Bus med bebis
Godmorgon!
I dag försov jag mig rätt redigt, inte för att jag har en enda tid att passa men jag blev grinig ändå, brukar alltid gå upp senast 9 och jag avskyr när mina rutiner går åt skogen, vilket förmodligen är en bra grej inför bebisankomsten, då behöver man verkligen rutiner. Hur som helst hittade jag mobilen nere vid fötterna istället för troget uppe vid kudden av någon anledning och inget alarm hade ringt. När jag var yngre hade jag mobilen UNDER kudden för att inte riskera att inte vakna om någon ringde då hela huvudet vibrerade, nu skulle jag inte drömma om att svara på ett samtal mitt i natten utan vill bara inte behöva gå så långt för att stänga av alarmet.
Drömde ännu en vidrig dröm i natt och vaknade lite panikslagen, Mikael hade redan åkt till jobbet så jag kunde inte klamra mig fast vid honom och gnälla heller, buhu.
I går kväll låg jag vaken trots att vi gick och la oss rekordsent för att vara vi (inte förrän kl 23 då jag tittade på Project Runway, ooooh...) och lekte med bebisen. Den har ju sparkat mig med sina minifötter i ren frustration i många veckor så fort jag rör vid magen, antingen får den väl cellskräck av att det blir ännu mindre plats i magen av trycket från min hand eller också är den bara väldigt revirinriktad, hehe. Men hur som helst så fick jag i alla fall tag i en liten fossing igår och pillade på den med pekfingret- inbillade mig att det kittlades jättemycket på bäsen där inne, och sedan lekte vi en lång stund med den lilla foten och mitt finger, den flyttade sig hela tiden men fortsatte ändå att trycka mot livmoderväggen så att jag kunde peta efter som en följa-John. Åh så tårögd jag blev, jag struntade i att Mikael sov och låg och viskade "duktig bebis" hur länge som helst. Jag vill att den ska komma ut snart!!!
Jag fick bytt min tröja igår, den här gången tog jag en storlek L som var lite för stor men det var bara mysigt. Sedan gick vi till Hemtex för att kika efter handdukar, jag hatar alla våra tunna handdukar i regnbågens alla färger och har länge varit sugen på att köpa ett par stycken i matchande färg i fluffig frotté. VI fick köpt fyra stora badlakan och fyra små gästhanddukar som från början varit svindyra men som nu såldes för halva priset, jag tycker visserligen fortfarande att det är hemskt att lägga flera hundra på handdukar, men, men. Dem är SÅ mysiga!
På bussen hem satt vi precis bredvid en pundare, Mikael missade honom TOTALT på något vänster trots att han alltid brukar vara lite småparanoid men det gjorde verkligen inte jag. La först märke till att han hade gömt en glass i innerfickan och att han stirrade konstigt och blev genast på min vakt, tyckte jättesynd om en tant som var ouppmärksam nog att sätta sig på sätet bredvid honom.
Sedan sitter äcklet och boffar hela bussresan, vilket innebär att man sprayar rengöringsspray i en plastpåse och sedan sitter och hyperventilerar i påsen, tanten tryckte på stoppknappen och hoppade av i ren panik tror jag- det hade jag gjort. Som om det inte vore illa nog att boffa i en fullsatt buss så får pundaräcklet såklart en konstig idé för sig att sitta och låtsasskjuta ett barn i sätet framför med fingrarna formade som en pistol, fy fan vad vidrigt jag tyckte att det var. Jag har alltid varit en vänlig själ som tycker synd om pundare och alkisar men nu skulle jag inte bry mig ett skit ifall dem faller döda ner (en överdrift kanske, ganska kraftig överdrift...) så länge dem håller sig borta från mig och min bebis. Beskyddarinstinkten börjar bli helt galen.
I dag försov jag mig rätt redigt, inte för att jag har en enda tid att passa men jag blev grinig ändå, brukar alltid gå upp senast 9 och jag avskyr när mina rutiner går åt skogen, vilket förmodligen är en bra grej inför bebisankomsten, då behöver man verkligen rutiner. Hur som helst hittade jag mobilen nere vid fötterna istället för troget uppe vid kudden av någon anledning och inget alarm hade ringt. När jag var yngre hade jag mobilen UNDER kudden för att inte riskera att inte vakna om någon ringde då hela huvudet vibrerade, nu skulle jag inte drömma om att svara på ett samtal mitt i natten utan vill bara inte behöva gå så långt för att stänga av alarmet.
Drömde ännu en vidrig dröm i natt och vaknade lite panikslagen, Mikael hade redan åkt till jobbet så jag kunde inte klamra mig fast vid honom och gnälla heller, buhu.
I går kväll låg jag vaken trots att vi gick och la oss rekordsent för att vara vi (inte förrän kl 23 då jag tittade på Project Runway, ooooh...) och lekte med bebisen. Den har ju sparkat mig med sina minifötter i ren frustration i många veckor så fort jag rör vid magen, antingen får den väl cellskräck av att det blir ännu mindre plats i magen av trycket från min hand eller också är den bara väldigt revirinriktad, hehe. Men hur som helst så fick jag i alla fall tag i en liten fossing igår och pillade på den med pekfingret- inbillade mig att det kittlades jättemycket på bäsen där inne, och sedan lekte vi en lång stund med den lilla foten och mitt finger, den flyttade sig hela tiden men fortsatte ändå att trycka mot livmoderväggen så att jag kunde peta efter som en följa-John. Åh så tårögd jag blev, jag struntade i att Mikael sov och låg och viskade "duktig bebis" hur länge som helst. Jag vill att den ska komma ut snart!!!
Jag fick bytt min tröja igår, den här gången tog jag en storlek L som var lite för stor men det var bara mysigt. Sedan gick vi till Hemtex för att kika efter handdukar, jag hatar alla våra tunna handdukar i regnbågens alla färger och har länge varit sugen på att köpa ett par stycken i matchande färg i fluffig frotté. VI fick köpt fyra stora badlakan och fyra små gästhanddukar som från början varit svindyra men som nu såldes för halva priset, jag tycker visserligen fortfarande att det är hemskt att lägga flera hundra på handdukar, men, men. Dem är SÅ mysiga!
På bussen hem satt vi precis bredvid en pundare, Mikael missade honom TOTALT på något vänster trots att han alltid brukar vara lite småparanoid men det gjorde verkligen inte jag. La först märke till att han hade gömt en glass i innerfickan och att han stirrade konstigt och blev genast på min vakt, tyckte jättesynd om en tant som var ouppmärksam nog att sätta sig på sätet bredvid honom.
Sedan sitter äcklet och boffar hela bussresan, vilket innebär att man sprayar rengöringsspray i en plastpåse och sedan sitter och hyperventilerar i påsen, tanten tryckte på stoppknappen och hoppade av i ren panik tror jag- det hade jag gjort. Som om det inte vore illa nog att boffa i en fullsatt buss så får pundaräcklet såklart en konstig idé för sig att sitta och låtsasskjuta ett barn i sätet framför med fingrarna formade som en pistol, fy fan vad vidrigt jag tyckte att det var. Jag har alltid varit en vänlig själ som tycker synd om pundare och alkisar men nu skulle jag inte bry mig ett skit ifall dem faller döda ner (en överdrift kanske, ganska kraftig överdrift...) så länge dem håller sig borta från mig och min bebis. Beskyddarinstinkten börjar bli helt galen.
Kommentarer
Trackback
