Thank you mom!

Gillar egentligen inte att hänga ut min mor i bloggen (vårt förhållande är en aning struligt emellanåt), men jag kommer i alla fall nå en trevlig slutsats just idag.

Ni som känner mig vet ju att mamma inte blev direkt glad när jag meddelade att hon skulle bli mormor för sissådär två månader och att jag inte blev det minsta förvånad över att hon inte blev glad, tvärtom så har jag nog blivit jävligt paff om hon hade varit positiv. Jag har ingen sådan där mor som gråter glädjetårar och blir rörd när man pratar om kommande barnbarn och det var jag väl medveten om.

Dock går det inte att komma ifrån det faktum att jag ändå blev SÅ ledsen. Även om man misstänker att man ska få en otrevlig reaktion så finns väl ändå ett litet gnutta hopp om motsatsen antar jag. I den perfekta världen så skulle väl ingen glädjas så mycket som en blivande mormor när ens barn ska få egna barn, men verkligheten är ju en helt annan.
Det blev liksom inte bättre över att jag suttit och lusläst en massa gravid-böcker där det finns hela avsnitt som handlar om hur man ska berätta för sin mamma att man är gravid och hur man ska ägna kommande nio månader åt att låta mormor lägga sig i och att passa på att få ett starkare mor och dotter-band för att "det finns inget som är så fantastiskt för en blivande mormor än när hon väntar sina blivande barnbarn". Jävla bullshit. Det blev att ringa till min far istället och försöka få föräldrarråd av honom, vilket var en aning problematiskt eftersom att han liksom saknar hela gravid-upplevelsen.

Men nu har hon skärpt till sig lite! Tur för henne, om jag ska vara ärlig. Misstänker att jag hade haft rätt svårt att förlåta om hon fortsatt vägra prata om bebisen resten av graviditeten. Och bättre sent än aldrig faktiskt, även om hon knappast är överförtjust nu heller så går hon i alla fall med på att låta mig mala på om bebisnamn och diverse graviditetskrämpor.
Så jag vill tacka min mor. Jag vet att hon verkligen anstränger sig för att göra så gott hon kan. Och det uppskattar jag, jag kräver inte att hon ska sticka yttepyttesmå mössor och jubla, jag nöjer mig med en hyfsat likgiltig blivande mormor.

Nästa fredag kommer hon in till stan och bjuder mig på lunch och en klippning. Vet inte om det är hormonerna men när jag tänker på det kan jag inte hjälpa att jag blir lite blank i ögonen.

Kommentarer
Postat av: Linnea

Vad skönt tjejen! =)

2008-02-20 @ 21:00:21
URL: http://nea.babyblogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0