Yvonne
Min mage skriker efter något onyttigt så jag överväger att äta upp min halva kebabrulle sen igår såhär på kvällskvisten. När vi kom hem hade en nyöppnad pizzeria varit vänliga nog att lämna sin meny i brevlådan och då blev man ju lite sugen. RUGGIGT god kebab och dessutom hade dom rullar med pommes i också= bingo!.
Jag älskar verkligen, verkligen mat.
Inatt sov barnet snällt, det var vi väldigt tacksamma över. Ringde BVC när jag vaknade för att få komma dit och visa upp Moas blöjutslag, hon har fått en massa små röda prickar som inte verkar göra ont eller klia men det känns bäst att kolla upp det ändå.
Fick tid vid 12.30 och bad Mikael släppa av oss en stund innan så att Moa kunde få flänga runt lite på ÖF först (det ligger i samma byggnad). Sen fick vi kollat upp utslagen och det verkar inte vara några konstigheter, MEN däremot vad det konstigheter med hennes vikt! När hon var tio månader vägde hon 10600 gram, vid ettårskontrollen hade hon gått upp ynka 30 gram och NU, en månad senare hade hon gått ner i vikt! Vågen stannade på fjuttiga 1485 gram. Och då har hon inte alls strulat med maten på sista tiden, så jag förstår ingenting. Sköterskan sa att det inte var några konstigheter utan att det förmodligen beror på att hon är så galet aktiv, och att man ser på henne att hon är kry som en nötkärna och det tvivlar jag ju absolut inte på, hon är ju glad jämt och studsar omkring som en gummiboll.
Men jag gillar det inte. Nu har jag sagt till henne dagen att mamma vill ha en tjockisbebis och därmed basta. Ska överdriva med extra fett i maten och truga ännu mer, även om hon äter fullt tillräckligt redan. På längden hade hon i alla fall växt minsann, nu är hon 80,5 cm. En lång och smal liten dam, och det är ju inte så konstigt om hon brås på sin mor. Jag var RIKTIGT smal när jag var liten, kollar jag på mina gamla BVC-papper så var jag lika lång som Moa och vägde nästan 1,5 kilo mindre. Och sen var jag ju skitsmal fram till jag blev sissådär sexton år, även om det är svårt att minnas nu när man är rätt svulstig.
Passade förresten på att säga att jag INTE tillämpade 5-minutersmetoden som läkaren propsade på sist vi var där, spydde lite galla över den nu i efterhand för att lugna mina nerver. Vi har i alla fall en ny tid för vägning om en månad och då jävlar ska hon ha lagt på sig!
Just det ja, igår tog Moa sitt första steg. Tänker inte göra någon stor affär av det eftersom det förmodligen var en ren olyckshändelse, haha. Hon tog ett steg utan att hålla i sig när hon skulle förflytta sig mellan gåvagnen och soffan, men ett steg var det i alla fall och det ska uppmärksammas!
Jag tror att det är väldigt, väldigt nära nu. Hon springer omkring med sina fordon i en rasande takt och står utan att hålla i sig mest hela tiden, så det tar sig. Det KAN ju vara därför hon går ner i vikt nu också, har för mig att de flesta barn brukar sjunka rejält på kurvan vid tio, elva månaders ålder då dom lär sig att gå och använda kroppen på ett annat sätt. Bara det att Moa legat på latsidan och inte börjar försöka knalla iväg förrän nu:)
Idag ringde det ett konstigt 031-nummer till oss och jag svarade och en röst sa (väldigt strängt) "Hej Sofia. Detta är Yvonne Elmgren". Sen var hon tyst och jag fick smått panik över vem i helvete hon var och vad jag nu gjort för dumheter. Hade jag repat hennes bil eller glömt att lämna tillbaka en biblioteksbok eller rentav skolkat från hennes lektion? Så jag bara pep "Äh, Yvonne Elmgren, äh, hum, Elmgren?".
Det var som tur bara en mäklare som ville informerade om visningstiden för ett hus vi kollat på. Blev så ställd att jag nästan inte vågade säga att vi inte var intresserade längre.
Nu ska jag kolla på film med min karl.
Jag älskar verkligen, verkligen mat.
Inatt sov barnet snällt, det var vi väldigt tacksamma över. Ringde BVC när jag vaknade för att få komma dit och visa upp Moas blöjutslag, hon har fått en massa små röda prickar som inte verkar göra ont eller klia men det känns bäst att kolla upp det ändå.
Fick tid vid 12.30 och bad Mikael släppa av oss en stund innan så att Moa kunde få flänga runt lite på ÖF först (det ligger i samma byggnad). Sen fick vi kollat upp utslagen och det verkar inte vara några konstigheter, MEN däremot vad det konstigheter med hennes vikt! När hon var tio månader vägde hon 10600 gram, vid ettårskontrollen hade hon gått upp ynka 30 gram och NU, en månad senare hade hon gått ner i vikt! Vågen stannade på fjuttiga 1485 gram. Och då har hon inte alls strulat med maten på sista tiden, så jag förstår ingenting. Sköterskan sa att det inte var några konstigheter utan att det förmodligen beror på att hon är så galet aktiv, och att man ser på henne att hon är kry som en nötkärna och det tvivlar jag ju absolut inte på, hon är ju glad jämt och studsar omkring som en gummiboll.
Men jag gillar det inte. Nu har jag sagt till henne dagen att mamma vill ha en tjockisbebis och därmed basta. Ska överdriva med extra fett i maten och truga ännu mer, även om hon äter fullt tillräckligt redan. På längden hade hon i alla fall växt minsann, nu är hon 80,5 cm. En lång och smal liten dam, och det är ju inte så konstigt om hon brås på sin mor. Jag var RIKTIGT smal när jag var liten, kollar jag på mina gamla BVC-papper så var jag lika lång som Moa och vägde nästan 1,5 kilo mindre. Och sen var jag ju skitsmal fram till jag blev sissådär sexton år, även om det är svårt att minnas nu när man är rätt svulstig.
Passade förresten på att säga att jag INTE tillämpade 5-minutersmetoden som läkaren propsade på sist vi var där, spydde lite galla över den nu i efterhand för att lugna mina nerver. Vi har i alla fall en ny tid för vägning om en månad och då jävlar ska hon ha lagt på sig!
Just det ja, igår tog Moa sitt första steg. Tänker inte göra någon stor affär av det eftersom det förmodligen var en ren olyckshändelse, haha. Hon tog ett steg utan att hålla i sig när hon skulle förflytta sig mellan gåvagnen och soffan, men ett steg var det i alla fall och det ska uppmärksammas!
Jag tror att det är väldigt, väldigt nära nu. Hon springer omkring med sina fordon i en rasande takt och står utan att hålla i sig mest hela tiden, så det tar sig. Det KAN ju vara därför hon går ner i vikt nu också, har för mig att de flesta barn brukar sjunka rejält på kurvan vid tio, elva månaders ålder då dom lär sig att gå och använda kroppen på ett annat sätt. Bara det att Moa legat på latsidan och inte börjar försöka knalla iväg förrän nu:)
Idag ringde det ett konstigt 031-nummer till oss och jag svarade och en röst sa (väldigt strängt) "Hej Sofia. Detta är Yvonne Elmgren". Sen var hon tyst och jag fick smått panik över vem i helvete hon var och vad jag nu gjort för dumheter. Hade jag repat hennes bil eller glömt att lämna tillbaka en biblioteksbok eller rentav skolkat från hennes lektion? Så jag bara pep "Äh, Yvonne Elmgren, äh, hum, Elmgren?".
Det var som tur bara en mäklare som ville informerade om visningstiden för ett hus vi kollat på. Blev så ställd att jag nästan inte vågade säga att vi inte var intresserade längre.
Nu ska jag kolla på film med min karl.
Kommentarer
Trackback
