Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Inte en enda kommentar på min fräcka potatis... buhu. Mikael tyckte i alla fall att den var rolig, that´s my boy!

Har suttit och fixat naglarna i skuggan på balkongen, vädret är ju helt underbart!
Undrar om jag måste klippa av mina långa naglar helt när bebis kommer? Jag kommer nog sörja en hel del men det är rätt otäckt att hålla på med en liten ömtålig bebis när man har väldigt vassa naglar, vet hur övernervös jag var när jag höll i nyfödde Lukas för ett tag sedan, jag vecklade liksom in fingrarna mot handflatan och klappade hans lille fot med knogen i stället, hehe. Dessutom är det rätt äckligt att hålla på med blöjor, spyor och annat bebisklet om man har långa naglar för det fastnar trots allt en väldig massa bakterier även om jag försöker att inte låtsas om det.

Nya skorna har som alla andra  nya skor i världen gett mig ett rejält skoskav, jag hade inte ens MÄRKT det förrän igår när Mikael pekade på min fot och såg äcklad ut över blod som hade kletat ut sig, jag är nästintill immun mot skoskav vid det här laget, min känsel i fötterna är borta.
När det gäller övriga kroppen gråter jag nu nästan som ett barn för minsta bloddroppe (värst är när man råkar riva sig på tummen när man använder rivjärnet...) men fötterna skiter jag totalt i. Höjer knappt på ögonbrynet över alla möjliga fasansfulla blåsor och köttsår och blodstänk. Man blir så illa tvungen när man råkar avguda högklackade, sylvassa pumps i alla dess former.
Mmm, shoes.....