Lycka
Nu sitter jag här igen med sovande bebis på magen, jag börjar bli löjligt skicklig på att balansera henne där samtidigt som jag skriver på laptopen. Mikael sover fortfarande vilket är jävligt underligt eftersom han är så sinnessjukt morgonpigg. Själv är jag väldigt utsövd eftersom Moa och jag sussade sött från 23 till kvart över 8 i morse, hon var vaken hela kvällen i gårkväll så det var väl därför hon sov så snällt i natt utan att böka eller sparka mig i magen eller hennes nya lilla ovana, peta med i ansiktet i sömnen med sina små sylvassa naglar. Bebisar har SJUKT vassa naglar, i alla fall min bebis. Fick rådet på BVC att inte börja klippa dem än utan att dra av dem när dem börjar flisa sig, annars kan dem bli hårdare och vassare än vad dem är nu och det vill vi ICKE!
I dag ska vi en sväng till Sisjön och Babyproffsen för att köpa nya blöjpåsar och uträtta lite andra ärenden (bland annat köpa kondomer eftersom jag inte börjat med mina p-piller än, det kommer kännas så sjukt pinsamt att köpa kondomer för första gången på fan vet när, sissådär sju år kanske?). Blöjpåsarna är i alla fall svindyra, tre stycken PLASTPÅSAR som räcker i kanske en månad kostar 300 spänn, men det är så smidigt att kunna använda blöjhinken, då slipper man lukt och behöver inte byta påse lika ofta som i en vanlig.
Jag ska dessutum köpa lite nya snuttefiltar och kika lite på utbudet på åkpåsar till vagnen också, måste ju ha en varm och gosig variant i min nya UNDERBARA vagn. Även dessa är skamligt dyra, åtminstone de varianter jag sett på nätet. Kolla här vilka finfin. men dem kostar ju därefter också... 700 jävla spänn och då är dem ändå på REA! Men den rosa är ju så fin så att det kryper i kroppen på mig...
Jaja, nu till inläggets tänkta tema, alltså lycka.
Det skrämmer mig faktiskt att jag mår så galet bra just nu, det känns som om allt är för bra för att vara sant. Jag tycker fan att jag förtjänar lite lycka nu efter alla år av total misär (jag är dramatisk som alltid), men jag vågar inte riktigt tro på att det faktiskt kan känna så här bra! Jag är ju en ständig pessimist och bara väntar på att något överjävligt ska inträffa så att min välmående sjunker till botten så att känslorna liksom jämnas ut igen.
Jag är så vansinnigt tacksam över mitt liv just nu, jag har ALDRIG mått såhär bra! Jag har Mikael, jag har min lilla dotter, jag har mina underbara, underbara flickor, jag har någonstans att bo, pengar i plånboken och bättre kontakt med min familj än vad jag haft på VÄLDIGT många år. Jag har inget att oroa mig för som ligger som en klump i magen och jag har inget sug på att varken supa, äta tabletter eller skära i mig själv som en idiot. Jag har ett LUGN som jag aldrig haft förut
Alla mina spöken från det förflutna gör sig väldigt, väldigt sällan påminda längre, jag har inte tid att älta alla gamla hemska minnen, äntligen har jag slutat tycka synd om mig själv. Det ÄR INTE synd om mig, jag har blivit välsignad med världens underbaraste lilla barn, något finare kan knappast hända en människa och det är verkligen ingenting jag tar för givet. Det är fan så att man kan bli religiös!
Moa är det finaste som finns och det bästa jag har gjort. Detta är total, ren lycka!
I dag ska vi en sväng till Sisjön och Babyproffsen för att köpa nya blöjpåsar och uträtta lite andra ärenden (bland annat köpa kondomer eftersom jag inte börjat med mina p-piller än, det kommer kännas så sjukt pinsamt att köpa kondomer för första gången på fan vet när, sissådär sju år kanske?). Blöjpåsarna är i alla fall svindyra, tre stycken PLASTPÅSAR som räcker i kanske en månad kostar 300 spänn, men det är så smidigt att kunna använda blöjhinken, då slipper man lukt och behöver inte byta påse lika ofta som i en vanlig.
Jag ska dessutum köpa lite nya snuttefiltar och kika lite på utbudet på åkpåsar till vagnen också, måste ju ha en varm och gosig variant i min nya UNDERBARA vagn. Även dessa är skamligt dyra, åtminstone de varianter jag sett på nätet. Kolla här vilka finfin. men dem kostar ju därefter också... 700 jävla spänn och då är dem ändå på REA! Men den rosa är ju så fin så att det kryper i kroppen på mig...
Jaja, nu till inläggets tänkta tema, alltså lycka.
Det skrämmer mig faktiskt att jag mår så galet bra just nu, det känns som om allt är för bra för att vara sant. Jag tycker fan att jag förtjänar lite lycka nu efter alla år av total misär (jag är dramatisk som alltid), men jag vågar inte riktigt tro på att det faktiskt kan känna så här bra! Jag är ju en ständig pessimist och bara väntar på att något överjävligt ska inträffa så att min välmående sjunker till botten så att känslorna liksom jämnas ut igen.
Jag är så vansinnigt tacksam över mitt liv just nu, jag har ALDRIG mått såhär bra! Jag har Mikael, jag har min lilla dotter, jag har mina underbara, underbara flickor, jag har någonstans att bo, pengar i plånboken och bättre kontakt med min familj än vad jag haft på VÄLDIGT många år. Jag har inget att oroa mig för som ligger som en klump i magen och jag har inget sug på att varken supa, äta tabletter eller skära i mig själv som en idiot. Jag har ett LUGN som jag aldrig haft förut
Alla mina spöken från det förflutna gör sig väldigt, väldigt sällan påminda längre, jag har inte tid att älta alla gamla hemska minnen, äntligen har jag slutat tycka synd om mig själv. Det ÄR INTE synd om mig, jag har blivit välsignad med världens underbaraste lilla barn, något finare kan knappast hända en människa och det är verkligen ingenting jag tar för givet. Det är fan så att man kan bli religiös!
Moa är det finaste som finns och det bästa jag har gjort. Detta är total, ren lycka!
Mamma på vift
Idag har jag varit ute på äventyr helt själv utan bebis, första gången sedan hon föddes bortsett från när jag var hos frissan en stund. Känns helt handikappat att gå omkring utan barnvagnen, känner mig helt naken och förvirrad och vet liksom inte vad jag ska fokusera på.
Tog först en tripp till Gina Tricot för att lämna tillbaka lite grejer som var för små som inhandlades i söndags, typiskt mig att köpa saker i storlek S bara för att det är det enda som finns på rean. Köpte lite nytt givetvis, denna gång i mer realistiska storlekar. Det blev en knallrosa mössa (har ett konstigt behov av att köpa hysteriska plagg ibland, vilket inte riktigt passar med mina andra hyfsat neutrala kläder, men vad fan), två polotröjor och en klänning. Är väldigt förtjust i polokragar just nu, och eftersom jag knappt ammar längre så funkar det ju- annars är det ju inget idealiskt plagg för att hala fram tuttarna ur. Så jävla nice att även Gina har en webbshop nu, men ack så farligt för plånboken! Speciellt när man är mammaledig och sitter och rullar tummarna framför datorn medan bebben sover.
Jaja, hur som helst. Har alltid torra läppar men de senaste dagarna har jag blivit sjukt torr runt hela munnen, vilken smärta! Vaknade i natt en miljon gånger av att det sved något så vansinnigt, varken lypsyl eller idominsalva hade minsta effekt, blev så desperat att jag till och med baddade munnen med alsollösning- det sved vill jag lova.
Gick i alla fall till apoteket i desperation efter något mirakelmedel och där kollade Apotekets egen sköterska (ja, det finns tydligen en sån nu för tiden) på mig och tyckte att jag skulle gå till vårdcentralen för att det såg infekterat ut och kanske var herpes(!), jag blev skraj som fan, herpes är inget som tilltalar mig direkt.
Så det blev en sväng till Axessakuten i stan, kändes lite fånigt att besöka akuten för ett munsår, men så fick det bli. Besöket tog chockerande nog kanske en kvart, jösses vad smidigt! Läkaren tittade och konstaterade att det absolut inte var herpes till min stora glädje, utan bara galet torrt. Fick en salva utskriven som tack och lov verkar fungera, det känns dock fortfarande som om hela ansiktet ska spricka när jag ler.
Hann med en sväng till systemet också, köpte några öl till Mikael och ett par cider till mig, det ska smaka gott nu i helgen. Köpte en mystisk Thailänsk alkodryck som stod i cideravdelningen, det ska bli väldigt spännande. Måste poängera att jag GIVETVIS inte har några planer på att bli det minsta berusad med Moa i närheten, tänker bara ta en cider till maten, det kan man förtjäna när man är en sliten morsa, höhö.
Moa har skött sig exemplariskt här hemma med pappa när jag varit borta, ringde väl hem fem gånger och kollade läget, pinsam och övernervös som jag är, men så är det väl att ha barn antar jag- hjärtat sitter i halsgropen konstant.
Nej nu mina vänner är det läggdags!
Utmanad
Nu har jag blivit utmanad av en dam som håller till i samma forum som mig på familjeliv.se, skoj, skoj!
7 Sanningar om mig:
Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att länka till deras sidor.
Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
Jag utmanar samtliga bloggläsare med egna bloggar, ingen nämnd ingen glömd!:)
7 Sanningar om mig:
- Jag var lite småkär i Robinson-Robban när han var med i första säsongen av Expedition Robinsson. Tur att jag var 10 år eller något då och inte kunde bli en av hans småstadsgroupies (ni vet såna där som fläker ut sig bara någon säger "kändis").
- Jag köpte en snusdosa idag. Efter nästan ett år utan nikotin är jag så dum att jag köper en underbar Catch Eucalyptus- and it tastes so gooood.
- När jag är ute och går med barnvagnen schasar jag bort alla fåglar jag ser så att dem inte ska flyga ner i vagnen och picka Moa i ögonen.
- När jag viker tvätt brukar jag krama Mikaels kalsonger och le fånigt över att jag har haffat världens bästa karl.
- Jag tappade inte min första tand förrän jag var nio år, några mjölktänder tappade jag aldrig utan fick dra ut dem hos tandläkaren då dem satt som sten.
- Jag kan fortfarande inte knyta rosetter.
- Jag börjar redan fantisera om småsyskon till min tös, trots förlossningen i färskt minne.
Länka till den person som har utmanat dig och glöm inte att lägga in dessa regler i inlägget. Berätta sju saker om dig själv, både alldagliga och oväntade.
Utmana sju personer i slutet av inlägget genom att länka till deras sidor.
Låt dessa personer få veta att de har blivit utmanade genom att lämna en kommentar på deras bloggar.
Jag utmanar samtliga bloggläsare med egna bloggar, ingen nämnd ingen glömd!:)
Den sötaste bebisen
Här kommer några favoritbilder på tösabiten min från veckorna som gått. Blir helt galen av lycka när jag tänker på att veckor vi har framför oss. Blödigt men sant.
Jag är inte bara guldfisk...
Jag kan vara blåsfisk också!
No milkymum
Gud, vad lycklig jag är över min vagn. Kan knappt vänta tills min ljuvliga vagn anländer, jag kommer att kasta mig över den och kyssa dess underbara hjul... Trodde aldrig att en pryl (utom skor möjligtvis) kunde göra mig så lycklig men ack så fel jag hade. Någon undrade vart jag beställde den och det var på www.kidsroom.de . Ett fynd förstås, hade fått pynta minst det dubbla om jag hade trippat iväg till babyproffsen eller liknande affär här i sverige.
Mikael är ledig den här veckan vilket innebär lyxiga mornar för min del. Bebis sover ju sjukt bra på nätterna, och nu när han är hemma så kliver han upp med Moa och har pappa-dotter-mys i soffan medan jag får ligga kvar och sträcka ut mig utan bebis på bröstet, det är sällan det inträffar. Igår sov jag så tungt att jag nästan blev rädd, tvingade mig upp ur sängen vid 12 och då var jag fortfarande så trött så att det kändes som om någon hade drogat mig, snacka om att man märker att man inte sover speciellt djupt på nätterna längre direkt.
Moa har äntligen börjat bete sig som en normal bebis och sover på dagarna, flera timmar dessutom! Innan sov hon typ en halvtimme på hela dagen, förstår nu att det antagligen berodde på att hon inte hann sova för att hon var så hungrig och var tvungen att amma konstant för att bli lite mätt. Tack gode gud för mjölkersättning. Amningen är så gott som körd nu, jag tvingar ner tutten i munnen på stackarn någon gång per dag bara sakens skull och hon blir bara förbannad och släpper taget och vrålar hela tiden. Idag tog jag på mig en vanlig BH för första gången på fan vet när, gud vad skönt att slippa se dem fula amningsbehåarna som är ungefär lika sexiga som träskor...
Synd att amningen inte funkade, jag som yrat om att jag ska "amma minst ett år" tidigare. Men å andra sidan sa jag mycket konstigt angående bebisskötseln innan jag fick en bebis och visste vad jag pratar om. Jag har ingen ångest över att jag nästan slutat amma trots att hon är så liten, det kanske beror på lathet men jag hade inte pallat att sitta och amma 20 timmar om dygnet som jag fick göra de första veckorna, jag hade blivit galen. Och Moa hade förmodligen inte heller mått så bra med tanke på att varken hon eller jag hann sova någonting, sömn är ju rätt avgörande för en liten bebis välmåendet. Dessutom är hon sjukt söt när hon snuttar på flaskan, och jag slipper slänga fram tuttarna bland folk och slipper känna mig som en vandrande mjölkfabrik.
Och Moa verkar knappast må dåligt, hon är ju en riktig amasonbebisflicka med sina 60 centimeter.
7 veckor är hon idag, baben!
Tiden går vansinnigt fort.
Mikael är ledig den här veckan vilket innebär lyxiga mornar för min del. Bebis sover ju sjukt bra på nätterna, och nu när han är hemma så kliver han upp med Moa och har pappa-dotter-mys i soffan medan jag får ligga kvar och sträcka ut mig utan bebis på bröstet, det är sällan det inträffar. Igår sov jag så tungt att jag nästan blev rädd, tvingade mig upp ur sängen vid 12 och då var jag fortfarande så trött så att det kändes som om någon hade drogat mig, snacka om att man märker att man inte sover speciellt djupt på nätterna längre direkt.
Moa har äntligen börjat bete sig som en normal bebis och sover på dagarna, flera timmar dessutom! Innan sov hon typ en halvtimme på hela dagen, förstår nu att det antagligen berodde på att hon inte hann sova för att hon var så hungrig och var tvungen att amma konstant för att bli lite mätt. Tack gode gud för mjölkersättning. Amningen är så gott som körd nu, jag tvingar ner tutten i munnen på stackarn någon gång per dag bara sakens skull och hon blir bara förbannad och släpper taget och vrålar hela tiden. Idag tog jag på mig en vanlig BH för första gången på fan vet när, gud vad skönt att slippa se dem fula amningsbehåarna som är ungefär lika sexiga som träskor...
Synd att amningen inte funkade, jag som yrat om att jag ska "amma minst ett år" tidigare. Men å andra sidan sa jag mycket konstigt angående bebisskötseln innan jag fick en bebis och visste vad jag pratar om. Jag har ingen ångest över att jag nästan slutat amma trots att hon är så liten, det kanske beror på lathet men jag hade inte pallat att sitta och amma 20 timmar om dygnet som jag fick göra de första veckorna, jag hade blivit galen. Och Moa hade förmodligen inte heller mått så bra med tanke på att varken hon eller jag hann sova någonting, sömn är ju rätt avgörande för en liten bebis välmåendet. Dessutom är hon sjukt söt när hon snuttar på flaskan, och jag slipper slänga fram tuttarna bland folk och slipper känna mig som en vandrande mjölkfabrik.
Och Moa verkar knappast må dåligt, hon är ju en riktig amasonbebisflicka med sina 60 centimeter.
7 veckor är hon idag, baben!
Tiden går vansinnigt fort.
Ny vagn till mamsen!
Klarade inte av att stå emot min barnvagnskåthet längre utan slog till idag och beställde en ny vagn från Tyskland, jag tycker att det är jätteläskigt att handla över internet men den här sidan har gott rykte. Gjorde ett klipp som vanligt, blev tipsad av en tjej i min tråd som skulle beställa en hon också, danke danke Meja!
Här ser ni skönheten:
Quinny Freestyle
-Roterbart framhjul 360 grader, kan även
låsas i fast läge.
-Vändbar sittdel med fullt liggläge.
Kan användas fram och bakåtvänd.
-Fempunktsbälte.
-Ergonomiskt utformat styre med skinnskydd.
Höj och sänkbart styre.
-Justerbart fotstöd.
-Ringklocka.
-Handbroms.
-Fotbroms.
-Perfekt i kombination med maxi cosi
bilbarnstol.Du behöver aldrig lyfta över
barnet när det somnat i bilen.
-Kan användas upp till barnet väger 20kg.
-Enkel att fälla ihop.
-Lufthjul, lätta att ta av.
-Reflexer.
-Adapter till sitt och liggdel, samt
bilbarnstol.
-Regnskydd.
-Myggnät.
-Stor varukorg.
Vilken pärla, jag har drägglat lite efter dem här vagnarna när jag sett dem på stan. Pruttbebisen och pruttbebisens mamma förtjänar helt klart en fin vagn och inte monstret vi släpar runt med nu.
Måndag
Jag har som sagt varit borta hela helgen och hälsat på min mor jag och Moa, därför ni inte fått någon uppdatering.
Haft en förbannat mysig helg faktiskt, ätit en massa gott käk, gått på långpromenader i dem djupa skogarna med vagnen och fått lite lyxig avlastning av alla bebistokiga släktingar. Jag och mamma promenerade fan över en mil med vagnen i lördags, blev livrädd när Moa vaknade halvvägs och började skrika, som tur var somnade hon om nästan direkt vilket var tur, jag hade inte velat gå typ en timmes väg hem med en skrikande bebis i vagnen.
Sigge, vår avlånga lilla hund var väldigt intresserad av bebisen, han sprang efter mig hela tiden när jag gick runt med Moa på armen, han var vansinnigt nyfiken, han fick nosa lite på hennes ben men sen vågade jag inte låta honom hälsa mer, han verkade inte det minsta arg utan viftade på svansen hela tiden men man vet aldrig med djur och bebisar, bäst att inte riskera något.
Moa var skitsnäll hela helgen , trots nya miljöer och allt. Hon skrek som fan en stund i fredagskväll då hon var ruggigt övertrött men det var allt, min duktiga, duktiga tjej. Hon fick bada i badkaret också, det var jävligt jobbigt för stackars mamma som fick hänga över kanten, gav upp efter några minuter då mitt ben somnade bort totalt. Jag drack min första alkohol sedan julafton också, två hela cider, hehe. Ammar så sällan nu att jag knappast behöver oroa mig, man "får" ju dricka små mängder alkhol även om man ammar men hade jag helammat hade jag inte vågat mig på det. Det var löjligt gott i alla fall.
Hon är ju så JÄVLA SÖT!
Idag har vi varit på Moas första läkarundersökning. Inga konstigheter, doktorn vänder och vred i lite leder och kikade i hennes ögon och lyssnade på hjärtat, allt såg tipptopp ut. Moa var dock ledsen för jag råkade riva henne med nageln precis innan, stackare. Idag vägde hon 5195 gram och var 60 cm lång! Shit vad lång hon har blivit, hon ligger 5 cm över "normalbebisen" som är 55 cm i snitt vid sju veckor. Doktorn beräknade att hon kommer bli minst lika lång som mig i alla fall, våran långa ståtliga lilla tös! Gud vad mallig man blir.
Som svar på kommentaren så nej, detta är inte min första graviditet. Jag gjorde en abort 2001 tyvärr, rätt beslut av mig eftersom jag var 14 år och långt från redo för en bebis, synd att man inte insåg att man dessutom var för liten för att låta pojkar doppa snoppen.
Hemsk att tänka på att man tagit bort en liten bebis som kunde ha blivit en liten Moa, men ett barn förtjänar att födas till föräldrar som är mogna och kapabla till att ta hand om honom eller henne.
Haft en förbannat mysig helg faktiskt, ätit en massa gott käk, gått på långpromenader i dem djupa skogarna med vagnen och fått lite lyxig avlastning av alla bebistokiga släktingar. Jag och mamma promenerade fan över en mil med vagnen i lördags, blev livrädd när Moa vaknade halvvägs och började skrika, som tur var somnade hon om nästan direkt vilket var tur, jag hade inte velat gå typ en timmes väg hem med en skrikande bebis i vagnen.
Sigge, vår avlånga lilla hund var väldigt intresserad av bebisen, han sprang efter mig hela tiden när jag gick runt med Moa på armen, han var vansinnigt nyfiken, han fick nosa lite på hennes ben men sen vågade jag inte låta honom hälsa mer, han verkade inte det minsta arg utan viftade på svansen hela tiden men man vet aldrig med djur och bebisar, bäst att inte riskera något.
Moa var skitsnäll hela helgen , trots nya miljöer och allt. Hon skrek som fan en stund i fredagskväll då hon var ruggigt övertrött men det var allt, min duktiga, duktiga tjej. Hon fick bada i badkaret också, det var jävligt jobbigt för stackars mamma som fick hänga över kanten, gav upp efter några minuter då mitt ben somnade bort totalt. Jag drack min första alkohol sedan julafton också, två hela cider, hehe. Ammar så sällan nu att jag knappast behöver oroa mig, man "får" ju dricka små mängder alkhol även om man ammar men hade jag helammat hade jag inte vågat mig på det. Det var löjligt gott i alla fall.
Hon är ju så JÄVLA SÖT!
Idag har vi varit på Moas första läkarundersökning. Inga konstigheter, doktorn vänder och vred i lite leder och kikade i hennes ögon och lyssnade på hjärtat, allt såg tipptopp ut. Moa var dock ledsen för jag råkade riva henne med nageln precis innan, stackare. Idag vägde hon 5195 gram och var 60 cm lång! Shit vad lång hon har blivit, hon ligger 5 cm över "normalbebisen" som är 55 cm i snitt vid sju veckor. Doktorn beräknade att hon kommer bli minst lika lång som mig i alla fall, våran långa ståtliga lilla tös! Gud vad mallig man blir.
Som svar på kommentaren så nej, detta är inte min första graviditet. Jag gjorde en abort 2001 tyvärr, rätt beslut av mig eftersom jag var 14 år och långt från redo för en bebis, synd att man inte insåg att man dessutom var för liten för att låta pojkar doppa snoppen.
Hemsk att tänka på att man tagit bort en liten bebis som kunde ha blivit en liten Moa, men ett barn förtjänar att födas till föräldrar som är mogna och kapabla till att ta hand om honom eller henne.
Min förlossningsjournal
Spännande, spännande! (Ja, det tycker i alla fall jag...)
2008-09-16
22.30
20-årig kvinna inlägges på förlossningsavdelning.
Inkommer pga värkar i graviditetsvecka 41+4, värkstart föregående dag kl 16.00. Kommer nu med ca 5 minuters intervall.
Kvinnans andra graviditet.
Överkänslighet: Pencillin.
Status:
Huvudet fixerat i bäckeningången. Cervix (livmodertappen) utplånad, modermunnen öppen 3 cm. Huvud ej uppskjutbart, i höger snedvidd. CTG-intagningstest var normalt, normala fosterljud 135 slag/minuten.
23.30
Fina fosterljud avlyssnas med hjälp av tratt. Patienten önskar att bada.
23.45
Får smärtlindring av i form av bad/dusch.
2008-09-17
01.15
Får smärtlindring i form av lustgas/syrgas styrka 50/50.
02.05
Patienten är uppe och går med gåstol.
02.45
Patient önskar lavemang vilket gives. Vattenlavemang 750 ml.
04.00
Inget synligt fostervatten.
04.20
Mekoniumfärgat fostervatten synes (Mekonium är bebisens bajs).
04.30
Smärtlindring diskuteras och EDA (ryggbedövning) föreslås vilket patient antar.
04.35
Patient kissar på toaletten.
05.12
Epiduralblockad (ryggbedövning) lägges.
06.00
Dålig effekt av EDA. Patienten håller kvar vid lustgasen (haha, ja minst sagt).
06.05
Värkstimulerande dropp kopplas.
07.10
Byte av barnmorska.
Patient ligger i sängen och andas lustgas 70/30. Modermunnen öppen 7 cm, patient uppmanas att komma upp ur sängen en stund. Huvud ovanför spinae (en del av bäckenbenet).
09.17
Stram, hög perineum (mellangård). Infiltration (spruta med lokalbedövning) lägges för eventuell per sin (ett klipp, med andra ord).¨
09.24
Fin flicka föds i framstupa kronbjudning. Apgarscore 9-10-10 med avdrag för färg. Navelstränget ett varv runt halsen som lindas runt kroppen efter framfödandet. Barnet rensuges på mekoniumfärgat fostervatten.
09.36
Placenta (modekaka) avgår spontant, hinnor bedöms som kompletta.
09.45
Vid inspektion noteras djup bristning genom perineum nermot rectum (mellangården mot rumpan...). Dr. Havasi tillkallas för bedömning av bristning.
09.50
Dr Havasi bedömmer sfinktern som hel (antar att detta är ringmuskeln).Syr 6 inre stygn och bygger upp perinealkroppen. Patient bedövas.
12.17
Patient har varit uppe på toa och duschat. Lite tagen och yr, tenderar att svimma. Mår bra när hon ligger i sängen. Uterus (livmodern) väl sammandragen under navelplan.
Har kissat.
12.19
Mamma:
Blodtryck 112/52.
Temp 37,5.
Puls 77.
Total blodförlust 400 ml.
Barn:
Försökt suga.
Har ej kissat.
Mekonium avgått.
Temp 37,1.
2008-09-16
22.30
20-årig kvinna inlägges på förlossningsavdelning.
Inkommer pga värkar i graviditetsvecka 41+4, värkstart föregående dag kl 16.00. Kommer nu med ca 5 minuters intervall.
Kvinnans andra graviditet.
Överkänslighet: Pencillin.
Status:
Huvudet fixerat i bäckeningången. Cervix (livmodertappen) utplånad, modermunnen öppen 3 cm. Huvud ej uppskjutbart, i höger snedvidd. CTG-intagningstest var normalt, normala fosterljud 135 slag/minuten.
23.30
Fina fosterljud avlyssnas med hjälp av tratt. Patienten önskar att bada.
23.45
Får smärtlindring av i form av bad/dusch.
2008-09-17
01.15
Får smärtlindring i form av lustgas/syrgas styrka 50/50.
02.05
Patienten är uppe och går med gåstol.
02.45
Patient önskar lavemang vilket gives. Vattenlavemang 750 ml.
04.00
Inget synligt fostervatten.
04.20
Mekoniumfärgat fostervatten synes (Mekonium är bebisens bajs).
04.30
Smärtlindring diskuteras och EDA (ryggbedövning) föreslås vilket patient antar.
04.35
Patient kissar på toaletten.
05.12
Epiduralblockad (ryggbedövning) lägges.
06.00
Dålig effekt av EDA. Patienten håller kvar vid lustgasen (haha, ja minst sagt).
06.05
Värkstimulerande dropp kopplas.
07.10
Byte av barnmorska.
Patient ligger i sängen och andas lustgas 70/30. Modermunnen öppen 7 cm, patient uppmanas att komma upp ur sängen en stund. Huvud ovanför spinae (en del av bäckenbenet).
09.17
Stram, hög perineum (mellangård). Infiltration (spruta med lokalbedövning) lägges för eventuell per sin (ett klipp, med andra ord).¨
09.24
Fin flicka föds i framstupa kronbjudning. Apgarscore 9-10-10 med avdrag för färg. Navelstränget ett varv runt halsen som lindas runt kroppen efter framfödandet. Barnet rensuges på mekoniumfärgat fostervatten.
09.36
Placenta (modekaka) avgår spontant, hinnor bedöms som kompletta.
09.45
Vid inspektion noteras djup bristning genom perineum nermot rectum (mellangården mot rumpan...). Dr. Havasi tillkallas för bedömning av bristning.
09.50
Dr Havasi bedömmer sfinktern som hel (antar att detta är ringmuskeln).Syr 6 inre stygn och bygger upp perinealkroppen. Patient bedövas.
12.17
Patient har varit uppe på toa och duschat. Lite tagen och yr, tenderar att svimma. Mår bra när hon ligger i sängen. Uterus (livmodern) väl sammandragen under navelplan.
Har kissat.
12.19
Mamma:
Blodtryck 112/52.
Temp 37,5.
Puls 77.
Total blodförlust 400 ml.
Barn:
Försökt suga.
Har ej kissat.
Mekonium avgått.
Temp 37,1.
Osocial biatch
Egentligen så får jag kalla kårar av tanken på att umgås med en massa främlingar bara för att man råkar ha jämngamla bebisar, men nu börjar det dyka upp ett visst sug på att ändå träffa andra med nyfödingar att dela med sig av sitt nya intresse som upptar, ja all vaken tid. Frågan är bara vart fan man ska hitta dem?
* Babysim:
Nej. Dels missade jag kursstarten som är typ denna veckan och jag får inte bada än såhär tätt efter förlossningen, på grund av infektionsrisken. Insåg att jag skulle tycka att det var SKITMYSIGT att bada med Moa men å andra sidan sett så ger bassänger mig ångest, tänk på alla bajspartiklar och hudflagor som flyter omkring, jag tror inte att jag vill att min bebis ska svälja det vattnet direkt. Nä. Det är mammas fel, hon har gett mig bacillskräck av löjliga mått. Dessutom vet alla att barnpoolen är full med kiss, alla barn kissar i vattnet.
* Babymassage:
Det hade jag gillat, ska ta och googla efter sådana kurser nu direkt faktiskt, borde ju finnas något i närheten, vi bor för fan i Sveriges näst största stan. Klämma på små tjocka bebislämmar är ju det mysigaste som finns, dessutom hjälper det mot eventuellt magknip att massera magen på dem små. Har det en sövande effekt är ju det välkommet också.
* Öppna förskolan:
Nej, usch! Inte min grej alls, jag har för mkt fördomar för att gå dit, dessutom klarar jag inte av att vistas i miljöer där jag inte känner någon, kommer svettas som en gris tills någon tar kontakt med mig. Måste skärpa till mig och bli lite mer social och vänskaplig nu när jag är mamma, men dessutom har jag hört att alla mammor går runt med bebisarna i en ring och sjunger töntiga sånger på Öppna förskolan, och att det är lite smygkristet sådär och sånt klarar jag fan inte av! Kommer ju att garva så att jag kissar ner mig för att situationen blir så absurd och tvingas komma med dumma ursäkter som att "jag tänkte på ett roligt skämt jag hörde förut". Dessutom sitter säkert alla och ammar hej vilt så att man inte vet vart man ska titta (jag mår alltid dåligt pga detta i omklädningsrum).
* Babyrytmik:
Nej, av samma anledning som jag inte pallar Öppna förskolan.
Nu ska jag fortsätta spana på Tradera, ska nog buda på en käck barnvagn!
P.S Ingen behöver ta illa upp ang. öppna förskolan, som sagt är det bara mina fördomar och givetvis förmodligen långt från sanningen D.S
* Babysim:
Nej. Dels missade jag kursstarten som är typ denna veckan och jag får inte bada än såhär tätt efter förlossningen, på grund av infektionsrisken. Insåg att jag skulle tycka att det var SKITMYSIGT att bada med Moa men å andra sidan sett så ger bassänger mig ångest, tänk på alla bajspartiklar och hudflagor som flyter omkring, jag tror inte att jag vill att min bebis ska svälja det vattnet direkt. Nä. Det är mammas fel, hon har gett mig bacillskräck av löjliga mått. Dessutom vet alla att barnpoolen är full med kiss, alla barn kissar i vattnet.
* Babymassage:
Det hade jag gillat, ska ta och googla efter sådana kurser nu direkt faktiskt, borde ju finnas något i närheten, vi bor för fan i Sveriges näst största stan. Klämma på små tjocka bebislämmar är ju det mysigaste som finns, dessutom hjälper det mot eventuellt magknip att massera magen på dem små. Har det en sövande effekt är ju det välkommet också.
* Öppna förskolan:
Nej, usch! Inte min grej alls, jag har för mkt fördomar för att gå dit, dessutom klarar jag inte av att vistas i miljöer där jag inte känner någon, kommer svettas som en gris tills någon tar kontakt med mig. Måste skärpa till mig och bli lite mer social och vänskaplig nu när jag är mamma, men dessutom har jag hört att alla mammor går runt med bebisarna i en ring och sjunger töntiga sånger på Öppna förskolan, och att det är lite smygkristet sådär och sånt klarar jag fan inte av! Kommer ju att garva så att jag kissar ner mig för att situationen blir så absurd och tvingas komma med dumma ursäkter som att "jag tänkte på ett roligt skämt jag hörde förut". Dessutom sitter säkert alla och ammar hej vilt så att man inte vet vart man ska titta (jag mår alltid dåligt pga detta i omklädningsrum).
* Babyrytmik:
Nej, av samma anledning som jag inte pallar Öppna förskolan.
Nu ska jag fortsätta spana på Tradera, ska nog buda på en käck barnvagn!
P.S Ingen behöver ta illa upp ang. öppna förskolan, som sagt är det bara mina fördomar och givetvis förmodligen långt från sanningen D.S
En spännande videoblogg!
På begäran kommer här ett klipp på lilltrollet. Jag är medveten om att det inte händer så mycket och att jag låter helt sinnessjuk- men det är okej, det är en av fördelarna med att ha en bebis, man får låta hur sinnessjuk man vill.
Förresten behöver man inte kunna agera om man är så söt som hon är, hehe.
Här är pluttan idag, sex veckor och en dag gammal. Börjar bli stora damen allra minst!
Förresten behöver man inte kunna agera om man är så söt som hon är, hehe.
Här är pluttan idag, sex veckor och en dag gammal. Börjar bli stora damen allra minst!
Moas favoritlåt
Detta är Moas favoritlåt. Än så kan hon ju inte riktigt bekräfta sitt gillande men vi har varit så fräcka att vi utsett den här låten, den spelades för henne även när hon låg i magen.
"Baby elephant walk"
Jag sjunger som en tok för henne också, stackars barn! Speciellt när hon matas brukar jag vråla på, hon stirrar alltid så hysteriskt på mig när hon äter att jag känner mig tvungen att underhålla henne på något slags vis.
Populära amnings och flaskmatarlåtar performed by Sofia Quick:
"The Scientist".
"Somewhere over the rainbow".
"Oh no Elin".
"Vad du är söt, min kära lilla Ponny" (vad fan är titeln på den låten?:S).
"We are the champinons".
"Sankta Lucia" (Ja, jag vet att det är en julsång men plötsligt har liksom alla barnlåtar eliminerats ur min hjärna).
"Råttan Max"
Här är för övrigt texten till Råttan Max, den är skitbra!
"En liten råtta gick på stan
Han hette Max och var så glad
Han hade fått en ostbit stor
Utav sin snälla råttemor.
Det var runt hörnet på vårt hus
Där mötte han en annan mus
Goddag, sa Max vad heter du
Vi leker att du är min fru.
Jag heter Oskar sade frun
Och bor uti en dragbasun
Ser inte du sa han och fnös
att inte jag är någon tös
Nähä sa Max
Det visste inte jag
Då leker vi nå´t annat bra
De började att sparka boll
Och Max han vann med 8-0"
"Baby elephant walk"
Jag sjunger som en tok för henne också, stackars barn! Speciellt när hon matas brukar jag vråla på, hon stirrar alltid så hysteriskt på mig när hon äter att jag känner mig tvungen att underhålla henne på något slags vis.
Populära amnings och flaskmatarlåtar performed by Sofia Quick:
"The Scientist".
"Somewhere over the rainbow".
"Oh no Elin".
"Vad du är söt, min kära lilla Ponny" (vad fan är titeln på den låten?:S).
"We are the champinons".
"Sankta Lucia" (Ja, jag vet att det är en julsång men plötsligt har liksom alla barnlåtar eliminerats ur min hjärna).
"Råttan Max"
Här är för övrigt texten till Råttan Max, den är skitbra!
"En liten råtta gick på stan
Han hette Max och var så glad
Han hade fått en ostbit stor
Utav sin snälla råttemor.
Det var runt hörnet på vårt hus
Där mötte han en annan mus
Goddag, sa Max vad heter du
Vi leker att du är min fru.
Jag heter Oskar sade frun
Och bor uti en dragbasun
Ser inte du sa han och fnös
att inte jag är någon tös
Nähä sa Max
Det visste inte jag
Då leker vi nå´t annat bra
De började att sparka boll
Och Max han vann med 8-0"
Onsdag
Kul att ni gillade guldfisken, hehe. Brukar klämma på stackarn flera gånger om dagen bara för att det ser så kul ut med hennes lilla tandlösa mun och runda kinder, hon brukar le efteråt så kanske även hon tycker att det är skoj- fast förmodligen skrattar hon bara för att jag garvar eller också kan det ju vara ofrivilliga muskelryckningar eftersom att jag klämmer på henne...
Gårdagen var en pärs. Moa sov kasst för en gångs skull, hon vaknade runt 3 på natten och vägrade somna om ordentligt i flera timmar trots ihärdiga försök till att amma henne till sömns från min sida, klockan 6 gav jag upp och vi klev upp och hon fick en flaska ersättning, då blev hon nöjd och kunde somna om. Dock skulle ju jag till tandläkaren så jag fick ställa alarmet på mobilen och släpa mig upp, lillfisen var jättetrött och jag ville bara grina, döm mitt vansinne när jag upptäcker en lång stund senare att jag glömt ställa om klockan och att vi hade kunnat sova en välbehövelig timme till, nu fick jag istället underhålla trötta Moa en timme extra innan hon fick käk (ser alltid till att mata henne precis innan vi ska iväg för att slippa hysteriska hungerutbrott). Hon fick nöja sig med tutte och den är ju inte så populär längre direkt.
Galopperade till spårvagnen med bebis och barnvagn och annat viktigt och mötte upp Mikaels mamma som agerade barnvakt medan jag var hos tandis (nästa gång jag ska dit kanske jag får ta ur den förbannade rälsen, wihooo! Tre år har helveteskapet suttit där nu så det börjar kännas som om det är dags). Moa var snäll mot sin farmor och sov sött medan jag var borta.
Sen skulle åka hem, hade lite småbråttom för vi hade en BVC-tid att passa. Givetvis är den satans spårvagnen sen, det var som vanligt strömlöst inne i stan. Fick stå och vänta på åttan i en halvtimme, kallt och jävligt men Moa fortsatte sova i alla fall som tur var, hade inte varit någon höjdare om hon vaknat och insett att hon var hungrig. Allt är frid och fröjd på vagnen tills vi kommit halvvägs hem och den jävla chauffören ropar ut i högtalarna att han är så försenad att han inte kan köra resten av vägen så man får hoppa av här och ta någon annan spårvagn resten av vägen. Dessutom stannade han på ett konstigt ställe och inte alls på hållplatsen så jag kom inte av med vagnen utan fick ropa desperat om hjälp till en tjej som gick utanför. Jag var arg och hade skitbråttom och TACK OCH LOV kom det en buss strax därefter som inte var full och dessutom var handikappsanpassad så att jag kom på med min jättebarnvagn.
BVC-besöket gick bra även om jag bara hann ge Moa en halv dos med käk här hemma innan vi fick springa vidare till nästa buss (bokstavligt talat springa, tur att man inte är gravid längre). Hann inte rapa henne och det straffade sig för när jag lyfte upp henne ur vagnen på BVC kom århundradets högsta rap och en rejäl kaskadspya på min halsduk.
Hon hade växt så fint så, man ser att hon blivit knubbigare helt klart. Nu väger hon 4995 gram (hade hon inte spytt innan hade det lätt varit över 5 kilo!) och huvudmåttet var 38,7 cm.
Ska dit igen på måndag för då är det läkarbesök, som tur är blir det inga vaccinationer än, kommer må piss när hon får sprutor så då måste Mikael följa med för jag pallar inte att titta på när dem sticker henne. På BB stack dem henne i handen (PKU-test) och då gick jag också iväg, en ganska elak barnmorska skrattade elakt åt mig. Moa själv reagerade inte ens.
För övrigt är jag sur, har varit sur enda sen igår. BajsMikael ska åka iväg i helgen på en menlöst LAN, så han är inte populär just nu vill jag lova. På lördag ska jag åka till mamma och sova där till på söndag men fredagen är hittills ett stort frågetecken... Jag och bruttan får väl ha tjejkväll kanske, hade dock varit trevligt med vuxet sällskap också.
Gårdagen var en pärs. Moa sov kasst för en gångs skull, hon vaknade runt 3 på natten och vägrade somna om ordentligt i flera timmar trots ihärdiga försök till att amma henne till sömns från min sida, klockan 6 gav jag upp och vi klev upp och hon fick en flaska ersättning, då blev hon nöjd och kunde somna om. Dock skulle ju jag till tandläkaren så jag fick ställa alarmet på mobilen och släpa mig upp, lillfisen var jättetrött och jag ville bara grina, döm mitt vansinne när jag upptäcker en lång stund senare att jag glömt ställa om klockan och att vi hade kunnat sova en välbehövelig timme till, nu fick jag istället underhålla trötta Moa en timme extra innan hon fick käk (ser alltid till att mata henne precis innan vi ska iväg för att slippa hysteriska hungerutbrott). Hon fick nöja sig med tutte och den är ju inte så populär längre direkt.
Galopperade till spårvagnen med bebis och barnvagn och annat viktigt och mötte upp Mikaels mamma som agerade barnvakt medan jag var hos tandis (nästa gång jag ska dit kanske jag får ta ur den förbannade rälsen, wihooo! Tre år har helveteskapet suttit där nu så det börjar kännas som om det är dags). Moa var snäll mot sin farmor och sov sött medan jag var borta.
Sen skulle åka hem, hade lite småbråttom för vi hade en BVC-tid att passa. Givetvis är den satans spårvagnen sen, det var som vanligt strömlöst inne i stan. Fick stå och vänta på åttan i en halvtimme, kallt och jävligt men Moa fortsatte sova i alla fall som tur var, hade inte varit någon höjdare om hon vaknat och insett att hon var hungrig. Allt är frid och fröjd på vagnen tills vi kommit halvvägs hem och den jävla chauffören ropar ut i högtalarna att han är så försenad att han inte kan köra resten av vägen så man får hoppa av här och ta någon annan spårvagn resten av vägen. Dessutom stannade han på ett konstigt ställe och inte alls på hållplatsen så jag kom inte av med vagnen utan fick ropa desperat om hjälp till en tjej som gick utanför. Jag var arg och hade skitbråttom och TACK OCH LOV kom det en buss strax därefter som inte var full och dessutom var handikappsanpassad så att jag kom på med min jättebarnvagn.
BVC-besöket gick bra även om jag bara hann ge Moa en halv dos med käk här hemma innan vi fick springa vidare till nästa buss (bokstavligt talat springa, tur att man inte är gravid längre). Hann inte rapa henne och det straffade sig för när jag lyfte upp henne ur vagnen på BVC kom århundradets högsta rap och en rejäl kaskadspya på min halsduk.
Hon hade växt så fint så, man ser att hon blivit knubbigare helt klart. Nu väger hon 4995 gram (hade hon inte spytt innan hade det lätt varit över 5 kilo!) och huvudmåttet var 38,7 cm.
Ska dit igen på måndag för då är det läkarbesök, som tur är blir det inga vaccinationer än, kommer må piss när hon får sprutor så då måste Mikael följa med för jag pallar inte att titta på när dem sticker henne. På BB stack dem henne i handen (PKU-test) och då gick jag också iväg, en ganska elak barnmorska skrattade elakt åt mig. Moa själv reagerade inte ens.
För övrigt är jag sur, har varit sur enda sen igår. BajsMikael ska åka iväg i helgen på en menlöst LAN, så han är inte populär just nu vill jag lova. På lördag ska jag åka till mamma och sova där till på söndag men fredagen är hittills ett stort frågetecken... Jag och bruttan får väl ha tjejkväll kanske, hade dock varit trevligt med vuxet sällskap också.
Moa goes "GULDFISK"!
Titta vad hon kan! Så liten och vilket praktexemplar till guldfisk!
Förlossningsgrubbel
Ännu en skön natt, nu har lilla damen sovit hela nätter i en vecka, så JÄVLA lyxigt så att jag som sagt kommer bli förstörd om den här fina vanan bryts. Dessutom sover hon mycket mer på dagarna än innan, hon tar en liten tupplur efter varje måltid nästan så att man får andas ut lite.
Jag går och surar så mycket över min förlossning. Allt gick ju bra och det är givetvis viktigast, men den blev ändå en besvikelse måste jag säga, vilken TUR att jag inte hade planerat ännu mer hur det "skulle vara" i huvudet innan.
Det gjorde ju helvetiskt ont, men smärtan får man ju liksom räkna med när man ska föda barn, även om man aldrig kan föreställa sig en sån smärta innan man fött... Men som sagt, smärtan kan jag "acceptera". Det jag tycker är tråkigt är att jag var så borta under hela förlossningen, minnet är skitsuddigt och jag fattade aldrig allt som hände, tidsbegreppet är liksom noll och jag hängde inte med i svängarna alls.
Om jag ska föda igen ska jag nog skippa ryggbedövningen och jag ska absolut ta det lugnare med lustgasen, det känns som om jag var stenhög under halva förlossningen tack vare den, och eftersom jag sprack så mycket så sa barnmorskorna till mig att fortsätta suga lustgas efter att hon hade kommit ut också, så jag missade hela det där magiska ögonblicket där barnet ligger på bröstet och man får kika på det för allra första gången, jag var ju helt snurrig och mest livrädd för att hon skulle halka ur mitt grepp, hal som en ål som hon var.
Jag har liksom fått fråga Mikael en miljon grejer om förlossningen, om barnmorskan var trevlig, om jag tyckte att det gjorde ont när dem la ryggbedövningen, varför dem tappade mig på kiss och hur det kom sig att dem gav mig en spruta mellan benen precis innan jag skulle krysta (det var lokalbedövning för att hon hade tänkte klippa mellangården). Dessutom tror jag att jag krystade när jag inte hade värkar också, ryggbedövningen och lokalbedövningen gjorde liksom att jag tappade känseln lite där nere och jag vet att jag pressade på lite när jag ville bara för att få det överstökat, kanske var därför jag sprack så förbannat... Jävla skit ryggbedövning, det gav inte ett skit utan gjorde bara att jag var helt bortdomnad i underkroppen hela resten av dagen, väldigt kul när man ska ta hand om ett spädbarn.
Jag hade ingen koll alls helt enkelt, så jag känner mig lite snuvad på "livets största upplevelse". Förlossningsdagen är inte den bästa i mitt liv, absolut inte, jag var så slutkörd och hade så ont och gick liksom omkring i en dvala hela den dagen- varje dag med Moa nu är betydligt häftigare, varje morgon när vi vaknar så blir jag helt häpen och SÅ lycklig över att hon verkligen finns och att hon är min och världens sötaste. Det är liksom huvudsaken- att hon är här och mår bra och inte HUR hon kom hit, men det är ändå synd att förlossningen blev som den blev. Mitt största tips till alla som ska föda är att se till att vara ordentligt utsövd innan, jag skulle åkt in tidigare när värkarna startade så att dem hade kunnat ge mig sömntabletter så att jag inte hade behövt vara vaken två dygn INNAN förlossningen, man behöver kraft då och framförallt behöver man kraften till de första dagarna med en spädis.
Här är lite förlossningsbilder, dem finns ju redan på bilddagboken men jag har väl inte lagt ut dem i bloggen såvitt jag vet.
Helgens dop
I går var vi på dop i Kungsbacka hos Moas kusin Julia, Mikaels systerdotter- hon är bara sju ynka veckor äldre än Moa så förhoppningsvis kommer dem nog att kunna roa varandra kungligt på släktträffar genom åren, dessutom finns det ju två bebiskusiner som till som är födda nu 2008, fast det är pojkar och killbaciller är ju aldrig trevligt när man är liten. Det stämmer dock inte i mitt fall, jag höll aldrig på och larvade mig och var rädd för killbaciller, jag var löjligt förtjust i gossar redan från födseln och sprang efter dem och tvångspussades redan på dagis. Redan då kunde man alltså ana vilken jobbig, efterhängsen brud jag skulle komma att växa upp som.
Hur som helst- dopet. Det blev inte minsta gnäll i kyrkan, Moa låg och sov i bilbarnstolen och vaknade bara då och då och snuttade lite snällt på nappis. Har märkt att alla pratar med en när man har en bebis, varenda tant blir som tokig och igår satt en hel familj framför oss i kyrkan och vände sig om och inspekterade vårt underverk titt som tätt och kom med artiga frågor om hur gammal hon är och så vidare, och när vi skulle gå visade plötsligt pappan i familjen lite intresse och kom med en ytterst begåvade frågan "är det eran?". Nej ville jag säga, vi sitter bara här ensamma på raden med en bebis som vi har A)Kidnappat B)Lånat från någon bekant bara för att det är så jävla roligt att släpa runt på andras spädbarn eller C)Vi vet inte vad ungen kommer ifrån, den bara låg här där vi råkade sätta oss. Idiot.
Efter dopet blev det smörgåstårta och fika och grejer hemma hos Mikaels syster, Moa fortsatte att bete sig exemplariskt och satt till och med snällt i en babysitter och kikade medan vi åt, se senaste dagarna har jag faktiskt kunnat lura henne att underhålla sig på soffkudden bredvid om man bara frestar lite med nappis och tänder någon rolig lampa- lampor är fortfarande hennes stora favoritunderhållning.
Vår doppresent (fotoram och album i puttinuttigt rosa spetstyg) uppskattades mycket. Moa lyckades bränna iväg en rejäl bajsblöja medan vi var där men bortsett från det skötte hon sig felfritt (precis som om hon bajsar för att vara olydig, hehe). Var rädd att det skulle bli lite kaos med alla människor runt omkring och att hon skulle bli skraj för att barn som kom fram och petade och klämde på stackarn men inte då, däremot tror jag nog att det blev lite mkt ändå för hon var ovanligt trött och klamrade sig fast vid mig, myshönan!
Hur söt är hon inte i sin klänning då? Man vill ju bara äta upp henne hel!!!
Hur som helst- dopet. Det blev inte minsta gnäll i kyrkan, Moa låg och sov i bilbarnstolen och vaknade bara då och då och snuttade lite snällt på nappis. Har märkt att alla pratar med en när man har en bebis, varenda tant blir som tokig och igår satt en hel familj framför oss i kyrkan och vände sig om och inspekterade vårt underverk titt som tätt och kom med artiga frågor om hur gammal hon är och så vidare, och när vi skulle gå visade plötsligt pappan i familjen lite intresse och kom med en ytterst begåvade frågan "är det eran?". Nej ville jag säga, vi sitter bara här ensamma på raden med en bebis som vi har A)Kidnappat B)Lånat från någon bekant bara för att det är så jävla roligt att släpa runt på andras spädbarn eller C)Vi vet inte vad ungen kommer ifrån, den bara låg här där vi råkade sätta oss. Idiot.
Efter dopet blev det smörgåstårta och fika och grejer hemma hos Mikaels syster, Moa fortsatte att bete sig exemplariskt och satt till och med snällt i en babysitter och kikade medan vi åt, se senaste dagarna har jag faktiskt kunnat lura henne att underhålla sig på soffkudden bredvid om man bara frestar lite med nappis och tänder någon rolig lampa- lampor är fortfarande hennes stora favoritunderhållning.
Vår doppresent (fotoram och album i puttinuttigt rosa spetstyg) uppskattades mycket. Moa lyckades bränna iväg en rejäl bajsblöja medan vi var där men bortsett från det skötte hon sig felfritt (precis som om hon bajsar för att vara olydig, hehe). Var rädd att det skulle bli lite kaos med alla människor runt omkring och att hon skulle bli skraj för att barn som kom fram och petade och klämde på stackarn men inte då, däremot tror jag nog att det blev lite mkt ändå för hon var ovanligt trött och klamrade sig fast vid mig, myshönan!
Hur söt är hon inte i sin klänning då? Man vill ju bara äta upp henne hel!!!
Hon förstörde min fina mage...
Hon tycker dessutom att det är roligt att kräkas ner i min urringning varje dag, hon skriker alltid som en gris varje gång jag ska äta något (bra bantningstips, skaffa bebis!) och idag kissade hon en galen stråle som rann ner från skötbordet och på mitt nyduschade ben.
Men GUD vad jag älskar henne!!!
Men GUD vad jag älskar henne!!!
Fredag
Börjar vänja mig vid att skriva med en hand nu, den andra är som vanligt upptagen med att hålla sovande bebis. Börjar bli rätt trött i min stackars arm nu sedan hon gjorde sitt intåg i våra liv, dock är uppgiften att hålla sovande bebis betydligt lättare än att hålla vaken bebis, hon gör såna galna grodhopp ibland när man som minst anar det, hon kan ligga helt stilla och se trött ut för att i nästa sekund ta spjärn med benen mot min mage eller lår och skjuta ifrån och hon är förvånadsvärt stark så man får vara vaken så att hon inte hoppar iväg åt sidorna eller nickar till för hastigt med sitt stora huvud.
Igår var vi på Familjerätten och skrev på papper om vårdnaden av Moa samt bekräftade att Mikael är hennes pappa juridiskt, så nu kan man äntligen skicka in hennes namnuppgifter till Skatteverket, var tvugna att vänta eftersom hon ska ha hans efternamn. Känns rätt surt det där med att jag inte kommer ha samma efternamn som min egen dotter, så nu får vi skynda oss att gifta oss så att jag också kan få känna familje-feeling. Hehe.
Sen tog vi en liten promenad genom stan (inget roligt alls eftersom jag bara gick och oroade mig för att någon skulle blåsa ciggrök ner i barnvagnen, dessutom träffade vi en tiggare/alkis som blev jättesur för att han inte fick några pengar av oss, tur att Mikael var med annars hade jag säkert tömt plånboken i hans äckliga hand). Jag har inget emot folk som står och tigger pengar men inte fan ska dem ha mage att bli arga för att man inte ger dem något! Jag må vara mesig som fan men i det här fallet håller jag med min karl, dem kan fan skaffa sig ett jobb som alla andra.
Sen shoppade jag loss på Gina Tricot medan Mikael och Moa väntade utanför med vagnen. Köpte lite nya trosor, en svart skjortklänning och ett par brallor och hela kalaset gick på under 300 spänn, we like. Blev så stressad av att dem väntade på mig där ute, annars hade det handlats mer. Har inte ett skit att ta på mig, och då överdriver jag faktiskt inte.
Köpte doppresent till lilla Julia också och åkte hem, beställde hem pizza och hade det allmänt asgött.
Idag har vi varit en sväng i Frölunda, det blev panik när kolsyrepatronen till vår Soda Streamer tog slut igen, så det var tvunget att ta en tripp trots äckelregnet. Har börjat gå långpromenader med vagnen varje dag nu som sagt, Moa får sova en bra stund och slipper bli övertrött och jobbig och dessutom vill jag trimma min halvsladdriga kropp, tänkte se till att få en söt liten stenhård rumpa genom att trava med monstervagnen i massa uppförsbackar.
Hur som helst, handlade lite idag också. En beige lite tjockare v-ringad tröja och en söt grå tröja med poloaktig krage till mig och fina bodys, en tröja med en kattunge och en sjukt söt jeanshängslekjol till Moa- dock i storlek 62 och 64 så hon får vänta lite med att använda det. Hon fick nya nappar också, fan vad skönt det är att hon tar napp nu, och vad löjligt gulligt det är! Man vill ju bara börja grina när man ser hur hon snuttar på nappen som åker in och ut också låter det som när kaniner dricker ur vattenflaskor... Får värsta flashbacks från när jag var sissådär 7 år och helt kaninfrälst och trodde att lycka i livet innebar att få en egen kanin (när jag väl fick en tröttnade jag rätt snabbt, hemska barn...).
Blev vansinnigt besviken när jag upptäckte att det förbannade Hemköp inte hade mina nya älsklingar, Salt och vinäger-chips. Härromdagen gick jag en sjukt lång promenix bara för att kunna köpa mer chips på Ica, det verkar som om det bara är dem som säljer just den sorten. Det var värt promenaden i alla fall.
Moa är så sjukt duktig, hon har fortsatt att sova hela nätterna den här veckan, hon gruffar lite på nätterna emellanåt men då är det bara att flytta henne lite (ja, hon ligger fortfarande alltid på min mage/bröst) eller klappa henne lite över ryggen så somnar hon om så gott så. Sedan ammar jag i sängen runt klockan 7 och sedan somnar vi om och brukar gå upp vid 9. Känner mig vansinnigt bortskämd, såhär bra ska man bara inte få lov att sova när man har spädbarn.
Har dock lärt mig att när det kommer till bebisar så ska man inte ta saker för givet, så fort man anar ett mönster så brukar det ändras, dem fattar inte galoppen med rutiner riktigt än så jag räknar med att nätterna säkert bli jobbiga framöver igen.
På tal om ingenting så är säkert ni läsare som inte fött barn nyfikna på om kroppen blir sådär totalförstörd efteråt som man kan tänka sig efter en graviditet och förlossning...
Måste säga att i mitt fall så NEJ. Gick upp 15 kilo vilket är en normal viktuppgång, men väldigt många går upp betydligt mer och då är det givetvis tuffare att återhämta sig, men nu utgår vi från mig.
Hade ju lyxen att alla extrakilon var borta när jag kom hem från BB, dessutom gjorde nog maratonammandet och att jag inte åt något sitt till också... Magen så riktigt vidrig ut första dagarna, den var som en deg (ni skulle sett hur hemskt det såg ut med degklumpsmagen när man hade på sig nättrosorna som man drar upp över magen som strumpbyxor för att att få plats med jättebindorna) men nu har den återhämtat sig så smått, nu är det egentligen bara en sektion i mitten på magen som känns lite mjuk och läskig eftersom magmusklerna inte hittat tillbaka dit än, men resten av magen känns normal och bäst av allt- bristningarna börjar redan blekna! Fick ju en del bristningar sista veckorna med min vanliga jävla tur, och det såg rätt hemskt ut det också första dagarna efter förlossningen men dem är redan mindre tydliga, det är precis som om dem drar ihop sig precis som huden.
Tuttarna kan jag egentligen inte uttala mig om än eftersom jag fortfarande har mjölk i dem, oftast ser dem jättesnygga ut men visst, när jag precis har ammat och "tömt" ett bröst på mjölk så ser det lite taxöronaktigt ut, så jag antar att jag kan vinka hejdå till mina gamla rätt fasta bröst när jag slutat amma. Tur att det finns push-upbehåar. Dessutom sägs det ju att när man passerat trettioårsstrecket så börjar titsen se tunna och ledsen ut oavsett om man fött barn och ammat eller ej, sen brukar jag ju inte springa runt och flasha brösten för folk speciellt ofta heller- dem är reserverade för Mikael (och Moa då, haha) och om han skulle klaga så lär helvetet braka loss så det vågar han nog inte.
Sist men inte minst, och viktigast av allt så kan jag meddela att trots att min dotter hade ett stort huvud och trots att jag sprack både invändigt och utvändigt och blev sydd med mängder av stygn (jag blev "ihoptråcklad" som barnmorskan kallade det) så är mina nedre regioner tillbaka i sitt ursprungliga skick! Vågade ju inte ens titta hur det såg ut på ett par veckor för det gjorde ju så ont att man knappt kunde torka sig efter toalettbesöken innan, men nu är det precis som om ingenting har hänt. Vi sexdebuterade första gången tre veckor efter förlossningen och det gjorde inte alls ont som jag hade trott, trots att jag misstänker att inte alla stygnen ens hade lossnat då. Var skiträdd innan att man skulle bli slapp som satan och knappt känna något längre men det gör man, trots att jag slarvat med knipövningarna. Inte fan skulle man kunna tro att ett helt spädbarn passerat genom samma öppning 20 fjuttiga dagar tidigare.
Kontentan är i alla fall att man BEHÖVER inte känna sig som en äcklig degklump efteråt bara för att man fött barn, sen kan jag väl inte påstå att jag "älskar min kropp mer än innan jag fick barn" som alla hurtbullemammor säger men jag ska inte säga att jag klagar.
Trevlig helg allihop.
Igår var vi på Familjerätten och skrev på papper om vårdnaden av Moa samt bekräftade att Mikael är hennes pappa juridiskt, så nu kan man äntligen skicka in hennes namnuppgifter till Skatteverket, var tvugna att vänta eftersom hon ska ha hans efternamn. Känns rätt surt det där med att jag inte kommer ha samma efternamn som min egen dotter, så nu får vi skynda oss att gifta oss så att jag också kan få känna familje-feeling. Hehe.
Sen tog vi en liten promenad genom stan (inget roligt alls eftersom jag bara gick och oroade mig för att någon skulle blåsa ciggrök ner i barnvagnen, dessutom träffade vi en tiggare/alkis som blev jättesur för att han inte fick några pengar av oss, tur att Mikael var med annars hade jag säkert tömt plånboken i hans äckliga hand). Jag har inget emot folk som står och tigger pengar men inte fan ska dem ha mage att bli arga för att man inte ger dem något! Jag må vara mesig som fan men i det här fallet håller jag med min karl, dem kan fan skaffa sig ett jobb som alla andra.
Sen shoppade jag loss på Gina Tricot medan Mikael och Moa väntade utanför med vagnen. Köpte lite nya trosor, en svart skjortklänning och ett par brallor och hela kalaset gick på under 300 spänn, we like. Blev så stressad av att dem väntade på mig där ute, annars hade det handlats mer. Har inte ett skit att ta på mig, och då överdriver jag faktiskt inte.
Köpte doppresent till lilla Julia också och åkte hem, beställde hem pizza och hade det allmänt asgött.
Idag har vi varit en sväng i Frölunda, det blev panik när kolsyrepatronen till vår Soda Streamer tog slut igen, så det var tvunget att ta en tripp trots äckelregnet. Har börjat gå långpromenader med vagnen varje dag nu som sagt, Moa får sova en bra stund och slipper bli övertrött och jobbig och dessutom vill jag trimma min halvsladdriga kropp, tänkte se till att få en söt liten stenhård rumpa genom att trava med monstervagnen i massa uppförsbackar.
Hur som helst, handlade lite idag också. En beige lite tjockare v-ringad tröja och en söt grå tröja med poloaktig krage till mig och fina bodys, en tröja med en kattunge och en sjukt söt jeanshängslekjol till Moa- dock i storlek 62 och 64 så hon får vänta lite med att använda det. Hon fick nya nappar också, fan vad skönt det är att hon tar napp nu, och vad löjligt gulligt det är! Man vill ju bara börja grina när man ser hur hon snuttar på nappen som åker in och ut också låter det som när kaniner dricker ur vattenflaskor... Får värsta flashbacks från när jag var sissådär 7 år och helt kaninfrälst och trodde att lycka i livet innebar att få en egen kanin (när jag väl fick en tröttnade jag rätt snabbt, hemska barn...).
Blev vansinnigt besviken när jag upptäckte att det förbannade Hemköp inte hade mina nya älsklingar, Salt och vinäger-chips. Härromdagen gick jag en sjukt lång promenix bara för att kunna köpa mer chips på Ica, det verkar som om det bara är dem som säljer just den sorten. Det var värt promenaden i alla fall.
Moa är så sjukt duktig, hon har fortsatt att sova hela nätterna den här veckan, hon gruffar lite på nätterna emellanåt men då är det bara att flytta henne lite (ja, hon ligger fortfarande alltid på min mage/bröst) eller klappa henne lite över ryggen så somnar hon om så gott så. Sedan ammar jag i sängen runt klockan 7 och sedan somnar vi om och brukar gå upp vid 9. Känner mig vansinnigt bortskämd, såhär bra ska man bara inte få lov att sova när man har spädbarn.
Har dock lärt mig att när det kommer till bebisar så ska man inte ta saker för givet, så fort man anar ett mönster så brukar det ändras, dem fattar inte galoppen med rutiner riktigt än så jag räknar med att nätterna säkert bli jobbiga framöver igen.
På tal om ingenting så är säkert ni läsare som inte fött barn nyfikna på om kroppen blir sådär totalförstörd efteråt som man kan tänka sig efter en graviditet och förlossning...
Måste säga att i mitt fall så NEJ. Gick upp 15 kilo vilket är en normal viktuppgång, men väldigt många går upp betydligt mer och då är det givetvis tuffare att återhämta sig, men nu utgår vi från mig.
Hade ju lyxen att alla extrakilon var borta när jag kom hem från BB, dessutom gjorde nog maratonammandet och att jag inte åt något sitt till också... Magen så riktigt vidrig ut första dagarna, den var som en deg (ni skulle sett hur hemskt det såg ut med degklumpsmagen när man hade på sig nättrosorna som man drar upp över magen som strumpbyxor för att att få plats med jättebindorna) men nu har den återhämtat sig så smått, nu är det egentligen bara en sektion i mitten på magen som känns lite mjuk och läskig eftersom magmusklerna inte hittat tillbaka dit än, men resten av magen känns normal och bäst av allt- bristningarna börjar redan blekna! Fick ju en del bristningar sista veckorna med min vanliga jävla tur, och det såg rätt hemskt ut det också första dagarna efter förlossningen men dem är redan mindre tydliga, det är precis som om dem drar ihop sig precis som huden.
Tuttarna kan jag egentligen inte uttala mig om än eftersom jag fortfarande har mjölk i dem, oftast ser dem jättesnygga ut men visst, när jag precis har ammat och "tömt" ett bröst på mjölk så ser det lite taxöronaktigt ut, så jag antar att jag kan vinka hejdå till mina gamla rätt fasta bröst när jag slutat amma. Tur att det finns push-upbehåar. Dessutom sägs det ju att när man passerat trettioårsstrecket så börjar titsen se tunna och ledsen ut oavsett om man fött barn och ammat eller ej, sen brukar jag ju inte springa runt och flasha brösten för folk speciellt ofta heller- dem är reserverade för Mikael (och Moa då, haha) och om han skulle klaga så lär helvetet braka loss så det vågar han nog inte.
Sist men inte minst, och viktigast av allt så kan jag meddela att trots att min dotter hade ett stort huvud och trots att jag sprack både invändigt och utvändigt och blev sydd med mängder av stygn (jag blev "ihoptråcklad" som barnmorskan kallade det) så är mina nedre regioner tillbaka i sitt ursprungliga skick! Vågade ju inte ens titta hur det såg ut på ett par veckor för det gjorde ju så ont att man knappt kunde torka sig efter toalettbesöken innan, men nu är det precis som om ingenting har hänt. Vi sexdebuterade första gången tre veckor efter förlossningen och det gjorde inte alls ont som jag hade trott, trots att jag misstänker att inte alla stygnen ens hade lossnat då. Var skiträdd innan att man skulle bli slapp som satan och knappt känna något längre men det gör man, trots att jag slarvat med knipövningarna. Inte fan skulle man kunna tro att ett helt spädbarn passerat genom samma öppning 20 fjuttiga dagar tidigare.
Kontentan är i alla fall att man BEHÖVER inte känna sig som en äcklig degklump efteråt bara för att man fött barn, sen kan jag väl inte påstå att jag "älskar min kropp mer än innan jag fick barn" som alla hurtbullemammor säger men jag ska inte säga att jag klagar.
Trevlig helg allihop.
Babyhoroskop
Ja, jag älskar ju horoskop, jag är rätt sur över att Moa inte kunde vänta ett par dagar till så att hon hade blivit våg som mamsen, men istället blev hon en liten jungfrubebis. (Vid närmare eftertanke är jag nog glad att hon inte dröjde ännu längre i magen med tanke på hur trött jag var på att vänta på henne!).
Jungfrubabyn
22 aug - 21 sep
Din lilla Jungfrubaby är nästan outtröttlig, med en ork och en envishet som ofta sträcker sig långväga över din.
För Jungfrun är det viktigt att förstå och göra sig förstådd så fort som möjligt. Lika viktigt är det också att lära sig världen runt omkring. Hon är därför sällan tyst, och har heller inte tid att sova särskilt långa stunder i sträck.
Oj, vad det stämmer hittills!
Jungfrubabyn
22 aug - 21 sep
Din lilla Jungfrubaby är nästan outtröttlig, med en ork och en envishet som ofta sträcker sig långväga över din.
För Jungfrun är det viktigt att förstå och göra sig förstådd så fort som möjligt. Lika viktigt är det också att lära sig världen runt omkring. Hon är därför sällan tyst, och har heller inte tid att sova särskilt långa stunder i sträck.
Oj, vad det stämmer hittills!
Vidrigt!
Den här bioreklamen skrämmer skiten ur mig! Visas altid på nätterna när jag sitter i mörkret och ammar.
Vidrigt eller vadå?!
Vidrigt eller vadå?!
