Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Mikaels mamma kom hit för att passa Moa och vi tog firmabilen till Östra (våran bil är för övrigt skrotad, men det är en annan, väldigt tråkig historia). Vi kom dit en bra stund i förväg så jag roade mig med att fylla blåsan med hjälp av vattenautomaten och Mikael roade sig med att störa sig på andra i väntrummet som vanligt.

13.15 var det vår tur och jag drog en lättnadens suck när jag såg lilla bebisen flaxa runt på skärmen. Även om magen är rund och go och jag känner bubbel och har sammandragningar varje dag så är man nojig. Minns jag rätt kände jag första sparken på utsidan av magen i den här veckan förra gången, det har jag absolut inte gjort nu. Så jag blev rätt förvånad när det visade sig att moderkakan ligger i bakvägg och inte framtill som sist, så det är nog bara en lugn bebis helt enkelt.

Tvåanbebisen var helt klart en cool typ, i början låg hen med händerna korsade bakom huvudet och sedan var hen relativt still med underkroppen under hela undersökningen, men händerna åkte in och ur munnen och fäktade hej vilt. Jag gjorde mitt bästa för att skymta eventuell pillesnopp men nej, det var omöjligt att se. När hon mätte buken tyckte jag mig se någon konstigt som stack fram, men det visade sig vara en knytnäve. Men herrar brukar ju ha en tendens att pilla i skrevet hela tiden så det kanske ändå var något där... (ja, jag tror att det är en pojke).

Hur som helst så såg alla måtten jättebra ut, rund om magen var det lilla krypet. Tyckte att barnmorskan var lite snål med att visa oss allt dock, hon tog mest sina mått och pekade inte ut något direkt, så man fick fråga om det var något. Sist gång fick vi en guidad tur genom hela bebisen (Moa) i stort sett. Men det är kanske annorlunda när dom vet att man har barn sedan innan.

Jag var inte alls nervös för eventuella fel den här gången, det känns oviktigt på något sätt. Givetvis önskar jag av hela mitt hjärta ett friskt barn, men jag är övertygad om att vi hade älskat tvåan oavsett om något inte var som det skulle. Det är bara att se på Moa, det finns INGENTING som hade fått henne mindre värdefull i mina ögon.

Tänk att vi snart har två godbitar!

Här är två bilder, som egentligen är ett jävla skämt. Dom är SKAMLIGT dåliga. Tur att vi fick se det liv också:)