Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Bortbytingen var tillbaka i natt vill min stora fasa... Hon vaknade tio minuter efter nattningen igår och ville inte somna om, så det tog säkert två timmar innan hon äntligen somnade, då var jag trött och less och hade kramp i armen av allt gungande.
Och sedan blev det ännu igen natten från helvetet... Hon vaknade och vaknade och vaknade så vid ett i natt då jag ännu inte somnat tog jag upp henne och gav henne mat, hon åt nästan sovande för hon var ju skittrött. Sover bebis sen? Nej. Hon fortsatte att vakna en miljon jävla gånger tills hon vaknade på allvar runt halv 7 i morse. Pigg bebis, zombiemamma.
Och tror ni att hon tog igen nattens bravader genom att sova en lång härlig middagstupplur? Svar nej. Jag andades ut och passade på att rusa på toaletten med min oroliga, stackars mage så fort hon somnat och tror ni inte att jag hör ylande från sovrummet? Svar ja.

I alla fall så är jag inte lika trött som jag borde vara efter en fet kanelbulle, tre mackor med makrill i tomatsås och ett glas cola- jag är rätt pigg. Så jag bestämde att nu ska vi ut i solen, jag och lilla dockan som var rätt gnällig av sin sömnbrist.
Och ut gick vi, först till fiskaraffären och köpte päron till den förstoppade bebisen (kan vara därför hon sover så dåligt). 25 spänn fick jag betala för tre jävla päron, det är ju sanslöst! I alla fall tyckte fiskarn att Moa hade blivit SÅ stor och fin, vi diskuterade vilken tur det är att vi vuxna inte växer i samma takt. Igår var jag i bageriet med Moa i selen och min kompis bagaren blev helt till sig, hon har alltid legat nedbäddad i vagnen så han har inte sett henne innan, trots att jag ränner i bageriet som en blådåre. Han kunde inte prisa henne nog, hon var en fantastisk bebis! (jo tack, jag vet) och han tyckte att hon var så stor och välgödd, haha.
Nu ska jag sluta skryta och återgå till ämnet, jag hade med mig en stor filt ut under vagnen och jag och Moa placerade oss på den i trädgården utanför, man känner sig lite iaktagen med alla lägenhetsfönster som vätter mot gräsmattan, men det sket jag i. Moa tyckte att det var jättespännande att spana runt på allt och gick från grinig bebis till exemplarisk bebis, tänk vad lite solsken kan göra, haha. Vi lekte med hennes Hello Kitty-spann och plastträdgårdsredskap och jag passade på att få lite sol i mitt vita tryne. Allt var frid och fröjd tills Moa blev arg på sin solhatt och försökte slita av den hela tiden, men jag avledde henne med majskrokar och skönsång (en gubbe stirrade ut från sin balkong på oss när jag sjöng som bäst, han blev väl imponerad).
Sen fick Moa tafsa lite på gräset och sen begav vi oss in och nu sover det lilla knytet, efter en flarra ersättning. Hon var inte alls sugen på att äta mina rivna, svindyra päron- föga förvånande, hehe.

Min bebis är bäst. Men jag hoppas då verkligen, verkligen på att hon vill sova i natt.