Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Tänkte börja med att svara Emma som skrev en kommentar om hon var hemligt kär sådär i en kille i sin klass.
Klart att du ska säga något! Själv är jag så feg att jag aldrig vågar ta första steget men så är jag en mes också, frågar man aldrig får man ju aldrig veta, tänk vad mycket trevligt man går miste om då!
Du får helt enkelt bedöma vad som är värt mest, att kanske lyckas snärja den här killen eller riskera att det blir jäkligt jobbigt om det skulle visa sig att han inte är intresserad. Det är ju en helt annan sak att få nobben när man kanske måste träffa samma snubbe varje dag sen än om man stöter på en total främling som man aldrig behöver träffa igen.
Men jag måste ändå säga att man MÅSTE ju nästan ta redo på om ens känslor är besvarade eller inte i ett sånt läge, det finns ju inget som är så vansinnigt irriterande som att gå och undra vad som KUNDE ha hänt om man försökt... Det värsta som kan hända är ju att få ett nej, men då kommer man i alla fall veta hur det ligger till istället för att gå omkring stel som en pinne och leta efter tecken på vad han känner...
Hejar på dig tjejen!

Har även fått frågan om jag har mer läsare nu är vad jag hade när jag bara bloggade på Lunarstorm och det har jag, fortfarande är det nästan enbart tjejer men nu tror jag att det är lite mer varierande åldrar också.
Och någon frågade vart det bästa stället jag bott på är, och jag måste nog svara Frillesås- där bodde jag ju som liten knatte och dessutom ligger det vid havet och jag ÄLSKAR havet! Fast det är klart, det beror ju på vad man gillar. Det är underbart att bo i en liten by vid havet på sommaren men på vintern är det inte lika skoj, dessutom har jag väldigt svårt för alla skvallerkärringar och rykten som det kryllar av på små orter, ni som bott i större städer hela livet kan inte ANA hur sjukt det är, skvaller sprids med ljusets hastighet.
Kan verkligen rekommendera Göteborgsområdet över huvud taget, vi har ju Liseberg och Leif Loket Olsson och här säger alla "gött". Det borde ju säga en hel del- Sveriges okrönta huvudstad.

Sist men inte minst svar till Alice som undrade vad min naturliga hårfärg är, så jag grävde fram ett foto från den tiden då jag ännu inte hade hunnit hälla i några i kemikalier.
Är en väldigt liten Sofia på den här bilden, bara fjorton år och med väldigt, väldigt groteska ögonbryn. Snäll ser jag ut men låt inte bilden lura er, jag var ett MONSTER!