Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Ska snart skriva om dopet igår men ska bara svara på lite kommentarer först!

"Fick bara en tanke efter att ah läst dina bvc-inlägg... Du tycker att man innan man skaffar barn borde plugga på vad dom ska äta när det är dags att börja med smakportioner och att man måste veta att man ska koka flaskorna osv. Det är ju jättebra att du kollat upp detta innan, men gjorde din sambo det också? Eller berättade du för honom? Fast det kanske bara är mammorna som ska plugga "barnkunskap" innan man blir förälder?"

Haha, varför denna fientliga ton?
Givetvis behöver man inte vet hur det funkar med varken smakportioner eller flaskkokning innan man får barn, eller ens när man väntar barn. Däremot JA, jag tycker att det är en skyldighet att "plugga barnkunskap" när det sedan blir aktuellt med mat och flaskätande. Förstår inte vad det konstiga eller svåra är med det? Jag läste allt jag kom över om bebisar innan hon föddes och det gör jag fortfarande- det är tillräckligt komplicerat att ta hand om ett spädbarn att jag inte vill famla in blindo, och jag ville inte att mitt barn ska bli felskött på grund av att jag inte informerat mig om vad det är som gäller. Håller fast vid att vissa saker är så simpla att vilken idiot som helst borde veta det av ren instinkt (som det där med att inte lämna bebisen obevakad på ställen där den kan trilla ner).
Och som svar på din fråga, NEJ Mikael har aldrig suttit och läst barnböcker eller letat info om barnaskötsel på nätet, det han vet har JAG lärt honom. Låt inte detta bli någon slags feministfråga, jag lär mig inte saker om bebisar för att det är "mitt måste som mamma och kvinna, tihi" utan för att jag vill och för att det intresserar mig. Jag tror och hoppas att någon av parterna i alla föräldrapar delar detta intresse...

"Väldigt intressant att höra dina tankar om hur du vill fostra Moa när hon blir äldre. Jag tillhör den andra gruppen, den vansinnigt överbeskyddade, och flippade ungefär likamycket som du i alla fall...
Allt jag önskade mig var att mina föräldrar skulle lämna mig i fred!

Väntar nu själv barn och går lite i samma tankar om blivande barnets tonår, därför undrar jag av ren nyfikenhet hur du hade velat att din mamma skulle ha gjort den där gången? Om du bara fått önska dig...

Tack för en bra blogg, och lycka till med dopet!"

Jag läste din fråga redan i går kväll och har spånat en massa på svaret. Egentligen är det svårt att döma en tonårsförälder innan man själv har haft en tonåring att ta hand om, blir Moa bara hälften så rebellisk som jag och hennes far var så kommer vi att få ett HELVETE.
Låt oss se ett scenario framför oss att Moa 16 år är totalt utom kontroll, hon super, knarkar, knullar runt och står bara och skrattar när hon får utskällningar och struntar totalt i utegångsförbud och andra straff (som jag gjorde, stackars min mor). Vad göra liksom? Inser att har man tappat kontrollen såhär totalt som förälder- må det aldrig ske- så hjälper det nog inte vad man än tar sig till. Hade hon varit omyndig så hade jag nog ringt polisen eller ett till att få in henne på ett ungdomshem som vet hur man ska göra med tonåringar som förstör sina liv. Jag hade tveklöst gjort det om jag sett att Moa hade börjat skära sig själv- något jag också roade mig med.
Risken är ju stor att ens tonåring hatar en i många långa år efteråt om man blandar in myndigheterna, men jag har lättare att acceptera den tanken än att mitt barn ska knarka ner sig totalt eller riskera att dö. 
Jag tycker inte att man bara kan blunda för problemen eller skjuta dem åt sidan som min mor gjorde som dumpade av mina saker hemma hos pappa där jag fick bo med honom och hans psyksjuka exfru och sova i en tältsäng i vardagsrummet. 
Vet inte hur många av er som sett filmen "Tretton" men slutscenen har alltid fått mig att gråta som ett barn. Ska väl inte avslöja för mycket av storyn men det är en liten, snäll tjej som börjar umgås med skolans tuffa brudar och på ett par veckor förstör hon sitt liv, och den ovetande mamman får reda på allt som hänt och slänger sig helt enkelt på dottern och håller fast henne- dottern vrålar och skriker och försöker ta sig loss men mamman håller bara fast henne och pussar på hennes såriga handleder. Sen filmas det att dagen blir till natt, natten blir till dag och kvar ligger mamman där på golvet och håller om sin dotter och lovar att allt ska ordna sig. Det är så jävla fint att jag blir tårögd bara jag tänker på det.
Så ska en mamma var för mig, hon ska gråta över sitt barns smärta och aldrig någonsin släppa taget.