Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Moa kör en favorit i repris sedan förra veckan och fortsätter att krångla fastän tanden är uppe, DOCK är det en mildare variant den här gången men trots det en väldigt, väldigt trött mor. Inatt vaknade hon ett par gånger mellan 23-00.30 och vaknade sedan 05 som vanligt så jag fick åtminsone sova 4,5 timme i sträck... Det är mer än förra veckan med lååångt ifrån acceptabelt.
När vi gick upp i morse (eller inatt, snarare) så fick hon en flarra direkt och somnade om direkt! Jag grät en glädjetår av lycka och smög in i sovrummet och la ner henne i spjälis igen. Men efter ungefär en sekund ringde Mikaels alarm och han var tvungen att gå upp, och då vaknade hon ju givetvis. Försökte få henne att somna om i min säng men det var dödsdömt såklart och när hon bankade mig upprepade gånger i ansiktet och jag insåg att det inte skulle bli någon mer sömn för mamma så grät jag som ett barn IGEN. Har sagt det innan och säger det igen, sömnbrist är inte min grej.
Vi tittade på lite barnprogram i morse, sen har jag tagit hand om en tvätt, stekt pannkakor, ätit pannkakor och försökt låta Moa äta själv eftersom hon ändå skulle bada (jag har en film på hur det gick, lägger nog in den sen) och sedan såklart badat superkladdig bebis. Trött, trött, trött, ack så trött. Nu har hon sovit ca 45 minuter och vaknat inte mindre än TRE gånger så att jag har natta om henne.

Igår var vi ute och lekte heeela långa dagen, gick ut tidigt på morgonen, sen hem en sväng för bebissömn och sen ut ännu en gång. Tippar på att vi fick uppleva sommarens sista varma dag, dum som jag är kopplade jag inte riktigt hur varmt det var så både jag och Moa var rätt påklädda och svettiga men det funkade ändå. Däremot fick jag någon slags panikångestattack när jag gått förbi torget och passerade dom söta lägenhetshuset här i närheten, dom har portar man kan spegla sig i och jag såg GROTESKT FET UT, stannade upp i panik och försökte desperat trolla bort alla valkar genom att dra i leggingsen och trosorna och den tighta klänningen jag varit dum nog att ta på mig. Det gick inte, trollade jag bort en valk så ploppade det ut fett någon annanstans istället. Blev lite gråtfärdig och försökte använda vagnen samt handväskan som en slags sköld framför min gigantiska kroppshydda. Det funkande inte. Så när vi skulle gå tillbaka från lekplatsen tog jag en bakväg och liksom smög i skogen för att slippa bli sedd av mer folk.
Här i trädgården såg vi en ekorre i alla fall, det var ju festligt.
Jag är trött på att vara trött och fet, och igår läste jag igenom en gammal dagbok från 2004-2006 ungefär och blev vansinnigt deprimerad över hur överjävligt man hade det då. Det är tur att man har lill-Mos och Mikael, dom gillar mig fastän jag är trött, fet och gnällig.

Här är hon, ögonstenen i mitt liv och min sömnförgörare: