Måndag
Jag har som sagt varit borta hela helgen och hälsat på min mor jag och Moa, därför ni inte fått någon uppdatering.
Haft en förbannat mysig helg faktiskt, ätit en massa gott käk, gått på långpromenader i dem djupa skogarna med vagnen och fått lite lyxig avlastning av alla bebistokiga släktingar. Jag och mamma promenerade fan över en mil med vagnen i lördags, blev livrädd när Moa vaknade halvvägs och började skrika, som tur var somnade hon om nästan direkt vilket var tur, jag hade inte velat gå typ en timmes väg hem med en skrikande bebis i vagnen.
Sigge, vår avlånga lilla hund var väldigt intresserad av bebisen, han sprang efter mig hela tiden när jag gick runt med Moa på armen, han var vansinnigt nyfiken, han fick nosa lite på hennes ben men sen vågade jag inte låta honom hälsa mer, han verkade inte det minsta arg utan viftade på svansen hela tiden men man vet aldrig med djur och bebisar, bäst att inte riskera något.
Moa var skitsnäll hela helgen , trots nya miljöer och allt. Hon skrek som fan en stund i fredagskväll då hon var ruggigt övertrött men det var allt, min duktiga, duktiga tjej. Hon fick bada i badkaret också, det var jävligt jobbigt för stackars mamma som fick hänga över kanten, gav upp efter några minuter då mitt ben somnade bort totalt. Jag drack min första alkohol sedan julafton också, två hela cider, hehe. Ammar så sällan nu att jag knappast behöver oroa mig, man "får" ju dricka små mängder alkhol även om man ammar men hade jag helammat hade jag inte vågat mig på det. Det var löjligt gott i alla fall.
Hon är ju så JÄVLA SÖT!
Idag har vi varit på Moas första läkarundersökning. Inga konstigheter, doktorn vänder och vred i lite leder och kikade i hennes ögon och lyssnade på hjärtat, allt såg tipptopp ut. Moa var dock ledsen för jag råkade riva henne med nageln precis innan, stackare. Idag vägde hon 5195 gram och var 60 cm lång! Shit vad lång hon har blivit, hon ligger 5 cm över "normalbebisen" som är 55 cm i snitt vid sju veckor. Doktorn beräknade att hon kommer bli minst lika lång som mig i alla fall, våran långa ståtliga lilla tös! Gud vad mallig man blir.
Som svar på kommentaren så nej, detta är inte min första graviditet. Jag gjorde en abort 2001 tyvärr, rätt beslut av mig eftersom jag var 14 år och långt från redo för en bebis, synd att man inte insåg att man dessutom var för liten för att låta pojkar doppa snoppen.
Hemsk att tänka på att man tagit bort en liten bebis som kunde ha blivit en liten Moa, men ett barn förtjänar att födas till föräldrar som är mogna och kapabla till att ta hand om honom eller henne.
Haft en förbannat mysig helg faktiskt, ätit en massa gott käk, gått på långpromenader i dem djupa skogarna med vagnen och fått lite lyxig avlastning av alla bebistokiga släktingar. Jag och mamma promenerade fan över en mil med vagnen i lördags, blev livrädd när Moa vaknade halvvägs och började skrika, som tur var somnade hon om nästan direkt vilket var tur, jag hade inte velat gå typ en timmes väg hem med en skrikande bebis i vagnen.
Sigge, vår avlånga lilla hund var väldigt intresserad av bebisen, han sprang efter mig hela tiden när jag gick runt med Moa på armen, han var vansinnigt nyfiken, han fick nosa lite på hennes ben men sen vågade jag inte låta honom hälsa mer, han verkade inte det minsta arg utan viftade på svansen hela tiden men man vet aldrig med djur och bebisar, bäst att inte riskera något.
Moa var skitsnäll hela helgen , trots nya miljöer och allt. Hon skrek som fan en stund i fredagskväll då hon var ruggigt övertrött men det var allt, min duktiga, duktiga tjej. Hon fick bada i badkaret också, det var jävligt jobbigt för stackars mamma som fick hänga över kanten, gav upp efter några minuter då mitt ben somnade bort totalt. Jag drack min första alkohol sedan julafton också, två hela cider, hehe. Ammar så sällan nu att jag knappast behöver oroa mig, man "får" ju dricka små mängder alkhol även om man ammar men hade jag helammat hade jag inte vågat mig på det. Det var löjligt gott i alla fall.
Hon är ju så JÄVLA SÖT!
Idag har vi varit på Moas första läkarundersökning. Inga konstigheter, doktorn vänder och vred i lite leder och kikade i hennes ögon och lyssnade på hjärtat, allt såg tipptopp ut. Moa var dock ledsen för jag råkade riva henne med nageln precis innan, stackare. Idag vägde hon 5195 gram och var 60 cm lång! Shit vad lång hon har blivit, hon ligger 5 cm över "normalbebisen" som är 55 cm i snitt vid sju veckor. Doktorn beräknade att hon kommer bli minst lika lång som mig i alla fall, våran långa ståtliga lilla tös! Gud vad mallig man blir.
Som svar på kommentaren så nej, detta är inte min första graviditet. Jag gjorde en abort 2001 tyvärr, rätt beslut av mig eftersom jag var 14 år och långt från redo för en bebis, synd att man inte insåg att man dessutom var för liten för att låta pojkar doppa snoppen.
Hemsk att tänka på att man tagit bort en liten bebis som kunde ha blivit en liten Moa, men ett barn förtjänar att födas till föräldrar som är mogna och kapabla till att ta hand om honom eller henne.
Kommentarer
Trackback
