Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Min a-tangent har saknats sedan länge nu och det har suttit en gummiplupp där istället som man trycker på men nu har även den lossnat så jag får peta ner något spetsigt varje gång om jag ska trycka på "a". Ni anar inte hur ofta man använder den bokstaven... Så det här får blir något av en bildblogg tills vidare.

Tunika: Lindex Mumin storlek 86
Leggings: Lindex storlek 92

Vecka 16

Din bebis är nu ungefär 80 gram och 11-14 cm stor! Det är inte bara fostret som växer, utan också livmodern och moderkakan blir större för att kunna försörja utrymme och näring till ditt växande barn.

 Bebisen kan nu gripa med händerna, sparka och tillochmed göra kullerbyttor! Huvudet är nu upprätt och i ansiktet utvecklas muskler som gör att den redan kan grimasera, som att till exempel kisa, rynka pannan och öppna munnen. Skelettet har nu tillräckligt med kalcium för att kunna synas på en röntgenbild. Naglarna är väl utvecklade och benen är längre än armarna.

Då fostret rör sig allt mer och allt livligare så kan du möjligen börja känna dess rörelser i magen. En del kvinnor säger att det känns som gaser eller att magen kurrar. Om du inte känner bebisens rörelser ännu så ska du inte oroa dig, eftersom det kan dröja ända till vecka 20 innan du känner något.

Du kan känna att hjärtat slår hårdare än vanligt. Det beror på att du nu har 20-25% mer blod än vad du har normalt.
För bara sex veckor sedan vägde din livmoder ungefär 140 gram. Nu väger den 250 gram, nästan en fördubbling! Fostervattnet som omger fostret väger ungefär 200 gram.
Mjölkkörtlarna börjar producera mjölk omkring denna veckan och detta kan orsaka spänning och ömhet i brösten. Blodkärlen blir mer synliga under huden på grund av den ökade blodgenomströmmningen.

---

Jag har SÅ ONT i ryggen, eller snarare i svanken, foglossningen är REDAN vidrig, vilket är skrämmande. Det var ju egentligen samma sak sist om jag ansträngde mig, men skillnaden den här gången är att jag liksom inte kan välja hur mycket jag vill anstränga mig nu- ack så bortskämd man var sist!
Annars mår jag kanon, det bubblar i magen emellanåt och livmodern når nästan upp till naveln nu, en hel del sammandragningar avslöjar detta. Lustigt att det står att bröstmjölken börjar produceras nu, för jag har haft ont och för att citera Mikael, tuttarna känns "skvalpiga".

Kofta: HM storlek 80
Klänning: Kappahl storlek 92
Strumpbyxor: Kappahl storlek 86.

Tröja: Name it storlek 92.
Byxor: Lindex stjärnbyxa storlek 86.

I fredags var min sista dag på jobbet och det var med tungt hjärta jag lämnade mina söta arbetskamrater får jag lov att säga. Jag har väldigt lätt att göra mig hemmastad på ställen och jag har en (nästan sjuklig) förmåga att söka efter modersgestalter och samtliga medarbetare är liksom i 50-60-årsåldern och helt underbara.
Alla sekreterare sitter utspridda på olika våningar och jag var helt tårögd när jag gick runt på min vanliga tur med postvagnen och kramade alla hejdå. Men sedan, strax efter lunch blev jag inlurad i Tinas rum som ligger bredvid mitt och där hade samtliga sekreterare smygit in (det är en gåta hur jag lyckats missa det!) och trängt ihop sig också fick jag en presentpåse med en jättefin ljuslykta, en ask choklad och en gravid-tidning. Dom är så söta!
Ett jättegulligt kort fick jag också, och det krävdes rejäl ansträngning för att inte bryta ihop och hulka och få snor i hela ansiktet.
Jag kommer sakna allihop massor, men förhoppningsvis är jag snart tillbaka igen, har ju mitt timkontrakt på ett år.

Igår hade vi lördagsmys med film och långpromenad (jag gnällde dock hela vägen med tanke på skitvädret och min högra sko som läcker in).  Det blev även hemkörningspizza och familjetupplur mitt på dagen- det bästa som finns.
Just det, bilhelvetet är ju sönder också. Väljer att inte tänka så mycket på det eftersom det gör mig väldigt, väldigt upprörd. Så idag hyrde vi bil när vi skulle på dop, Mikael skulle vara gudfar så det ville vi ju absolut inte missa!
Åh vad mysigt det var! Moa sjöng och härjade och gjorde mer liv av sig än vad man tror är fysiskt möjligt av någon som väger knappa 11 kilo så det var fullt upp i kyrkan, lite svettigt blev det men hon var glad i alla fall så det var en trevlig underhållning!
Kanongod fika blev det efteråt och pyttelilla Viggo som döpte var söt som en karamell. Moa åt köttbullemacka och lekte vilt med killkusinerna, så hon var helt slut i bilen på väg hem sen.
På tal om helt slut så storhandlade vi efter dopet idag och när allt äntligen var inpackat i skåpen så hade jag sjukt ont i ryggen och en hel del sammandragningar så jag fick lägga mig och pusta ut i sängen en stund. Det märks att man inte är ung och fräsch längre, haha.

Nu när jag är mamma"ledig" igen tänkte jag roa mig med att lägga ut "dagens outfit"-bilder på Mosan. Det är festligt i andra mammabloggar.

Man kan väl säga att magen är MYCKET, MYCKET större än sist. Såhär såg Moa-magen ut på kvällen i vecka 23 kanske. Det här är en morgonbild i vecka 15...

Jag har känt något som känts väldigt mycket som fosterrörelser i säkert två veckor nu, och nu är det absolut ingen tvekan som saken längre! Nu bubblas det ganska regelbundet och pickar i magen och det är lika häftigt den här gången!
Jag ska dock njuta av tiden innan det kommer riktiga (smärtsamma...) sparkar och diverse våldsamma rörelser. Den här bebisen kan OMÖJLIGT vara mer aktiv i magen än Mosan var dock, hon var aldrig, aldrig still mer än 20-30 min åt gången.

Fan vad jag längtar till rutin-UL! Mamma ser fram emot att träffa dig skruttbebis!

Det som jag oroar mig mest inför nästa barns ankomst (förutom att Moa ska bli vansinnigt arg och ledsen över nykomlingen, även om hon lär komma över det i sinom tid...) är att jag ska bli förlossningsdeppig igen.
Jag grät ju och mådde skit rent ut sagt i två veckor sist, och även om det förmodligen inte var en riktig förlossningsdepression eftersom den gick över så fort, så var det garanterat ingen baby blues heller.
Och jag vill inte vara ett vrak i två veckor (eller peppar, peppar- ÄNNU längre!). Det går väl an att sitta och grina åt ingenting när man bara har en liten nyföding hos sig, men nu kommer jag att ha en tvååring också som antagligen kommer undra varför mamma är så ledsen.

Man vet ju aldrig, jag kanske kommer att må kanon. Rent teoretiskt kommer det ju gå lättare den här gången eftersom jag vet att det är övergående och bara hormoner som spökar, men blir man riktigt deppig så tänker man ju inte så logiskt.
Men jag har i alla fall ett bättre utgångsläge den här gången. Efter förlossningen ska jag KRÄVA att få sova hyfsat bra ett par nätter så att jag har krafter innan vi ska hem (förhoppningsvis kommer jag inte att vara vaken två DYGN innan tvåan föds som jag var med Moa...). Jag ska tvinga mig till att äta och dricka ordentligt, jag ska se till att ta dit en massa besökare även om det innebär att dom får se gråteländet och jag ska vara ute i friska luften så mycket det bara går, istället för att sitta inne med neddragna persienner helt isolerad. Om inte annat så kommer jag ju tvingas vara aktiv för Mosans skull.
Jag vill JÄTTEGÄRNA amma ett bra tag med det här barnet, men märker jag att amningen tar all energi och ger mig ångest som sist så får den faktiskt avvaras. Bröstmjölk är inte ovärderlig, det är däremot en fungerande mamma.

Nej, det ska nog gå vägen det här!

Förra veckan var det gubbar på taket här på Sahlgrenska och hackade bort istappar (jag följde allt väldigt noga från min fönsterplats och fick ont i magen när dom hängde över takkanten på det snöiga taket). Men NU, NU kan vi snacka istappar! Det är riktiga jävla mördartappar på säkert två meter som hänger ner, helt jävla livsfarligt.
Vaktis har satt ut "Rasrisk från tak"-skylten vid porten hemma och jag förstår varför, för det rasslar förbi utanför fönstret hela tiden av skit som ramlar ner.
Jag förbannar snön! Till skillnad från alla andra så har jag förbannat snön från första början. Av 365 dagar på ett år vill jag endast ha snö en enda dag- på julafton. Kan man inte välja att ha snö endast på julafton så tackar jag hellre nej helt. Det kanske blir en annan femma när Moa är skicklig nog att springa omkring och leka i snön men just nu hatar vi den båda två, jag och min sidekick. Dessutom är bilen helt insnöad på parkeringen OCH batteriet är dött. Det var jätteroligt att upptäcka igår efter att Mikael skottat som en galning och jag och Mosan frusit bredvid en lååång stund.

Helgen har gått i lugnets tecken (för ovanlighetens skull...) och det har ätits jävligt god mat och kollats på film. Pga ett desperat godissug tog vi med barnet ut i vagnen och fick "lite extra motion" genom att köra vagnhelvetet genom en meter tjocka snödrivor på trottoarerna hela vägen. Jävla snö.
  

Vecka 15

Din bebis är denna vecka ungefär 11 cm lång och väger omkring 68-94 gram. Såhär dags i graviditeten kan du enkelt se att du är gravid, och om du har kläder som följer kroppen så kan antagligen andra också se att du är gravid. Du kan sannolikt känna din livmoder någon decimeter under naveln.
Om din graviditet inte ännu är daterad så kan din läkare enkelt bestämma fostrets ålder genom att mäta huvudet vid en ultraljudsundersökning.

Den fantastiska utvecklingen fortsätter i en rasande fart och bebisen ser mer och mer ut som en färdig människa för varje dag. Då fostrets hud är så tunn kan du se blodkärlen genom den. Bebisen täcks nu av lanugohår, som dock kommer att försvinna innan förlossningen. Håret på huvudet och ögonbrynen fortsätter att växa. Vissa bebisar föds nästan helt utan hår, medan andra redan har en liten kalufs!

Om du gör en ultraljudsundersökning vid den här tiden så kanske du får se din bebis suga på tummen. Skelettet fortsätter att hårdna genom att binda till sig kalcium. Det är enkelt att förstå varför kalcium är så viktigt i kosten under graviditeten!
Bebisen har en betydande rörlighet och kan böja armarna vid armbågarna och forma handen till en knytnäve.

---

Jag tror att spökveckorna har startat för jag känner mig inte så gravid längre, jag har inte ens känt av min onda foge i svanken efter släpande på Moa. Men mardrömmarna fortsätter och kondisen är sämre än sämst (som vanligt...). Förra veckan var jag helt dödligt trött så jag hoppas på mer energi den här veckan.
Livmodern har börjat med svaga sammandragningar (främst när jag är kissenödig eller vid orgasm).

Snodd av Josse. Det var jättelängesen jag fyllde i en lista och nu började det klia i fingrarna!

När fick du/ni reda på att du va gravid? - 27 december 2007 och 13 dec 2009 (det är något med mina ägg i december månad...).
Vad blev reaktionen? - Helt tokig av lycka både gångerna, men nu andra gången fick jag lite panik över att svärmor precis skaffat mig ett nytt jobb.
Var barnet planerat? - Väldigt planerade, jag gör ingenting halvdant.
Hur var dina "40" veckor? - Med Moa var det kanon bortsett från lite krämpor och samma sak den här gången, men jag vågar inte uttala mig än:) Jag älskar att vara gravid i alla fall och har turen att må bra.
Fick du bristningar? - Ja, och det förstår jag med den monstermagen. Nu har jag ju redan varit "uttöjd" en gång så jag hoppas på att slippa fler, men det är ju hormonellt också.
Hur många veckor och dagar gick du? - 42+6.
Hur mycket gick du upp i vikt? - 15 kilo. Den här gången ska jag vägra vågen, haha.
Vilken tid startade dina värkar? - Kl 14 måndag eftermiddag (15 sep).
Gick ditt vatten? - Nej, hinnorna togs på förlossningen.
Vem hade du med dig på förlossningen? - Mikael.
Hur var din förlossning? - Rätt vidrig, mest för att det tog sån tid och för att jag var så rädd.
Hur lång tid tog din förlossning? - 42 timmar.
Hur mycket gick du ner i vikt efter förlossningen? - När vi kom hem från BB hade jag gått ner alla 15 extrakilon, gick ner med under amningen (sen gick jag upp igen, haha).

Ditt barn
När va barnet planerat att komma? 3 september 08 (nu är den lille beräknad till 19-21 aug).
Vad trodde du det var för kön? - Flicka med Moa, nu tror jag på pojke.
Blev det en tjej eller kille? - Världens finaste tjeja!
När kom han/hon? - 17 september kl 09.42.
Hur mycket vägde han/hon? - 3690 gram.
hur lång va han/hon?? - 52 cm.
Vad fick barnet för namn? - Moa Emelie Veronika.
Vad har ditt barn för storlek på kläder nu? - Vi har precis bytt till 92.
Sovtider? - 06 till 19.30 utan middagslur.
Hur mycket väger ditt barn nu? - Svårt att säga, men jag tror inte hon väger många gram över 11 kilo, hon är lång men en speta som sin mor var en gång i tiden.
Det senaste utveckligen ditt barn gjort? - Just nu är det häftigt att man märker att Moa vet vart saker ska vara. Hon försöker ställa in petflaskor i kylen, stoppar blöjor (oanvända...) i blöjhinken, hjälper till att hänga tvätt på torkställningen och försöker klä på sig.

Kläder och saker:
Vart köper du dina barnkläder? - Gud, överallt! Men mest på Lindex.
En baby/barnbutik du gillar? - Finns det någon jag INTE gillar?
Nått märke du föredrar? - Molo, Mee too, Name it och allt annat färgglatt.
Vad är favoritplagget ditt barn har? - Oj då, hur fan ska man kunna välja? Men hon är stentuff i sina jeansleggings just nu i alla fall! 
Vad är det dyraste ditt barn har? - I klädväg är det nog vinteroverallen.
Senaste du inhandlade? - En gosedjursleopard (som Moa vet säger "grr"!).
Bästa leksaken ditt barn har? - För tillfället är det böcker.
Någon sak du VERKLIGEN ska spara? - I stort sett allt. Allt gör mig nostalgisk.

Om du fick välja:
Nytt eller begagnat - Nytt...
Ligg eller sittdel - Liggdel, praktiskt, varmt och bra.
Sovande eller vaken - Vaken såklart. Men jag skulle ljuga om jag sa att jag inte pustar ut av lättnad när yrvädret sover.
Napp eller snutte - Napp, för det är kul att köpa.

Du som förälder:
Trivs du med föräldrarollen? - Självklart, Mosan är det finaste jag gjort:)
Är du stolt över ditt barn? - Vansinnigt stolt, tänk av JAG skapat något så ljuvligt!
Hur ser dina matvanor ut? - För tillfället bättre än vanligt, men det är graviditetens "fel":).
Stressar du mycket? - Stressar gör jag väl inte, men jag oroar mig väldigt mycket. Överdrivet mycket ibland.
Hur ser dina sovtider ut? - Nu har jag somnat 21 hela veckan men som ogravid sover jag från ca 23-06.
Vad gör du helst en fredag? - Lagar god middag och parkerar mig i soffan med Mikael och lillskiten. 
På vilket sett har du förändras? - Jag har inte förändrats så mycket, förutom att jag lärt mig att prioritera och är betydligt mer harmonisk.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? - Jag är zombifierad och tänker inte.
Umgås du mycket med andra föräldrar? - Ja.
Vad är bäst med att fått barn? - Det är oslagbart och omöjligt att förklara. En kärlek man aldrig känt innan.
Och slutligen.. hinner du med "egen tid"? - Ja det gör jag, vi har fått bukt på dom sena nattningarna nu så jag är mer än nöjd med ca 2 timmar egentid på kvällarna (dessutom är jag ju på jobbet hela dagarna just nu!).

Har insett en sak som är väldigt irriterande, och det är när en grupp människor exempelvis sitter och diskuterar en teveserier, alla är väldigt uppspelta och engagerade i karaktärerna (exempelvis "Ullared" som gick på femman). Och sen kommer plötsligt någon och säger "men herregud, det fattar ni väl att det bara är skådespelare, ingen är ju sådär på riktigt". Och sen ser alla plötsligt väldigt ledsna ut- och jag har svårt för när människor ser plötsligt ledsna ut.
Ett liknande scenario är om någon har med sig vad h*n tror är ett väldigt nyttigt livsmedel till lunch till exempel och någon viktigpetter kommer och påpekar att hon har minsann läst att det inte alls är nyttigt utan har mer socker och skit i sig än coca cola. Då blir folk också ledsna, och snopna.

MEN, sen finns det ett tillfälle då jag själv inte kan hålla käften, och det är dessa förbannade vandringssägner. Sen jag började jobba här har jag hört den där förbannade historien om den lilla flickan som blir bortrövat i varuhuset och som sedan hittas med rakat huvud och pojkkläder i ett omklädningsrum i källaren hoppat upp som samtalsämne titt som tätt.
Det är ett jävla mirakel att inte ALLA hört den än och att inte ALLA fattar att det inte är sant, för när man säger det skakar alla på huvudet och säger "nej, nej det är sant jag lovar". Och när man ifrågasätter VARFÖR denna fasansfulla nyhet inte varit på löpsedeln i samtliga dagstidningar utan bara kan ses i ett jävla kedjemejl så försöker alla prata bort det och blir skitsura. Senast pratades det om att det hänt på IKEA och när jag sa att samma fejkhistoria funnits innan fast om Gekås så försvarar sig folk med att: "ja, det där på Gekås var ju fake, men den här gången har det VERKLIGEN HÄNT!".
Suck. 

Hur jäkla bra blev inte månadens bilder då? Jag bara undrar(!).










Lilla gullrumpan, bara en månad kvar tills hon är 1,5 år! Jag får svår panik när jag tänker på hur stor hon är, så det känns väldigt lugnande att veta att det är en till bebis på gång, så slipper man lämna bebisbubblan åtminstone ett tag till.
Hon bet ju sin lilla tunga härromdagen, och hon bet rejält! På kvällen var hon arg när jag skulle klä av henne och bet sig igen i frustration och det kom ännu mer blod, fruktansvärt. Antagligen är det en del saliv som det blandas med så att det ser värre ut än vad det är, men blod är ju inte min grej och att se MIN DOTTERS BLOD är absolut inte min grej. Hur som helst så är tungan nästan läkt nu, det såg läskigt ut ett tag, som om den växte ihop till en liten extra tungspets längst ut. Men nu är det bra, tack och lov.

Lilla Moa, snart är jag hemma hos henne igen. Mina tre månader på jobbet är över om en vecka, jag har blivit erbjuden tre månader till men det funkar inte riktigt ekonomiskt, för vi har nästan bara lägsta nivå-dagar kvar av föräldrapenning, så det blir för knapert om Mikael ska vara hemma då för jag tjänar inte alls lika bra som honom.
Jävligt tråkigt att sluta på jobbet för jag trivs jättebra, och dessutom är det rena semestern nu under graviditeten jämfört med att tampas med Moa. MEN HELVETE vad jag saknar henne! Mina fogar kommer att gråta av allt bärande och plockande hela dagarna och sleten kommer jag att bli, men fy fan vad härligt att få umgås med min favorittjej i hela världen hela dagarna igen!

Jag har haft en huvudvärk från hell hela dagen så nu sitter jag mest här och blinkar olyckligt och längtar tills det är läggdags (21.30 som vanligt, hehe...).

I lördag firade jag och Mikael alla hjärtans med att ha barnvakt! Det var längesen sist nu, vi har inte haft en enda barnfri stund sedan i september. Mamma och Lina kom hit och fick brottas med lillmos medan vi åkte till stan och gick på bio och käkade middag.
"Farsan" såg vi, av Josef Fares. Helt okej film men det var liksom själva grejen som var det mysiga, vi har ALDRIG gått på bio ihop- det är ju helt sjukt egentligen. Vi hann PRECIS i tid tills filmen började, vi hittade givetvis ingen parkeringsplats utan fick tillslut ställa oss vid Heden och halvspringa bort till Bergakungen för att hinna. Köpte popcorn och baconchips (fick en extra bytta popcorn av den virriga tjejen i kassan, yes!) och hann precis in och sätta oss när reklamen var slut. Pinsamt dock att klämma sig fram och säga "ursäkta, ursäkta, ursäkta) till alla sura människor som var tvugna att flytta sina ben.
Sen var det matdags och efter mycket om och men hittade vi vår restaurang "Meditterane" vid avenyn. Jag är inte känd för mitt fina lokalsinne direkt, jag hade aldrig hittat tillbaka till bilen efteråt om jag varit där själv.
Jävligt mysig restaurang och JÄVLIGT god mat! Matsalen vi satt i ser ut som en grotta och det finns små vattenfall på väggarna- väldigt festligt. Vi beställde en mixed grill-tallrik för två personer och vilket jävla berg med mat! Det var grillat fläskkött, lamm och kyckling på spett, en vansinnig mängd grönsaker, klyftpotatis och tre olika såser till. Nu blir jag jävligt sugen bara jag tänker på det...
Jag är så grymt sugen på alkohol den här graviditeten! Till och med öl vill jag ha, och jag gillar inte ens öl. Dog lite inombords när jag såg drinklistan och Likör 43 med mjölk samt Vanilla Sky...
Hur som helst så var vi hemma strax före 21 och vi stannade till och hyrde film på vägen. Mosan hade varit snäll mot mormor och moster och sov sött, min duktiga tjej.

Nej, nu tar huvudvärken över på allvar...

Vecka 14

Din bebis är nu 8.1 till 11.4 cm från huvud till stjärt, och väger omkring 52-68 gram. Storleken motsvarar ungefär en grapefrukt.

Ansiktet hos fostret utvecklas alltmer; nu kan man tydligt se en näsrygg och att öron och ögon vandrar mot sina slutliga positioner på huvudet. En annan stor förändring är bildandet av lanugohåret som är ett fint hår som växer över hela kroppen i virvlande mönster efter hudens struktur (som senare bland annat kommer att utgöra bebisens fingeravtryck).
Lanugohåret kommer att falla av innan förlossningen och ersättas av grövre hår.
Bebisens sköldkörtel har mognat och börjar producera hormoner. Om bebisen är en pojke så bildas en prostata, och hos flickor vandrar äggstockarna ner från magen till ljumskarna.
De mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar.

Du känner dig kanske lite mer energisk från och med nu och framåt i graviditeten. Den värsta tröttheten ger vanligtvis med sig och många kvinnor lyser upp under den här delen. Livmodern växer från dag till dag och du kan följa dess tillväxt genom att försiktigt lokalisera den övre delen med fingarna. Den kommer gradvis att växa upp i magen, från under blygdbenet till ovanför din navel. På grund av din växande mage och att du binder mer vätska i kroppen så kommer du sannolikt att börja behöva bära kläder för gravida ganska snart.

---

Det flyter på bra! Lite illamående emellanåt, gråter över det mesta (härromdagen grät jag över att jag älskade havet så mycket!), magen är rund och go och jag känner nu med ganska stor säkerhet vart kanten på livmodern går.

Hon är så stor nu! Och hon blir bara ljuvligare och ljuvligare för varje dag som går- vart ska det här sluta?

Idag sprang hon rakt in i hörnet på soffbordet, hon hade varit på jakt efter vällingflaskan som Mikael ställt dit, och fastän vi har hörnskydd slog hon munnen jättehårt och bet sig i tungan och blödde floder! TACK OCH LOV att inte jag var hemma och fick bevittna det hela.

Ser ni det läskiga armhåle-eksemet?

Idag, TRE veckor efter startad budgivning ringde telefonen, och se, det var den lille mäklaren! Bara det var ju häpnadsväckande- att HAN ringde OSS för kanske första gången någonsin.
Vad tror ni nu har dykt upp TRE JÄVLA VECKOR efter startad budgivning? JO JUST DET! En till budgivare!
Tycker ni inte att det är festligt att säljaren så lämpligt blev akut sjuk i måndags när vi skulle träffas och skriva kontrakt på huset som VI vunnit budgivningen på? Vilket lustigt sammaträffande att budgivare 2 liksom kände det på sig!
Budgivare nummer 2 hade budat på det här huset förra gången det var till salu, vunnit budgivningen och dragit sig ur. Men genom ett lustigt sammanträffande så tog han en promenad förbi huset härromdagen och tänkte att "äsch, det är nog dags att slå till nu istället". Och det gjorde han.

Han bjöd utgångspriset och hade jag fått bestämma hade vi budat över honom, men Mikael vägrar och jag förstår varför. Varken säljarhelvetet eller hormäklaren är värda en spänn till! Men jag vill ju verkligen, verkligen ha det här huset och hade redan flyttat in i tanken. Så idag är jag väldigt, väldigt upprörd och försöker på bästa sätt avleda tankarna för min bebismage mår inte bra av att jag är upprörd och stressad.
Men om någon skulle ha lust att göra en drive-by-dödsskjutning förbi Fastighetsbyrån i Kinna är det helt okej för min del!