Världens finaste bebis is alive!
Idag är en av dem kanske bästa dagarna någonsin! Jag har som förväntat varit en vrak sedan igår för jag har varit så rädd för att det ska visa sig att det är något konstigt med bebis på ultraljudet.
Ville bara grina i morse och inte alls åka till barnmorskan, hade sjukt ont i magen för att jag var så skraj. Men iväg kom vi ju i alla fall och det visade sig att nya barnmorskan är galet gullig! Nu har jag fått en snäll mystant precis som jag ville och inte alls en stel jävel som sist.
Fick göra ultraljudet direkt, la mig ner på britsen ganska ofrivilligt. Om det var något som var fel ville jag faktiskt inte veta det, utan hade hellre levt kvar i min ovetande gravidbubbla. Fick den obligatoriska gelen på magen och sedan satte det igång. Först såg man bara en stor svart fostersäck och jag blev helt stel, men efter någon sekund så ploppade bebisen upp på skärmen. Den såg precis ut som en riktig bebis och sedan började den sprattla hej vilt med en långt ben och en lite arm. Barnmorskan babblade hela tiden men jag hörde ingenting, jag bara garvade för mig själv och mumlade "en arm!". Sedan fryste hon bilden tre gånger för att mäta hur stor bebisen var från rumpan till huvudet. 37, 5 ståtliga millimeter är det lilla krypet och jag var några dagar före i mina beräkningar, så idag är jag i vecka 10+4 istället för 11+0 som jag trott så det är först på fredag som jag går in i tolfte veckan.
Sedan zoomade hon in hjärtat så att jag fick se på tickandet, Mikael påstår att han såg det direkt men det tror jag inte på:).
Sedan togs det blodprover och blodtryck. Alla mina värden var kanon och sedan lyckades jag pricka kisskoppen alldeles perfekt och det var inget konstigt med urinet heller. Som vanligt var jag skiträdd när dem skulle sticka mig men jag bet ihop och tog det som en man. Barnmorskan tyckte att jag var ytterst duktig.
Sen sprang vi i stan en stund och uträttade lite ärenden. Mikael gjorde en synundersökning inför körkortet. Fy fan vad ljuvligt det ska bli att snart få en bil! AAAAAH! Världens bästa dag! Var på Body Shop också och köpte kokkos-smör till magen, en del påstår att det förhindrar bristningar.
Jag är så galet lycklig att jag tror att jag svimmar av! Vår bebis lever, det är på riktigt och med allra största sannolikhet kommer vi få sniffa på nybakad bebis i september. Det är helt, helt ofattbart.
Ville bara grina i morse och inte alls åka till barnmorskan, hade sjukt ont i magen för att jag var så skraj. Men iväg kom vi ju i alla fall och det visade sig att nya barnmorskan är galet gullig! Nu har jag fått en snäll mystant precis som jag ville och inte alls en stel jävel som sist.
Fick göra ultraljudet direkt, la mig ner på britsen ganska ofrivilligt. Om det var något som var fel ville jag faktiskt inte veta det, utan hade hellre levt kvar i min ovetande gravidbubbla. Fick den obligatoriska gelen på magen och sedan satte det igång. Först såg man bara en stor svart fostersäck och jag blev helt stel, men efter någon sekund så ploppade bebisen upp på skärmen. Den såg precis ut som en riktig bebis och sedan började den sprattla hej vilt med en långt ben och en lite arm. Barnmorskan babblade hela tiden men jag hörde ingenting, jag bara garvade för mig själv och mumlade "en arm!". Sedan fryste hon bilden tre gånger för att mäta hur stor bebisen var från rumpan till huvudet. 37, 5 ståtliga millimeter är det lilla krypet och jag var några dagar före i mina beräkningar, så idag är jag i vecka 10+4 istället för 11+0 som jag trott så det är först på fredag som jag går in i tolfte veckan.
Sedan zoomade hon in hjärtat så att jag fick se på tickandet, Mikael påstår att han såg det direkt men det tror jag inte på:).
Sedan togs det blodprover och blodtryck. Alla mina värden var kanon och sedan lyckades jag pricka kisskoppen alldeles perfekt och det var inget konstigt med urinet heller. Som vanligt var jag skiträdd när dem skulle sticka mig men jag bet ihop och tog det som en man. Barnmorskan tyckte att jag var ytterst duktig.
Sen sprang vi i stan en stund och uträttade lite ärenden. Mikael gjorde en synundersökning inför körkortet. Fy fan vad ljuvligt det ska bli att snart få en bil! AAAAAH! Världens bästa dag! Var på Body Shop också och köpte kokkos-smör till magen, en del påstår att det förhindrar bristningar.
Jag är så galet lycklig att jag tror att jag svimmar av! Vår bebis lever, det är på riktigt och med allra största sannolikhet kommer vi få sniffa på nybakad bebis i september. Det är helt, helt ofattbart.
Kommentarer
Postat av: Johanna
När jag gjorde UL på inskrivningen, låg bebin helt stilla. Jga blev skiträdd, för jag hade gjort VUL tre veckor inann, då var den pigg som bara den. jag trodde att den hade dött, och kärringen som gjorde Ul var jätteelak och sa att jag var löjlig. Tur för dig att du fick nån som verkade vara bättre! Visst är det helt underbart att se bebin?
Postat av: Johanna
Ha en trevlig dag :)
Postat av: x*x
Grattis! Det är så kul att läsa din blogg! Du verkar så himnmla glad (Såklart!) Hoppas och tror att allt går bra med den lilla! Kram
Postat av: Linnea
Vad mysigt och roligt att allt gick bra! :) Weleda havandeskapsolja är annars en typisk produkt som förebygger bristningar. Den har jag och den är världens goaste att smörja med! :)
Trackback
