Jag säger då det...

Igår höll Moa precis på att somna i rimlig tid på kvällen- då ringde telefonen och det var kört. I dag hann Moa somna i rimlig tid nu på kvällen, men pundhuvudet jag tyckte att hon såg så varm ut (pyjamasarna är i tvätten och hon hade sina vanliga kläder på sig) så jag försökte ta av henne strumporna och brallorna i sängen när jag la henne utan att hon skulle vakna. Jovisst. Det tog LÅÅÅNG tid att få henne att somna efter det vill jag lova.
Tänkte testa lite nya taktiker och gick omkring med henne på armen fram och tillbaka i det nedsläkta sovrummet en lång stund, hon bara kinkade och det funkade inte alls. Då tog jag små skutt fram och tillbaka, gjorde piruetter och gungande henne som en tok och ungen tystnade i min famn. Precis när jag tänkte "äntligen sover hon" börjar ungen ASGARVA, jag fortsatte hoppande och hon skrattade nästan ihjäl sig och var inte alls trött utan RUGGIGT PIGG. Suck. Hade hon inte varit så vansinnigt söt hade man blivit galen. Men nu sover hon i alla fall, äntligen...

En tråkig dag i dag, det ligger grov PMS i luften. Lagade i alla fall en god middag, potatissallad (jag har inte lagat det sen i somras, det känns mer som sommarmat) och stekt rostbiff. I love my meat. I morse åt vi upp sista resterna av julskinkan, lite sorgligt att ta farväl av mitt lilla mästerverk, är fortfarande häpen över att den blev så god då det smakade rövhål förra julen. Men, men, övning ger färdighet uppenbarligen.

Nu ska jag ägna mig åt mitt ljuva datorspel. Måste bara avslöja att Moa har fått två nya smeknamn: Fjärsing (en sån där liten giftig fisk) och Moufasa (denna variant blir ibland "Mostafa" om man slinter på tungan).
Vad kan man säga, kärt barn har VÄLDIGT många namn...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0