Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Ja, idag är lilla Mosan tio månader, och har därmed gått in på tvåsiffrigt. Uääääh, det går för fort och man hinner liksom inte med, hör det där uttrycket "barn har man bara till låns" i huvudet hela tiden och får ont i magen. Snart är hon stor och tycker inte alls att jag och Mikael är bäst i världen utan bara pinsamma och "fattar ingenting". Har vi riktigt otur så "har vi förstört hennes liiiv" också. Bara tanken på en arg tonårstjej är läskig. Speciellt om hon är lik sin mor och far, vi hade tonårsrevolter som hette duga.
Men än är hon mammas lilla trollbebis och man får väl njuta av tiden så länge det varar, haha.

I morse fick jag en ljuv sovmorgon (blev visserligen väckt otaliga gånger av plingande leksaker och bebistjut från vardagsrummet, men ändå). Och när jag var uppe så ringde pappa och ville komma på en visit vilket han givetvis fick- han meddelade att han skulle ta med sig sin rakapparat så att jag kunde raka hans rygg när vi ändå träffades, så att han kan gå utan tröja nu i sommarvärmen. Min far är väldigt hårig, och det är tradition att jag hjälper honom att trimma bort det värsta luddet.
Så pappa dök upp vid tolvtiden och hade med sig bakelser (någon marängbakelse till sig och Mikael och prinsessbakelse till mig, förstås!). Han hade även köpt en UNDERBAR klänning till Moa från Mee Too- jag blir alltid lika förvånad över hans öga för barnkläder. Den är grön med blommor och hur söt som helst, ska lägga in en bild så att ni får se.
Så vi fikade och snackade skit, Moa var mallig och visade hur duktig hon är på att banka på saker med sin träklubba. Sen trimmade jag som sagt faderns rygg på balkongen och upptäckte att han tatuerat sig- det var ganska otippat. Däremot var motivet ganska tippat- en blåvitt-logga på axeln. Han har blåvittmotiv på allt, tröjor, ölglas, tallrikar, nyckelringar, doktgranar i bilen och till och med disktrasor. När jag var liten tyckte jag att det var väldigt festligt att svara i telefon när det ringde män från "Änglarna i göteborg". Jag tror att pappa är ganska sorgsen över att jag är Öisare.

Moa fick hälsa på sin första hund-vän idag. Det var en karl i videoaffären som stack ner sin chihuaua (eller liknande minihund) i vagnen, lite väl nära enligt min mening men på såpass avstånd att det inte förelåg risk för attacker. Moa var inte så jävla imponerad, hon tycker mest att hundar som rör sig är roligt och hunden såg rätt ointresserad ut han också.
Ikväll blir det väl mer film antar jag, vi kollade på "The wrestler" igår och den rekommenderas ICKE. Inte för att den var dålig på något sätt och vis utan för att slutet inte var till min belåtelse, och sånt gör mig frustrerad.
Trevlig helg allihop!

Ps Jag är löjligt nyfiken på hur lång Moa är nu, jag tycker att hennes ben har blivit sjukt långa det sista. Herregud, hon når ju överallt! Ds.