Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

I går var vi i Skene och hälsade på hos Mathias, Josse och sötast-i-stan-Vincent.
Hade jättetrevligt, fick en massa gött käk och busade med Vincent, är verkligen helt bebistokig nu och det blir bara värre och värre, Mikael har fått höra mig babbla om att "Vincent är så söt", och "Vincent hade en sån mjuk liten mage!" och "Jag önskar att vi kunde kidnappa Vincent och ta med honom hem, buhuuuu".
Det är synd att dem ska bo så långt borta numera, hade varit kul att kunna umgås oftare, speciellt när vår bebis kommer så att det kan bli lite käcka bebis-kusinträffar. Fick mig lite förlossnings-stories och dessutom lite insidertips angående bebislivet, jag är jävligt påläst när det gäller graviditeten men att ha bebisen sen är knappast någonting man man plugga på innan. Hade gärna stannat längre men bussarna gick så kasst att vi bara var där i några timmar, fick jättedåligt samvete att vi inte stannade längre så vi tänkte vänt tillbaka på vägen till bussen... Hur som helst måste det snart göras om!

     



I dag har jag varit hos barnmorskan ensam, buhu. Det var en extrakontroll idag bara, för att kolla om mitt kassa järnvärde hade blivit bättre så det kändes rätt meningslöst att åka in till stan båda två, dock ångrade jag mig lite i väntrummet och inbillade mig att folk skulle tro att jag var en stackars ensamstånde, ung mor (tur att man inte bryr sig om vad folk tycker...hehe).
Konstaterade åter igen att jag inte gillar min barnmorska. Hon tycker att jag ska "lugna ner mig" och vila mer, vilket är rätt underligt då jag ju faktiskt är arbetslös och inte överanstränger mig på dagarna direkt. Sedan gjorde jag tabben att stirra på lådan med nålarna medan hon förberedde inför blodprovet och sedan gjorde hon tabben att inte sätta på mig något plåster utan istället springa iväg när hon hade stuckit mig så att jag tvingades sitta och titta på mitt blodiga finger och trycka en bomullstuss lite krampaktigt. Så när hon återvände kunde jag inte prata mer utan såg bara en massa suddiga figurer och hade sus i öronen och svettades som en gris, var tvungen att lägga mig ner för att inte ramla omkull- det var längesen jag svimmade av ett litet stick i fingret.
Tjatade till mig att få lyssna på bebis hjärtljud nu när jag ändå låg där på britsen och såg dum ut. Det lilla hjärtat tickade på för fullt och slog 136 slag/minuten den här gången- fortfarande en pojke enligt skrocken med andra ord.
Mitt järnvärde hade inte alls blivit bättre trots järntabletterna som gör att man får svart bajs, det hade istället blivit SÄMRE, så nu måste jag se till att få i mig minst två tabletter om dagen. Buhu.

I eftermiddag har Mikael körlektion igen, jippie det börjar närma sig körkort och bil nu! Ska åka med honom till Frölunda och kika lite i affärer medan jag väntar på honom hade jag tänkt. Sedan blir det filmmys, hyrde sex stycken filmer i gårkväll så nu har vi så det räcker ett tag.