Tjock mamma
Tack för era fina kommentarer! Jag ÄR superlycklig! Lite sliten, lite stressad, lite småfet men LYCKLIG! Jag njuter för fulla muggar, nästan hela tiden, hehe.
Tjock var ordet. Vad fan hände med den asgrymma fetförbränningen vid amning? Med Moa ammade jag inte i närheten så mycket, och jag hade slutat helt när hon var 7 veckor och ändå var jag jättesmal då. Och inte fasen rörde jag mer på mig då, när jag bara hade bebis att mysa med hela dagarna, mitt arsle var ju parkerat i soffan. Nu utför jag väl inga träningspass heller direkt men jag rullar i alla fall syskonvagn upp för dödens backe till dagis tre dar i veckan (den är BRUTAL!) och Moa får man ju jaga runt efter som en galen kvinna hela dagarna. Så varför är mina valkar på väg tillbaka?
Visst, det slinker ner en hel del onyttigt, men jag är ju så JÄVLA hungrig hela tiden! Jag är lika hungrig nu som när jag var gravid, om inte hungrigare. Har jag fått magsäcken att expandera nu under två täta graviditeter? Eller blir jag helt enkelt straffad efter ett liv av frosseri? Det kanske inte är mer än rätt. Men det är svårt att hinna bränna fläsk med två illbattingar i närheten. Ska det inte matas eller bytas blöjor (och nej, jag räknar inte tiden efter klockan 21, för då FÖRTJÄNAR jag fan att ligga i soffan när barnen äntligen sover) så är det väldigt lite tid över. Jag höll på med lite yogaövningar för ett tag sen, det var ett reportage i MAMA-tidningen. Tyvärr fick Moa någon fixidé att peta mig i magen med sin träclown i varenda ställning jag än stod i (JÄTTEKUL verkligen när man är skulderstående), förutom i min favorit "kungspingvinen" då hon trodde att vi lekte häst och glatt skuttade upp på ryggen.
Promenader med Svea kan man ju ta, men det regnar ju jämt. Och det blir liksom redan två asjobbiga promenader till ovan nämnda dagis och mer än så kan jag bara inte förmå mig att gå... Och jag har bara högklackade skor (bra anledning att shoppa skor visserligen). Jag hatar att träna, jag hatar att bli anfådd och svettig. Jag får ingen kick, den där kicken är bullshit. Det enda jag får är sjukt ont i halsen, håll i sidan och efteråt blir jag ännu hungrigare.
Den här veckan har jag i alla fall haft två ostbåge-och-cola-fria dagar. Och jag har slutat äta mina älskade Digestive chocklad-bars, mest för Sveas mages skull. Jag har ätit banan med kanel på istället, skitgott!
Igår åkte vi kommunalt till Frölunda för återbesök hos barnmorskan. Kan berätta att det är först en bussresa på 40 minuter, pendeltåg en halvtimme och sen spårvagn i 20 minuter. Det var ganska läskigt ska jag be att få tala om, men det gick relativt smidigt. Det blev lite svettigt på tåget när Svea vaknade som en ond ande i vagnen och satte igång och yla, samtidigt som Moa blir rädd för en tant och panikslagen över att sitta fastspänd och ve och fasa- bortvänd från lilla mamma. Det fanns bara en sittplats så jag fick hålla båda töserna i famnen och samtidigt hjälpa Moa att bläddra i en tidning och låta Svea suga på min tumme. Det var lite svettigt.
Vi kom fram i alla fall och då är inte ens min barnmorska där, jag som ÄLSKAR henne! Som jag sa till mamma, man skulle nästan skaffa flera barn till enbart för att få umgås med henne igen, haha. Hon var dock i Columbia för att hämta hem två adoptivbarn, så hon är förlåten. Fick ialla fall pratat igenom förlossningen och information om p-medel av hennes vikarie. Jag kände mig inte så upplagd för att göra en gynundersökning när Moa löpte amok och sprutade handsprit över hela rummet och rev broshyrer i små, små bitar.
Frågan är nu, vad ska man välja? Eftersom jag ammar får jag bara välja på minipiller, kopparspiral och hormonspiral. Hormonspiralen kostar 1000 jävla spänn, men då slipper man med största sannolikhet blödningar helt, vilket man istället kan få mer av med kopparspiral. Mer mens och mensvärk är inget jag är intresserad av, och med minipiller kan den komma och gå som den vill mensen. Så det lutar åt hormonspiral, även om jag inte gillar tanken på att få något främmande föremål insatt i kroppen. Usch. Någon som har erfarenhet som kan hjälpa en undrande själ? Jag vill gärna ha ett gäng (eller mer relatistiskt, i alla fall EN) knoddar till, men INTE NU. Jag tänkte få sova lite i ett par år innan det är dags igen, haha.
Dom allra sötaste damerna i världen:
Ät mindre portioner & mindre kolhydrater(bara fullkorn & inget bröd), byt till cola light & ta en promenad i snabbare tempo 5dagar i veckan!
Inget godis förutom på fredag eller lördag:)
& inget bröd ät ist typ musli med mjölk!
Lycka till!
Okej. Vill du inte ha ett barn till inom ett år rekommenderar jag INTE kopparspiral. Jag hade det och som ett resultat av detta är det 1 år och 5 dagar mellan mina barn. Man vill ju inte lämna tillbaka dom (jämt) men hade jag fått välja hade jag nog haft liiite längre emellan.
Jag har hormonspiral och det funkar kanonbra! Inga blödningar alls, den känns inte och för mig gjorde det inte ont att sätta in den ca 3 månader efter förlossningen. Det är lätt värt 1000 kr, man kan ju ha den i 3 år och behöver aldrig tänka på några piller man inte får missa.
Det finns jättemånga träningsövningar du kan smyga in i vardagen så det inte behöver ta massa extra tid. Sen tycker att det är maten du behöver lägga mest krut på, det är det grundläggande. Tycker allt att du försöker komma med massa undanflykter Soffan lilla. Vill du inte själv så kommer det inte gå.
När det gäller preventivmedel kan jag bara säga en sak. Kör inte på minipiller. Lurigt som fan när du inte får mens. Jag känner en del människor som är resultatet av minipiller och en kompis gick på minipiller och blev med barn (utan att veta om det eftersom det är normalt att inte få mens) och sen hade hon inget mer att välja på än att behålla barnet. Vad negativ jag låter till allt nu. He he. Lycka till med allt :)
Jag har en vanlig kopparspiral och det funkar kanonbra. Gjorde ont som FAN att sätta in den, men nu behöver jag inte oroa mig över att komma ihåg att ta ett piller varje dag när man har tankarna på två yrväder hela tiden. Jag funderade på hormonspiral, men jag vill nog ha min mens varje månad ändå, även fast det är sjukt jobbigt så vet jag ändå att "allt är som det ska":)
