Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Eftersom alla värden och vikten var bra sist så kollade inte det idag, men följande siffor fick vi mätt:

Jäkla unge! Jag har nojat över att den här bebisen alltid ligger tvärs över magen för om jag inte minns fel låg Moa med huvud nedåt väldigt tidigt och var ju helt fixerad på kollen i vecka 32, och nu vill jag ha det likadant och inte veta av några ostbågefasoner! Och visst låg den tvärs över med huvudet åt höger, det förklarar varför det protesteras oavsett vilken sida jag ligger åt och varför jag slipper kissa hela tiden. Det är i alla fall ingen anledning att oroa sig ännu för det är många veckor kvar att vända sig, tydligen föredrar många bebisar att ligga på tvären så länge det går när det finns plats över i magen.

Annars var ju allt bra, rekordhögt blodtryck, haha. Nu har hjärtslagen legat på över 150 slag vid varenda mätning trots att den är så lugn jämfört med Mosisen.

På tal om lillmos så är hon inte alls kry, min allra käraste flicka! Hon har haft sitt livs slöaste dagar idag och igår, och rekordhög feber på nästan 40 grader, hon har haft max 38,5 innan och det är mycket det också med tanke på att hon har väldigt låg normaltemp. Åh vad hon är ynklig och trött! Hon vill bara halvligga i soffan hela tiden och bryter ihop totalt och vrålar MAMMAAA om jag är mer än 30 centimeter ifrån henne. Inatt var hon jättefebrig och hackade tänder och svettades om vartannat, jag kan säga att jag inte sovit många timmar sedan i lördags.

Jag hoppas på tredagarsfeber, kan inte begripa vad det skulle vara annars. Hon har levt på glass idag men dricker jätteduktigt och så länge det inte blir värre får man väl avvakta. Men det gör ont i hjärtat när hon är så klen, hon är ju världens mest energiska unge.

Håll tummarna att hon kryar på sig!

Nu har det varit byggpojkar här i ungefär en månad eftersom alla balkonger ska rivas och byggas upp på nytt. Kan meddela att det inte är så roligt. Jag tyckte att det var illa nog när ställningsbyggarna var här eftersom vi måste ha persiennerna neddragna överallt för att folk inte ska stå och glo rätt in. Det var innan det sattes igång att borra betong... Det är sånt jävla oljud att man inte hör någonting, så att titta på teve/lyssna på musik/samtala/höra sig själv tänka är att förglömma och det gör ONT i öronen. Vill inte riktigt föreställa mig hur ont det gör i Moas bebisöron som lär vara aningen mer känsliga än våra. Fick rådet att skaffa såna där lurar till henne och det är givetvis inhandlat- men att få henne att ha på sig dom är ju en annan femma. Byggansvarig herre är varmt välkommen hem hit och sätta på Moa lurarna en gång var femte sekund, så får han se hur lätt det är.

Detta resulterar i att vi inte kan vara hemma mellan 07-17 på dagarna, förutom vid byggpojkarnas fika och lunchrast då. Jag tackar gud för ÖF och FRUKTAR för nästa vecka då det är stängt.

Dessutom känns det som om jag bor i akvarium eftersom 5-6 olika människor hinner passera precis utanför fönstret den korta stund det tar att äta en kaviarmacka. Och dom glor!

Det ska bli jättehemskt att flytta härifrån, verkligen.

Idag har jag och lill-Mos varit och lunchat med svärmor (jag GICK till Sahlgrenska hemifrån, vadå superkvinna?!) och sedan lekte vi på Plikta-lekparken i Slottskogen i åtskilliga timmar. Det gick bra bortsett från en rutschkanevurpa, en rejäl bajsblöja och att Moa hann springa rätt in i en Irlänsk varghund innan jag hann fånga henne- hon är helt hundtokig! Vrålar "Vovve!!!" och kastar sig handlöst på dom.

Vi träffade även en liten pojke som sa att jag hade ett ägg i magen och inte en bebis när hans mormor pekade och frågade vad han trodde att Moas mamma skulle få i sommar, klockrent! Kan ju inte klandra honom direkt för det missförståndet!

Min foglossning är DÖDEN, så jag är så förbannat stolt över mig själv att jag håller igång hela dagarna ändå. Det är värt det även om jag fäller en tår eller två på kvällarna när smärtan hinner ikapp. Haha, det här skulle jag sett under förra graviditeten när jag var lat utan dess like och upplevde mig själv som skör som en mingvas, nu är det bara att bita ihop. På fredag får jag dock en lite paus för då ska jag hoppa in och jobb, FAN VAD NICE!

Fick en fråga om namnförslag till lillbebis, vi har FÖR många tjejnamn att välja på och inte ett enda pojknamn som faller oss i smaken- lagen om alltings jävlighet. Fast vi hade inget spikat sist heller och det föll sig ju ändå rätt naturligt så jag hoppas på det bästa!

Bebisen är nu ungefär 25 cm från huvud till stjärt, 40 cm från topp till tå och väger omkring 1300-1400 gram.

Hjärnan fortsätter att utvecklas och bildar nu alla veck och vindlingar som karaktäriserar en fullt utvecklad hjärna. Håret på bebisens huvud blir längre.

 

Man kan nu få en antydan till om bebisen vill komma ut med fötterna eller huvudet först. Bli inte orolig om det visar sig att den ligger med fötterna nedåt; det finns fortfarande tid för den att vända sig, och din läkare kan också försiktigt försöka vända på bebisen.

 

Översta delen av din livmoder är nu c:a 7,5 cm ovanför naveln och din viktökning ligger förmodligen mellan 7 och 11 kg.

Du kommer förmodligen att besöka MVC varannan vecka från och med nu, även om det varierar från landsting till landsting. Vecka 28 utförs en del viktiga tester, som t.ex. om du har graviditetsdiabetes, järn och rhesusfaktor för att se om du är Rh negativ eller positiv, och om du kommer att behöva gammaglobulin efter förlossningen för att förhindra att din kropp bildar antikroppar mot din bebis blod.

 

 

---

 

Hua, jag har redan fått en liten antydan till hur det känns att vara höggravid under sommaren. Jag hade förträngt det sedan sist... Det är ingen höjdare kan jag meddela, värmen har fått mig att bli lite svullen och matt redan nu och det är ju ett tag kvar och det är VARMT!

Bebis har haft två hyfsat lugna dagar nu men annars är det full rulle, speciellt på kvällen och natten. Det känns som om hen försöker ställa sig upp i magen när jag ligger på sidan, det spjärnar på åt alla håll, PRECIS så gjorde Moa också. Moa hade även ett krafsande som hon satte igång med om magen blev lite klämd och det gör lillefot i magen också, men hen krafsar för fullt hela dagarna, det känns lite läskigt för händerna är SÅ långt ner ibland, vid blygdbenet.

Jösses vad vi är nyfikna på vem det är där inne nu!

Igår blev Moa hela 20 månader gammal! Kunde inte koppla in kameran igår (fattades väl bara att den skulle braka ihop också...) så jag kunde inte lägga in några bilder, men det kommer. Mammas stora tjej! Hon har lärt sig följande nya färdigheter:

Hon har blivit förtjust i dockor också, till min stora förtjusning nu när lillefot kommer snart- även bebisar börjar vara lite intressanta och hon ska "klappa fint" på allas huvuden som är mindre än henne. Hon är toksöt när hon kör runt på dockor i docksulkyn på ÖF, hon brukar köra en sväng över gräsmattan först, sen går hon till gungorna och sätter dockan i bebisgungan (ja, jag vet! Så sött att man dör!) och sen pussar hon den lite och kör upp och ner för barnvagnsrampen några hundra gånger. Att hon blir arg och dunkar den i marken varje gången den trillar ur vagnen är ju en annan historia...

Men det är så roligt att se den där empatiska sidan, 1,5-åringar har ju en tendens att vara rätt självcentrerade annars, haha. Moa HATAR när andra barn skriker, hon blir helt stel och släpper allt hon håller på med tills den lille lugnar sig. Frågar man Mosan vad bebisar säger så svarar hon för övrigt "whä, whä, whä!", haha.

Världens finaste storasyster ska hon bli!

Barnet ser nu ut som det kommer att göra vid födseln förutom att det är mindre och smalare. Lungorna, levern och immunförsvaret behöver fortfarande utvecklas men om barnet skulle födas nu så har det cirka 80 procent chans att överleva. Hörseln fortsätter att förfinas och fostret kan känna igen både mamman och eventuellt pappans röst.

Från och med nu mäter man fostrets hela längd. Tidigare mätte man längden från huvud till stjärt. Nu är barnet ca 30 cm långt och väger ca 1 kilo.

Grattis - nu är det den första veckan i den tredje och sista trimestern. Det kan hända att du känner en fot som tar spjärn mot magen. Barnet för att testa sina krafter.

Vid den här tidpunkten av graviditeten är det inte ovanligt att man får hudförändringar som graviditetsstrimmor, så kallad striae. Man kan också uppleva klåda. Det kan vara hormonerna som påverkar huden men det kan också bero på att du lider av vätskebrist. I allvarliga fall kan det bero på förändringar i levern. Rådfråga din barnmorska om du har klåda.

---

Bättre sent än aldrig, här kommer lite info om nuvarande veckan.

Bara en vecka kvar tills jag börjar räknas som höggravid och jag känner mig HELT KLART höggravid redan. Lillefot har börjat med avancerad gymnastik i magen och i skrivandets stund så studsar magen åt alla håll och det känns som en babianfarm där inne. Hen har börjat bråka på kvällarna när jag ska sova precis som Moa, och det känns som det krafsar mot huden när jag ligger på sidan och magen kläms av madrassen. Kisseriet börjar sätta igång nu också, mirakulöst nog klarar jag mig nätterna igenom fortfarande.

Halsbränna har jag fått också, en helt ny företeelse för min del.

Det är ju en liten håla helt klart men det är ju faktiskt vad vi vill bo i också. Det finns vårdcentral och ett dagis med jättebra rykte, dessutom finns det massa mysiga barnvagnspromenadvägar och flera badsjöar. Jag ringde faktiskt till dagiset igår och pratade med en supermysig dagisfröken och det känns jäkligt bra, det verkar inte vara någon direkt kö heller. Vi har inte bestämt oss för ifall vi ska låta Mosan gå 15 timmar i veckan när lillefot kommer, men det lutar helt klart åt det. Hon är ju SUPERENERGISK och älskar andra barn, här finns ju ÖF att gå till varje dag men det är ju inte samma sak ute på landet, jag vette katten hur jag ska lyckas stimulera henne tillräckligt samtidigt som jag har ett litet spädbarn att ta hand om. Så vad tror ni? 15 timmar i veckan borde väl vara en god idé? ALLA jag pratat med tycker att Mosan är ett klockrent dagisbarn som skulle trivas som fisken i vattnet.

Lägenheten ligger på bottenplan i ett sutteränghus på två våningar och är 86 kvm stor- BETYDLIGT större än den vi har nu. Tvättmaskin och torktumlare finns i badrummet också, och en diskmaskin i köket, fyyy för att behöva gå till tvättstugan igen nu när man vants sig av med det. Fint skick är den i också, huset är byggda på 90-talet någon gång. Tapeterna var väl lite hej-kom-och-hjälp-mig i några rum men jag har redan ringt och flirtat lite med områdeschefen. Nä, det ska nog bli bra det här. Är lite besviken på uteplatsen bara, den är liten och ligger framför huset mittemot ett annat hus, men det gick jättebra att sätta upp staket och något insynsskydd om man ville det.

Idag har jag shoppat en polkagrisprickig klänning till Moa, hennes första trosor (hon tar ju av blöjan HELA dagarna) och de allra första kläderna till lillbebis. Hen härjar så i magen att jag kände mig tvungen att visa att jag är medveten om hens antågande. Det blev en omlottbody i gult med matchande mjukisbyxor med mudd. Trodde inte att jag skulle vara så fjantig den här gången men jag har redan vikt ihop och vecklat upp det lilla setet mååånga gånger!:)

P.s Det är min blogg och inte jag som är efterbliven när det gäller styckeindelningar D.s

Men plötsliga oväntade utgifter känns inte som något jag vill oroa mig för på nätterna och FRAMFÖRALLT, vi kunde ha kommit relativt billigt undan genom att Mikael kunde fixat en del som behövde göras men jag tänder inte på tanken att ta hand om Moa och lillbebis helt själv medan han renoverar hus all ledig tid. Jag vill att vi ska ha det likadant som vi har det nu även med nästa bebis- vi delar på rubbet efter att han kommer hem från jobbet. Jag tycker att det är jävligt viktigt att vi har råd att låta honom vara hemma och vara pappaledig även med nästa barn och inte behöva snåla med varken pengar eller tid när vi har två så små barn. Och då är det där huset för osäkert.

Så vad händer nu? Vi fortsätter försäljningen av lägenheten, för i stan vill vi inte bo och 53 kvm känns inte så jävla lockande heller direkt. Det får bli en hyresrätt i Marks bajskommun tills vidare, sen SKA det bli hus och rejäl trädgård. Har blivit erbjuden en stor trea på bottenplan och det lutar helt klart åt att vi tackar ja till den för tiden börjar bli knapp. Den ligger i Horred, där jag har bott innan (det var ingen direkt lycklig tid om man säger så, men området är det inget fel på). Det kommer i alla fall vara jättenära till affär, till BVC och till dagis och det är det viktigaste. Dessutom slipper småskitarna kvävas av avgaser! Prioritet nummer ett.

Den här veckan blir din bebis drygt 23 cm från huvud till stjärt och väger omkring 900 gram.

Efter att i en månad har haft ögonen slutna så börjar bebisen att öppna dem under denna vecka. Ögonen är nästan helt färdigutvecklade.

 

Bebisen kommer att fortsätta att bilda underhudsfett, även om det vid den här tiden fortfarande är ganske liten och tunn. Vid förlossningen kommer den att ha samlat på sig tillräckligt för att klara den tuffa världen utanför livmodern och för att få det typiska rultiga bebisutseendet.

Blodkärl bildas i lungorna för att förbereda dem på ett liv utanför livmodern. Blodcirkulationen är fullt fungerande och navelsträng, moderkaka fortsätter att växa för att kunna försörja det allt större fostret. Moderkakan är nu nästan lika stor som bebisen.

Även om det fortfarande är alltför tidigt för din bebis att födas så skulle den nu har c:a 70% chans att överleva om den föds på ett sjukhus med rätt resurser.

 

Övre delen av din livmoder är nu c:a 6 cm ovanför din navel, och du kommer fortsätta att växa ungefär 1 cm per vecka. Om du har ätit balanserat och närigsriktig kost har du förmodligen gått upp omkring 7-10 kg fram till nu.

Eftersom bebisen ligger högre upp i buken nu så kan det hända att du ibland upplever att det gör ont under revbenen.

---

Helvete, jag känner mig riktigt höggravid nu! Idag promenerade vi i Slottskogen och jag stånkade som en buffel hela vägen, livmodergungen får det REDAN att kännas som om jag ska kissa ner mig och jag var helt slut när vi äntligen kom tillbaka till bilen.

Bebis har varit en lugn typ hela graviditeten jämfört med Moa och härromdagen kände jag knappt någonting på hela dagen till min förskräckelse men det har hen tagit igen med råge sista dagarna nu! Det är en riktig deja vu-upplevelse att känna konstant sprättande i magen igen, för nu är det livat både dag och natt! Härligt, även om det kommer att bli tröttsamt när bebis blir större och starkare så föredrar jag ändå att få respons på att det mås bra där inne med korta och jämna mellanrum.

Brösten är väldigt märkliga, idag när jag hasade mig upp efter en pytteliten tupplur så kändes det som om bröstvårtorna stod i lågor, det kändes nästan mer smärtsamt än när mjölken rann till efter förlossningen.

I lördags hade vi faktiskt barnvakt för första gången sedan i september, Mosan sov hos farmor och farfar och vi fick en god middag och en skrik-fri filmkväll (nästan tre filmer hann vi dra igenom innan vi stupade i säng).

Det hade gått jättebra där borta och Moa hade sovit nöjd i resesängen till 04 på natten, det händer aldrig här hemma. Jag kunde i alla fall komma fram till följande två punkter:

Nu har vi "homestylat" lägenheten i en vecka i alla fall och slängt löjligt mycket fula grejer. Två ganska dyra rundor på IKEA har hunnits med också. Lägenheten bör komma upp på hemnet om ett par dagar, då ska jag givetvis länka här så att vi får se och varför inte komma med skyhöga bud?

Här är bilder från igår, en lekstund på vår "mysiga" lekpark och middag:

Som ni ser fick jag MVG i allt, haha. Blodtrycket är inte lika löjligt lågt längre och dessutom var ju blodvärdet kanon! Ingen järnbrist här inte! Nu har jag i och för sig ätit tre tabletter om dagen sedan vecka 20, men ändå (kan ju tipsa om Hemofer, tio gånger bättre än Niferex- inget blått bajs, ingen förstoppning och dessutom finns dom med folsyretillskott så slipper man äter mer vitaminer).

Livmodern är lite, lite större än med Moa, då hade jag 23 cm ungefär en vecka senare, men det är ändå lustigt att en mage som känns såpass mycket större inte alls är det. Hjärtslagen har ju legat över 150 båda gångerna nu, får se om det håller i sig- med Mosan var det väldigt olika men övervägande över 150 slag (som ju sägs vara "flickhjärtslag", får väl se om det stämmer...).

Nya barnmorskan är fortsatt underbar, igår var jag där i 50 minuter och blev dödschockad när jag såg hur tiden hade sprungit iväg när vi babblade. Grymt skicklig är hon också, prickade in bebis DIREKT med dopplern den här gången också och blodprovet i armen kändes knappt.

Skriver mer imorgon om dagens fotografering av lägenheten och annat intressant.