hela tiden för att inte bryta ihop, hon måste dessutom vara PÅ mig. Inga större problem utan rätt mysigt kan man ju tycka, men grejen är att hon tröttnar i mitt knä efter trettio sekunder och vill ner, men när hon väl är nere så vill hon upp igen och gråter som om världens undergång väntade om man inte tar upp henne med ljusets hastighet. Stressigt, minst sagt.

Mikael kom ju hur som helst hem med ett godkänt förarprov och vi har dansat segerdansen hela dagen idag, fan vad härligt! Äntligen ska vi få tillgång till en bil och åka vart fan vi vill. Jag är så van vid att inte ha någon bil i närheten (det finns nog ingen som åkt så lite bil som jag) så jag är rätt van egentligen, men med ett barn känns det nästintill livsnödvändigt att ha en bil. Så nu hoppas jag att vi snart har en fyrhjulig vän i vår närhet!
Mikael har fått sina presenter, en klocka, en svart t-shirt med tryck och en lite tjockare ljusblå tröja- väldigt stiligt alltihop. Moa fick äran att slita sönder alla presentaskar och papper. Jag har bakat en grym tårta som vi inte hunnit äta än(!), det är ingen idé att ge sig på det där medan hon är vaken och arg som ett bi.
Vi gick en promenad i bajsvädret, hyrde film och köpte varsin kebabtallrik, jag köpte en annorlunda variant med gorgonzolaost i, jag hade fått för mig att jag gillade det (det gjorde jag inte och känner fortfarande en skum smak i munnen). Mikael hade egentligen fått önska mat till idag och ville ha kålpudding men vi insåg att ingen orkade åka iväg och handla kål så det får bli en annan dag istället.

Nu ska vi mysa kvällen lång och jag bjuder på ett par bilder som vanligt:

Dagens stora händelse:
Moa har bajsat på toaletten! En mamma i vår tråd inne på familjeliv.se skrev att hon brukade sätta sin son på toaletten efter att han käkat så att han fick bajsa och det lät ju helt galet men idag efter en portion pasta med broccoli, ostsås och gräslök så satt lillfis och klämde och pustade i matstolen så jag förstod att det var bajs på gång. Så då satte jag henne på toaletten (bara synen att hon sitter på toaletten är ju festlig!) och hejade på och sympatistånkade lite och efter någon minut bajsade hon tamejfan!  Det kanske inte låter så imponerande men vi tyckte att det var skitkul!
Det är ju hur smidigt som helst, jag ska lätt sätta henne där efter lunchen varje förmiddag så får hon uträtta sina behov om hon behöver det, skönt att slippa byta blöja och FRAMFÖRALLT, gud så skönt för henne att bajsa i det fria och slippa bajsa i blöjan, det är ju inget jag avundas henne direkt. Fräckt!

Annars har det inte hänt mycket som vanligt, jag och Moa var och handlade förut inför herrns födelsedag i morgon. Han önskade sig marängsviss i år igen men det fick han inte, hehe. Tyckte att det var lite tråkigt men köpte istället marängtårtbottnar, banan, grädde, chokladsås, chokladströssel och daimkulor. Glass har vi i frysen så det får bli någon form av marängsvisstårta. Har en känsla av att det kommer bli ganska svårt att ha glass i tårta om man inte slänger in den i kylen förstås, eller kommer allt bara att smälta ändå eller vad tror ni? I värsta fall får vi ha glassen vid sidan om, så slipper jag få några nervösa sammanbrott.
Det var ganska varmt ute i dag förvånande nog, svettigt och äckligt. Tycker att det räcker med väderväxlingar nu, är som sagt inställd på att det är höst redan och skulle uppskatta om man kunde få en hint om vad man ska klä på sig i fortsättningen, jag orkar inte vela mellan tunna sommarkläder och tjocka tröjor samt jeans. Så vädret; bestäm dig!

I dag har vi haft taco-night framför teven, det funkar inte riktigt att ha tevemiddagar nu för tiden när Moa är vaken, speciellt inte om man äter tacos för det blir aningen kladdigt att hela tiden tvingas avbryta ätandet, slänga ner sin tacos på tallriken och springa efter henne när hon saboterar.
Men ack så gott var det, kan varmt rekommendera pineapple-salsan. Inte den vanliga tacosåsen med ananasbitar i dock, den här är gul och ljuvlig. Nu blev jag fan hungrig igen.

Stå tillgodo med bilder på sovande, änglalik bebis och vaken, galen bebis- redo att sätta igång att sabotera:

Har suttit och nästan gråtit ögonen ur mig till det här avsnittet av "MTV´s 16 and pregnant". Herregud så hemskt och ändå så vackert! Det måste vara världens starkaste sextonåringar!
Detta är inte hela avsnitten men ni kan se resten här (episode 6): http://www.mtv.com/ontv/dyn/16_and_pregnant/videos-full-episodes.jhtml

 

Sensation! Idag tog det endast tolv minuter att natta Moa och James Blund hann bara spela sin låt tre gånger innan hon sov gott. Är detta början till något nytt (en LÄTTNATTAD bebis) eller är det bara ett rent sammanträffande? Jag väljer att tro på det förstnämnda! Fortsätter det funka såhär bra ska hon fick ligga i sängen och bli nattad inom kort, i teorin borde det fungera att hon ligger där istället för på mig om jag har en trygg mammahand på henne så att hon håller sig still. Det finns en sömnmetod som heter "tassmetoden" som funkar precis så, man sätter helt enkelt en tung hand på barnet precis som björnmammor och diverse andra djur lägger en tass över sin unge.
Är lite osäker på hur man ska orka stå böjd över sängen och hålla fast henne dock men i värsta fall får man väl sätta sig bredvid på golvet med en arm genom spjälorna. Låter smärtsamt men dock ingenting i jämförelse vad mina armar stått ut med de sista 10,5 månaderna.

Igår var jag som sagt och shoppade med bebis i sele. Det gick utmärkt förutom att Moa fick något slags ondsint anfall när jag stod i kassan och skulle betala om började puckla på mig i ansiktet för allt vad hon var värt samt suga sig fast vid guldhjärtat på mitt halsband (hon älskar det, och jag tycker att det är rätt festligt också när hon buffar som en tryffelsvin i min halsgrop och slemmar ner med sitt bebisslem).
Så nu är herrns presenter inhandlade och jag är mycket nöjd. Det är ju det tråkigaste som finns att handla till killar och det slutar nästan alltid med att han får DVD-boxar i present men för en gångs skull får han lite annat smått och gott. Mest mjuka paket visserligen och det uppskattar väl inte hanfolket lika mycket som oss damer, men jag tror nog att han ska bli nöjd han också (annars kan han köpa sina egna jävla presenter, hehe...).
Moa fick sin jordgubbsmössa och sen såg jag som vanligt mängder med kläder på Lindex som jag ville ha men det var slutrea och köer ringlade sig genom hela butiken så jag struntade i det, och det var väl bra för i ärlighetens namn är hon väl inte i någon enormt behov av kläder. Det finns ett set med grå tunika med en kanin på och matchande tights i grått och ljusrosa (ljuvlig kombo!) som hon dock SKA ha inom kort och till min glädje hade det kommit in bodys med likande tryckt fast med vovve, kattunge och bambi på.
Var inne i leksaksaffären en sväng också, Moa måste ju få en lära-gåvagn snart. Såg en variant på IKEA för hyfsat pris men tror att jag vill ha en Brio, och det var dyrt i leksaksaffären så jag hoppas att jag kan tigga mig till skjuts snart och åka till Ullared. Vad säger du mamma om du läser? En ullaredstripp kanske kan vara på sin plats snart? * valpöga*.

Idag har vi noll planer, men det är faktiskt sol ute, hör och häpna! Kanske ska man bege sig ut med en filt i trädgården, det var ju evigheter sen. Det har liksom regnat nonstop här i götet den sista månaden och min hjärna är inställd på att sommaren än slut sedan länge och att hösten är här- men så är det ju inte, i alla fall tidsmässigt.
 Är väldigt bitter över att min solbränna är borta sedan länge och tveksam till om jag orkar bygga upp en ny.