Scary man with stick

Mikael ringde och väckte mig från en ljuvlig dröm i morse, jag skulle precis prova ett par grymt söta gula kilklackssandaler som bara kostade 250 kr och såldes för halva priset när jag blev väckt. Så jävla typiskt när man för en gångs skull inte drömmer någon ångestladdad dröm om otrohet eller allmäna andra hemska svek. Men tur ändå, för jag hade glömt att sätta mitt alarm.

Igår regnade det igen för första gången i år känns det som. Jag avskyr regn men som gravid kan jag inte påstå att det inte är rätt behagligt att slippa svettas som en gris dygnet runt. Hur som helst så började det givetvis regna när jag och Mikael var på väg till arbetsförmedligen, JA jag vet att det var söndag men jag var tvungen attt gå dit och lämna ett meningslöst avtal i deras meningslösa brevlåda så att Stellan kan skicka iväg det idag direkt på morgonen. Så jävla kul med såna detaljer i tillvaron när man måste åka buss överallt.
Passade i alla fall på att äta på McDonalds som ligger bredvid, bebisen är grymt sugen på donken-mat just nu, jag skulle kunna äta fler menyer ensam. Beställde "Frölunda-målet" till Mikael och då får man med en liten cheeseburgare vid sidan om för hungriga karlar, men det fanns givetvis inga cheeseburgare kvar så jag stod och väntade vid kassan skitlänge utan resultat. Gick tillbaka när vi ätit upp för att hämta den jävla burgaren och inte ens då var det några färdiga. Snälla, hur svårt kan det vara? Blev så irriterad med mina hormoner och allt att jag hade lust att gå in bakom kassan och slänga en köttskiva mellan två vissna bröd själv. Herregud.
Sedan tog vi en sväng till Hemköp och träffade Jenni som vi inte sett på flera år men som gick i samma skola som oss på högstadiet, köpte massa jordgubbar och gick sedan till busshållsplatsen. Som tur var så var det inte långt kvar till bussen skulle gå för det dök upp en galen alkis som sprang omkring och vrålade och viftade med en järnstång (jag har ingen aning om ifall den var tillverkad av järn men det låter mer dramatiskt så). Jag brukar inte vara rädd för alkisar men den här var helt galen och jag har ju puppan i magen så jag blev skitskraj. Han vinglade rätt över vägen och trillade omkull och höll på att bli överkörd och pangade nästan rutan på en bil med sin jävla pinne, vi satt och stirrade i marken för att fanskapet inte skulle komma nära oss men det gjorde han förstås ändå men stannade utanför busskuren och gapade på bilarna istället, sedan kom bussen och vi nästintill kastade oss på och chauffören stängde dörrarna fort som fan för att inte galningen skulle hinna på. Han låg för övrigt mitt i vägen när bussen åkte men jag kan ärligt säga att NEJ, jag tyckte inte det minsta synd om honom. Jag kan inte tolerera hot mot mitt barn, så enkelt är det.

I dag stod jag i duschen och grubblade jättelänge. Tänk att min lilla bebis skulle haft en storasyster eller storebror som skulle fylla SEX ÅR bara ett par dagar innan bebis är beräknad att komma ut. Det är ju helt galet! Tänk att jag skulle vara mamma till en sexåring nu om ödet hade fått som det ville. Så galet tragiskt och sorgligt. Är fortfarande helt övertygad om att jag gjorde väldigt rätt i att inte föda barn som fjortonåring och som tur är så tycker jag inte alls att det är samma sak som om jag skulle ha tagit bort bebisen jag har i magen nu- det är ljusår emellan, hur hemskt det än är att göra abort så hade ingen liten bebis förtjänat att ha mig som mamma när jag var fjorton.
Sen så vet man ju inte heller hur det hade blivit, jag kanske hade mognat som fan av uppgiften och tagit jättebra hand om mitt barn och därmed också gett fan i alla dumheter som jag hamnade i under mina vilda tonår, får för guds skull hoppas att jag hade betett mig annorlunda i alla fall. Men så kan man inte tänka heller. Nu är det som det är och saken är i alla fall klar, jag hade levt ett helt annorlunda liv än vad jag gör just nu om jag hade haft en sexåring att ta hand om. Kanske hade jag fortfarande gått och varit kär i pappan till det barnet, hemska jävla tanke men ganska trolig. Jag är väldigt trofast och den kille jag skaffar barn med kommer jag nog alltid att älska på ett eller annat sätt, trots att jag är skilsmässobarn och sett motsatsen väldigt tydligt, hehe.
Nu är jag i alla fall redo och det förtjänar en liten bebbe. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0