Onsdag
Igår bidde det ingen uppdatering för då var vi i Vänersborg över dagen, Mikael håller ju på att greja sitt körkort och var tvungen att åka dit för att göra teoriprovet, första provtiden här i stan var i slutet på augusti, helt jävla idiotiskt.
Och han klarade det, hurra, hurra, hurra! Så nu är vi glada i hågen här hemma.
Vi åkte vid 10-tiden på morgonen, Moa höll på att somna på bussen in till stan men piggnade såklart till så fort vi gick av vid Nisseterminalen och tokvägrade att somna på tåget till Vänersborg som såklart var 50 minuter försenat så det blev en lång resa med arg bebis. Som tur var dök det upp en annan mamma med bebis på tretton månader så hon och Moa roade sig med att vinka till varandra och göra andra bebissignaler. En supergullig lite Nova var det och hennes mor hade den goda smaken att ha exakt samma klänning på sig som jag (även om hennes förmodligen var en mindre storlek, snyft) så vi hade trevligt under resan och snackade skit om tågvärdarna och tågets alla evinnerliga tvärstopp.
Vi hann mirakulöst fram i sista sekund för att hinna med en buss till Trestad där Vägverket låg och Moa somnade till sist på den bussen. Bussar är oerhört effektiva för henne att somna i, vi skulle haft en egen buss och sparat en massa besvär.
Så medan Mikael skrev sitt prov gick jag runt med vagnen helt planlöst som en idiot kring väggrenen, det var något slags industriområde vi hamnat i och inte särskilt spännande, höll på att dö av törst i värmen också men vågade inte gå in någonstans och köpa dricka och väcka den björn som sov i vagnen. Hittade i alla fall en trevlig liten skogsväg som vi promenerade på tills det var dags att möta herrn. Moa fick ingen särskilt lång sovstund dock för en bärfis kröp in under sufletten så att jag var tvungen att fälla upp den och vifta och ha mig, så då vaknade hon förstås.
Sen käkade vi på en lunchbuffé innan bussen kom, det var trevligt. Var inte så impad av deras pizza eller pasta med kycklingsås (all you eat-buffé) men sen åt jag potatis och fläsk med bruna bönor och det var helt sjukt gott, har inte ätit det på flera år.
Sen kom bussen och vi fick åka tillbaka till tågstationen och vänta på tåget, så vi parkerade oss på en gräsplätt så att Moa fick krypa av sig lite inför tågresan hem, vi såg förmodligen rätt hippieaktiga ut men så länge bebis är glad är alla glada.
På tåget hem fick vi sitta i kioskvagnen, haha. Det fanns ingen annan plats för barnvagnen, vilket i mina ögon är väldigt underligt, HUR tänker dessa tåg-konstruktörer? Dom kanske tror att inga barn färdas med tåget nu för tiden? Och det mest komiska är att tåget hade åkt hela vägen från Norge, kul att åka en sån bit med en bäse om det inte finns någon jävla plats för vagnen. Sanslöst.
Moa var i alla fall på topp, helt övertrött och skrattade åt allt, hon skrattade åt varenda människa som gick förbi och vinkade och vinkade helt hysteriskt till tågvärden. Sötrumpa.
Nu hoppas jag att det lilla livet vaknar snart så att vi kan bege oss ut i det GRYMMA vädret!
Och han klarade det, hurra, hurra, hurra! Så nu är vi glada i hågen här hemma.
Vi åkte vid 10-tiden på morgonen, Moa höll på att somna på bussen in till stan men piggnade såklart till så fort vi gick av vid Nisseterminalen och tokvägrade att somna på tåget till Vänersborg som såklart var 50 minuter försenat så det blev en lång resa med arg bebis. Som tur var dök det upp en annan mamma med bebis på tretton månader så hon och Moa roade sig med att vinka till varandra och göra andra bebissignaler. En supergullig lite Nova var det och hennes mor hade den goda smaken att ha exakt samma klänning på sig som jag (även om hennes förmodligen var en mindre storlek, snyft) så vi hade trevligt under resan och snackade skit om tågvärdarna och tågets alla evinnerliga tvärstopp.
Vi hann mirakulöst fram i sista sekund för att hinna med en buss till Trestad där Vägverket låg och Moa somnade till sist på den bussen. Bussar är oerhört effektiva för henne att somna i, vi skulle haft en egen buss och sparat en massa besvär.
Så medan Mikael skrev sitt prov gick jag runt med vagnen helt planlöst som en idiot kring väggrenen, det var något slags industriområde vi hamnat i och inte särskilt spännande, höll på att dö av törst i värmen också men vågade inte gå in någonstans och köpa dricka och väcka den björn som sov i vagnen. Hittade i alla fall en trevlig liten skogsväg som vi promenerade på tills det var dags att möta herrn. Moa fick ingen särskilt lång sovstund dock för en bärfis kröp in under sufletten så att jag var tvungen att fälla upp den och vifta och ha mig, så då vaknade hon förstås.
Sen käkade vi på en lunchbuffé innan bussen kom, det var trevligt. Var inte så impad av deras pizza eller pasta med kycklingsås (all you eat-buffé) men sen åt jag potatis och fläsk med bruna bönor och det var helt sjukt gott, har inte ätit det på flera år.
Sen kom bussen och vi fick åka tillbaka till tågstationen och vänta på tåget, så vi parkerade oss på en gräsplätt så att Moa fick krypa av sig lite inför tågresan hem, vi såg förmodligen rätt hippieaktiga ut men så länge bebis är glad är alla glada.
På tåget hem fick vi sitta i kioskvagnen, haha. Det fanns ingen annan plats för barnvagnen, vilket i mina ögon är väldigt underligt, HUR tänker dessa tåg-konstruktörer? Dom kanske tror att inga barn färdas med tåget nu för tiden? Och det mest komiska är att tåget hade åkt hela vägen från Norge, kul att åka en sån bit med en bäse om det inte finns någon jävla plats för vagnen. Sanslöst.
Moa var i alla fall på topp, helt övertrött och skrattade åt allt, hon skrattade åt varenda människa som gick förbi och vinkade och vinkade helt hysteriskt till tågvärden. Sötrumpa.
Nu hoppas jag att det lilla livet vaknar snart så att vi kan bege oss ut i det GRYMMA vädret!
Kommentarer
Trackback
