Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Det gick bra i fredags- tack och lov! Jag var väldigt blödig hela dagen och Moa var SÅ SNÄLL och SÅ UNDERBAR och det var nästan, nästan så att jag ändrade mig och ville ha henne hemma trots allt. Men vid sextiden på kvällen lämnade vi av henne trots allt, installerade alla hennes saker (som krokodilerna hon har i sängen) och informerade om hur all nattning, matning och lekande funkar för farmor och farfar, jag var lite hipsig och sa saker som "på den här blöjan finns det en kanin som sover på en måne- det är ett bra sätt att minnas att den blöjan ska hon ha på natten". Hade nog suttit kvar och babblat en bra tag om vi inte blivit utkörda.

Vi gick till Zorba och åt, ett grekiskt ställe vid Stampen. Kom på att det ju var aningen smidigare än att hitta parkering till bilen vid Linné. Dessutom var det på Zorba (som visserligen renoverats och bytt ägare) som jag och Mikael hade vår första seriösa fling sommaren 2006- nostalgiii! Oj vad full jag var den gången, jag var så på örat när det var dags att åka hem att jag behövde hjälp med att knäppa knapparna på jackan och dessutom åkte Mikael och Mathias med mig hela vägen till Angered på spårvagnen och tur var väl det.
Hur som helst så åt Mikael någon biff och jag åt souvlaki med pommes och tzatsiki (beställde in ett extraspett glupsk som jag är, haha). Väldigt gott och väldigt mysigt och sen ringde vi hem till svärföräldrarna och kollade läget innan vi åkte hemåt- allt var bra förutom att Moa hade grötvägrat som vanligt, det hängde jag upp mig på lite förstås.
Sen kom vi hem och parkerade oss i soffan och tittade på film, "Johan Falk" som utspelar sig i Göteborg men märkligt nog var inte en enda skådis göteborgare... Det var väldigt, väldigt konstigt att Moa inte var hemma och att man kunde prata högt och ha normal volym på filmen utan att hon vaknade. Det var skönt, men galet tomt. Sov som ett barn gjorde jag i alla fall, vaknade dock vid 09 vilket gjorde mig lite besviken på mig själv, vad fan liksom? 09 är ingen sovmorgon på riktigt. Vi åkte i alla fall till Burger King och handlade en riktigt lyxig, fettdrypande frukost som vi åt upp här hemma och sen åkte vi och hämtade det käraste vi har.
Så nu är det avklarat, den första separationen. Moa hade för övrigt inte varit ledsen alls och sovit hela natten utan en enda nappinstoppning, vi var SÅ stolta. Hennes farmor hade till och med fått henne att somna om vid 05.30 och sova vidare till 08.30- hur fan är det möjligt? Jag är imponerad.

Idag har vi varit och handlat inför den nya livet som börjar imorgon, då går vi på diet. LCHF närmare bestämt, det har ni nog hört om. Inga kolhydrater utan bara kött och fett. Jag kommer att DÖ av längtan efter potatis och coca cola men kött i mängder, grädde och ost är ju inte fel direkt det heller.
Önska mig lycka till mina vänner, målet är att gå ner ARTON kilo och jag kommer att hålla er uppdaterade! Det känns ju lite väl ambitiöst men med tanke på att jag en gång i tiden vägde fjuttiga 52 kilo till mina 178 cm så är det ju inte helt omöjligt.