Update
Jag och Moa har precis varit på kvällspromenad till affären och lämnat tillbaka hyrfilmer, det var vår första riktiga "kvalitetstid" på tu man hand sedan lillbebis kom. Hon har skött sig SÅ bra min stora tjej, än så länge vill hon bara pussa och klappa på lillasyster, hon ropar HEEEJ så fort hon öppnar ögonen och springer och hämtar hennes filtar. Ibland känns det totalt livsfarligt, som igår när Moa kom springande och skulle lägga sig bredvid Svea på lammfällen på golvet och gjorde ett galet ninjahopp mot fällen, så om inte Mikael hade suttit där och stuckit fram sin arm och parerat så hade det blivit bebismos... Gud, jag blir nervös av bara tanken.
Däremot märker man på Moa att något har hänt, för hon är inte riktigt sig själv. Vansinnigt känslig mot kritik och går något emot henne så vrålar hon som om världen var på väg att gå under, hon har ju alltid haft temperament men detta är något annat. Stackarn, det är det absolut svåraste med att ha fått andra barnet, detta jävla dåliga samvete som man brottas med. Mest för Moas del som blivit "bortvald" men även för Sveas del eftersom hon får ligga en hel del själv istället för att bli pysslad med dagarna i ända som Mosan blev.
Ska inte sticka under stol med att jag funderar på att lägga ned amningen redan nu. OJ vad många som kommer att titta snett på grund av detta men det skiter jag faktiskt i. Det funkar bättre än med Moa, men även Svea maratonammar en hel del. I söndags ammade hon sex timmar i ett streck och mina bröstvårtor såg ut som köttavfall...(jag har en bild som bevis för er som inte tror mig...). Hon sög så frenetisk att hon sög fram en extra bröstvårta av en körtel, haha. Jag var så kallsvettig och slut att jag inte märkte något.
Inatt ammade hon tre gånger, varav en gång i över 2 timmar. Herrejävlar vad trött jag är! Jag har två barn att ta hand om, och jag vet sedan sist att jag inte är någon amma-mamma. Så lite tillägg blir det nog, så att man kan pusta ut lite. Detta är kanske vårt sista barn och jag vill minnas nyföddtiden som MYSIG den här gången, inte stress och press.
Huvudsaken är ju att hon får mat. Sen om de är ersättning eller ammningskudde får man ju göra de som passar en bäst:) grattis till bebis nr2. Ser fram emot en fl berättelse.
Men varför skulle någon titta snett? Löjligt, ge henne ersättning om du vill, så att ni får sova. Jag har två barn, och jag kan lova att man tycker storasyskonet är oändligt mycket lättare trots gråt och andra jag-har-fått-ett-syskon relaterade saker, plus att man har ork över att leka med storasyskonet när bebisen sover, OM MAN FÅR SOVA.
Jag hade nog lagt ner... Jag sitter i valet och kvalet om jag ska amma nästa barn överhuvudtaget. Jag mådde verkligen PISS de ca 6 veckor jag ammade, så blir det likadant med nästa bebis, när man dessutom redan har en vildbase att ta hand om, då kan jag garantera att jag kommer lämna bort båda barnen och låsa in mig i ett mörkt rum.
Okej, överdrift. Men jag vet inte om jag ska ge det en chans och bestämma en tid det får ta att börja funka (amning har ju sina fördelar om det nu funkar, det kan vara rätt smidigt), eller om jag ska ge ersättning från början för att slippa ångesten.
Det är svårt, men hade min bebis hållit på sådär (vilket Anthony gjorde) hade jag slutat amma. Skit i vad alla moraltanter och gnällkärringar säger! Förresten så minns jag inte, hur gjorde du med Moa?
Gör det som DU känner är bäst för er! Ingen kommer titta snett för det. Herregud, ingen dör av ersättning!
Sådär länge ska du inte behöva amma, i början vill de ju äta mycket för att produktionen ska öka, men 2 timmar i streck låter lite väl länge. 20-30 min på vardera bröst vet jag att dem sa till mig på BB, då ska bebisen vara mätt. Men sen är det säkert olika, så jag ska inte sitta här och skriva en massa jag inte har direkta kunskaper om ;)
Jag har ju nu erfarenhet av både flaskmatning och enbart amning och jag kan säga direkt att när amningen funkar så ska inte inte vara jobbigt eller krångligt (klart det tar ett tag innan tekniken sitter men..) Det ska ju kännas bekvämt och lätt, allra helst när man har en liten till att ta hand om! :-)
vet inte varför jag skrev ammingskudde? hmm-- undra vad jag tänkte på:S
Vi gav Ludvig flaska direkt efter allt strul och allt dåligt samvete med Johannas amning. Eftersom han fick ersättning så att han blev mätt så kunde den amning vi faktiskt hade bli mysig och avslappnad!
När jag sa till min bvc-sköterska att jag hade ammat Johanna i tre timmar i sträck vissa kvällar så kollade hon på mig och sa att "men det behöver du ju inte göra, det finns ersättning på Konsum" ;)
min amning fungerade inte heller, så vid nästa barn blir det ersättning direkt. LIllan har vuxit upp jättebra på sempers så för mig är flaska bättre.
huvudsaken är att de får mat och växer som de ska.
Mindre stress = gladare mamma
