Torsdag
En liiiite jobbig natt om man jämför med den senaste veckans ASSKÖNA nätter, fick kila upp några gånger och flytta tillbaka bebis som krälat iväg till utgångsläget och jag klappa lite lugnande på ryggen, men så länge jag slipper kliva upp och fixa käk eller stå och gunga henne i evigheter endast iklädd trosor i det natt-kalla sovrummet så klagar jag tamejfan inte!
Gårdagen var seg, hela veckan har faktiskt varit seg. Mikael har jobbat sen och varit tvungen att plugga teori när han väl kommit hem så det har varit långa dagar med på tok för lite vuxenlek och på tok för mycket bebislek. Eller nej, bebislek kan man aldrig få nog av, däremot kan man tröttna på att jaga bebisar som ALDRIG kan sitta still utan måste kasta sig och dyka mot varenda vass kant i hela lägenheten.
Hon kryper fortfarande bara i sängen, och det räknas inte riktigt. På golvet ställer hon sig i krypställning hela tiden, gungar som en tok så att man får hjärtat i halsgropen att hon ska slå i näsan, sen lyfter hon knäna från marken och står helt livsfarligt på bara händer och fötter och blöjrumpan i vädret, sen kastar hon sig framåt eller sätter sig upp igen, snurrar ett halv varv och går ner i krypställningen igen, och så fortsätter det. Helt livsfarligt. Hon försöker resa sig mot möbler hela tiden men får aldrig slutföra sina uppdrag för mig, hon klättrar alltid på tevebänken men då rycker jag bort henne varje gång för jag är rädd att hon ska halka och slå ansiktet i kanten. Hämmar utvecklingen med andra ord, men hellre det än ett blodigt bebisansikte.
Men ack så go hon är, fisrumpan. Väldigt uppmärksamhetskrävande, men man behöver bara titta på henne för att hon ska skina som en sol. Mamma säger hon hela tiden nu, klockrent också och inte bara mä-mä-mä längre. Sen har hon något nytt visk-ljud för sig som låter precis som "titta" och "dä" säger hon också hela tiden när hon ser sig om. Min smarta lilla tjej, hon är ju så liten fortfarande!
Jag råkade säga till Mikael att jag ville ha en stegräknare och dessvärre kom han hem med en sådan härromdan. Så nu har jag alltså en viss press på mig att använda den, suck. Tog en kort sväng igår och köpte snus med mitt förbannade skoskav, så haltandet kanske gjorde stegräknaren missvisande. Har glömt bort antalet steg men tydligen hade min promenad tagit död på 47 kalorier. Herregud! Det är ju ingenting. Motion är så jävla överskattat, tacka vet jag amningen som brände 2000 kalorier per dag. Tänk vad smal jag hade blivit om jag ammat lite längre!
Jag och Moa pratade med två tanter igår, varenda tant i det här huset (utom idioten på bottenvåningen) blir eld och lågor så fort vi visar oss och ylar om hur stor hon blivit och skriker "där är ju lilla Moa!". Har ingen minne alls av att jag berättat för någon vad hon heter men hon är en liten kändis ändå. Jag älskar tanter! Hoppas att någon föreslår att jag och Moa kan komma in och hälsa på hemma hos henne och äta kakor någon dag, gud så mysigt.
Chockerande fakta jag lärt mig på familjeliv:
På bebisflickor är det tydligen inte helt ovanligt att de inre blygdläpparna VÄXER IHOP. Fan vad läskigt, tack för den uteblivna informationen BVC.
Här får ni en bild på promenadtjejen och hennes nya vagnparasoll (som driver mig till vansinne då det inte sitter fast hur hårt man än skruvar).
Nej, det blev ingen bild för mitt internet verkar ha flippat ut totalt, eller också är det bara blogg.se-skiten som strular.
Gårdagen var seg, hela veckan har faktiskt varit seg. Mikael har jobbat sen och varit tvungen att plugga teori när han väl kommit hem så det har varit långa dagar med på tok för lite vuxenlek och på tok för mycket bebislek. Eller nej, bebislek kan man aldrig få nog av, däremot kan man tröttna på att jaga bebisar som ALDRIG kan sitta still utan måste kasta sig och dyka mot varenda vass kant i hela lägenheten.
Hon kryper fortfarande bara i sängen, och det räknas inte riktigt. På golvet ställer hon sig i krypställning hela tiden, gungar som en tok så att man får hjärtat i halsgropen att hon ska slå i näsan, sen lyfter hon knäna från marken och står helt livsfarligt på bara händer och fötter och blöjrumpan i vädret, sen kastar hon sig framåt eller sätter sig upp igen, snurrar ett halv varv och går ner i krypställningen igen, och så fortsätter det. Helt livsfarligt. Hon försöker resa sig mot möbler hela tiden men får aldrig slutföra sina uppdrag för mig, hon klättrar alltid på tevebänken men då rycker jag bort henne varje gång för jag är rädd att hon ska halka och slå ansiktet i kanten. Hämmar utvecklingen med andra ord, men hellre det än ett blodigt bebisansikte.
Men ack så go hon är, fisrumpan. Väldigt uppmärksamhetskrävande, men man behöver bara titta på henne för att hon ska skina som en sol. Mamma säger hon hela tiden nu, klockrent också och inte bara mä-mä-mä längre. Sen har hon något nytt visk-ljud för sig som låter precis som "titta" och "dä" säger hon också hela tiden när hon ser sig om. Min smarta lilla tjej, hon är ju så liten fortfarande!
Jag råkade säga till Mikael att jag ville ha en stegräknare och dessvärre kom han hem med en sådan härromdan. Så nu har jag alltså en viss press på mig att använda den, suck. Tog en kort sväng igår och köpte snus med mitt förbannade skoskav, så haltandet kanske gjorde stegräknaren missvisande. Har glömt bort antalet steg men tydligen hade min promenad tagit död på 47 kalorier. Herregud! Det är ju ingenting. Motion är så jävla överskattat, tacka vet jag amningen som brände 2000 kalorier per dag. Tänk vad smal jag hade blivit om jag ammat lite längre!
Jag och Moa pratade med två tanter igår, varenda tant i det här huset (utom idioten på bottenvåningen) blir eld och lågor så fort vi visar oss och ylar om hur stor hon blivit och skriker "där är ju lilla Moa!". Har ingen minne alls av att jag berättat för någon vad hon heter men hon är en liten kändis ändå. Jag älskar tanter! Hoppas att någon föreslår att jag och Moa kan komma in och hälsa på hemma hos henne och äta kakor någon dag, gud så mysigt.
Chockerande fakta jag lärt mig på familjeliv:
På bebisflickor är det tydligen inte helt ovanligt att de inre blygdläpparna VÄXER IHOP. Fan vad läskigt, tack för den uteblivna informationen BVC.
Här får ni en bild på promenadtjejen och hennes nya vagnparasoll (som driver mig till vansinne då det inte sitter fast hur hårt man än skruvar).
Nej, det blev ingen bild för mitt internet verkar ha flippat ut totalt, eller också är det bara blogg.se-skiten som strular.
Kommentarer
Trackback
