Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

...efter ett långt uppehåll, igen! Finns det någon läsare kvar där ute så ber jag dig så mycket om ursäkt, men tiden tryter och det blir sällan en lugn stund över.

Moa har börjat på dagis! Det gick så himla bra med inskolningen att jag lämnade helt och satt i personalrummet direkt förra veckan och den här veckan hoppade hon på sitt 15-timmarsschema direkt (det är egentligen inskolning under två veckor). Det är sjukt imponerande att se hur självständig hon är, hon säger knappt hejdå utan springer bara in på morgonen. Det trodde jag ändå inte, även om hon är grymt social så är hon ju mammig och vi har ju knappt ens haft barnvakt någon gång så hon är ju van vid att ha mig där. Men hon är stor nu min tjej, och tuffare än vad jag trodde.
Mån, tis, ons ska hon vara där nu mellan 08.30-13.30 så att jag kan vara hemma och mysa med Svea. Det känns sjukt konstigt och lite tomt att hon inte är här, men jag ska inte sticka under stol med att det är skönt med lite lugn och ro. Och jag ÄLSKAR dagiset, vilka kanonfröknar! Jag känner mig totalt lugn med att lämna henne där (som tur är, annars hade jag aldrig gjort det). Helt underbara är dom, det är imponerande att man kan känna sån tillit till folk så fort. Det sitter en bild på Moa uppsatt på väggen där det står "HEJ, här är jag, Moa! Jag har precis inskolats här på Kringlan" och jag vill bara stortjuta när jag ser den. Det är så sött att hon har sitt lilla skåp och krok, och liten handduk och plats vid bordet. Igår hade hon ätit en jätteportion mat till lunch(!) och förbluffande nog sovit middag i nästan en timme med sin sköldpadda, jag var tvungen att väcka henne när jag kom dit. Och hon var så glad när vi kom hem! Hon babblade som aldrig förr, hoppade i sängen och sjöng någon ny sång på sitt tvååringsspråk och hade lärt sig att säga både "dinosaurie" och "monster" vilket var nytt.
Förstår mig inte på hennes vokabulär för övrigt, hon säger ord som "barbapapa" och "bumblebee" men kan inte säga simpla ord som fågel eller anka.

Lillasyster växer så att det knakar och är nu med i sexkilosklubben, herregud. Hon har för tillfället åkt på sin första förkylning men (PEPPAR, PEPPAR) så verkar hon inte lida så mycket av den än så länge, hon kan äta trots snorig näsa och sådär. 

Hon är ju bara helt fantastisk, jag vill frysa tiden så att hon kan vara bebis för alltid! Även om det är skitkul dom blir egna små personer så är det något så undebart med småbebisar som bara vill mysa och äta och tycker att man är det allra bästa i hela världen. Jag DÖÖÖR varje gång hon släpper bröstet och fyrar av sina jätteleenden och gör gurgelljud och ser så vansinnigt till freds ut. Snart kommer hon springa ifrån mig och börja på dagis hon också... Så nu njuter jag av varje sekund, även om det är jobbigt till och från såklart. Magen är inte helt bra än så det pruttas och skriks en del emellanåt, men det går framåt. Vid tre månader brukar dom flesta bebismagar ha stabiliserat sig, och det är ju snart.

Nu ska jag äta lite pasta med parmesanost innan fisen vaknar, hon sover inga jättelånga stunder nu med nästäppan. Får se om man hinner städa lite också, det ser ut som total krigszon här varje dag trots lama försök att ändra på det från min sida.