Fröken Quick- Världens tuffaste mamma

Något som jag faktiskt är väldigt stolt över är att jag har lyckats hålla igång min blogg med en jävla massa läsare nu i över ett år (minst sissådär femtio läsare om dagen är fan inte illa!) och ÄNDÅ har jag inte lyckats dra på mig en enda hatläsare, åtminstone ingen som kommenterat.

Man tycker ju liksom att någon borde ha kommit på något att klaga på. Speciellt eftersom att jag varit totalt jävla självutlämnande hela tiden, jag förstår liksom inte vitsen med att ha en blogg och skriva om sitt liv om man ändå inte kan bjuda lite på sig själv. Och jaf har fanimej avslöjat allt, från kärleksbekymmer till gamla knarkhistorier och att jag skiter blod, MEN trots det så har jag ändå inte gjort någon förbannad.
Har haft så vansinnigt tråkigt idag att jag har suttit och läst igenom dem stora kända bloggarna som får min att verka som en fis i rymden, men om sanningen ska fram så har ju blondinbella och kissie med flera bara en massa besökare varje dag för att folk älskar att hata dem. Jag vet inte riktigt om jag ska skratta eller gråta över att dem får sån jävla uppmärksamhet. Den enda bloggen jag tycker är rätt skoj är Katrin Shulmans faktiskt, därför att hon varken är blond eller lägger upp bilder på dagens outfit varje dag.

Näe, jag tycker att min blogg är precis som den ska vara. Den visar att man inte behöver vara elakast i stan, springa på Stureplan eller ens ha ett händelserikt liv. Mitt liv är liksom lika händelserikt som inuti ett akvarium just nu, men jag är ändå coolast eftersom att jag har dem coolaste läsarna.