Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Hemma igen från tandläkaren, vansinnigt öm i hela munnen som vanligt. Så fort jag kom dit skulle vi ta nya röntgenbilder för att se hur tänderna flyttat sig, tänkte inte så mycket på det förrän precis när hon skulle sätta in plåtarna, tänkte att det kunde nog inte skada att påpeka att jag var gravid om hon inte såg det.
"Oj då, vilken tur att du sa det!" sa tandsköterskan då och plockade genast ihop all utrustning, tydligen är det inte alls bra att röntga tänderna med bebis i mage, TACK GUD att jag kom på att säga till om det! Tänk om det hade hänt något, fy fan...
Sedan fick jag veta att mitt tandkött tydligen är grymt infekterat, det blir mycket känsligare när man har graviditetshormoner i kroppen så nu måste jag köpa någon slags operationsrengöring och borsta med, ajaj... Fick i alla fall världens sötaste tandsköterska och inte hon galningen som brukar bända sönder käften på mig i vanliga fall. Fråga hur länge hon trodde att det skulle dröja innan jag får plocka ut tandställning och hon tippade på ett halvår till ungefär, jippie! Hade ju hoppats på att få ta ut den innan bebis men sex månader är ju ingenting det heller- jösses vad ljuvligt det ska bli.

Grillningen med svärföräldrarna blev jättemysig och maten blev ruggigt god! Vi var lite osäkra på ifall fläskfilé skulle funka på spett men det gjorde det vill jag lova. Vi pressade ihop oss allihop ute på balkongen och hade det väldigt trevligt, det var helt galet varmt hela lördagskvällen om jag fick äntligen lite färg i ansiktet och är inte lika lik en levande död längre- jihoo!
Mikaels pappa har också anslutit sig till den tappra skara av bekanta som tror att vi får en dotter nu, jösses vad alla kommer att bli förvånade om det kommer ut en liten pojk.

Igår spenderade vi säkert tre timmar i sängen mitt på dan och roade oss med att ligga och titta på min mage medan den guppade, har upptäckt att minsta lilla spark syns hur tydligt som helst utanpå magen och igår visade bebis upp vilka starka benmuskler den hade hur många gånger som helst. Mikael var helt fascinerad och jag tror nog att han misstänker att det är jag som rör mina magmuskler och inte alls vår lillpuppa där inne som kickar på mammas inälvor.
Det känns som om bebis aldrig är stilla numera, jag älskar det. Fast det kommer nog bli JÄVLIGT tröttsamt när dem väger ett par kilo mer, redan nu kan han/hon få in rörelser som man blir illamående av, tur att den snart blir för stor för att få plats för sina vilda volter.

Idag är min käre pojkvän hemma och skolkar från jobbet. Som straff tänkte jag släpa med honom till Skopunkten och när vi kommer hem blir det nog jordgubbar med glass!