Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Har en förkyld bebis nu IGEN. Bebisar brukar ju vara förkylda väldigt ofta, men jag jämför med mig själv som är lite snorig max en gång per år och då känns det väldigt frekvent att hon är dålig igen, bara en månad sedan sist.
Vi hade natten från helvetet, hon somnade redan vid 19.30 igårkväll men vaknade flertalet gånger innan vi gick och la oss, och det fortsatte hon med natten igenom, herrejävlar vad vi sprang upp och ner ur sängen! Tyckte att hon andades lite konstig med näsan så hon fick koksalt i natt, och nu på morgonen har hon varit jättesnäll och glad men det rinner i näsan på henne, så det var tydligen därför hon vaknade tre miljoner jävla gånger. Får så dåligt samvete över att jag var irriterad och inte fattade vad problemet var i natt, men nu sover hon i alla fall snällt i spjälsängen efter att vi på nytt höjt upp huvudändan.
Jag har ju Sveriges helt klart bästa immunförsvar och blir aldrig sjuk, men när jag var liten var jag sjuk JÄMT, hade hur många öroninflammationer, lunginflammationer och luftrörskatarrer som helst under mina första år och jag hoppas verkligen att det inte blir samma för Moa, hur fan ska man tackla en RIKTIG sjukdom när man blir helt förstörd över att hon är lite snorig? Jag har opererat bort både mina mandlar (sitter i halsen) och mina polyper (sitter i näsan) för att dem gjorde mig sjuk istället för att hålla sjukdomar borta, vilket väl är tanken att dem ska göra. Men som sagt, hoppas att hon brås på sin far när det gäller sånt. Hoppas även att hon slipper min kassa syn, explosionen av finnar jag fick dras, mina sinnesjuka tandanlag och så hoppas jag att hon slipper få mens när hon är nio år, det var ju mindre kul.
Stackars Moa har inga roliga gener från min sida inte. Mikael enda "defekt" är ju soleksem och det får vi hoppas att hon slipper också.

Och på tal om tänderna så saknas den där galna glädjen som jag trodde skulle infinna sig när regleringen var klar. Tror att det beror på att jag skämts över och gömt mina tänder i så jävla många år att det kommer ta LÅNG tid innan jag fattar att jag inte ser ut som ett missfoster längre. Alla har väl sina komplex antar jag, och tänderna är mitt.
Ska se till att snofsa upp mig lite snart, inte så konstigt att man känner sig rätt ful fortfarande när man går omkring i mysbyxor och stora t-shirt med kräk på hela dagarna. Får hoppas att lite smink och anständiga kläder gör underverk för självförtroendet.

Nu ska jag avsluta mitt gnällinlägg, tack snälla Stina för din kommentar angående mitt yrkesval! Hehe.