Rapport från sjukstugan

Gud vad sjuka vi är! Läste någonstans att tiden runt dagisinskolningen kommer man vara sjukare än man någonsin varit i sitt liv. Stämmer bra det. Bortsett från en överjävlig förkylning som familjens damer (ink. mig) sprider runt, runt till varandra så har Svea haft TVÅ öroninflammationer på tre veckor och nu har även jag åkt dit. Jag var öronbarn men måste ha glömt hur ont det gör eftersom det var sissådär 15 år sedan sist, men det gör ONT! ONTONTONT!
Fy fan, det är pencillin hit och pencillin dit, nässpraysflaska efter flaska och suppar på löpande band. Det känns inte speciellt roligt att nu när Sveas mage ÄNTLIGEN börjat må hyfsat bra och hennes bajs inte ser ut som mossfärgat kiss längre så måste hon äta massor av pencillin som tar kål på lillmagen igen. Herregud vad hon skrek natten när örat började göra ont igen- så har hon aldrig skrikit trots kolikmage och Moa har absolut aldrig kommit i närheten av ett sånt vrålande. Nej, det är en prövningarnas tid det här. Herregud, jag har till och med dagisbarnsnor; gult segt snor som säkert blir grönt framöver.

Annars växer mina tösabetor på, den lilla växer lite mer på bredden än den stora dock som inte direkt är någon storätare... På tremånaderskollen var Svea 65,5 cm och vägde 6840 gram, en stor tjej med andra ord. Så jag behöver nog inte oroa mig över att hon äter dåligt när hon är sjuk hela tiden, för hon ligger HÖGT över normalkurvan. Vi har nästan gått över helt till storlek 68 nu till min förskräckelse! Vinteroverallen i storlek 62 sitter som ett korvskinn så jag hoppas på att få köpt en ny på mellandagsrean, vi har en overall som passar men den HATAR Svea för den är så trång i halsen när man knäpper den, hon skriker sig blå dom dagar då den måste på. Och bebisskrik är inte riktigt min cup of tea.
Hon jollrar och jollrar, hennes favoritljud är "mämä-mämä-mämä" och ni kan ju tänka er vad det låter som i mina öron! Sen älskar hon att bli hissad i luften och bli bollad med på diverse olika sätt, även om jag tror att hon är en ganska stillsam dam, Moa älskade (älskar...) lite brutala lekar och när man hoppade fram och tjöt tittut och liknande från första början, Svea ser helt förskräckt ut om man gör något oväntat. Lillälskling. Det är så roligt att jämföra deras bebisbeteende redan nu, jag är så grymt nyfiken på hur deras personligheter kommer att utvecklas. Som Mikael sa härromdan, jösses vad många roliga år vi har att se fram emot! Än på länge behöver vi inte oroa oss för tonåren, det kommer ju att bli ett kapitel för sig... (har ni inte sett reklamen med tjejen och ormen? "Han heter Lucifer!"). Men man vet ju aldrig, vi kanske får världens snällaste tonårstjejer, även om oddsen talar emot oss.

På lördag är det dop, Mikael kommer att vara så jävla snygg. Hoppas att vi kan få en liten, kort paus då vi får vara förskonade från sjukdomar!



(Overallen Svea hatar, det syns inte här men så fort man drar upp dragkedjorna bryter helvetet lös...)

Kommentarer
Postat av: Din gamle Stylte

Inte för att vara oförskämd, men vi kan väl hoppas att de inte brås på sina föräldrar i tonåren. Då lär ni ha att göra :D

2010-12-07 @ 10:45:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0