Graviditetsvecka 23
Vecka 23
Nu är bebisen omkring hela 29-31 cm och väger ungefär 575-690 gram. Den ser vid det här laget helt mänsklig ut och liknar en liten bebisdocka. Ansikte och kropp liknar dem hos en nyfödd.
Bebisen bildar underhudfett i rask takt men ser fortfarande lite röd och skrynklig ut eftersom huden bildas i en snabbare takt än underhudsfettet. Den röda färgen kommer av att huden börjar förlora sin transparens och bildar pigment. Du känner antagligen bebisen röra sig en hel del där inne när den sparkar och slår på livmoderväggarna. I takt med att den växer blir det mindre och mindre plats att röra sig. Ben, muskler och organ växer stadigt.
Bebisen rör navelsträngen och olika delar av sin kropp med händerna för att utforska. Den kan nu suga på tummen “på riktigt”, istället för att bara stoppa den i munnen. Den fortsätter att svälja fostervatten och vätskan och sockret som den får i sig på det viset fungerar som ett komplement till den näring som den får från dig och moderkakan. Du kanske kan känna små “skutt” i magen när bebisen hickar på grund av vätskan den svalt.
Bukspottkörteln mognar och kommer att bilda insulin som hjälper till att bryta ned socker.
Din livmoders översta del finns nu c:a 3 cm ovanför din navel. Din totala viktuppgång ligger förmodligen omkring 7 kg . Du kan får s.k. Braxton-Hicks kontraktioner vid den här tiden. Dessa sammandragningar kommer inte regelbundet och bör inte kännas smärtsamma. De är till för att förbereda din kropp inför förlossningen, och kommer att öka i styrka allteftersom graviditet fortlöper.
Du kan kanske känna sammandragningarna om du lägger din hand på magen. Bebisen kan förmodligen känna hur livmodern mjukt klämmer och masserar den, men det skadar inte bebisen så det finns ingen anledning till oro.
Fet fisk kan vara nyttigt för bebisens utveckling och det finns tecken som tyder på att kvinnor som har fet fisk i sin kost föder barn med en bättre utveckling av synen, enligt en studie från universitetet i Bristol.
Nu visar bebisen verkligen att han lever! Från att ha varit väldigt blygsam är det rena kickboxaren där inne som får magen att göra små hopp gång på gång. Är inte helt säker men jag tror att det dröjde längre innan jag kunde se Moa-sparkarna på utsidan av magen, men så låg ju moderkakan i framvägg som en dämpande vägg sist också.
Hej!
Det känns lite dumt att skriva till okända bloggare, men jag hittade in hit och ville bara säga att du har en "fin" (eller vad man nu säger) blogg. Spännande med andra barnet också förstår jag. Åh, i vissa ögonblick kan man inte låta bli att önska sig ett till :)
