Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Jag har börjat läsa Katrin Schulmans blogg (ja, jag vet att hon bytt efternamn nu) och jösses vilken läsning!
Tydligen har det varit något slags bråk mellan henne och Blondinbella det senaste och av Katrins kommentarer att döma så är hon typ Sveriges mest hatade blogg, det är mängder med Blondinbella-supportrar som skriver saker som "MEN DÖÖÖÖ DIN FULA POLACKHORA, DU KOMMER ALDRIG BLI LIKA SNYGG SOM ISABELLA, FAAAATTAAA!" under vartenda inlägg.
Så jävla pinsamt alltihop, men inte desto mindre underhållande! Undrar om jag också har en massa bloggläsarfanatiker som skulle försvara mig om bråkade med en annan blogg? Hahaha! Fan vad creepy det hade varit.
Man fattar ju att tolvåringar tycker att det är skoj eftersom att dem säkerligen vill bli bästisar med Blondinbella men det tragiska är att det seriöst verkar vara vuxna människor som sitter och skriver en massa skit om hur ful Katrin Schulman är, och det är en massa män dessutom! Fast det är ju allmänt känt att herrar föredrar blondiner visserligen...

Sjuklingen har sovit sedan jag skrev förra inlägget, förstår att hon är helt slut efter att hållit igång som en galning i natt. Jag och Mikael sitter här med tvättbjörnsringar under ögonen dock (tror att ringarna har blivit en kronisk åkomma), för vi är dumma nog att inte ta en middaglur vi också, ikväll är säkert inte den lilla tjockisen sugen på att sova mer så man borde passa på.
I natt när jag kravlat ur sängen för femtielfte gången undrade jag seriöst varför folk skaffar barn! Och ändå sitter man här och längtar ihjäl sig till nästa pyre- kan knappt vänta på att få slänga mina p-piller och börja arbeta på lillebror. Eller lillasyster, men jag har en känsla av att det blir en pojk nästa gång. Mikael däremot tror att han är oförmögen att tillverka pojkar, och att det blir ännu en tös. Vilket som är kalas. Hade ju dock varit roligt med en son eftersom jag aldrig haft någon liten kille i min närhet, har ju en syster och en dotter, så det hade varit spännande med en pojke. Dessutom så bråkar systrar så förbannat, speciellt om dem är jämngamla. Vilka fruktansvärda slagsmål jag bevittnade hemma hos Tina när vi var yngre mellan henne och hennes systeryster. Fast dem är ju skittighta också, så det går väl jämnt ut.
Vi tycker att Kajsa är ett fint flicknamn, men inser att det inte funkar att ha en Moa-Toa och en Kajsa-Bajsa, ser framför mig raseriutbrotten när barnen kommer hem från skolan och vrålar "varför döpte du mig inte till något normaaaalt?!".
Hur som helst är jag glad vilket kön det än blir, är tacksam över om vi lyckas få till ännu en ljuvlig bebis överhuvudtaget, man vet ju aldrig.
Gör man så söta bebisar som vi vore det kriminellt att inte skaffa fler, den saken är klar.