Moa Moa Moa
Fan vad jag borde sova nu egentligen, men bara för att Mikael är hemma är det fredag hela veckan och det känns trist att lägga sig tidigt. Tösabiten har ju sovit till 9 nu ett par dagar men man vet ju aldrigt hur natten blir.
Måste bara skriva om hur förälskad jag är i min lilla flicka!
Jag tänker på allt vi har framför oss, snart får hon börja äta mat, snart kommer hon att sitta själva och krypa och GÅ! (ack, ack...). Jag tänker på första lilla risgrynstanden, första gången hon kommer att säga mamma och hennes första födelsedag. Undrar hur hon kommer att vara när hon blir större? Undrar hur hon kommer att se ut och vilken personlighet hon kommer att få och vad som kommer att göra henne lycklig?
Det är vansinnigt skrämmande att tänka på att hon kommer bli stor men mest av allt är det fascinerande. Hon har fått en ny liten (o)vana att krafsa som en tok på mig när hon äter eller när hon är lite sömnig och idag låg jag och matade henne i soffan och hon krafsade som en galning och stirrade så ihärdigt på mig med sina små ögon att jag blev helt yr av kärlek... Tänk att hon har bott inuti mig, att det är vi som skapat den här lilla människan, det är så sjukt häftigt!
Vilket jävla mirakel att man får uppleva detta, det är ju nästan så att man blir religiös.
Jag kanske kommer grina som ett barn i kyrkan på dopet. Innan ville jag mest ha ett dop för att få en massa söta doppresenter, det ska jag icke sticka under stol med. Men jag tror att det blir en rätt mäktig upplevelse faktiskt. Den lilla bajsmaskinen är ju en gåva, om det är från gud eller inte är skitsamma- men det är en gåva från någon högre makt och det ska firas. Det skrämmer mig att det finns så många föräldrar som inte fattar vilken jävla tur dem har haft som har fått ett barn, det är OFATTBART att inte alla är tacksamma över sina barn!
Jag visste redan innan jag blev gravid att jag skulle älska mitt barn över allt annat, men en sån här galen kärlek hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jösses.
Måste bara skriva om hur förälskad jag är i min lilla flicka!
Jag tänker på allt vi har framför oss, snart får hon börja äta mat, snart kommer hon att sitta själva och krypa och GÅ! (ack, ack...). Jag tänker på första lilla risgrynstanden, första gången hon kommer att säga mamma och hennes första födelsedag. Undrar hur hon kommer att vara när hon blir större? Undrar hur hon kommer att se ut och vilken personlighet hon kommer att få och vad som kommer att göra henne lycklig?
Det är vansinnigt skrämmande att tänka på att hon kommer bli stor men mest av allt är det fascinerande. Hon har fått en ny liten (o)vana att krafsa som en tok på mig när hon äter eller när hon är lite sömnig och idag låg jag och matade henne i soffan och hon krafsade som en galning och stirrade så ihärdigt på mig med sina små ögon att jag blev helt yr av kärlek... Tänk att hon har bott inuti mig, att det är vi som skapat den här lilla människan, det är så sjukt häftigt!
Vilket jävla mirakel att man får uppleva detta, det är ju nästan så att man blir religiös.
Jag kanske kommer grina som ett barn i kyrkan på dopet. Innan ville jag mest ha ett dop för att få en massa söta doppresenter, det ska jag icke sticka under stol med. Men jag tror att det blir en rätt mäktig upplevelse faktiskt. Den lilla bajsmaskinen är ju en gåva, om det är från gud eller inte är skitsamma- men det är en gåva från någon högre makt och det ska firas. Det skrämmer mig att det finns så många föräldrar som inte fattar vilken jävla tur dem har haft som har fått ett barn, det är OFATTBART att inte alla är tacksamma över sina barn!
Jag visste redan innan jag blev gravid att jag skulle älska mitt barn över allt annat, men en sån här galen kärlek hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Jösses.
Kommentarer
Trackback
