Det börjar dra ihop sig...
Ja, som sagt så är det bara drygt tre månader tills bebis kommer ut nu och hur mycket man än längtar så ska jag inte sticka under stol med att det är läskigt! Det är bara några veckor kvar tills livet kommer att förvandlas till ett helt annat och jag kan få panik över att det ska bli annorlunda- jag älskar mitt liv som det är!
Jag tvivlar inte en sekund på att mammarollen kommer bli det mest underbara jag varit med om, herregud jag älskar ju min lilla bebis över allt annat redan samma sekund som jag fick mitt positiva graviditetstest. Sömnlösa nätter och babyskrik och ett obefintligt sexliv skrämmer mig visserligen en aning, men det jag fruktar är väl egentligen att förlora en del av myspyset som jag har med Mikael nu när det bara är vi två och vi inte behöver ta hänsyn till något annat än oss själva.
Försöker tänka som såhär, livet kommer att bli väldigt mycket mer krävande när man har barn. Att gå från att vara två till att bli tre är ett gigantiskt steg och vi kommer att få ett ansvar som är helt galet viktigt, och det kommer att bli tufft och jobbigt och jag kommer säkert att längta tillbaka titt som tätt till dagar som denna då jag bara sitter för mig själv i soffan iklädd morgonrock mitt på dagen.
Men det är lättare att vara singel än att ha förhållande också, då handlar allt verkligen bara om JAG-JAG-JAG om man vill att det ska göra det, och det avskydde jag! Jag trivs som fisken i vattnet när jag har en relation och att vara VI istället för JAG. Förhoppningsvis kommer vår lilla bebispuppa bara tillföra ytterligare glädje och jag är helt säker på att den kärleken inte hamnar i skym undan för alla filmkvällar och mysiga middagar och möjligheten att ha galen sex på valfri plats valfri tid på dygnet (jag oroar mig redan för hur man ska kunna slappna av det minsta när man har ett spädbarn i närheten även om den sover- vi bor trots allt rätt trångt).
Nej vi kommer att klara det här finfint helt enkelt... För guds skull, vi är ju som klippta och skurna för familjelivet! Klart att det kommer vara tufft i början innan man vant sig men vad gör det när man tänker på allt man får igen? Världens bästa bebis, det går inte av för hackor det inte!
Kan för övrigt tillägga att jag skrattade jättemycket åt att "avföringen kan bli svart eller blåfärgad" som det stod i bipacksedeln till mina järntabletter som jag måste äta nu. Det lät ju helt sjukt med blått bajs! Det låter fortarande sjukt men jag kan erkänna att det stämmer dessvärre väldigt bra, blått bajs existerar....
Jag tvivlar inte en sekund på att mammarollen kommer bli det mest underbara jag varit med om, herregud jag älskar ju min lilla bebis över allt annat redan samma sekund som jag fick mitt positiva graviditetstest. Sömnlösa nätter och babyskrik och ett obefintligt sexliv skrämmer mig visserligen en aning, men det jag fruktar är väl egentligen att förlora en del av myspyset som jag har med Mikael nu när det bara är vi två och vi inte behöver ta hänsyn till något annat än oss själva.
Försöker tänka som såhär, livet kommer att bli väldigt mycket mer krävande när man har barn. Att gå från att vara två till att bli tre är ett gigantiskt steg och vi kommer att få ett ansvar som är helt galet viktigt, och det kommer att bli tufft och jobbigt och jag kommer säkert att längta tillbaka titt som tätt till dagar som denna då jag bara sitter för mig själv i soffan iklädd morgonrock mitt på dagen.
Men det är lättare att vara singel än att ha förhållande också, då handlar allt verkligen bara om JAG-JAG-JAG om man vill att det ska göra det, och det avskydde jag! Jag trivs som fisken i vattnet när jag har en relation och att vara VI istället för JAG. Förhoppningsvis kommer vår lilla bebispuppa bara tillföra ytterligare glädje och jag är helt säker på att den kärleken inte hamnar i skym undan för alla filmkvällar och mysiga middagar och möjligheten att ha galen sex på valfri plats valfri tid på dygnet (jag oroar mig redan för hur man ska kunna slappna av det minsta när man har ett spädbarn i närheten även om den sover- vi bor trots allt rätt trångt).
Nej vi kommer att klara det här finfint helt enkelt... För guds skull, vi är ju som klippta och skurna för familjelivet! Klart att det kommer vara tufft i början innan man vant sig men vad gör det när man tänker på allt man får igen? Världens bästa bebis, det går inte av för hackor det inte!
Kan för övrigt tillägga att jag skrattade jättemycket åt att "avföringen kan bli svart eller blåfärgad" som det stod i bipacksedeln till mina järntabletter som jag måste äta nu. Det lät ju helt sjukt med blått bajs! Det låter fortarande sjukt men jag kan erkänna att det stämmer dessvärre väldigt bra, blått bajs existerar....
Kommentarer
Postat av: stina
såå spännande :)
Postat av: Anonym
inte långt kvar,vad roligt!
Postat av: Anonym
nice : )
vilka är dina favorit tvprogram?
Postat av: Emelie M
Hur stor/liten lägenhet har ni? och Var i frölunda bor ni?
(Bor också i Frölunda nämligen)
/Emelie Mathiasson
Trackback