Snart börjar en vecka som ensamstående
Ja, imorgon åker Mikael- bläää. Men vi åker minsann också, fast hem till min mor. Har ingen aning hur länge vi stannar där, det beror på lillfis och vad hon tycker om att sova borta så länge, men det kommer nog bli en liten bloggpaus om jag inte stjäl datorn från min lillasyster när vi är där. Hade önskat att vi hade en babyvakt nu, det hade varit käckt att ha när Moa somnat på kvällen om jag vill sitta på altanen och gotta mig, för då är det svårt att höra ut om hon vaknar. Alla bor ju inte på 55 ynka kvadratmeter.
I helgen har vi myst för fullt. Har ätit en massa god mat, idag pasta och köttfärsgrattäng med spenat och fetaost. Jag har blivit sjukt kär i spenat, synd att jag inte upptäckte denna fetisch under graviditeten när mitt blodvärde låg i botten (jag tror i alla fall att det var spenat som var rikt på järn, annars blir det pinsamt nu).
Igår var vi ute och solade och tog vara på (vad jag misstänker) var den sista solen på ett bra tag. För min del tycker jag att det är väldigt skönt med svalare väder, men det är ju trist om solbrännan jag lyckats dra på mig ska blekna bort. Jävligt tråkigt om vi inte kan åka till stranden med mamma nu i veckan när vi ska dit heller, när man har tillgång till bil och allt. Jag packar med bikini och badkläder till Moa för säkerhets skull i alla fall, även om är väderleksrapporten ser mörk ut.
Vi har hunnit se två läskiga filmer också. Igår kollade vi på en fransk skräckis som hette "Martyrs" som nog försökte härma Hostel lite, jag mådde illa efteråt. Och idag hyrde vi en annan skräckis, "The unborn" som handlade om en tjej som blir besatt av en demon, den var okej men även det konceptet känns lite uttjatat. Men jag älskar ju skräckfilmer så jag tackar och tar emot.
Idag ramlade Moa igen, den andra vurpan den här veckan. Det gillar vi INTE och Mikael tycker att vi ska köpa en hjälm till henne, hade ju tänkt strunta i det där eftersom det är nyttigt att barn lär sig att det gör ont att ramla- men den tanken är bättre i teorin än när man hör sin egna bebis lilla huvud smälla till i golvet. Huuu... Idag ramlade hon dessutom på ett av hjulen på Mikaels datorstol, men lustigt nog verkade hon helt oberörd och skrek nog mest för skrikandets skull i några sekunder.
Det är sjukt vad tåliga småttingar är. Jag minns när jag ramlade ordentligt sist, då var jag var tretton år och vi hyrde en sommarstuga över vintern (fan vad kallt det var!!) och jag hade fått något otroligt spännande SMS och skulle springa ut ur mitt rum och ner på undervåningen och tar ett -för högt- skutt över tröskeln och slår pannan i dörrposten som var väldigt låg och jag bara flög baklänges och trillade rakt i golvet. Det gjorde ont. Men så var ju min fallhöjd något högre än Moas också visserligen, men ändå- bebisars skallben är för fan mjuka!
Moa är så vansinnigt rolig hela tiden, trots att hennes klättrande går en på nerverna. Hon älskar att peta en i munnen och är väldigt fascinerad av tänder, så Mikael brukar bita henne (löst givetvis) när hon sticker in sin lilla hand och det gjorde han idag och hon gapskrattade varje gång och efter varje gång han bet henne så gav hon igen och bet honom i näsan och så höll det på hur länge som helst. Sen tyckte hon nog att det blev lite läskigt för hon närmade sig honom jättelångsamt och stack fram handen trots att hon visste att han skulle hugga henne och sen kröp hon jättefort över till mig och liksom gömde sig ett tag innan hon försiktigt kröp tillbaka till honom och inte kunde låta bli att sticka dit handen ändå- också fort tillbaka till mig. Våran knäppis.
Har för övrigt kommit på ett nytt sätt att söva henne nu. Igår medan Mikael lagade mat så dansade jag runt med Moa i famnen till "Baby got back" och sjöng för full hals fram och tillbaka i lägenheten och efter bara några minuter så lutade hon sig mot mig och blundade. Var tyvärr tvungen att avbryta för klockan var runt 17 och hon sover ju för natten runt 19. Men nu vet jag att det är effektivt i framtiden.
Också har hon börjat gömma saker också, speciellt en liten blinkande bläckfisk som hon gillar, den hittar jag nedtryckt i burkar och fastkilad på konstiga ställen, hon är en fena på att peta in saker på konstiga ställen. Detta är dock rätt tröttsamt när hon ska envisas med att putta in saker under tevebänken och sedan lägger hon sig på golvet och spanar efter dom och blir arg om hon inte kan få fram dom igen.
Kära gode god vad jag älskar den tösen.
I helgen har vi myst för fullt. Har ätit en massa god mat, idag pasta och köttfärsgrattäng med spenat och fetaost. Jag har blivit sjukt kär i spenat, synd att jag inte upptäckte denna fetisch under graviditeten när mitt blodvärde låg i botten (jag tror i alla fall att det var spenat som var rikt på järn, annars blir det pinsamt nu).
Igår var vi ute och solade och tog vara på (vad jag misstänker) var den sista solen på ett bra tag. För min del tycker jag att det är väldigt skönt med svalare väder, men det är ju trist om solbrännan jag lyckats dra på mig ska blekna bort. Jävligt tråkigt om vi inte kan åka till stranden med mamma nu i veckan när vi ska dit heller, när man har tillgång till bil och allt. Jag packar med bikini och badkläder till Moa för säkerhets skull i alla fall, även om är väderleksrapporten ser mörk ut.
Vi har hunnit se två läskiga filmer också. Igår kollade vi på en fransk skräckis som hette "Martyrs" som nog försökte härma Hostel lite, jag mådde illa efteråt. Och idag hyrde vi en annan skräckis, "The unborn" som handlade om en tjej som blir besatt av en demon, den var okej men även det konceptet känns lite uttjatat. Men jag älskar ju skräckfilmer så jag tackar och tar emot.
Idag ramlade Moa igen, den andra vurpan den här veckan. Det gillar vi INTE och Mikael tycker att vi ska köpa en hjälm till henne, hade ju tänkt strunta i det där eftersom det är nyttigt att barn lär sig att det gör ont att ramla- men den tanken är bättre i teorin än när man hör sin egna bebis lilla huvud smälla till i golvet. Huuu... Idag ramlade hon dessutom på ett av hjulen på Mikaels datorstol, men lustigt nog verkade hon helt oberörd och skrek nog mest för skrikandets skull i några sekunder.
Det är sjukt vad tåliga småttingar är. Jag minns när jag ramlade ordentligt sist, då var jag var tretton år och vi hyrde en sommarstuga över vintern (fan vad kallt det var!!) och jag hade fått något otroligt spännande SMS och skulle springa ut ur mitt rum och ner på undervåningen och tar ett -för högt- skutt över tröskeln och slår pannan i dörrposten som var väldigt låg och jag bara flög baklänges och trillade rakt i golvet. Det gjorde ont. Men så var ju min fallhöjd något högre än Moas också visserligen, men ändå- bebisars skallben är för fan mjuka!
Moa är så vansinnigt rolig hela tiden, trots att hennes klättrande går en på nerverna. Hon älskar att peta en i munnen och är väldigt fascinerad av tänder, så Mikael brukar bita henne (löst givetvis) när hon sticker in sin lilla hand och det gjorde han idag och hon gapskrattade varje gång och efter varje gång han bet henne så gav hon igen och bet honom i näsan och så höll det på hur länge som helst. Sen tyckte hon nog att det blev lite läskigt för hon närmade sig honom jättelångsamt och stack fram handen trots att hon visste att han skulle hugga henne och sen kröp hon jättefort över till mig och liksom gömde sig ett tag innan hon försiktigt kröp tillbaka till honom och inte kunde låta bli att sticka dit handen ändå- också fort tillbaka till mig. Våran knäppis.
Har för övrigt kommit på ett nytt sätt att söva henne nu. Igår medan Mikael lagade mat så dansade jag runt med Moa i famnen till "Baby got back" och sjöng för full hals fram och tillbaka i lägenheten och efter bara några minuter så lutade hon sig mot mig och blundade. Var tyvärr tvungen att avbryta för klockan var runt 17 och hon sover ju för natten runt 19. Men nu vet jag att det är effektivt i framtiden.
Också har hon börjat gömma saker också, speciellt en liten blinkande bläckfisk som hon gillar, den hittar jag nedtryckt i burkar och fastkilad på konstiga ställen, hon är en fena på att peta in saker på konstiga ställen. Detta är dock rätt tröttsamt när hon ska envisas med att putta in saker under tevebänken och sedan lägger hon sig på golvet och spanar efter dom och blir arg om hon inte kan få fram dom igen.
Kära gode god vad jag älskar den tösen.
Kommentarer
Trackback
