Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Ska börja med att svara på kommentarer angående lillskitens namn! Det var ett jäkla dilemma att bestämma namn den här gången, vid förlossningen hade vi tre möjliga namn, det var Kajsa, Alice och Ella. Maja var också ett förslag men det kändes fel direkt. Men ingenting kändes riktigt bra, jag gjorde mitt bästa för att få igenom Thea, Elsa och Stina över telefon när vi låg på BB men det passade inte herrn. Sen fick hon heta My i några timmar, men det funkade inte heller. Jag hade lite lätt panik innan vi kom på något namn, med Moa bestämdes det direkt. När hon var tre dar gammal och det var dags för hemgång stod valet mellan Svea och Kajsa, och det tog ett bra tag innan det kändes HELT RÄTT med Svea (nu är det helt självklart!). Vi gillar ju namnet Kajsa, det har legat på topplistan under båda graviditeterna. Så blir det triss i damer någon gång så är det ju ett hett alternativ.
Ella heter hon eftersom det är ett så sjukt vackert namn men det kändes för "snällt" för att passa henne och Johanna är från mig, jag heter Sofia Johanna. Eftersom Moa har tre namn (Moa Emelie Veronika, efter mina barndomsvänner) så behövde vi något att fylla ut med och Johanna passade finfint!
Jag är väldigt förtjust i äldre namn, eller namn som passar in i kategorin "bondtös". Många äldre blir helt förfärade när dom hör att Svea heter Svea, och mumlar förskrämt om elaka mostrar. Jag tycker att Svea har grymt mycket attityd, skitcoolt!

Nu är det nytt år igen, 2010 var ett grymt år! Förutom att min andra dotter kommit till världen så har vi sålt lägenheten och flyttat till landet (herregud, vad jag längtar tillbaka emellanåt!) och Moa har växt och utvecklats något enormt! Herregud, i januari förra året var hon ju bara en liten bebis som nyss hade lärt sig att gå! För att inte tala om lilla Svea, som var ett foster på några centimeter, det är svårt att tro när hon ligger där och äter på sin fot och nästan spräcker sömmarna på storlek 68-kläderna nu.
Så jag är grymt förväntansfull för vad 2011 bär i sitt sköte så att säga! Ett körtkort skulle vara trevligt, det känns som om det börjar bli dags när man är 23 år och tvåbarnsmor och dessutom bosatt sig vid världens ände. Sen tänkte jag bli smal igen (börjar på måndag, ha!) och sen ska jag bara njuta av mina barn, det är oslagbart. Jag har verkligen blivit en sån där fjant som facebook-uppdaterar om mys och hjärtan hela dagarna. And I love it!