Only work and no play makes jack a dull boy
Nu ligger en nybadad, hallondoftande bebis i sin spjälsäng och sover. Och nybadad, sovande bebis är den bästa av bebisar bortsett från möjligtvis naken bebis på skötbord som tjuter av skratt eller trött och kelig bebis som kurar ihop sig i ens famn och snurrar förstrött med fingret i ens hår.
Men nej, natten och morgonen har INTE varit frid och fröjd. MÅNGA illvrål från spjälsängen i natt och en väldigt less mamma. Och tror ni att man får lite sovmorgon då efter att ha sprungit sig gråhårig hela natten? Nej det får man inte, istället vaknar hon klockan jävla sex i morse, jag flög upp halvdöd för att vyssja henne till att somna om men det var lönlöst. Mikael försov sig IGEN och flög i väg som en vante för att jag väckte honom vid sexsnåret- precis innan bebis vaknar. Så vem tror ni att jag skyller på? Ville bara vråla "DU STANNAR HEMMA FRÅN JOBBET OCH HÅLLER KÄFTEN!" men dessvärre funkar det ju inte så, så jag visade mitt vrede genom att marschera upp och kissa och BOXA i hallväggen väldigt dramatiskt som en hormonstinn tonårspojk. Det hjälpte inte.
Jag var (och är) så vansinnigt trött, ser suddigt och känner mig svimfärdig. Tack och lov att Moa är på ett väldigt bra humör, hon fick mig till och med att skratta lite i sängen innan vi klev upp för hon låg och studerade sin napp och pratade med den, och sen flängde hon upp bebisfoten i vädret och pickade på den med nappen och babblade vidare, såg ut som om napp och fot hade någon form av bebissamtal.
Så på något sätt har jag matat med bebis med både flaska och gröt, lekt lite på golvet och dessutom badat henne, hon brukar bli trött av att plaska runt och jag hoppas att hon sover lääänge. Jag vågar ärligt talat inte lägga mig själv för jag är för rädd att hon ska vakna precis när jag har somnat för då kommer jag att gråta som ett barn.
Har någon konstig smärta i ryggen men tack vare några panodil börjar det kännas bättre, har också ätit ett par smörgåsrån med ost för att få lite jävla energi, jag sprang mot kylen för att värma resterna av gårdagens köttfärs och pasta-grattäng men märkte då att NÅGON tagit med sig det till jobbet.
Slutsatsen är att jag kan omöjligt fungera som en normal människa med denna sömnbrist- jag blir ett jävla monster som slår i väggar och grinar till James Blunt-låtar på youtube och slutsats nummer två är att det är jävligt imponerande att moderskänslorna är såpass starka att dem kan få även en totalt utslagen zombie som knappt kan gå rakt att ta sig samman och utföra sina sysslor felfritt. Inget annat i världen hade kunnat hålla mig vaken just nu.
Nu tänkte jag ta en dusch för första gången någonsin när jag är ensam med Moa, snälla ni håll tummarna att hon inte vaknar!
Men nej, natten och morgonen har INTE varit frid och fröjd. MÅNGA illvrål från spjälsängen i natt och en väldigt less mamma. Och tror ni att man får lite sovmorgon då efter att ha sprungit sig gråhårig hela natten? Nej det får man inte, istället vaknar hon klockan jävla sex i morse, jag flög upp halvdöd för att vyssja henne till att somna om men det var lönlöst. Mikael försov sig IGEN och flög i väg som en vante för att jag väckte honom vid sexsnåret- precis innan bebis vaknar. Så vem tror ni att jag skyller på? Ville bara vråla "DU STANNAR HEMMA FRÅN JOBBET OCH HÅLLER KÄFTEN!" men dessvärre funkar det ju inte så, så jag visade mitt vrede genom att marschera upp och kissa och BOXA i hallväggen väldigt dramatiskt som en hormonstinn tonårspojk. Det hjälpte inte.
Jag var (och är) så vansinnigt trött, ser suddigt och känner mig svimfärdig. Tack och lov att Moa är på ett väldigt bra humör, hon fick mig till och med att skratta lite i sängen innan vi klev upp för hon låg och studerade sin napp och pratade med den, och sen flängde hon upp bebisfoten i vädret och pickade på den med nappen och babblade vidare, såg ut som om napp och fot hade någon form av bebissamtal.
Så på något sätt har jag matat med bebis med både flaska och gröt, lekt lite på golvet och dessutom badat henne, hon brukar bli trött av att plaska runt och jag hoppas att hon sover lääänge. Jag vågar ärligt talat inte lägga mig själv för jag är för rädd att hon ska vakna precis när jag har somnat för då kommer jag att gråta som ett barn.
Har någon konstig smärta i ryggen men tack vare några panodil börjar det kännas bättre, har också ätit ett par smörgåsrån med ost för att få lite jävla energi, jag sprang mot kylen för att värma resterna av gårdagens köttfärs och pasta-grattäng men märkte då att NÅGON tagit med sig det till jobbet.
Slutsatsen är att jag kan omöjligt fungera som en normal människa med denna sömnbrist- jag blir ett jävla monster som slår i väggar och grinar till James Blunt-låtar på youtube och slutsats nummer två är att det är jävligt imponerande att moderskänslorna är såpass starka att dem kan få även en totalt utslagen zombie som knappt kan gå rakt att ta sig samman och utföra sina sysslor felfritt. Inget annat i världen hade kunnat hålla mig vaken just nu.
Nu tänkte jag ta en dusch för första gången någonsin när jag är ensam med Moa, snälla ni håll tummarna att hon inte vaknar!
Kommentarer
Trackback
