Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Usch, jag är lite orolig för lillbebis. Minns inte om jag skrivit det innan men hon har precis avslut sin tredje pencillindos mot öroninflammation nu. Första gången var hon bara 2,5 månad och kom inte till ro under dagen så jag tog tempen och upptäckte att hon hade feber så vi fick åka till barnakuten på kvällen. Andra gången, tre veckor senare skrek hon som en besatt hela natten och jag var ganska säker på att det var öronen som spökade när vi gick till vårdcentralen morgonen efter. Och nu, ungefär tre veckor senare igen dagen innan nyår var hon kladdig i örat, torkade ur det men det kom nytt kladd ganska omgående och morgonen efter så hade det runnit ut ur örat också så vi åkte in- och ja, det var inflammation igen och sprucken trumhinna.

Det är INTE bra att äta så mycket antibiotika när man är så liten, magen blir jättedålig varje gång och hennes egna immunförsvar halkar efter. Men samtidigt måste man behandla såna här småttingar så att det inte sprider sig och utvecklas till hjärnhinneinflammation och annat hemskt. Det är helt sjukt egentligen, hon är inte ens fem månader och har ätit pencillin tre gånger, Moa har ALDRIG varit såhär sjuk eller behövt behandla en enda åkomma i hela sitt liv. Jag var öronbarn själv så jag visste väl att det var för bra för att vara sant att båda barnen skulle slippa skiten.
Dessutom fick Svea en allergisk reaktion mot senaste pencillinsorten (Amimox) och blev helprickig igår, som tur var så var det sista dagen på kuren. Hon verkar inte bry sig om prickarna i alla fall, som tur är. Usch, jag får så ont i hjärtat. Många får ju rör i öronen som hjälper men det är lång tid kvar tills dess, tror inte att det brukas sättas innan åtminstone 1,5 års ålder.
Är det någon som vet hur man kan förebygga skiten? Rökiga miljöer är inte bra för öronbarn och det utsätts hon ALDRIG för. Mössan är på jämt, jag ser till att hon inte får vatten i öronen och vi har alltid höjd huvudände på sängen.
Bröstmjölk ska hjälpa till att förebygga örininflammationer också, det måste Svea ha snappat upp för herregud vad hon äter! Hon åt ju nästan 50% ersättningen ett tag men nu är det i stort sett bara tutte som gäller, det trodde jag aldrig, att jag skulle helamma när hon var såhär stor när jag satt och grät med mina blödande bröstvårtor i början! Jag älskar det, trots en otäck mjölkstockning förra veckan. Hon käkar minst 5 gånger per natt i vanliga fall och chockade oss alla genom att sova till 05 på morgonen utan mat! Det kändes som att vara med i en skräckfilm att vakna upp och titta ner på jättejättetutten som höll på att spräcka sömmarna i behån, och sen tog det nästan tre dagar av intensivamning innan den blev sig själv igen.
Jag vill att hon ska få vara frisk! Min underbara lilla bebisflicka! Maken till tapperhet har jag inte skådat, först 2,5 månad kolik och magont och sen dess har hon haft ont i öronen hela tiden. Ändå är hon så go och glad!