Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

På måndag ska jag träffa mamman som behöver hjälp med barnvakt till sina små tvillingar som jag skrivit om innan. Fan vad nervös jag blir!

Har ju faktiskt ingen erfarenhet av små bebisar, jag tror inte att det räcker med att säga att man är helt besat och tänker på bebisar dygnet runt faktiskt, det känns liksom inte som någon kvalifikation direkt. Men å andra sidan så borde man väl vänja sig vid blöjbyten och sånt ganska fort va? Dem är ju ändå ett år redan och den ena tvillingen kan redan gå.
Det är ju visserligen något att bli nervös över det med, det finns ju inget som jag tycker är så otäckt som vingliga bebisar som snubblar fram med sina jättehuvudet mellan en massa vassa möbelkanter. Hoppas att dem har ett sånt där supersäkert bebishem som är typ helt inklätt i skumgummi, det ska jag ha när vår lilla prins eller prinsessa börjar gå. Jag skiter fullkomligt i om hemmet ser helt gräsligt ut för att saker är inklädda i mjukt material och om alla prydnadssaker måste stå i takhöjd- jag föredrar nog det framför en spräckt spädbarnsskalle. Fy fan, ruskiga jävla tanke!!!

Och ett annat problem, vad ska man acceptera som lön? Jag tycker ju absolut att åtta timmars barnpassning av två så små barn borde vara värt ÅTMINSTONE 500 kronor! Lägre än så går jag nog inte tror jag... Men tänk om hon kollar på en som om man är dum i huvudet när man föreslår timpenningen? Även om jag aldrig träffar henne igen så vill jag ändå att hon ska gilla mig, hehe. Sedan vill jag ju gärna ha svart betalning. En dags arbete i veckan ger nämligen ingen kul månadsinkomst när vi ska räkna ut min mammapenning sen... 
Håll tummarna att hon inte är någon galning i alla fall och att hon finner mig charmerande. Men vem skulle inte det?;)