Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

I dag har regnet öst ner sedan jag vaknade, det regnade förresten redan i natt när jag var uppe på min vanliga kissetur till badrummet. Usch. Jag ska iväg till arbetsförmedlingen klockan 13 och förmodligen lär det väl fortsätta ösa ner till dess, så jag surar lite. En trevlig nyhet fick jag i alla fall förra veckan och det var att NEJ, jag har turen att slippa skickas ut på praktik när jag är i nionde månaden, idioterna tyckte ju tydligen att det var en bra idé förut att jag skulle jobba heltid från och med augusti när jag ska föda tredje september och dessutom skulle jag göra det GRATIS. Fast nu sist sa min handläggare att dem tyckte att det var bättre att någon annan fick chansen att komma ut i arbetslivet då det bara fanns ett begränsat antal platser. Jag höll med, trots att jag tycker lite synd om den arbetsgivare som nu kanske går miste om att se mitt fostervatten splasha mot golvet...

Bebisen har lagt sig som en kringla idag, rumpan och benen ligger på höger och huvudet och armarna på vänster så nu kan den roa sig med att sparka mamma på på BÅDA sidorna samtidigt, men det är i alla fall skönare än när den ligger på en sida och skaver med alla sina små kroppsdelar mot min stackars hud.
I morgon går jag in i vecka 30, det är ju helt galet! Det var ju inte alls längesen jag var i vecka 11 och vi gjorde vårt första ultraljud på inskrivningen på MVC och bebisen var 36 millimeter lång och vi tyckte att den var helt enorm och jag blev sur på alla som sa "åh så pluttigt" för att jag tyckte att hela magen var full av bebis. Nu varierar ju längden från bebbe till bebbe men om man skulle veckla ut den och lägga den sträckt är den ungefär 40 cm redan! Vilket innebär att den bara ska växa ungefär 10 cm till och sedan har man en helt färdig, perfekt bebis. Den ska givetvis öka i vikt också, just nu är den rätt spinkig med sina knappa två kilon.
Undrar om vi kommer få en stor eller liten bebis? I alla graviditetsböcker står det att det här med storlek vid födseln brukar ärvas från mamma och pappa; så två vuxna som själva var stora när dem föddes brukar få stora bebisar.
Både jag och Mikael var pyttebebisar, men han var ju tvilling och jag föddes en månad för tidigt så det är ju omöjligt att säga hur stora vi hade varit vid vanliga graviditeter, vi kanske hade varit fyra-och-ett-halvt-kilo-klumpar båda två (usch, hoppas inte det! sorry bebis men det är faktiskt jag som är din passage till den yttre världen och en liten bebis verkar smärtsam nog att trycka ut). Fast jag har hört att de flesta bebbar har ungefär lika stort huvud och det är ju trots allt huvudet som banar väg, jag hoppas att resten av kroppen bara glider efter liksom... Axelpartiet verkar ju inte trevligt att pressa ut direkt.

Fick ett tips idag om att man faktiskt kan göra om en garderob till skötplats för bebis, vi har ett väldigt onödigt städskåp i hallen där bara skurhinken och äckliga soppåsar får stå tills vi orkar gå ner till soprummet, så jag ska mäta och spåna lite på om man kan få in ett litet skötbord där, det vore ju kalas.
Det är för övrigt inte bara jag som bygger bo nu, Mikael har fått alla möjliga konstig ideér om att lägga nytt golv och byta ut skåp och måla överallt, han är SÅ SÖT! Fast i sovrummet ska vi faktiskt måla om innan bäsen kommer, det är en ful gulorange färg där nu. Dock vet vi inte vilket färg vi ska välja...