Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Nu har Moa somnat efter mycket om och men, varför förstår inte bebisar att sova är det bästa och mest önskvärda som finns? Jag tror inte att NÅGON uppskattar sömn tillräckligt mycket förrän man skaffar barn och det inte längre är en självklarhet att få sova när och hur man vill. Väckarklockor må vara fruktansvärda, men är ingeting i jämförelse med en dygnet-runt-jour åt det finaste man har.
Hur som helst så var hon så där fånig och dramatisk som bara hon kan vara och skulle absolut inte sova utan blängde på mig med "åååh-det-är-så-synd-om-mig-ögon" och låtsasgrät, man hör direkt vad som är äkta eller inte för det är ett slags jämrande som låter "nejnejnejnej-huuu-nejnejnejnej". Men det kunde inte rädda henne den här gången, haha! (visserligen står det väl 1-4 till mig nu eftersom jag redan försökt natta henne otaliga gånger idag).
Natten har varit bra, hon fortsätter att somna tidigt på kvällen och det är vansinnigt skönt med lite tid för sig själv! Någon 13,5-timmes sömn har inte upprepat sig men hon sover i alla fall 11-12 timmar vilket är kalas.

I dag har jag suttit och gråtit på morgonen över dagis. Är så vansinnigt splittrad.
Har kikat runt på nätet på diverse dagis i kranskommunerna (tänker absolut inte skola in Moa på dagis här i stan, och vet ju inte vart vi ska flytta än) och det är med en blandning av sorg och förtjusning som jag kan konstera att de flesta dagis ser jättemysiga ut- stora gårdar med massa leksaker, fina lokaler, nära till skogen och så vidare. Det verkar som att de flesta dagis lagar maten på plats och barngrupperna har käcka namn som Ekorren och Miniblixtrarna.
Inser hur vansinnigt roligt Moa säkert kommer att få på dagis- snacka om att det blir en aningen annorlunda stimulans om man jämför med en liten lägenhet och en back med leksaker, förmodligen kommer hon inte alls att lida utan tycka att det är jättekul. Det är bra.
Men sen har vi den egoistiska, självupptagna delen av mig som helt enkelt INTE VILL DELA MED MIG AV MIN LJUVLIGA FLICKA. Jag är visserligen av uppfattningen att barn ska vara hos sina föräldrar när dem är små, dem mår bäst hos mamma och pappa och hemmets trygga vrå. Men jag vet också att Moa är en vildbase som även om hon kan vara lite blyg älskar att vara med andra och bara strålar när hon ser andra barn (inte bebisar då, såna tycker hon är tämligen ointressanta) och jag kan faktiskt inte tänka mig att hon skulle ha något emot att leka järnet med andra barn några timmar om dagen när tiden är inne.
Det är nog hennes mamma som kommer att stå vid dagisgrinden och gråta varje morgon. Buhu.

Nu till något trevligare, jag håller på att sälja vår Quinny-barnvagn på tradera!
 Tog en sista promenad igår med Moa i vagnen för att övertyga oss om att vi verkligen inte ska ha kvar den. Den används ju inte och lär inte användas något mer, enda problemet är väl att vi inte har någon liggdel till vår Emmaljunga tills nästa bebis kommer, men det problemet får vi ta då.
Moa fick testsitta sin gamla liggdel också, fan vad jobbig det var att släpa på uppför trapporna...
 

Hur som helst så är det första gången jag säljer något på tradera så jag är helt grön. Satte utropspris på 1 krona och trots att auktionen inte går ut förrän på måndag så ligger högsta budet redan 1500 spänn, folk brukar ju inte ens börja buda förrän sista timmen innan avslut, så detta ska nog gå bra!
Jag ber till gud att personen som köper vagnen bor i närheten av stan, har skrivit att jag helst vill att den avhämtas här men att jag kan tänka mig att skicka den också. Och jag har INGEN ANING om hur man postar iväg en hel vagn, om man ska använda sig att bussgods eller DHL eller fan och hans moster. Vad ska man packa den i liksom? Någon som vet? Ångrar plötsligt något kopiöst att vi inte sparade kartongerna som vagnen kom i...
Håll tummarna för att vi får ett bra pris i alla fall!

På tal om ingenting så kom det en tant fram till mig och Moa igår när vi pysslade med vagnen och skulle ta kort och grejer nere i svalen. Först trodde jag att det var surfitte-tanten som bor längst ner och stirrade bara in i väggen (jag har hejat glatt en miljon gånger, hållit upp porten för henne och till och med hjälpt henne med kassar utan att hon har sagt ett pip, hon svarar inte på tilltal överhuvudtaget utan glor bara på en med en äcklad min, samma sak med Moa. Hon brukar öppna sin dörr när man står och väntar på hissen och blänga argt på en).
Hur som helst så insåg jag att det ÄR nog inte surtanten trots att hon kom ut från hennes lägenhet för hon ställde sig och babblade en oförklarlig jargong, det var så obegripligt att jag inte ens kunde urskilja vad hon bröt på. Trodde först att det var finska men det är nog snarare ryska eller något östeuropesiskt land.
Hur som helst så såg hon glad ut så jag log och nickade tillbaka aningen förvirrat, då lämnar hon sin väska bredvid mig och springer in i lägenheten igen och kommer ut med en tomteflicke-docka inslagen i papper och räcker fram till Moa. Hon fortsatte prata en massa och jag uppfattade efter många "ursäkta"? Att surtanten verkar vara henne syster och att dockan var ny och låg i ett skåp. Blev varm i hjärtat och tackade så hjärtligt. SÅ ska tanter bete sig!
Mikael tror dock att surtanten ligger bakom det hela och har något lömskt i baktanke och att det är någon äckligt/farligt/fel med dockan så den får vara prydnad fram tills i jul och vara utom räckhåll för Moa. Ja, ni ser vad mycket spännande det händer här i storstan!

Nu ska jag försöka våga mig in i badrummet och döda ett kryp. Hade precis bytt blöja på Moa och var på väg ut när en flygande skalbagge (tror jag...) kom farandes mot oss i vansinnig fart, så jag hann bara skrika och smälla igen dörren. Eller fan, undrar om jag inte ska vänta tills Mikael kommer hem istället, kan ju byta blöja på golvet och hålla mig tills dess.