Välkommen vår lilla Svea!
Världens finaste lillasyster föddes 24 augusti klockan 11.35!
4115 gram, 52 centimeter och 36 cm i huvudomfång.
Uppdatering om förlossning (en SNABB förlossning!), första tiden hemma och givetvis vår nya lillstjärna får vänta på sig ett tag, nu är det amma järnet som gäller och stunderna där emellan går såklart till storasyrran. Kan i alla fall meddela att jag mår SÅ BRA för att vara nyförlöst, inga babyblues har visat sig den här gången och det är så ofantligt mycket lättare att bara njuta av bebis. Svårare på så sätt att man har en snart-tvååring som vill vara med hela tiden och håller oss sysselsatta såklart, men ändå så galet mycket häftigare nu när man vet hur underbart det är att vara mamma, och att det blir mysigare och mysigare för varje dag.
Måste bara skryta om 13 kilos viktnedgång sedan förlossningen, nu ligger jag -3 kilo sedan innan graviditeten. Grymt!
Här är hon, vår underbara lilla Svea!
4115 gram, 52 centimeter och 36 cm i huvudomfång.
Uppdatering om förlossning (en SNABB förlossning!), första tiden hemma och givetvis vår nya lillstjärna får vänta på sig ett tag, nu är det amma järnet som gäller och stunderna där emellan går såklart till storasyrran. Kan i alla fall meddela att jag mår SÅ BRA för att vara nyförlöst, inga babyblues har visat sig den här gången och det är så ofantligt mycket lättare att bara njuta av bebis. Svårare på så sätt att man har en snart-tvååring som vill vara med hela tiden och håller oss sysselsatta såklart, men ändå så galet mycket häftigare nu när man vet hur underbart det är att vara mamma, och att det blir mysigare och mysigare för varje dag.
Måste bara skryta om 13 kilos viktnedgång sedan förlossningen, nu ligger jag -3 kilo sedan innan graviditeten. Grymt!
Här är hon, vår underbara lilla Svea!
Lets dance the baby out!
BF+4
Nepp, inget nytt att rapportera. Från och med i morgon tänkte jag stänga av mobilen och ignorera hemtelefonen så slipper jag alla nyfikna släktingar som trakasserar mig. Jag LOVAR att ingen kommer att lämnas ovetande när jag väl klämmer ut den här ungen. Jag LOVAR att jag kommer att rapportera om eventuella nyfödingar. Så var det sagt.
Är inte alls lika bitter och less idag på övertiden, eftersom vi har bestämt att Mikael stannar hemma den här veckan ut också, vi har ju lite FP-dagar kvar av Moas att ta ut. GUD vilken tyngd som lyft från mina axlar kan jag säga! Jag var fulllkomligt livrädd inför den här veckan när jag och lillmos skulle vara ensamma. Min kropp är helt slut, mitt humör är inte på topp och Mosan lika energisk som vanligt= ingen speciellt bra kombo. Hon klättrar på väggarna inomhus och är totalt rymningsbenägen utomhus, och det är svårt att hålla hennes tempo när man är BEYOND höggravid. Men nu stannar han alltså hemma så att jag kan vila upp mig hyfsat tills lillefot äntligen behagar ta sig ut.
Tapetseringen är klar här hemma, vår fondvägg i sovrummet och Moas rum, det gick undan när tapetkillarna väl kom hit. Stiligt blev det, nu kan jag äntligen börjar fixa i ordning barnrummet på allvar. Imorgon är planen att fixa gardinstång, gardiner till Mosans rum och eventuellt en matta. Tycker att det bara finns bilmattor eller såna med Törnrosa/Askungen-motiv på och jag vill inte ha något av detta. Det får nog bli Fabler-mattan med knappmotiv på IKEA, om inget annat skulle dyka upp. En rosa långhårig matta hade varit fräckt, såg en rund variant men den var fasligt dyr.
Håll nu tummarna för oss!
Övertidsvisan
BF+2 idag och jag publicerar en gammal favorit. Satt och sjöng den här och grät med Moa i magen och det är inte långt ifrån nu heller.
Melodi: Idas sommarvisa
du ska inte tro du får föda nej du får gå ständigt gravid
att längta så hjärtat ditt blöda är fruktlöst och dödar ej tid
din bebis den stannar i magen till årsskiftet minst, gärna mer
så jättelångt är det till dagen då ni i familjen blir fler
du har mycket vatten i benen sådär så det sticker och drar
och häcken din är en obscen en med gropar och hud som Babar
din ork är nu borta, försvunnen ditt tålamod har sprungit bort
du ids knappast dra nåt på munnen men skrattar åt ordet komfort
och svordomar ger du till vänner för det tycker du de kan få
nej ingen förstår hur du känner blott klagan får tiden att gå
men kämpa, ta strid emot gråten belöning för mödan är stor
all vånda är glömd och förlåten den dagen du blir någons mor...
På tal om det så sa farmor idag att "Tänk på det Sofia, att det är lika jobbigt för oss att sitta och vänta som för dig". No grandmother, it´s not. It´s not.
Beräknad födsel idag 18/8
Bjuder på två stiliga bilder som ni ser, och ska även bifoga obligatoriskt vräkningsbrev, även om det inte hade någon större effekt förra gången, haha! Man vet ju inte, kanske är den här bebisen en lydigare typ.
Bäste bebis,
Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.
Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 100818 (enligt sm 100821).
Som en sista åtgärd kommer jag tvingas lämna ärendet vidare till kronofogdemyndigheten då ingen hyra för perioden kommit mig tillhanda. För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig därför att flytta ut självmant.
Med vänlig hälsning
Hyresvärden Mamma AB
Härmed varslar jag, i egenskap av hyresvärd, Dig om vräkning.
Vräkningen kommer äga rum snarast, dock senast inom 2 veckor. Till grund för vräkningen föreligger totalt ointresse från Din sida att följa sedan tidigare överenskommen hyresperiod med slutdatum 100818 (enligt sm 100821).
Som en sista åtgärd kommer jag tvingas lämna ärendet vidare till kronofogdemyndigheten då ingen hyra för perioden kommit mig tillhanda. För att underlätta för alla berörda parter ber jag Dig därför att flytta ut självmant.
Med vänlig hälsning
Hyresvärden Mamma AB
Har även varit på mitt sista (HOPPAS, HOPPAS!) besök hos barnmorskan och nu börjar det faktiskt hända lite nytt!
BM-besök vecka 39+6:
Blodtryck: 120/80.
Viktuppgång: +9 kilo.
SF-mått: 37 cm.
Bebis hjärtljud: Ca 150 slag/minuten.
Fosterläge: Fixerad.
Den stora nyheten var alltså att bebis äntligen haft vett att fixera sig, och dessutom var mitt blodtryck rekordhögt vilket förhoppningsvis beror på att förlossning verkligen närmar sig! Det är ju fortfarande inte ett "högt" blodtryck men eftersom jag legat på ca 105/60 hela graviditeten så är det ju helt klart skillnad.
Bebis ligger med ryggraden mot min navel för tillfället som en groda, men ett ben på varje sida, istället för med benen åt höger som den gjort i flera veckor. Och jag fick en farhåga bekräftad, barnmorskan tror att bebisen är "en liten fantom" som hon uttryckte det, alltså att den kommer att komma ut med en hand eller två samtidigt som huvudet. Har sagt till Mikael innan att jag fruktar detta, för så långt ner som den krafsar mig i skrevet så tror jag nästan att det ska ploppa ut en hand när som. Trots att huvudet är fixerat och långt ner så känner hon att den har händerna i ansiktet och pillar, så det ska bli spännande att se vad som ploppar ut...
Nä, kom ut nu unge. Är verkligen inte upplagd för någon övertid!
Imorgon börjas det...
... Den oändliga väntan med andra ord. För imorgon är det beräknad födsel och varje dag efter det går i snigeltakt och gör en mer och mer skogstokig. På övertiden med Moa kunde man ju i alla fall sova bort tiden eller hitta på precis vad man ville på dagarna för att timmarna skulle gå (inte för att jag gjorde det, jag satt mest och surade i soffan, men det vore trevligt att ha MÖJLIGHETEN). Nu kan jag inte sova när jag vill ens på nätterna för då kommer klängig tvååring allra oftast smygande och ska kramas hela natten, vilket visserligen är mysigt men JÄVLIGT svettigt och inte speciellt bekvämt heller. Och hitta på spännande saker att roa mig med kan jag inte göra heller, om det inte är barnanpassat och inte innehåller några som helst dödsfällor, och det utesluter i stort sett allt utom inhägnade lekplatser- som inte är så roliga att befinna sig på när det regnar HELA TIDEN.
Idag har vi provkört vägen till förlossningen för att vara säkra på att hitta och slippa jönsa runt när det är dags. Och det ska nog gå bra, även om dom NIO rondellerna på raken nere i Varberg kommer att driva mig till vansinne när det är dags. Fick köpt en parkeringsskiva och tog en liten sväng på stan sen och käkade lunch på grillen.
Avklarade punkter inför bebisankomst:
Måla köksbordet+stolar.
Införskaffat mysinredning och en mängd doftljus inför amningshösten.
Tvätt av samtliga bebisprylar.
Sortera alla dvdfilmer i specifik ordning (det kändes viktigt...).
Planering av inköp av snygga kläder när magen är borta.
Hårklippning- igår, ÄNTLIGEN!
Förberedelser inför Moas tvåårsdag.
Present till Moa som hon ska få av bebisen på BB fixad.
Framkallning av foton, nu är jag nästan ikapp! (dvs, ca 30% av alla bilder jag vill framkalla är framkallade).
Testkörning av vagnen som syskonvagn gjord.
Icke-avklarade punkter:
Hitta den förbannade nyföddinsatsen till babyskyddet (NÅGON som har ett till övers för Acta Graco-stol om vi inte skulle hitta det får ni gärna hojta till!).
Fixa grind till staketet på uteplatsen så att man kan köra upp vagn där.
Potträna Moa. Jag har inte orkat den här sommaren! Jag erkänner skamset...
Skriva ner telefonnummer att ha med till förlossningen när allt är klart eftersom man inte får ha på mobilen.
Något ätbart till BB-väskan. Vad ska man ha med? Vad vill man äta när man nästan dör av smärta?
Ladda videokameran samt vanlig kamera.
Idag har vi provkört vägen till förlossningen för att vara säkra på att hitta och slippa jönsa runt när det är dags. Och det ska nog gå bra, även om dom NIO rondellerna på raken nere i Varberg kommer att driva mig till vansinne när det är dags. Fick köpt en parkeringsskiva och tog en liten sväng på stan sen och käkade lunch på grillen.
Nu blir det snart filmdags här hemma, och hyfsat tidig sänggång för imorgon ska jag till barnmorskan på förhoppningsvis sista besöket, även om jag skulle tippa på att det blir minst två besök till efter det. Ska fråga om hinnsvepning, TACK Angelica för tipset! Frågade det inför förra förlossningen och då skrattade barnmorskan åt mig, så fånigt tyckte hon att det lät. Men den här gången har jag ju en RIKTIG barnmorska som faktiskt har förlöst kvinnor, till skillnad från den förra. Jag tror på att chanserna är goda!
Soon
ÄNTLIGEN är jag klar med mitt stora projekt "måla matbord och stolar". Vilket jävla jobb! Det är inte att rekommendera att sitta på golvet i timtal och måla petiga detaljer på stolsben (kom på först igår när stolarna var nästan klara att jag faktiskt kunde ha ställt dom på bordet och fått lite smidigare arbetshöjd). Det var i alla fall kämpigt och TRÖTTSAMT om inte annat att ropa på Mikael varje gång jag behövde ta mig upp från golvet och byta målarposition. Men snyggt det blev det! Imorgon när färgen torkat helt på bordsskivan ska jag fota och visa upp min skapelse, och jag förväntar mig inget annat än total dyrkan.
Det börjar kännas som om det är väldigt, väldigt nära till bebis nu. Vaknade upp i natt med en konstig känsla i kroppen och tänkte att det vore väl lustigt om bebis skulle födas nu, på fredagen den trettonde med ett galet åskoväder utanför. Men nej, det blev ingen bebis. Mikael hade ju gissat på den tolfte, så han är förste man att bli utkastad från gissningslistan när tvåan behagar komma.
Jag är lite splittrad nu, kanske behöver jag inte vänta så länge som jag ställt mig in på. Humöret är i botten, sammandragningarna kommer ofta och känns riktigt rejält och magen är helt sjukt proppfull. Kom ut nu bebis! Samtidigt vet jag att jag kommer bli livrädd när det väl sätter igång, inte för förlossningen eller för att det kommer en till liten diktator till familjen utan enbart för Mosans del. Försöker att ignorera det men GUD vad mammig hon är! Hela våren och sommaren har det hängt i sig nu. Oftast nöjer hon sig precis lika bra med sin far som med mig men i vissa lägen så KRÄVER hon mamma och ingen annan än mamma, och får hon inte mig då så blir det hus i helvete och hon skriker som om hon blir dödstorterad. Och det kommer att kännas i hjärtat att inte kunna vara där för henne 100% av tiden, det kommer det. Samtidigt så intalar jag mig att det är nyttigt för både henne och mig, det är ju inte direkt så att jag kastar henne till vargarna om hon får nattas av sin far istället för mig exempelvis. Hon har en pappa som är få förunnad, inget gör mig så varm i hjärtat som att se dom tillsammans.
Dessutom får hon ju (vad jag anser) den finaste gåvan vi kan ge henne i form av ett syskon, visst kommer det bli svartsjuka och vilda bråk och ständig konkurrens om uppmärksamhet men hon får en syster eller bror att dela uppväxten med och en person som kommer att älska och beundra henne, och säkert följa henne som en svans som de flesta småsyskon gör.
Just det, ska svara på en kommentar också angående det här med att spricka under förlossningen. Jag sprack hela vägen bak sist, men sfinktern (ringmuskeln) klarade sig även om det var med nöd och näppe, och då ska det inte finnas några skäl till att begära kejsarsnitt nästa gång. Jag är livrädd för snitt dessutom så det är ingenting jag någonsin skulle välja om jag inte var tvungen.
Frågade faktiskt barnmorskan om jag bör oroa mig för att gamla ärr ska spricka upp men det tyckte hon inte. Däremot ska jag be personalen på förlossningen att hålla koll under krystandet och eventuellt hålla emot om det behövs, jag hoppas på att få slippa ligga i gynställning den här gången men det får väl bli så om dom har bäst uppsikt på det viset.
Bebismagen nu och då- Vecka 39
Tyckte att det var festligt att ta likadana bilder som jag tog i vecka 38+5 med Mosan, en bild från sidan och en bakifrån. Hade tänkt ta på mig samma linne för mindre missvisande resultat, men det fanns ingenstans och när det väl dök upp var jag så less att jag inte orkade ta nya bilder. Man ser ju lite mindre ut i svart men som ni ser är det ju ingen jätteskillnad storleksmässigt längre, förutom att jag själv är 10 kilo tyngre än förra graviditeten...
Magen med lillbebis vecka 38+5 Aug 2010.
Magen med Moa vecka 38+5 Aug 2008
När vi ändå pratar mage så var jag hos barnmorskan igår igen och fick följande siffror:
Blodtryck: 110/65.
SF-mått: 36 cm.
Bebis hjärtljud: 155 slag/minuten.
Fosterläge: Huvud nedåt (ruckbart).
Det såg ut ungefär som vanligt med andra ord, det togs inget HB eller sockervärde eftersom det legat så bra hela vägen. SF-måttet är precis lika som med Moa, det ligger lite-lite över normalkurvan. Men vilken seg unge att fixera sig då! Barnmorskan intygade dock att det ligger väldigt lågt och att det är VÄLDIGT, VÄLDIGT osannolikt att hen kommer att flytta sig till något annat läge även om huvudet inte sitter fast. Hon sa även att hon kände på sig att jag skulle slippa en massa övertid den här gången, men poängterade noga att det bara var en känsla (försent, mitt hopp väcktes direkt).
Har massor att skriva om egentligen, jag har dragit igång en vansinnig mängd projekt här hemma som jag sitter och pysslar med långt in på småtimmarna. Märkte aldrig av det där bobyggandet direkt förra gången, så nu tar jag igen det med råge! Tänkte fota lägenheten snart så att ni får se hur tjusigt vi har fixat till det!
Graviditetsvecka 39
Barnet
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt: 3 450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.
Hos barnmorskan/kontroller
Nu kan det vara dags för sista besöket hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Idag förs journalen elektroniskt, så det enda ni behöver tänka på att ta med i pappersform är blodgrupperingskortet.
Barnet är ungefär 50 centimeter långt. Det har vuxit färdigt nu men kan fortsätta öka i vikt. Allt handlar nu om att förbereda sig på livet utanför din trygga mage. Barnet producerar fett för att klara sig i kylan utanför magen. Levern och hjärtat lagrar näring för att ta till vid syrebrist under förlossningen. Näringen hjälper även det nyfödda barnet att klara sig utan föda det första levnadsdygnet.
Vikt: 3 450 gram.
Mamma
Symfus-fundus är nu 33-38 centimeter. Kanske du känner dig som en jätte. I början av graviditeten är livmoderhalsen riktad bakåt för att hindra att öppningen vidgas. Nu ändras riktningen och livmoderhalsen kortas ner några centimeter. Du kan känna dig tung och trött samt ha kraftiga förvärkar. Men härda ut, snart är förlossningen här.
Vila!
Vila så mycket du kan, du behöver alla krafter. Har du svårt att sova på natten, ta igen det på dagen. Det gör inget om du vänder på dygnet, det kommer du i alla fall att göra när barnet är ute. Bättre att ständigt vara så utsövd som det går, eftersom du inte har någon aning om när förlossningen sätter igång. Kanske får du inte sova på 24 timmar om du har en lång latensfas med värkar som håller dig vaken. Så sov så ofta du bara kan innan! Har du svårt att sova - vila istället.
Pappa/partner
Nu är det dags vilken dag som helst! Kanske adrenalinet börjar pumpa när du tänker på förlossningen. Det är svårt att föreställa sig ett liv efter magen. I alla fall om det är första gången. Prata med dina nära och kära om hur det var för dem.
Hos barnmorskan/kontroller
Nu kan det vara dags för sista besöket hos barnmorskan före förlossningen. Men försök att inte bli allt för besviken om det blir några besök till. Barnmorskan kontrollerar hur barnet ligger, kollar ditt blodtryck samt lyssnar på barnets hjärta. Kanske får du ta ett extra urinprov eller blodvärde. Prata gärna om förlossningen om du är orolig. Idag förs journalen elektroniskt, så det enda ni behöver tänka på att ta med i pappersform är blodgrupperingskortet.
Nu börjar det bli väldigt dags! Och nej, jag är fan inte redo. BB-väskan är inte helt färdigpackad, jag hittar inte nyföddinsatsen som ska sitta i babyskyddet och jag har inte hunnit tvätta alla minikläder samt klädseln till vagnen. Spjälisen är i alla fall bäddad och amningskudde+ lammfällen är tvättade och redo. Har dessutom laddat upp med pytteblöjor, både Libero och Huggies beroende på vilka lillbebis stjärt föredrar. Jag har till och med fixat saker som Moas födelsedagspresenter för det kommer jag aldrig hinna med sen.
Kroppsligt är jag trött, förvirrad och slår fötterna i allt för att magen skymmer sikten. Blygdbenet börjar värka rejält när jag går men *peppar, peppar* jag är hyfsat smidig än så länge trots min jättelika kroppshydda.
Inlägget om råddjuret postade jag i söndags förresten, men det behagade inte dyka upp förrän nu...?
Läskigt
Efter några tämligen lugna dagar förra veckan (gud, jag var helt slut efter jobbet i onsdags! Trodde att det skulle vara rena barnleken att sitta i min kontorsstol med jättemagen men NEEEJ, jag hade mer ont i ryggen och svullnare fötter än en heldag med utelek med Mosan) så skulle vi på tvåårskalas hos Moas kusin Julia igår.
Natten mellan fredag och lördag var asjobbig, lillskiten krånglade och stökade runt i vår säng säkert i två timmar mitt i natten och jag var dyngsvettig, sur och hade dessutom kickboxningsmatch i magen. Därav försov vi oss och (hör och häpna!) ingen av oss vaknade förrän 10.10, femtio minuter innan det var kalasdags i Frillesås. Flög iväg och skyndade så gott vi kunde och på vägen dit körde vi om en bil när vi var ungefär halvvägs (vilket visade sig vara Mikaels bror med familj som var på väg till samma kalas), sen hann vi bara fatta det var något på vägen framför oss, jag tjöt ett vansinnesvrål och sen hördes bara en jättesmäll av ett rådjur som flög högt i luften. Vi bromsade och framluckan flög upp av sig själv på rutan- därav vansinnesvrål nummer två från mig. Skrek till Moa att "det är ingen fara gumman" eller något liknande och fick sedan med lite assistans klättrat ur bilen och hoppat in till henne därbak.
Helvete vad skakis jag var, jag är väldigt förvånad att jag varken grinade eller svimmade av, men det hade jag säkert gjort om jag inte fått vatten att klunka i mig. Moa var rätt oförstående så jag gjorde mitt bästa för att hålla god min. Hon märkte antagligen ingenting alls där i baksätet för det blev knappt någon inbromsning ens tack och lov, men jag inbillade mig ändå att hennes lilla nacke fått sig ett knyck och att mitt bälte klämt till lillbebis alldeles för hårt. Fy fan, tänk om det hade varit en älg! Eller tänk om vi hade haft sån otur att rådjuret hade kraschat in genom rutan... Vill inte ens tänka på det. Jag som redan är bilrädd sedan Moa föddes, vad fan som helst kan ju hända på en enda sekund!
Hur som helst stannade en jägare nästan direkt och plockade upp råddjuret, det verkar krylla av jägare här i trakterna och sen stannade ytterligare TRE andra jägare och erbjöd sig. Sen stannade även en snäll man som jobbade som ambulansförare och frågade om vi var okej, sen kom en präst och ville hjälpa till och minst tre, fyra andra privatpersoner. Helt sjukt trevliga människor! Man märker lite skillnad mot stan...
Vi fick vänta på bärningsbilen i ca 1,5 timme eftersom även den råkade ut för en olycka och fick bärgas därifrån... Men när den väl kom flöt allt på bra och imorgon hämtar vi en hyrbil medan vår Kia är inne på reparation. Hon klarade sig ganska bra men det blev lite mos framtill och det lär väl dröja innan vi får tillbaka henne, men vi är bara dödligt tacksamma att vi klarade oss såpass bra som vi ändå gjorde. Hua!
