Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Lycka är att ha en trollunge på utsidan att leka järnet med och en trollunge på insidan som (HOPPAS, HOPPAS!) förbereder sig för att komma ut 19-21 augusti, det var lite oklart det där eftersom mensen sa en sak och datumet för min ägglossningen en annan. Hur som helst räknar jag iskallt med minst två veckor övertid igen ändå, så det blir med största sannolikhet en till septemberbebis.
Jag är i vecka 10 nu, så det lilla pyret lever ju lite farligt än så länge, men i torsdags fick vi hälsa på med ultaljud och än så länge mår klimpen förträffligt och hjärtat slog så fint så fint, man kunde även se en arm och ett ben fäkta lite halvhjärtat och mer än så kan man inte förvänta sig av en bebis på dryga 2 centimeter.

Så nu vet ni varför jag uppdaterat skitdåligt. Dels för att jag har mått apa och varit så trött att jag nästan stupat så fort jag kommit hem från jobbet. Dessvärre är det omöjligt att stupa när man känner för det när man har sin Mosa här hemma, men så fort hon somnat på kvällen har jag också lagt mig, helt utslagen. Men mest har jag inte uppdaterat eftersom jag är en glappkäft av sällan skådat like och helt enkelt inte kan hålla mig utan måste berätta ALLT. Det är nästan en orgasmkänsla att äntligen få det ur sig!
Än så länge har den här graviditeten varit väldigt lik Moa-graviditeten när det gäller illamåendet i alla fall, det dök upp i vecka 7 och klingade av rejält i vecka 9, väldigt lyxigt med andra ord. Men det är fortfarande kvar, jag är sjukt känslig mot lukter och magen vill bara vända sig ut och in och jag tänker på julskinka eller en vansinnigt äcklig kycklingrätt som vi åt för ett tag sen (mår dåligt bara av att skriva det). Jag är gasig som fan och så svullen att det är skrattretande, mina magmuskler är ju liksom obefintliga efter jättemagen sist.
Däremot har jag sluppit växtvärk och har hittills klarat mig nästan varje natt utan att behöva springa och kissa- men det tror jag mest beror på att jag är så jävla trött att jag blockerar urinblåsans vädjande till hjärnan på nätterna.

Det var i alla fall inskrivning på MVC i torsdags. Barnmorskan var TJUGOSJU minuter sen och såg blek och sjuk ut samt hade en väldigt kall hand, men visade sig vara väldigt sympatisk och en aning mer kunnig än puckot vi hade sist gång- tack och lov.
Vi fick ju göra UL som sagt, jag började nästan grina av lättnad när jag såg att lilla bebis mådde bra. Sen fick jag kissa i en mugg och ta blodprover, ingen svimning! Mikael var stolt över mig. Missade glukosen och fick inte väga mig, men följande siffror togs i alla fall:
Blodtryck: 100/55.
HB: 130.
Blodtrycket var som ni ser SJUKT lågt! Jag har alltid lågt tryck men inte SÅ lågt! Jag siar många yrselattacker de närmsta veckorna...

Här är den lilla skvätten. Huvudet är till vänster på bilden, man ser även en arm och ett ben som små prickar:



Här är en magbild från vecka 7 och en från vecka 9. Gas!