Onsdag
Får se om jag hinner skriva lite innan marodören hinner få upp farten. Hon väckte mig 06.20 i morse (vilket är ovanligt tidigt nu för tiden, har blivit bortskämd) och när jag satt och kissade kom hon glad i hågen springande och viftade med en växt som hon slitit upp ur krukan och gått och viftat med hela vägen. När man har småbarn hemma finns det minsann ingen tid att slappa på morgonen- eller resterande tid av dygnet heller för den delen.
I lördags hade vi faktiskt barnvakt för första gången sedan i september, Mosan sov hos farmor och farfar och vi fick en god middag och en skrik-fri filmkväll (nästan tre filmer hann vi dra igenom innan vi stupade i säng).
Det hade gått jättebra där borta och Moa hade sovit nöjd i resesängen till 04 på natten, det händer aldrig här hemma. Jag kunde i alla fall komma fram till följande två punkter:
- Herregud vad LÖJLIGT mycket tid man har över utan barn i närheten! Och vad slappt! Bara en sån sak som att kunna ha glas stående på soffbordet eller toadörren öppen. Tänk vad jag hade kunnit ha hunnit med förr i tiden! Läst en heltidsutbildning efter jobbet eller blivit världsmästare i en sport eller nåt, vad som helst är ju mindre tidskrävande än Moa, haha.
- Vi saknade henne så fort vi satte oss i bilen hem. Jag öppnade hennes bildörr av bara farten och sen fick jag ont i magen när jag såg glada familjer i affären som skulle hem och ha grillmys, även om vi hade det ruggigt mysigt för oss själva också. På kvällen saknade jag att ha min lilla babianunge i knäet som somnat efter vällingen och det var så löjligt tyst, även om lite tystnad inte är helt ovälkommet det heller.
Nu har vi "homestylat" lägenheten i en vecka i alla fall och slängt löjligt mycket fula grejer. Två ganska dyra rundor på IKEA har hunnits med också. Lägenheten bör komma upp på hemnet om ett par dagar, då ska jag givetvis länka här så att vi får se och varför inte komma med skyhöga bud?
Här är bilder från igår, en lekstund på vår "mysiga" lekpark och middag:
Kommentarer
Postat av: Josefin
Och när tvåan kommer så inser man hur lätt det var och hur mycket tid man hade till ett barn :)
Trackback
