Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Nu vill jag ha min vackra gravid-glöd! Jag vill se sådär rosig och liksom skimrande ut som passar sig när man går och bär på sitt lilla underverk.
Nu ser jag bara ut som fan istället.

Jag har redan gnällt över att mitt hår är slitet som aldrig förr (faktiskt så klippte jag mig sist i mars 2007 så det kanske inte är så konstigt...), och nu ser det liksom ännu fulare ut än innan och dessutom vågar jag inte färga det för det sägs att färgen blir helt annorlunda än den brukar på grund av alla bubblade hormoner. Funderar på att ta risken snart för det är såhär mina damer och herrar, jag har en GRÅ SLINGA. Helt oväntat en dag för ett par år sedan började det växa silvervita hårstrån på ett speciellet ställe i skallen.
Med tanke på att jag har mörkbrunt hår i övrigt så är det dessutom rätt svårt att få det helvetesslingan att smälta in. Drabbades av panik givetvis till jag fick förklarningen av en frisör att jag fått en hård smäll i huvudet så att hårsäckarna dött precis där. Hade nog föredragit en kal fläck.
Frisören som gjorde min håruppsättning inför balen tyckte att gråa slingan var asfräck och ville framhäva den i frisyren. Över min döda jävla kropp!!!
Hur som helst är mitt hår så skabbigt att jag inte kan med att gå till frisören. Det är alltid såna där äckligt fräscha brudar i vita skjortor som luktar tuggummischampoo så jag skulle skämmas ihjäl. Därför tänkte jag be Tina klippa mig snart, det känns tryggt. Inte för att inte hon också är blond och sanslöst snygg men hon är i alla fall välbekant med slingan...

Huden är också åt helvete. Jag får finnar på mystiska ställen, kliande små utslag överallt och för första gången i mitt liv så är jag torr i ansiktet, och det ger mig panik att känna att huden stramar. Läpparna är helt åt helvete också eftersom min grymma salva är borta, buhuuu...
Och håret på benen och under armarna växer så JÄVLA fort! Jag har alltid varit en väldigt hårig kvinna men just hår på benen har jag inte haft så mkt. Nu är det som ett jävla ogräs vill jag lova. Det blir liksom stubb redan samma kväll om man rakar sig på morgonen. Vidrigt, helt jävla vidrigt.

Förresten har jag tvingats ta ut min kära navelpiercing också. Det börjar faktiskt kännas rätt obehagligt att ha den i på eftermiddagar och kväller när magen är som mest uppblåst, jag förväntar mig att huden när som helst ska smälla till och spricka som en korv i stekpannan. Det är tomt, jag har ju haft den lille rackaren i naveln i åtta år. Men det känns ändå skönt att den är borta, även om jag inte känner igen min stackars mage.

Slutsatsen är i alla fall att jag känner mig så jävla skabbig vilket resulterar i hormonattacker där jag får panik över att Mikael kommer tycka att jag är så ful att han inte har något annat val än att vara otrogen och så vidare och så vidare... Ärligt talat tror jag inte att han märkt någon skillnad. Han märker knappt hur gigantisk magen ser ut emellanåt om jag inte ställer mig i profil trots att den är tiodubbel i storlek jämfört med innan.