Sittande bebis
(Idag överväger jag att byta tillbaka till liggdelen för det snöar och vi har fortfarande inte köpt något dubbel-regnskydd till vagnen).
Svea sitter i alla fall som en liten prinsessa där bak i Phil & Ted-vagnen, igår sov hon som en sten hela promenaden så det var svårt att avgöra vad hon tyckte men idag på väg till och från dagis var hon vaken i alla fall och nöjd. Men jag tycker att det ser kallt ut med blåsten rätt på sådär, idiotiskt att det inte finns någon suflett, ska nog köpa till en sån. Undrar vad dom tänkte där? Nu tjänar dom ju extrapengar på det, men innan har det ju inte ens funnits någon suflett att köpa till. Det blåser inte där bak i vagnen eller vadå?
Även i bilen har hon ju fått sitta upp nu, här kommer en bild!
Svea 5 månader
Bvc-siffror från idag:
8230 gram
69 cm
44 cm huvudomkrets.
(Moas motsvarande siffror från hennes 5-månaders dag var 8020 gram, 69 cm och 43,5 i hattmått, så det är VÄLDIGT jämnt just nu, fast Svea var ju större vid förlossningen. Jag är ändå förvånad över att Svea fortsätter öka så fint i vikt trots att hon bara fått tuttmjölk och inte dricker såna kopiösa ersättningsmängder som Moa gjorde).
Sprutorna gick KANONBRA! Den första (MPR-vaccinet) verkade hon inte ens märka av utan fortsatte gnaga på sin skallra och den andra sprutan fick henne att vråla till och hulka några gånger, sen avledde jag uppmärksamheten med en pingelskallra (Svea ÄLSKAR pingelskallror...).
Jag håller på att bli förkyld igen, trodde faktiskt att jag skulle stryka med på riktigt i dödens uppförsbacke på väg till dagis i morse, gud vad det högg i halsen! På dagis stod det med röd penna och många uppropstecken att nu har den fruktade magsjukan kommit till huset, dessvärre såg jag inte detta innan jag redan släppt in Mosan som glatt studsat in i lekhallen. Så hon fick vara där idag men imorgon får hon stanna hemma, kära gode gud gör så att hon inte redan åkt på det!
Helgen har varit trevlig, i lördags var vid på treårskalas och igår var vi i stan och inhandlade en ny bilstol till bebisen, gud vad jag har väntat! Förhoppningsvis slutar hon kanske hata bilen nu, men man vet ju aldrig. Vi hade besök av en informatör från NTF (trafik-tjosan) på mammagruppen och hon lovade att Svea var mer än redo för en riktig stol, vi har varit lite osäkra i och med att hon inte sitter själv än.
Det blev i alla fall en Be Safe Izi Kids-stol. Vi valde först en Britax-stol men stödbenet räckte inte ner i golvet, insåg vi när vi redan betalat för den. Jävla skit-Barnens hus kunde ju absolut inte hjälpa till och demonstrera hur man installerar stolarna så vi fick ju göra det på måfå på egen hand. Så vi blev lite rädda när vi upptäckte det där med stödbenet, för det är inget byte eller öppet köp på bilstolar eftersom dom inte vet om man tappat stolen i backen eller så. Som tur var efter mycket om och men så fick vi bytt den och är kanonnöjda! Be Safe har ju bäst betyg i alla krocktester och Svea satt som en liten gudinna i den, nackdelen med stolen är ju att den bara är godkänt upp till 18 kilo men vi föder ju inte upp några tungviktare direkt, skulle Svea fortsätta öka i vikt som hon gör nu får hon väl byta stol med Mosan, för Moa lär inte väga 18 kilo på MÅNGA år. Herregud, hon är ju snart 2,5 år nu och väger inte ens 12 kilo. En riktig liten speta.
Antingen eller
Stal en lista av min söta syster.
Bada - Duscha
Plugga - Jobba
Choklad - Vanilj
Lyx - Budget
Bada - Sola
Pool - Havet
Skidsemester - Solsemester
Singel - Förhållande
Planering - Spontanitet
Glass - Godis
Stökigt - Organiserat
Passion - Trygghet
Bio - Teater
Julafton - Midsommarafton
Inga barn - Tio barn
Skånska - Göteborgska
Silikonbröst - Fettsugning (Rescue them!)
Landet - Storstan
Känd för skönhet - Känd för intelligens
Desperate Housewives - Sex and the city
Dubbelhaka - Hängröv
Romantisk - Dirty
Kaffe - Te (Men helst ingenting, kaffe smakar skit och te? Som att dricka parfym!)
Porrfilm - Naturprogram
Hamburgare resten av livet - Pizza resten av livet
Spy - Ha diarré
Spara - Slösa
Shoppa på nätet - Shoppa i butik
Fota - Bli fotad
Ramlösa - Loka
Förfest - Efterfest
Tidning - Bok
Kurvig - Slank
Ge - Få
String - Hotpants
Förrätt - Efterrätt
Kyckling - Fisk
Blind - Stum
Kramas - Pussas
Rakhyvel - Vax
Mjölk - Vatten
Älskad - Framgångsrik
Raka av allt hår på huvudet - Sluta raka resten av kroppen
Skräckfilm - Romantisk komedi
MacDonalds - Max
Popcorn - Chips
Öppet sinne - Monogam
Sliskiga drinkar - Öl
Grabbkväll - Tjejkväll
Frukt - Grönsaker
Hund - Katt
Brun utan sol - Solarie
Kjol - Shorts
Mössa - Keps
Vitt vin - Rött vin
Familj - Vänner
Bada - Duscha
Plugga - Jobba
Choklad - Vanilj
Lyx - Budget
Bada - Sola
Pool - Havet
Skidsemester - Solsemester
Singel - Förhållande
Planering - Spontanitet
Glass - Godis
Stökigt - Organiserat
Passion - Trygghet
Bio - Teater
Julafton - Midsommarafton
Inga barn - Tio barn
Skånska - Göteborgska
Silikonbröst - Fettsugning (Rescue them!)
Landet - Storstan
Känd för skönhet - Känd för intelligens
Desperate Housewives - Sex and the city
Dubbelhaka - Hängröv
Romantisk - Dirty
Kaffe - Te (Men helst ingenting, kaffe smakar skit och te? Som att dricka parfym!)
Porrfilm - Naturprogram
Hamburgare resten av livet - Pizza resten av livet
Spy - Ha diarré
Spara - Slösa
Shoppa på nätet - Shoppa i butik
Fota - Bli fotad
Ramlösa - Loka
Förfest - Efterfest
Tidning - Bok
Kurvig - Slank
Ge - Få
String - Hotpants
Förrätt - Efterrätt
Kyckling - Fisk
Blind - Stum
Kramas - Pussas
Rakhyvel - Vax
Mjölk - Vatten
Älskad - Framgångsrik
Raka av allt hår på huvudet - Sluta raka resten av kroppen
Skräckfilm - Romantisk komedi
MacDonalds - Max
Popcorn - Chips
Öppet sinne - Monogam
Sliskiga drinkar - Öl
Grabbkväll - Tjejkväll
Frukt - Grönsaker
Hund - Katt
Brun utan sol - Solarie
Kjol - Shorts
Mössa - Keps
Vitt vin - Rött vin
Familj - Vänner
Söta Moa
Idag vaknade båda barnen 04.45 så att vi fick gå upp, det är rekordtidigt sedan lillfisen föddes, så jag ville skrika och gnaga av mig armen en stund men sen lugnade jag ner mig. Svea är (surprise!) vrålförkyld och väldigt gnällig på dagarna så nu har jag tvångsnattat henne i vagnen ocg gungar den lite maniskt medan jag skriver.
Mosan var febrig och jätteslö hela förra veckan men nu har hon äntligen kommit iväg till dagis efter det långa juluppehållet, hon hann gå dit förra måndagen men sen var det kört igen. Hon är så vrålsöt när vi kommer dit och hon ska skynda sig in vid entrén, sen finns det en bild i den långa korridoren på en snorkråka som vi brukar stanna och hälsa på och sen trippar hon in på avdelningen och har knappt tid att vinka hejdå innan hon ska in och leka.
Hon är inne i en vansinnigt rolig ålder just nu. Trotsig javisst, men oftast är hon bara jätteglad och babblar för fullt. Än så länge är det rätt svårt att förstå vad hon säger såklart, men det kommer i alla fall hyfsat begripliga kortare meningar nu. Det är kul att se hur mycket hon ändå snappat upp, herregud vad jag har sjungit alla dessa fåniga barnvisor utan att hon visat minsta intresse innan, NU däremot! Hon kan ju för fasen nästan varenda vers! Hon har lyssnat ändå, haha! Och hon förstår liksom innebörden också, medan hon sjunger "10 små apor" så hämtar hon sin Nicke nyfiken-docka och hoppar med honom i sängen, och när man kommer till "slog sitt lilla huvud" så får stackars Nicke dyka i golvet.
Hon vet när folk är dumma, hon blev vansinnigt upprörd och skakade i hela kroppen av ilska härromdagen när en hund blev biten av en sork i nosen i en bok, och hon säger "aajja!" till alla som inte sköter sig (oftast Svea, haha). Därmot har hon missuppfattat hela grejen med ajjandet lite. Låt oss säga att hon har knyckt min mobil eller så, och jag springer efter henne och tar tillbaka den (för orden NEJ eller INTE verkar inte ha gått in än...), då blir hon arg och ajjar mig, "Dum mamma, ajja! Oas fån!". Men det är rätt roligt också, får jag väl erkänna. Härromdagen gick vi förbi en dam som tappade soppåsen hon hade i handen och då skrek Moa "Ajja påsen!". Haha.
Hon är så himla omtänksam ändå, så fort Svea skriker så löper hon dit och klappar på huvudet och säger "Såja Ea, såja. Såja gomman!" (gumman säger hon för övrigt till Mikael också, vilket jag tycker är grymt kul). Och det pussas och kramas hej vilt med lillasyster fortfarande och än så länge (peppar, peppar!) så har hon forfarande inte gjort något elakt mot henne, hon kastade en potatis på henne en gång men den var menad att träffa mig, hehe. Hon hämtar leksaker till henne, springer ärenden åt mig och har såna där små egenheter för sig som bara små barn har, som att rada upp sina bondgårdsdjur i skafferiet och sånt. Hon är helt enkelt ett BARN nu, även om vi fortfarande tycker att hon är vår bebis. En stor tjej.
Just det, jag har blivit nyttig nu också, i hela åtta dagar. Det har ju inte hänt vrålmycket på vågen direkt, men jag känner mig lite mindre dallrig. Jag inbillar mig att jag är värsta fitnessbruden nu bara för att jag inte dricker Coca cola och står och spanar in stjärten i hallspegeln och sådär.
Vi får väl se hur länge min duktighet håller i sig, men jag känner mig rätt motiverad den här gången och förhoppningsvis kanske jag kan komma med i 60-kilosklubben igen. Det lär nog ta ett tag dock...
Mosan var febrig och jätteslö hela förra veckan men nu har hon äntligen kommit iväg till dagis efter det långa juluppehållet, hon hann gå dit förra måndagen men sen var det kört igen. Hon är så vrålsöt när vi kommer dit och hon ska skynda sig in vid entrén, sen finns det en bild i den långa korridoren på en snorkråka som vi brukar stanna och hälsa på och sen trippar hon in på avdelningen och har knappt tid att vinka hejdå innan hon ska in och leka.
Hon är inne i en vansinnigt rolig ålder just nu. Trotsig javisst, men oftast är hon bara jätteglad och babblar för fullt. Än så länge är det rätt svårt att förstå vad hon säger såklart, men det kommer i alla fall hyfsat begripliga kortare meningar nu. Det är kul att se hur mycket hon ändå snappat upp, herregud vad jag har sjungit alla dessa fåniga barnvisor utan att hon visat minsta intresse innan, NU däremot! Hon kan ju för fasen nästan varenda vers! Hon har lyssnat ändå, haha! Och hon förstår liksom innebörden också, medan hon sjunger "10 små apor" så hämtar hon sin Nicke nyfiken-docka och hoppar med honom i sängen, och när man kommer till "slog sitt lilla huvud" så får stackars Nicke dyka i golvet.
Hon vet när folk är dumma, hon blev vansinnigt upprörd och skakade i hela kroppen av ilska härromdagen när en hund blev biten av en sork i nosen i en bok, och hon säger "aajja!" till alla som inte sköter sig (oftast Svea, haha). Därmot har hon missuppfattat hela grejen med ajjandet lite. Låt oss säga att hon har knyckt min mobil eller så, och jag springer efter henne och tar tillbaka den (för orden NEJ eller INTE verkar inte ha gått in än...), då blir hon arg och ajjar mig, "Dum mamma, ajja! Oas fån!". Men det är rätt roligt också, får jag väl erkänna. Härromdagen gick vi förbi en dam som tappade soppåsen hon hade i handen och då skrek Moa "Ajja påsen!". Haha.
Hon är så himla omtänksam ändå, så fort Svea skriker så löper hon dit och klappar på huvudet och säger "Såja Ea, såja. Såja gomman!" (gumman säger hon för övrigt till Mikael också, vilket jag tycker är grymt kul). Och det pussas och kramas hej vilt med lillasyster fortfarande och än så länge (peppar, peppar!) så har hon forfarande inte gjort något elakt mot henne, hon kastade en potatis på henne en gång men den var menad att träffa mig, hehe. Hon hämtar leksaker till henne, springer ärenden åt mig och har såna där små egenheter för sig som bara små barn har, som att rada upp sina bondgårdsdjur i skafferiet och sånt. Hon är helt enkelt ett BARN nu, även om vi fortfarande tycker att hon är vår bebis. En stor tjej.
Just det, jag har blivit nyttig nu också, i hela åtta dagar. Det har ju inte hänt vrålmycket på vågen direkt, men jag känner mig lite mindre dallrig. Jag inbillar mig att jag är värsta fitnessbruden nu bara för att jag inte dricker Coca cola och står och spanar in stjärten i hallspegeln och sådär.
Vi får väl se hur länge min duktighet håller i sig, men jag känner mig rätt motiverad den här gången och förhoppningsvis kanske jag kan komma med i 60-kilosklubben igen. Det lär nog ta ett tag dock...
High need-kids
Det är ett fenomen jag läste om idag, bebisar och barn som kräver extremt mycket närhet, stimulans och bekräftelse. Inget av mina barn passar in där helt eftersom Moa alltid varit nöjd när man tillfredställt hennes behov (även om dom varit många!) och Svea passar inte in alls eftersom hon oftast är väldigt lätt att ha att göra med, äter bra och jämfört med Moa är löjligt lättsövd, hon kan däremot vara svårare att handskas med ibland eftersom hon helst inte bara vill sitta still i knäet som Moa gärna gjorde och inte heller vill ligga själv, men hon är långt ifrån ett krävande barn.
Moa däremot var ju lite småkämpig som bebis, hon hade ett enormt närhetsbehov. Hon var (och är) extremt svårsövd och matvägrar i perioder och när hon var bebis så gick det inte att lägga ifrån sig henne överhuvudtaget oavsett om hon sov eller var vaken. Hon låg aldrig själv i något bebisgym eller satt i babysittern och filosoferade eller så, och några vagntupplurer har hon absolut inte tagit. Jag blir än idag förbluffad över hur nöjda en del barn är med att ligga själva och greja med leksaker. Svea kan sitta eller ligga själv en stund, men då måste hon vara på ett replängs avstånd så att man kan prata med henne, det funkar absolut inte att låta henne ligga på en filt i vardagsrummet till exempel när och springa iväg och greja med något i köket, ens för någon minut (om hon inte har en EXTREMT spännande leksak då!).
Allt var ju en stort projekt med Moa. Visst att jag förstorade upp en del grejer, jag var ju trots allt nybörjade och väldigt känslig för bebisens vrede. Men det är faktiskt så att en del barn är känsligare än andra. Det var väldigt svårt att vara spontan med Moa-bebisen, det var viktigt att hon hann sova middag hemma innan vi åkte iväg på något för till skillnad från andra barn (detta var väldigt svårt för en del att förstå) så somnade inte hon när hon blev trött och hon inte hade lugn och ro omkring sig, hon höll sig vaken timme efter timme tills hon var helt förstörd av övertrötthet och DET, mina vänner, det var inte roligt. Hon hade väldigt svårt att äta om man var iväg någonstans också, var det för mycket spännande att titta på åt hon inte trots att hon var hungrig, och NEJ, hon åt inte ikapp det senare under dagen utan det kunde istället visa sig på natten att hon sov skitdåligt. Med andra ord var bäst att göra saker som Moa ville ha dom gjorda, då var hon världens nöjdaste och gladaste unge.
Sen tror jag också att man kan VÄNJA barn vid saker, hon kanske inte hade haft sina fixideér om vi inte pjåskat så med henne, men jag tror inte att en liten bebis kan vara beräknande utan att hon lyssnar på sina behov, och i Moas fall- var tydlig med hur hon ville ha saker gjorda. Och jag svarar på mina barns behov, vill dom inte ligga själva så behöver dom inte ligga själva. Vill dom ha en till flaska (Moa) eller tutte i munnen (Svea) så ska dom få det. Skriker dom så kommer jag till undsättning i den mån jag kan, Svea råkar tokhata att åka bil men i såna lägen får vi bita ihop och tänka på något trevligt allihop, för att få vardagen att fungera.
Jag kommer aldrig låta mina barn gråta sig till sömns, det är inte naturligt för mig. Folk får tycka att man är hur fjantig som helst som inte vill lämna bort bebisar till barnvakt, men det känns inte bra för mig och jag går inte emot mina instinkter.
Förresten är jag övertygad om att jag gjorde helt rätt när jag daltade med Mosan. För när man ser vilket underbar, supersocial och självsäker liten människa hon är nu så finns det liksom ingen tvekan om saken. Jaja, jag kanske bar omkring på henne 24 timmar om dygnet hennes första halvår och låg och sov som en mumie med henne på bröstet nätterna igenom, men idag var hon det enda barnet som inte var ledset vid lämningen efter det långa juluppehållet på dagis. Det kanske tog 13 månader innan vi var redo att ha barnvakt första gången, men å andra sidan sett så har hon ALDRIG varit det minsta ledsen när hon varit ifrån oss än så länge (även om det i sanningens namn fortfarande händer extremt sällan).
Kontentan är väl att man inte ska bry sig om hur andra tycker att man ska uppfostra sina barn, och framförallt sina bebisar. En bebis kan aldrig, aldrig få för mycket kärlek!
Moa däremot var ju lite småkämpig som bebis, hon hade ett enormt närhetsbehov. Hon var (och är) extremt svårsövd och matvägrar i perioder och när hon var bebis så gick det inte att lägga ifrån sig henne överhuvudtaget oavsett om hon sov eller var vaken. Hon låg aldrig själv i något bebisgym eller satt i babysittern och filosoferade eller så, och några vagntupplurer har hon absolut inte tagit. Jag blir än idag förbluffad över hur nöjda en del barn är med att ligga själva och greja med leksaker. Svea kan sitta eller ligga själv en stund, men då måste hon vara på ett replängs avstånd så att man kan prata med henne, det funkar absolut inte att låta henne ligga på en filt i vardagsrummet till exempel när och springa iväg och greja med något i köket, ens för någon minut (om hon inte har en EXTREMT spännande leksak då!).
Allt var ju en stort projekt med Moa. Visst att jag förstorade upp en del grejer, jag var ju trots allt nybörjade och väldigt känslig för bebisens vrede. Men det är faktiskt så att en del barn är känsligare än andra. Det var väldigt svårt att vara spontan med Moa-bebisen, det var viktigt att hon hann sova middag hemma innan vi åkte iväg på något för till skillnad från andra barn (detta var väldigt svårt för en del att förstå) så somnade inte hon när hon blev trött och hon inte hade lugn och ro omkring sig, hon höll sig vaken timme efter timme tills hon var helt förstörd av övertrötthet och DET, mina vänner, det var inte roligt. Hon hade väldigt svårt att äta om man var iväg någonstans också, var det för mycket spännande att titta på åt hon inte trots att hon var hungrig, och NEJ, hon åt inte ikapp det senare under dagen utan det kunde istället visa sig på natten att hon sov skitdåligt. Med andra ord var bäst att göra saker som Moa ville ha dom gjorda, då var hon världens nöjdaste och gladaste unge.
Sen tror jag också att man kan VÄNJA barn vid saker, hon kanske inte hade haft sina fixideér om vi inte pjåskat så med henne, men jag tror inte att en liten bebis kan vara beräknande utan att hon lyssnar på sina behov, och i Moas fall- var tydlig med hur hon ville ha saker gjorda. Och jag svarar på mina barns behov, vill dom inte ligga själva så behöver dom inte ligga själva. Vill dom ha en till flaska (Moa) eller tutte i munnen (Svea) så ska dom få det. Skriker dom så kommer jag till undsättning i den mån jag kan, Svea råkar tokhata att åka bil men i såna lägen får vi bita ihop och tänka på något trevligt allihop, för att få vardagen att fungera.
Jag kommer aldrig låta mina barn gråta sig till sömns, det är inte naturligt för mig. Folk får tycka att man är hur fjantig som helst som inte vill lämna bort bebisar till barnvakt, men det känns inte bra för mig och jag går inte emot mina instinkter.
Förresten är jag övertygad om att jag gjorde helt rätt när jag daltade med Mosan. För när man ser vilket underbar, supersocial och självsäker liten människa hon är nu så finns det liksom ingen tvekan om saken. Jaja, jag kanske bar omkring på henne 24 timmar om dygnet hennes första halvår och låg och sov som en mumie med henne på bröstet nätterna igenom, men idag var hon det enda barnet som inte var ledset vid lämningen efter det långa juluppehållet på dagis. Det kanske tog 13 månader innan vi var redo att ha barnvakt första gången, men å andra sidan sett så har hon ALDRIG varit det minsta ledsen när hon varit ifrån oss än så länge (även om det i sanningens namn fortfarande händer extremt sällan).
Kontentan är väl att man inte ska bry sig om hur andra tycker att man ska uppfostra sina barn, och framförallt sina bebisar. En bebis kan aldrig, aldrig få för mycket kärlek!
Lillälskling!
Usch, jag är lite orolig för lillbebis. Minns inte om jag skrivit det innan men hon har precis avslut sin tredje pencillindos mot öroninflammation nu. Första gången var hon bara 2,5 månad och kom inte till ro under dagen så jag tog tempen och upptäckte att hon hade feber så vi fick åka till barnakuten på kvällen. Andra gången, tre veckor senare skrek hon som en besatt hela natten och jag var ganska säker på att det var öronen som spökade när vi gick till vårdcentralen morgonen efter. Och nu, ungefär tre veckor senare igen dagen innan nyår var hon kladdig i örat, torkade ur det men det kom nytt kladd ganska omgående och morgonen efter så hade det runnit ut ur örat också så vi åkte in- och ja, det var inflammation igen och sprucken trumhinna.
Det är INTE bra att äta så mycket antibiotika när man är så liten, magen blir jättedålig varje gång och hennes egna immunförsvar halkar efter. Men samtidigt måste man behandla såna här småttingar så att det inte sprider sig och utvecklas till hjärnhinneinflammation och annat hemskt. Det är helt sjukt egentligen, hon är inte ens fem månader och har ätit pencillin tre gånger, Moa har ALDRIG varit såhär sjuk eller behövt behandla en enda åkomma i hela sitt liv. Jag var öronbarn själv så jag visste väl att det var för bra för att vara sant att båda barnen skulle slippa skiten.
Dessutom fick Svea en allergisk reaktion mot senaste pencillinsorten (Amimox) och blev helprickig igår, som tur var så var det sista dagen på kuren. Hon verkar inte bry sig om prickarna i alla fall, som tur är. Usch, jag får så ont i hjärtat. Många får ju rör i öronen som hjälper men det är lång tid kvar tills dess, tror inte att det brukas sättas innan åtminstone 1,5 års ålder.
Är det någon som vet hur man kan förebygga skiten? Rökiga miljöer är inte bra för öronbarn och det utsätts hon ALDRIG för. Mössan är på jämt, jag ser till att hon inte får vatten i öronen och vi har alltid höjd huvudände på sängen.
Bröstmjölk ska hjälpa till att förebygga örininflammationer också, det måste Svea ha snappat upp för herregud vad hon äter! Hon åt ju nästan 50% ersättningen ett tag men nu är det i stort sett bara tutte som gäller, det trodde jag aldrig, att jag skulle helamma när hon var såhär stor när jag satt och grät med mina blödande bröstvårtor i början! Jag älskar det, trots en otäck mjölkstockning förra veckan. Hon käkar minst 5 gånger per natt i vanliga fall och chockade oss alla genom att sova till 05 på morgonen utan mat! Det kändes som att vara med i en skräckfilm att vakna upp och titta ner på jättejättetutten som höll på att spräcka sömmarna i behån, och sen tog det nästan tre dagar av intensivamning innan den blev sig själv igen.
Jag vill att hon ska få vara frisk! Min underbara lilla bebisflicka! Maken till tapperhet har jag inte skådat, först 2,5 månad kolik och magont och sen dess har hon haft ont i öronen hela tiden. Ändå är hon så go och glad!
Det är INTE bra att äta så mycket antibiotika när man är så liten, magen blir jättedålig varje gång och hennes egna immunförsvar halkar efter. Men samtidigt måste man behandla såna här småttingar så att det inte sprider sig och utvecklas till hjärnhinneinflammation och annat hemskt. Det är helt sjukt egentligen, hon är inte ens fem månader och har ätit pencillin tre gånger, Moa har ALDRIG varit såhär sjuk eller behövt behandla en enda åkomma i hela sitt liv. Jag var öronbarn själv så jag visste väl att det var för bra för att vara sant att båda barnen skulle slippa skiten.
Dessutom fick Svea en allergisk reaktion mot senaste pencillinsorten (Amimox) och blev helprickig igår, som tur var så var det sista dagen på kuren. Hon verkar inte bry sig om prickarna i alla fall, som tur är. Usch, jag får så ont i hjärtat. Många får ju rör i öronen som hjälper men det är lång tid kvar tills dess, tror inte att det brukas sättas innan åtminstone 1,5 års ålder.
Är det någon som vet hur man kan förebygga skiten? Rökiga miljöer är inte bra för öronbarn och det utsätts hon ALDRIG för. Mössan är på jämt, jag ser till att hon inte får vatten i öronen och vi har alltid höjd huvudände på sängen.
Bröstmjölk ska hjälpa till att förebygga örininflammationer också, det måste Svea ha snappat upp för herregud vad hon äter! Hon åt ju nästan 50% ersättningen ett tag men nu är det i stort sett bara tutte som gäller, det trodde jag aldrig, att jag skulle helamma när hon var såhär stor när jag satt och grät med mina blödande bröstvårtor i början! Jag älskar det, trots en otäck mjölkstockning förra veckan. Hon käkar minst 5 gånger per natt i vanliga fall och chockade oss alla genom att sova till 05 på morgonen utan mat! Det kändes som att vara med i en skräckfilm att vakna upp och titta ner på jättejättetutten som höll på att spräcka sömmarna i behån, och sen tog det nästan tre dagar av intensivamning innan den blev sig själv igen.
Jag vill att hon ska få vara frisk! Min underbara lilla bebisflicka! Maken till tapperhet har jag inte skådat, först 2,5 månad kolik och magont och sen dess har hon haft ont i öronen hela tiden. Ändå är hon så go och glad!
Torsdag
Ska börja med att svara på kommentarer angående lillskitens namn! Det var ett jäkla dilemma att bestämma namn den här gången, vid förlossningen hade vi tre möjliga namn, det var Kajsa, Alice och Ella. Maja var också ett förslag men det kändes fel direkt. Men ingenting kändes riktigt bra, jag gjorde mitt bästa för att få igenom Thea, Elsa och Stina över telefon när vi låg på BB men det passade inte herrn. Sen fick hon heta My i några timmar, men det funkade inte heller. Jag hade lite lätt panik innan vi kom på något namn, med Moa bestämdes det direkt. När hon var tre dar gammal och det var dags för hemgång stod valet mellan Svea och Kajsa, och det tog ett bra tag innan det kändes HELT RÄTT med Svea (nu är det helt självklart!). Vi gillar ju namnet Kajsa, det har legat på topplistan under båda graviditeterna. Så blir det triss i damer någon gång så är det ju ett hett alternativ.
Ella heter hon eftersom det är ett så sjukt vackert namn men det kändes för "snällt" för att passa henne och Johanna är från mig, jag heter Sofia Johanna. Eftersom Moa har tre namn (Moa Emelie Veronika, efter mina barndomsvänner) så behövde vi något att fylla ut med och Johanna passade finfint!
Jag är väldigt förtjust i äldre namn, eller namn som passar in i kategorin "bondtös". Många äldre blir helt förfärade när dom hör att Svea heter Svea, och mumlar förskrämt om elaka mostrar. Jag tycker att Svea har grymt mycket attityd, skitcoolt!
Nu är det nytt år igen, 2010 var ett grymt år! Förutom att min andra dotter kommit till världen så har vi sålt lägenheten och flyttat till landet (herregud, vad jag längtar tillbaka emellanåt!) och Moa har växt och utvecklats något enormt! Herregud, i januari förra året var hon ju bara en liten bebis som nyss hade lärt sig att gå! För att inte tala om lilla Svea, som var ett foster på några centimeter, det är svårt att tro när hon ligger där och äter på sin fot och nästan spräcker sömmarna på storlek 68-kläderna nu.
Så jag är grymt förväntansfull för vad 2011 bär i sitt sköte så att säga! Ett körtkort skulle vara trevligt, det känns som om det börjar bli dags när man är 23 år och tvåbarnsmor och dessutom bosatt sig vid världens ände. Sen tänkte jag bli smal igen (börjar på måndag, ha!) och sen ska jag bara njuta av mina barn, det är oslagbart. Jag har verkligen blivit en sån där fjant som facebook-uppdaterar om mys och hjärtan hela dagarna. And I love it!
Ella heter hon eftersom det är ett så sjukt vackert namn men det kändes för "snällt" för att passa henne och Johanna är från mig, jag heter Sofia Johanna. Eftersom Moa har tre namn (Moa Emelie Veronika, efter mina barndomsvänner) så behövde vi något att fylla ut med och Johanna passade finfint!
Jag är väldigt förtjust i äldre namn, eller namn som passar in i kategorin "bondtös". Många äldre blir helt förfärade när dom hör att Svea heter Svea, och mumlar förskrämt om elaka mostrar. Jag tycker att Svea har grymt mycket attityd, skitcoolt!
Nu är det nytt år igen, 2010 var ett grymt år! Förutom att min andra dotter kommit till världen så har vi sålt lägenheten och flyttat till landet (herregud, vad jag längtar tillbaka emellanåt!) och Moa har växt och utvecklats något enormt! Herregud, i januari förra året var hon ju bara en liten bebis som nyss hade lärt sig att gå! För att inte tala om lilla Svea, som var ett foster på några centimeter, det är svårt att tro när hon ligger där och äter på sin fot och nästan spräcker sömmarna på storlek 68-kläderna nu.
Så jag är grymt förväntansfull för vad 2011 bär i sitt sköte så att säga! Ett körtkort skulle vara trevligt, det känns som om det börjar bli dags när man är 23 år och tvåbarnsmor och dessutom bosatt sig vid världens ände. Sen tänkte jag bli smal igen (börjar på måndag, ha!) och sen ska jag bara njuta av mina barn, det är oslagbart. Jag har verkligen blivit en sån där fjant som facebook-uppdaterar om mys och hjärtan hela dagarna. And I love it!
Mitt barn- En lista
Den här listan har jag redan fyllt i en gång när jag bara hade Mosetsson, så nu är det dags att göra det igen fast för nytillskottet!
När fick du/ni reda på att du va gravid? - 13 dec 2009.
Vad blev reaktionen? - Jag blev helt ställd, även om vi hade planerat en kotte till och jag hade slutat med p-piller. Efter pillerstoppet var mensen skitkonstig och inte alls regelbunden, så det var omöjligt att säga när ägglossningen var och det hände inget på flera månader. Jag hade precis börjat jobba och vi tänkte lägga barnagörandet på is ett tag, men då hade Svea redan flyttat in!
Var barnet planerat? - Ja.
Hur var dina "40" veckor? - Kanon! Inga direkta krämpor att tala om förutom foglossningen, men den höll sig i schack tills allra sista veckorna trots alla lyft och allt bärande som det blir när man är gravid och har ett litet barn redan. Jag kände mig pigg och stark hela tiden, och behövde inte ens springa på toaletten stup i kvarten, jag har älskat båda mina graviditeter.
Fick du bristningar? - Jag fick inga nya på magen alls (yes!) men däremot kom det ett gäng lååångt ner nästan vid blygdbenet som var ilsket röda och kliade förbannat, men dom syns in i bikini eller så, så jag är tacksam.
Hur många veckor och dagar gick du? - 40+5.
Hur mycket gick du upp i vikt? - 10 kilo.
Vilken tid startade dina värkar? - Ca kl 03 på natten kände jag regelbunda sammandragningar, men dom gjorde inte ont.
Gick ditt vatten? - Nej, hinnorna togs på förlossningen när jag redan var öppen 10 cm och huvudet flög ut halvvägs med vattnet.
Vem hade du med dig på förlossningen? - Mikael.
Hur var din förlossning? - Perfekt! Rena barnleken jämfört med första förlossningen.
Hur lång tid tog din förlossning? - Vi kom in till sjukhuset vid 09 och hon är född 2,5 timme senare.
Hur mycket gick du ner i vikt efter förlossningen? - 3 dagar efter förlossningen när vi kom hem hade jag gått ner 11 kilo, sen gick jag ner ytterligare några kilon dagarna efter det. Sen gick jag upp igen...
Ditt barn
När var barnet planerat att komma? 18 augusti 2010.
Vad trodde du det var för kön? - En pojk! Var ganska säker faktiskt, men tji fick jag.
Blev det en tjej eller kille? - Världens finaste tjeja!
När kom han/hon? - 24 augusti 2010.
Hur mycket vägde han/hon? - 4115 gram.
hur lång va han/hon?? - 52 cm.
Vad fick barnet för namn? - Svea Ella Johanna.
Vad har ditt barn för storlek på kläder nu? - För tillfället 68, men inte i många dagar till.
Sovtider? - Hon brukar vakna runt 07 och sover oftast tre lurar under dagen på kanske 2,5 timme sammanlagt. Sover för natten runt 20.
Hur mycket väger ditt barn nu? - För en vecka sedan vägde hon 7580 gram.
Det senaste utveckligen ditt barn gjort? - Hon har småskrattat innan men idag kom det ett riktigt rejält gapskratt när Moa svingade sin gosekrokodil framför henne, så galet charmigt! Sen har hon lärt sig rulla nyligen och leker med sina fötter.
Kläder och saker:
Vart köper du dina barnkläder? - Helt klart mest på Lindex, men jag tycker att deras utbud blir sämre och sämre. Klickar hem en del från internet.
En baby/barnbutik du gillar? - Finns det någon jag INTE gillar?
Nått märke du föredrar? - Hade man kunnat ignorera prislappen hade jag köpt mängder av kläder från Småfolk, Molo, Villervalla och alla andra märken med ljuvliga färger och mönster.
Vad är favoritplagget ditt barn har? - Hon har fått en underbar röd overall/sparkdräkt från Kik Kid av sina kusiner som jag längtar tills hon växer i!
Vad är det dyraste ditt barn har? - Ingen aning, hon har inte hunnit samla på sig så hemskt mycket ägodelar än, haha.
Senaste du inhandlade? - Ett gäng nya mössor.
Bästa leksaken ditt barn har? - Träskallran från Brio.
Någon sak du VERKLIGEN ska spara? - Bebisleksakerna får nog kasseras efter två barn, men alla ljuvliga klädesplagg blir svårt att skiljas ifrån...
Om du fick välja:
Nytt eller begagnat - Alla vill väl ha nytt om man får välja? Men jag älskar att plocka fram Moas gamla plagg och klä Svea i samma, nostalgi på hög nivå!
Ligg eller sittdel - Liggdel, praktiskt, varmt och bra...
Napp eller snutte - Snutte, hon vill gärna ha något över ansiktet när hon sover. Ingenting mina nerver gillar.
Du som förälder:
Trivs du med föräldrarollen? - Ja, jag älskar att vara mamma. Det finns inget bättre. Inget jobbigare hellre förmodligen, men den här kärlek är HELT OSLAGBAR.
Är du stolt över ditt barn? - Jag kan inte beskriva med ord hur stolt jag är!
Hur ser dina matvanor ut? - Dåliga, jag äter inte regelbundet utan går och tassar i skåpen. Det syns på midjemåttet.
Stressar du mycket? - Ja, jag är inte direkt stresstålig om man säger så.
Hur ser dina sovtider ut? - Jag lägger mig för sent och blir för tillfället väckt av hungrig bebis OFTA, så jag skulle tippa på att jag får 5-6 timmar väldigt osammanhängande sömn varje natt.
Vad gör du helst en fredag? - Äter god mat och busar med söta och ibland lydiga små barn.
På vilket sett har du förändras? - Jag har blivit tuffare, betydligt mer effektiv, blödigare och betydligt mer harmonisk sen jag blev mamma. Och ännu räddare för döden.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? - Jag är zombifierad och tänker inte.
Umgås du mycket med andra föräldrar? - Nja, inte lika mycket sedan vi flyttade från stan och min älskade ÖF.
Vad är bäst med att fått barn? - Man får tillgång till en helt annat värld, det är så häftigt att se världen ur ett oförstört barns perspektiv. Man förstår vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något, och man får uppleva en hel ny sorts kärlek.
Och slutligen.. hinner du med "egen tid"? - Det är lite sissådär med det. Några timmar på kvällen innan läggdags brukar jag i alla fall sitta utan barn i famnen, men oftast har jag min lilla sugfisk där!
När fick du/ni reda på att du va gravid? - 13 dec 2009.
Vad blev reaktionen? - Jag blev helt ställd, även om vi hade planerat en kotte till och jag hade slutat med p-piller. Efter pillerstoppet var mensen skitkonstig och inte alls regelbunden, så det var omöjligt att säga när ägglossningen var och det hände inget på flera månader. Jag hade precis börjat jobba och vi tänkte lägga barnagörandet på is ett tag, men då hade Svea redan flyttat in!
Var barnet planerat? - Ja.
Hur var dina "40" veckor? - Kanon! Inga direkta krämpor att tala om förutom foglossningen, men den höll sig i schack tills allra sista veckorna trots alla lyft och allt bärande som det blir när man är gravid och har ett litet barn redan. Jag kände mig pigg och stark hela tiden, och behövde inte ens springa på toaletten stup i kvarten, jag har älskat båda mina graviditeter.
Fick du bristningar? - Jag fick inga nya på magen alls (yes!) men däremot kom det ett gäng lååångt ner nästan vid blygdbenet som var ilsket röda och kliade förbannat, men dom syns in i bikini eller så, så jag är tacksam.
Hur många veckor och dagar gick du? - 40+5.
Hur mycket gick du upp i vikt? - 10 kilo.
Vilken tid startade dina värkar? - Ca kl 03 på natten kände jag regelbunda sammandragningar, men dom gjorde inte ont.
Gick ditt vatten? - Nej, hinnorna togs på förlossningen när jag redan var öppen 10 cm och huvudet flög ut halvvägs med vattnet.
Vem hade du med dig på förlossningen? - Mikael.
Hur var din förlossning? - Perfekt! Rena barnleken jämfört med första förlossningen.
Hur lång tid tog din förlossning? - Vi kom in till sjukhuset vid 09 och hon är född 2,5 timme senare.
Hur mycket gick du ner i vikt efter förlossningen? - 3 dagar efter förlossningen när vi kom hem hade jag gått ner 11 kilo, sen gick jag ner ytterligare några kilon dagarna efter det. Sen gick jag upp igen...
Ditt barn
När var barnet planerat att komma? 18 augusti 2010.
Vad trodde du det var för kön? - En pojk! Var ganska säker faktiskt, men tji fick jag.
Blev det en tjej eller kille? - Världens finaste tjeja!
När kom han/hon? - 24 augusti 2010.
Hur mycket vägde han/hon? - 4115 gram.
hur lång va han/hon?? - 52 cm.
Vad fick barnet för namn? - Svea Ella Johanna.
Vad har ditt barn för storlek på kläder nu? - För tillfället 68, men inte i många dagar till.
Sovtider? - Hon brukar vakna runt 07 och sover oftast tre lurar under dagen på kanske 2,5 timme sammanlagt. Sover för natten runt 20.
Hur mycket väger ditt barn nu? - För en vecka sedan vägde hon 7580 gram.
Det senaste utveckligen ditt barn gjort? - Hon har småskrattat innan men idag kom det ett riktigt rejält gapskratt när Moa svingade sin gosekrokodil framför henne, så galet charmigt! Sen har hon lärt sig rulla nyligen och leker med sina fötter.
Kläder och saker:
Vart köper du dina barnkläder? - Helt klart mest på Lindex, men jag tycker att deras utbud blir sämre och sämre. Klickar hem en del från internet.
En baby/barnbutik du gillar? - Finns det någon jag INTE gillar?
Nått märke du föredrar? - Hade man kunnat ignorera prislappen hade jag köpt mängder av kläder från Småfolk, Molo, Villervalla och alla andra märken med ljuvliga färger och mönster.
Vad är favoritplagget ditt barn har? - Hon har fått en underbar röd overall/sparkdräkt från Kik Kid av sina kusiner som jag längtar tills hon växer i!
Vad är det dyraste ditt barn har? - Ingen aning, hon har inte hunnit samla på sig så hemskt mycket ägodelar än, haha.
Senaste du inhandlade? - Ett gäng nya mössor.
Bästa leksaken ditt barn har? - Träskallran från Brio.
Någon sak du VERKLIGEN ska spara? - Bebisleksakerna får nog kasseras efter två barn, men alla ljuvliga klädesplagg blir svårt att skiljas ifrån...
Om du fick välja:
Nytt eller begagnat - Alla vill väl ha nytt om man får välja? Men jag älskar att plocka fram Moas gamla plagg och klä Svea i samma, nostalgi på hög nivå!
Ligg eller sittdel - Liggdel, praktiskt, varmt och bra...
Napp eller snutte - Snutte, hon vill gärna ha något över ansiktet när hon sover. Ingenting mina nerver gillar.
Du som förälder:
Trivs du med föräldrarollen? - Ja, jag älskar att vara mamma. Det finns inget bättre. Inget jobbigare hellre förmodligen, men den här kärlek är HELT OSLAGBAR.
Är du stolt över ditt barn? - Jag kan inte beskriva med ord hur stolt jag är!
Hur ser dina matvanor ut? - Dåliga, jag äter inte regelbundet utan går och tassar i skåpen. Det syns på midjemåttet.
Stressar du mycket? - Ja, jag är inte direkt stresstålig om man säger så.
Hur ser dina sovtider ut? - Jag lägger mig för sent och blir för tillfället väckt av hungrig bebis OFTA, så jag skulle tippa på att jag får 5-6 timmar väldigt osammanhängande sömn varje natt.
Vad gör du helst en fredag? - Äter god mat och busar med söta och ibland lydiga små barn.
På vilket sett har du förändras? - Jag har blivit tuffare, betydligt mer effektiv, blödigare och betydligt mer harmonisk sen jag blev mamma. Och ännu räddare för döden.
Vad är det första du tänker på när du vaknar? - Jag är zombifierad och tänker inte.
Umgås du mycket med andra föräldrar? - Nja, inte lika mycket sedan vi flyttade från stan och min älskade ÖF.
Vad är bäst med att fått barn? - Man får tillgång till en helt annat värld, det är så häftigt att se världen ur ett oförstört barns perspektiv. Man förstår vad som är viktigt och vad som verkligen betyder något, och man får uppleva en hel ny sorts kärlek.
Och slutligen.. hinner du med "egen tid"? - Det är lite sissådär med det. Några timmar på kvällen innan läggdags brukar jag i alla fall sitta utan barn i famnen, men oftast har jag min lilla sugfisk där!
