Tisdag
Idag har vi varit en sväng på IKEA, det tyckte inte Svea var någon höjdare men resten av familjen var nöjda i alla fall. Det är lustigt det där, att sätta Moabebisen i selen var det mest effektiva eller egentligen enda sättet att söva henne förutom i bilen, Svea är inget stort fan av att sitta där. Alls. Jag skulle tippa på att det beror på att hon är så hungrig jämt och i selen pressas ju hennes ansiktet mot mina tuttar där det luktar härlig bröstmjölk.
Hur som helst fick vi köpt en matta, gardiner och två hyllor med lådor till alla Mosans prylar, och lite kökstillbehör till oss. Just det, Svea fick ett fint babygym i trä också som hon fick ligga i kanske 40 sekunder innan storasyster kom och tog över showen och ville ligga där i stället.
Annars flyter det på bra, även om jag får medge att jag blev väldigt lättad över att vi fått besked om att inskolningen på dagis börjar 11 oktober, det känns skönt att inte vara helt strandsatt med två små barn när Mikael börjar jobba. Moa är helt klart smart nog att förstå att hon ska göra alla dumheter när jag är upptagen med Svea och inte kan stoppa henne direkt. För att inte tala om att hon sticker direkt till spjälsängen/vagnen/babysittern eller vart nu "BABISEN" befinner sig så fort man vänder ryggen till, hon har ju bara varit snäll hittills men NEJ, hon är INTE pålitlig.
Amningen funkar bra än förresten, och det känns så förbannat bra jämfört med när jag helammat och känt sån jävla press. Svea är däremot betydligt mer tuttkär än vad Moa var, som föredrog flaskan så fort hon fått smak på det. Svea äter oftast ersättningen med god aptit, men ibland vägrar hon trots att hon är hungrig och vill bara amma, och hon kan bli helt otröstlig om tutten dröjer. Så det kommer att dröja innan jag kan vara ifrån henne en längre tid, men det vill jag ju inte vara heller. Jag är så himla glad att jag äntligen kan se amningen som något mysigt, det trodde jag inte när jag satt och bölade i början.
ALLT har känt så mycket smidigare den här gången. Skulle tippa på att den snabba och enkla förlossningen bidrog till det, herregud jag hade inte ens ont efteråt! Jag insåg på kvällen samma dag som hon föddes att jag kissat en massa gånger och inte ens reagerat på att det gjorde ont att torka sig (sist gången fick jag sitta och dutta med pappret jätteförsiktigt). Blödde som en gris gjorde jag bara i en dag, och det har redan avtagit, förra gången blödde jag i åtta veckor och dagen efter det äntligen slutade blöda fick jag tillbaka mensen, haha.
Sen stannade jag ju i tre nätter på BB den här gången, trots att jag grät en skvätt varje kväll för att jag saknade min Moa här hemma. Men jag kände verkligen att jag behövde ta igen mig, och det fick jag chans att göra också. Svea vaknade inte ens på nätterna för mat utan jag fick väcka henne en gång, och jag njöt av att bara ligga i sängen och vila mellan amningarna. Har sagt det innan och säger det igen, Varbergs BB är underbara! ALLA barnmorskor och sköterskor som fick nöjet att passa upp på mig och hjälpa till vid otaliga amningar var helt underbara och jag har inte ett enda litet klagomål. Sen hade jag turen att få eget rum samtliga dagar, vilket ju är grymt lyxigt. Annars hade jag nog åkt hem rätt omgående, det kom ett par med sin lilla bebis sista timmarna innan jag åkte hem och det var inte alls kul att behöva gå förbi hennes säng varje gång jag skulle in och ut från min del av rummet- där sitter dom med sin färska nyföding som dom vill lära känna också springer jag förbi som ett jävla fån med min bebisbalja hela tiden eller sitter bakom ett tygdraperi och pratar i telefon. Nej tack.
Så jag blev så ompysslad och utvilad man kan önska, så det blev en bra start på bebislivet den här gången, och en bra start behöver man för sen blir det inte mycket vila av, haha. Det är komiskt ändå, på dagarna när Svea sover tycker man att det är hur simpelt som helst att bara ha Mosan och fokusera på, och när Moa nattats på kvällen känns det nästan som om man är barnledig, trots kolik och skrikfester.
Gud vilket babbel, dags att avrunda tror jag.
Hur som helst fick vi köpt en matta, gardiner och två hyllor med lådor till alla Mosans prylar, och lite kökstillbehör till oss. Just det, Svea fick ett fint babygym i trä också som hon fick ligga i kanske 40 sekunder innan storasyster kom och tog över showen och ville ligga där i stället.
Annars flyter det på bra, även om jag får medge att jag blev väldigt lättad över att vi fått besked om att inskolningen på dagis börjar 11 oktober, det känns skönt att inte vara helt strandsatt med två små barn när Mikael börjar jobba. Moa är helt klart smart nog att förstå att hon ska göra alla dumheter när jag är upptagen med Svea och inte kan stoppa henne direkt. För att inte tala om att hon sticker direkt till spjälsängen/vagnen/babysittern eller vart nu "BABISEN" befinner sig så fort man vänder ryggen till, hon har ju bara varit snäll hittills men NEJ, hon är INTE pålitlig.
Amningen funkar bra än förresten, och det känns så förbannat bra jämfört med när jag helammat och känt sån jävla press. Svea är däremot betydligt mer tuttkär än vad Moa var, som föredrog flaskan så fort hon fått smak på det. Svea äter oftast ersättningen med god aptit, men ibland vägrar hon trots att hon är hungrig och vill bara amma, och hon kan bli helt otröstlig om tutten dröjer. Så det kommer att dröja innan jag kan vara ifrån henne en längre tid, men det vill jag ju inte vara heller. Jag är så himla glad att jag äntligen kan se amningen som något mysigt, det trodde jag inte när jag satt och bölade i början.
ALLT har känt så mycket smidigare den här gången. Skulle tippa på att den snabba och enkla förlossningen bidrog till det, herregud jag hade inte ens ont efteråt! Jag insåg på kvällen samma dag som hon föddes att jag kissat en massa gånger och inte ens reagerat på att det gjorde ont att torka sig (sist gången fick jag sitta och dutta med pappret jätteförsiktigt). Blödde som en gris gjorde jag bara i en dag, och det har redan avtagit, förra gången blödde jag i åtta veckor och dagen efter det äntligen slutade blöda fick jag tillbaka mensen, haha.
Sen stannade jag ju i tre nätter på BB den här gången, trots att jag grät en skvätt varje kväll för att jag saknade min Moa här hemma. Men jag kände verkligen att jag behövde ta igen mig, och det fick jag chans att göra också. Svea vaknade inte ens på nätterna för mat utan jag fick väcka henne en gång, och jag njöt av att bara ligga i sängen och vila mellan amningarna. Har sagt det innan och säger det igen, Varbergs BB är underbara! ALLA barnmorskor och sköterskor som fick nöjet att passa upp på mig och hjälpa till vid otaliga amningar var helt underbara och jag har inte ett enda litet klagomål. Sen hade jag turen att få eget rum samtliga dagar, vilket ju är grymt lyxigt. Annars hade jag nog åkt hem rätt omgående, det kom ett par med sin lilla bebis sista timmarna innan jag åkte hem och det var inte alls kul att behöva gå förbi hennes säng varje gång jag skulle in och ut från min del av rummet- där sitter dom med sin färska nyföding som dom vill lära känna också springer jag förbi som ett jävla fån med min bebisbalja hela tiden eller sitter bakom ett tygdraperi och pratar i telefon. Nej tack.
Så jag blev så ompysslad och utvilad man kan önska, så det blev en bra start på bebislivet den här gången, och en bra start behöver man för sen blir det inte mycket vila av, haha. Det är komiskt ändå, på dagarna när Svea sover tycker man att det är hur simpelt som helst att bara ha Mosan och fokusera på, och när Moa nattats på kvällen känns det nästan som om man är barnledig, trots kolik och skrikfester.
Gud vilket babbel, dags att avrunda tror jag.
Kommentarer
Trackback
